Etikettarkiv: skola

Är programmeringen som barnen lär sig idag samma som den vi lärde på 80-talet?

Jag har varit i Göteborg även idag på Göteborgs universitets dag #PopUpDig17. En fullmatad dag där akademin har diskuterat och belyst frågor kring digitala verktyg i skolan. Det var en dag som fick mig att ta med mig flera frågor:

  • programmeringen som vi tänker oss att barn ska lära sig är de samma som det vi lärde oss på 80-talet?
  • Är förenklingen av programmeringens komplexitet ett problem, som gör att vi lurar både elever och lärare?
  • Hur ser en programmerares vardag ut? Hur många som arbetar på Google arbetar som programmerare?
  • Vem eller vilka driver de förändringar av läroplanerna för att skriva in färdigheter som programmering?
  • Kan tekniken lösa skolans problem (om ens skolan har några problem? vem/vilka definierade skolan i kris?) Värt att fundera mer kring…
  • Att placera iPads i skolan innebär inte att samma saker kommer hända i alla klassrum – hur tekniken används och påverkar skolans verksamhet är kontext beroende. Varför säger ingen det?
  • Gör tekniken oss mindre mänskliga? Exemplet var att bedöma barn som röda, gula och gröna.. (som stoppskyltar)
  • Spar vi tid genom att använda digitala verktyg i skolan? Hur vet vi det?

Det var några av de frågor som väcktes, jag är mer tveksam till om jag fick några svar och om jag fick det behöver jag fundera på vad de innebär. Intressant och tankeväckande var det i alla fall.

Dagens insikt -lita aldrig på tekniken, eller det finns alltid en plan b eller plan c

Jag har varit hela dagen i Göteborg för att delta i en vetenskapsfestivalens lärardag kring digital kompetens. Jag hade följande arbetsrubrik på mitt föredrag ”Nyttan av digital kompetens – hur hanterar vi den digitala vardagen”. Min dag har varit fantastisk trots att tekniken inte riktigt var med mig idag.

Min taltid var 35 minuter och jag hade tiden precis innan lunch. Och vi var sena, pga av ett grymt bra startfält med talare. Väl på scen för att koppla upp så uppstår det första problemet:

1. det finns ingen HDMI-uttag, vilket är den port som finns på min adapter.

Jag blev lite stressad, men med ett upprop i publiken så kom Carl Heath ner med en adapter, men min adapter verkar inte fungera när det gäller HDMI-uttaget. Det fungerade alltså inte. Så lösningen blev att exportera filen till en USB-sticka. Då uppstår problem:

2. den exporterade filen innehåller inga av mina bilder och PowerPointen går sönder när teknikern försöker öppna den.

Jag tittar bara på skärmen och konstaterar jag pratar inte med stöd av den PowerPointen då kan jag lika gärna prata utan presentation. Och så börjar min föreläsning kring digital kompetens med en blå skärm som bakgrundsbild, och med stöd av min ord i PowerPointen.  Jag har väl pratat i sju minuter när jag inser att teknikern ligger på golvet och ansvarig för konferensen pratar med någon extern tekniker som undrar vad jag har för dator. Så vi tar en paus… för att exportera PowerPointen till pdf. Och samtidigt har de prisutdelning eller lotteri bland deltagarna.

3. min pp som pdf är helt knäpp eftersom formaten inte stämmer…

Lite stukad fortsätter jag föreläsningen och försöker låtsas som ingenting. Isch säger jag bara, vilken pers. Det är tur att alla göteborgare är så generösa och tålmodiga. Men man ska inte lita på tekniken som man inte själv vet något om hur den fungerar eller hur den är uppsatt.

Jag ska öva mer på att prata mer utan stöd av PowerPoint. Är du nyfiken så finns mina bilder nedan.

ABC of Programmering med Linda Liukas #vetenskapsfestivalen #digitalkompetens

Alice i underlandet fast i kodlandet det är min upplevelse av Linda Liukas fantastiska barnbok Hej Ruby om kod. Och nu fick jag höra henne prata på vetenskapsfestivalen.

Linda är en fantastisk talare, vem närvarande och underskön, och vilka fantastiska bilder slides och vilket uttryck. Jag är helt såld. Det finaste är dock att hon inte ser programmering som ett ämne som behöver vara så långt ifrån ett arbete kring språk. Hon pratar om kod som ett språk och ska vi lära ut det behöver lära ut det genom att lära ut hur barnen skapar poesi.

Jag älskar hennes idé om att skapa en historia där de digitala jättarna är fiktiva karaktärer hur skulle Apple vara som en karaktär i en saga? Stor, för sig själv som inte vill leka med andra kanske? Hur skulle Google vara? Överallt och en person som lägger sig i allt vi gör kanske?  Vi behöver flera olika digitala verktyg i undervisningen. Linda Liukas slutsats kring kod är enkel och något som ingen kan ifrågasätta (tror jag). Att lära ut kod i en värld fylld med kod borde vara lika självklart som att vi lär ut svenska i skolan. Ingen skulle hävda att våra barn kan allt om språket bara för att de befinner sig i ett svensktalande område. Det är samma sak med kod därför behöver vi arbeta med digital kompetens för barnen befinner sig i ett digital vardag varje dag.

Personligen skulle jag säga att Linda Liukas prat är fantastiskt hon säger grymt enkla sanningar som att programmering och kod är att ge specifika instruktioner till en dator. Men det handlar om flera delar 1. planera programmet, 2. skriva program och 3. testa programmet.

”the world is built with software. Those who understand what computers are, [and are] good at, have the power”

So en del av sin föreläsning låter Linda deltagarna programmera sin granne så att den som ”robot” kan borsta sina tänder. Och fråga sedan:

  • Hur många definiera en tandborste så att ”roboten” visste vad det var?
  • Hur många gjorde fel?
  • Hur många frågade om hjälp?
  • Samarbeta (samarbeta i par – en tittar på koden och en skriver koden)
  • Debugga (när programmet inte fungerar)
    • prata med kompisar (jämför fuska)
    • förklara i svenska

Datorer är gjorde av enheter som slås av och på… glöm inte det!

Förbered barnen för en värld med och av datorer…

pirret, som fanns när jag började blogga…

I torsdags startade IIS en ny tjänst i och med att vi lanserade webbpedagog – en tjänst för pedagoger som vill ha en egen webbplats. Jag är extremt stolt över att få vara med och driva och lansera detta projekt. Tänk att jag får vara med och ge pedagoger en plattform för att använda webben för sitt arbete… Det är extremt stort! Jag har drivit projektet och det var först i torsdags när vi skulle lansera tjänsten Webbpedagog som jag kom att minnas hur det var att börja blogga som pedagog.

Jag startade min blogg hösten 2009, som jag minns det i smyg, och utan att jag riktigt hade någon riktning eller ideen med bloggen -det syns i kategorierna min default kategori då som nu är ”kategorisera mera”. En uppmaning till mig själv att försöka bestämma vad jag skrev om och vilka huvudtrådar som jag skulle återkomma till – idag finns det fler kategorier…

Bland de minnen som kom till mig i samband med lanseringen av webbepdagog var också spänningen som jag upplevde när jag själv insåg att det fanns det som läst min blogg Kristina Alexanderson, till en början kunde jag se det i statistiken som besöker sedan i form av kommentarer och länkar in till mina texter. Det var konstigt, men gav mig också självförtroende för att jag hade en röst som andra kunde vara intresserade att förhålla sig till på nätet. Det har jag alltid varit stolt över – tack alla ni som läser, kommenterar och tittar in.

Men min blogg har hela tiden kanske främst varit ett viktigt verktyg för mig, för min reflektion för mina tankar och mina idéer, min blogg är en samlingsplats för mina reflektioner och jag kan gå tillbaka och påtagligt se om jag står still eller rör mig i tanken. Och det är jag extremt glad för. Att vara en bloggare är väldigt utvecklande och därför är jag extra glad över att jag får erbjuda ett verktyg för andra att pröva detta verktyg för reflektion och samarbete.

Kristina

Kolla in min nya simpedagogblogg – djupdyk.se

Det är dags för dig att bli en bloggande lärare

I min yrkesvardag har frågan om ”varför pedagoger ska blogga” återigen aktualiserat i och med att vi på IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har bestämt oss för att lansera en ny tjänst ”webbpedagog” som är en möjlighet för pedagoger och lärare att få en valfri ledig .se-adress och en wordpress-sajt för att blogga kring sitt arbete, eller för att presentera sitt arbete.

Själv startade jag min första blogg 2009 (kristinaalexanderson.se) med målet och syfte att jag skulle blogga om min vardag som lärare och sedan dess har den bloggen handlat om skola, utbildning och internet. Min tanke var att min blogg skulle vara en plats där jag skulle kunna reflektera öppet och i bästa fall i samspel med kollegor kring hur jag arbetade med it och internet som ett verktyg för att främja mina elevers lärande. Bloggen visade sig snabbt bli en resursbank för mig själv också för texter som jag läste och ville reflektera kring. Mitt bloggande har alltid utgått från mig, mitt arbete, skolan och internet eftersom det är de beröringspunkter som jag har och haft som en röd tråd för bloggen.

Varför ska pedagoger blogga?

Från mitt perspektiv finns det många skäl till att jag tycker att du som pedagog ska blogga, och jag nämner några här nedanför – fyll gärna på…

  • en blogg är ett enkelt sätt att samla sina reflektioner och tankar kring arbetet
  • en blogg är ett sätt att synliggöra pedagogen eller lärarens vardag
  • en blogga är ett sätt att bygga nätverk med andra lärare – vidga kollegiet utanför den egna skolan
  • en blogg är ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper
  • en blogg är ett sätt att lära sig hur webben fungerar och kan användas i läraryrket

Frågan om varför IIS gör en tjänst för lärare kan vara aktuell att ställa, och anledningen är enkel för vi gör det för att vi vill främja internetanvändningen i skolan, och en naturlig startpunkt blir att börja med lärare och pedagoger som leder och driver arbetet i skolan.

Vill du testa?

Är du nyfiken på hur tjänsten webbpedagog fungerar? Skulle du vilja testa? Om ja kan du anmäla ditt intresse genom att lämna e-post, namn och bloggidé via följande länk så kanske du kan bli en av våra testare.

Digitala tatueringar – är det något som vi behöver prata mer om?

Jag läste Integritetskommittén text ”Hur står det till med den personliga integriteten?” Speciell vikt lade jag vid avsnittet som handlade om skolan. Och i det avsnittet mötte jag begreppet digitala tatueringar.

elever ges ”digitala tatueringar”, som följer dem under hela deras vandring genom utbildningssystemet och kanske även hänger med ut i arbetslivet. Eleverna ges ingen möjlighet att börja om när de byter skola och kanske inte ens när de slutar skolan.24 Tatueringarna består i personuppgifter och de analyser som gjorts med hjälp av uppgifterna, och som kanske aldrig gallras.

Jag inser att detta är något som vi behöver prata om, rätten att få starta som ett blankt blad, utan att data, personuppgifter följer barnen från skolform till skolform. I och med diskussionen kring learning analytic blir det än viktigare. När städar vi bort data, när renas data om barnen, och vad får det för följer om barnen redan har en bestämd plats, en bestämd ”roll”, redan är en högpresterande/lågpresterande elev innan pedagogerna/lärarna ens träffat barnet i fråga. Hur bryter barn då de mönster/roller som de i skolan tagit, formats till?

Jag tycker att avsnittet om skolan lyfter många viktiga och angelägna frågor kring barns integritet och skolans användande av digitala tjänster i arbetet med skolarbeten. Ett ansvar som vi behöver prata mer om.

Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.

Integritet på nätet för unga – en ny internetguide och diskussionsmaterial

Tänker du kring dina barn eller elevers integritet på nätet? IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har just släppt en ny guide tillsammans med BRIS, som heter Ungas integritet på nätet. Det är en guide som är viktigt för alla vuxna som arbetar med barn eller som har barn som använder nätet, med andra ord alla 🙂

Det fina är att du kan läsa guiden alldeles gratis på nätet, genom att surfa in på guidens sida Ungas integritet på nätet. Det du möter är en presentation av vad du kommer att lära dig om du läser guiden och det är bland annat vad integritet på nätet kan betyda för unga, hur du som vuxen kan prata om integritet, men i guiden finns också tips som ökar integritetsinställningarna i de smarta mobilerna som de flesta barn använder när de surfar på nätet.

Jag vill också passa på att tipsa som Webbstjärnans lärarmaterial kring integritet, vilket är ett diskussionsmaterial som hjälper dig att sätta igång ett samtal kring integritet och nätvanor.

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 17.33.20

Insiktsfulla dagar är de bästa!

DSC_8184

Tanken på att det är bara en knapp månad kvar till internetdagarna gör mig minst sagt nervös, samtidigt vet jag att det finns ingen konferens som jag tycker mer om. Inte bara för att jag själv råkar ha ett finger med i spelet, utanför att internetdagarna alltid bär med sig insikter och kunskaper som jag inte ens visste att jag behövde. I fjol handlade det om att vara visselblåsare och kunna utnyttja ”the big data”, och göra konst av selfies. Insikter som jag bär med mig, tack vare internetdagarna. I år hoppas jag på nya framförallt oväntade som de som kommer av de fantastiska talarna, men också nya för att de gäster som jag bjudit in på spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” kan komma med insikter och perspektiv som jag själv inte tänkt på.

Jag längtar samtidigt som uppladdningen är nervös, för jag vill att det ska bli så bra som det brukar… Jag hoppas att du tittar in, kanske till och med kommer att vara på plats… om så ses vi där och då på Waterfront den 23-24 nov, 2015.

 

Några korta reflektioner kring digital kompetens #ind14

I måndags var det dags för årets viktigaste konferens Internetdagarna, liksom tidigare år arrangerade jag tillsammans med Webbstjärnan ett spår kring Internet i skolan, i år var temat digital kompetens.

När jag tittar tillbaka på Internetdagarna så minns jag att jag lovade att sammanfatta mina reflektioner kring begreppet digital kompetens. Ett begrepp som vi använder och pratar om, men som vi sälla plockar isär, funderar på var begreppet egentligen innebär. Vi frågar eller diskuterar sälla vad den digitala vardagen kräver av oss som för att vi ska fortsätta att utveckla denna kompetens. Låt oss titta på definitionen igen:

innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik (IKT)

  Enligt Europaparlamentet

Jag började i den andra delen av begreppet grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik, pratade om vikten att förstå hur och vad man får sprida, dela, samt de grundläggande villkoren för den digital vardagen – kod! Jag tror att vi behöver förstå hur koden fungerar, för att kunna ställa frågor kring vem som styr, bestämmer vad i den digitala verkligheten…

Vad innebär användning av informationssamhällets teknik? Räcker det med att besöka sociala medier, instagramma, lyssna på musik och Youtuba samt spela spel? I många sammanhang brukar jag anse att det kanske kräver lite mer, men låt oss ändå säga att just detta räcker, det är att använda, då behöver vi för att utveckla barn och ungas digitala kompetens börja just där, just där de befinner sig för att vi ska kunna ta oss till det gemensamma målet och det gemensamma målet med att utveckla en digital kompetens måste handla om att barn och ungas användning behöver bli mer kritisk och mer säker. Vad innebär då en säker användning?

Säker?

Jag prövade ordet med ett exempel från Facebook, om att de behöver mitt telefonnummer för att min användning av Facebook ska bli säkrare, så att jag kan få tillbaka mitt lösenord. Det är helt säkert sant, det skulle troligen bli lättare/säkrare för mig att få ett nytt lösenord om jag ”glömmer”, tappar bort det eller det kommer på villovägar. Men varför ska jag posta det? Varför är det så viktigt att X antal av mina vänner har delat med sig telefonnumret med Facebook, och varför ska det bara vara synligt för mig, varför behöver då Facebook det… Kanske av fler skäl än att hjälp mig…

När jag delar telefonnumret med Facebook då tillåter jag dem dela det med samarbetspartners och andra enligt deras avtal… Hur vet jag om de gör det, det vet jag inte, är det säkert?

Hur ser en säker användning ut när det kommer till integritetsfrågor? Hur lär vi barn och unga att hantera den digital verkligheten där all vår data är potentiell kunskap om oss som påtänkta kunder.

Därefter diskuterade jag begreppet kritiskt och vad det innebär…

Min presentation finns här!