Etikettarkiv: skola

pirret, som fanns när jag började blogga…

I torsdags startade IIS en ny tjänst i och med att vi lanserade webbpedagog – en tjänst för pedagoger som vill ha en egen webbplats. Jag är extremt stolt över att få vara med och driva och lansera detta projekt. Tänk att jag får vara med och ge pedagoger en plattform för att använda webben för sitt arbete… Det är extremt stort! Jag har drivit projektet och det var först i torsdags när vi skulle lansera tjänsten Webbpedagog som jag kom att minnas hur det var att börja blogga som pedagog.

Jag startade min blogg hösten 2009, som jag minns det i smyg, och utan att jag riktigt hade någon riktning eller ideen med bloggen -det syns i kategorierna min default kategori då som nu är ”kategorisera mera”. En uppmaning till mig själv att försöka bestämma vad jag skrev om och vilka huvudtrådar som jag skulle återkomma till – idag finns det fler kategorier…

Bland de minnen som kom till mig i samband med lanseringen av webbepdagog var också spänningen som jag upplevde när jag själv insåg att det fanns det som läst min blogg Kristina Alexanderson, till en början kunde jag se det i statistiken som besöker sedan i form av kommentarer och länkar in till mina texter. Det var konstigt, men gav mig också självförtroende för att jag hade en röst som andra kunde vara intresserade att förhålla sig till på nätet. Det har jag alltid varit stolt över – tack alla ni som läser, kommenterar och tittar in.

Men min blogg har hela tiden kanske främst varit ett viktigt verktyg för mig, för min reflektion för mina tankar och mina idéer, min blogg är en samlingsplats för mina reflektioner och jag kan gå tillbaka och påtagligt se om jag står still eller rör mig i tanken. Och det är jag extremt glad för. Att vara en bloggare är väldigt utvecklande och därför är jag extra glad över att jag får erbjuda ett verktyg för andra att pröva detta verktyg för reflektion och samarbete.

Kristina

Kolla in min nya simpedagogblogg – djupdyk.se

Det är dags för dig att bli en bloggande lärare

I min yrkesvardag har frågan om ”varför pedagoger ska blogga” återigen aktualiserat i och med att vi på IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har bestämt oss för att lansera en ny tjänst ”webbpedagog” som är en möjlighet för pedagoger och lärare att få en valfri ledig .se-adress och en wordpress-sajt för att blogga kring sitt arbete, eller för att presentera sitt arbete.

Själv startade jag min första blogg 2009 (kristinaalexanderson.se) med målet och syfte att jag skulle blogga om min vardag som lärare och sedan dess har den bloggen handlat om skola, utbildning och internet. Min tanke var att min blogg skulle vara en plats där jag skulle kunna reflektera öppet och i bästa fall i samspel med kollegor kring hur jag arbetade med it och internet som ett verktyg för att främja mina elevers lärande. Bloggen visade sig snabbt bli en resursbank för mig själv också för texter som jag läste och ville reflektera kring. Mitt bloggande har alltid utgått från mig, mitt arbete, skolan och internet eftersom det är de beröringspunkter som jag har och haft som en röd tråd för bloggen.

Varför ska pedagoger blogga?

Från mitt perspektiv finns det många skäl till att jag tycker att du som pedagog ska blogga, och jag nämner några här nedanför – fyll gärna på…

  • en blogg är ett enkelt sätt att samla sina reflektioner och tankar kring arbetet
  • en blogg är ett sätt att synliggöra pedagogen eller lärarens vardag
  • en blogga är ett sätt att bygga nätverk med andra lärare – vidga kollegiet utanför den egna skolan
  • en blogg är ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper
  • en blogg är ett sätt att lära sig hur webben fungerar och kan användas i läraryrket

Frågan om varför IIS gör en tjänst för lärare kan vara aktuell att ställa, och anledningen är enkel för vi gör det för att vi vill främja internetanvändningen i skolan, och en naturlig startpunkt blir att börja med lärare och pedagoger som leder och driver arbetet i skolan.

Vill du testa?

Är du nyfiken på hur tjänsten webbpedagog fungerar? Skulle du vilja testa? Om ja kan du anmäla ditt intresse genom att lämna e-post, namn och bloggidé via följande länk så kanske du kan bli en av våra testare.

Digitala tatueringar – är det något som vi behöver prata mer om?

Jag läste Integritetskommittén text ”Hur står det till med den personliga integriteten?” Speciell vikt lade jag vid avsnittet som handlade om skolan. Och i det avsnittet mötte jag begreppet digitala tatueringar.

elever ges ”digitala tatueringar”, som följer dem under hela deras vandring genom utbildningssystemet och kanske även hänger med ut i arbetslivet. Eleverna ges ingen möjlighet att börja om när de byter skola och kanske inte ens när de slutar skolan.24 Tatueringarna består i personuppgifter och de analyser som gjorts med hjälp av uppgifterna, och som kanske aldrig gallras.

Jag inser att detta är något som vi behöver prata om, rätten att få starta som ett blankt blad, utan att data, personuppgifter följer barnen från skolform till skolform. I och med diskussionen kring learning analytic blir det än viktigare. När städar vi bort data, när renas data om barnen, och vad får det för följer om barnen redan har en bestämd plats, en bestämd ”roll”, redan är en högpresterande/lågpresterande elev innan pedagogerna/lärarna ens träffat barnet i fråga. Hur bryter barn då de mönster/roller som de i skolan tagit, formats till?

Jag tycker att avsnittet om skolan lyfter många viktiga och angelägna frågor kring barns integritet och skolans användande av digitala tjänster i arbetet med skolarbeten. Ett ansvar som vi behöver prata mer om.

Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.

integritet

Integritet på nätet för unga – en ny internetguide och diskussionsmaterial

Tänker du kring dina barn eller elevers integritet på nätet? IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har just släppt en ny guide tillsammans med BRIS, som heter Ungas integritet på nätet. Det är en guide som är viktigt för alla vuxna som arbetar med barn eller som har barn som använder nätet, med andra ord alla 🙂

Det fina är att du kan läsa guiden alldeles gratis på nätet, genom att surfa in på guidens sida Ungas integritet på nätet. Det du möter är en presentation av vad du kommer att lära dig om du läser guiden och det är bland annat vad integritet på nätet kan betyda för unga, hur du som vuxen kan prata om integritet, men i guiden finns också tips som ökar integritetsinställningarna i de smarta mobilerna som de flesta barn använder när de surfar på nätet.

Jag vill också passa på att tipsa som Webbstjärnans lärarmaterial kring integritet, vilket är ett diskussionsmaterial som hjälper dig att sätta igång ett samtal kring integritet och nätvanor.

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 17.33.20

Insiktsfulla dagar är de bästa!

DSC_8184

Tanken på att det är bara en knapp månad kvar till internetdagarna gör mig minst sagt nervös, samtidigt vet jag att det finns ingen konferens som jag tycker mer om. Inte bara för att jag själv råkar ha ett finger med i spelet, utanför att internetdagarna alltid bär med sig insikter och kunskaper som jag inte ens visste att jag behövde. I fjol handlade det om att vara visselblåsare och kunna utnyttja ”the big data”, och göra konst av selfies. Insikter som jag bär med mig, tack vare internetdagarna. I år hoppas jag på nya framförallt oväntade som de som kommer av de fantastiska talarna, men också nya för att de gäster som jag bjudit in på spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” kan komma med insikter och perspektiv som jag själv inte tänkt på.

Jag längtar samtidigt som uppladdningen är nervös, för jag vill att det ska bli så bra som det brukar… Jag hoppas att du tittar in, kanske till och med kommer att vara på plats… om så ses vi där och då på Waterfront den 23-24 nov, 2015.

 

Några korta reflektioner kring digital kompetens #ind14

I måndags var det dags för årets viktigaste konferens Internetdagarna, liksom tidigare år arrangerade jag tillsammans med Webbstjärnan ett spår kring Internet i skolan, i år var temat digital kompetens.

När jag tittar tillbaka på Internetdagarna så minns jag att jag lovade att sammanfatta mina reflektioner kring begreppet digital kompetens. Ett begrepp som vi använder och pratar om, men som vi sälla plockar isär, funderar på var begreppet egentligen innebär. Vi frågar eller diskuterar sälla vad den digitala vardagen kräver av oss som för att vi ska fortsätta att utveckla denna kompetens. Låt oss titta på definitionen igen:

innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik (IKT)

  Enligt Europaparlamentet

Jag började i den andra delen av begreppet grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik, pratade om vikten att förstå hur och vad man får sprida, dela, samt de grundläggande villkoren för den digital vardagen – kod! Jag tror att vi behöver förstå hur koden fungerar, för att kunna ställa frågor kring vem som styr, bestämmer vad i den digitala verkligheten…

Vad innebär användning av informationssamhällets teknik? Räcker det med att besöka sociala medier, instagramma, lyssna på musik och Youtuba samt spela spel? I många sammanhang brukar jag anse att det kanske kräver lite mer, men låt oss ändå säga att just detta räcker, det är att använda, då behöver vi för att utveckla barn och ungas digitala kompetens börja just där, just där de befinner sig för att vi ska kunna ta oss till det gemensamma målet och det gemensamma målet med att utveckla en digital kompetens måste handla om att barn och ungas användning behöver bli mer kritisk och mer säker. Vad innebär då en säker användning?

Säker?

Jag prövade ordet med ett exempel från Facebook, om att de behöver mitt telefonnummer för att min användning av Facebook ska bli säkrare, så att jag kan få tillbaka mitt lösenord. Det är helt säkert sant, det skulle troligen bli lättare/säkrare för mig att få ett nytt lösenord om jag ”glömmer”, tappar bort det eller det kommer på villovägar. Men varför ska jag posta det? Varför är det så viktigt att X antal av mina vänner har delat med sig telefonnumret med Facebook, och varför ska det bara vara synligt för mig, varför behöver då Facebook det… Kanske av fler skäl än att hjälp mig…

När jag delar telefonnumret med Facebook då tillåter jag dem dela det med samarbetspartners och andra enligt deras avtal… Hur vet jag om de gör det, det vet jag inte, är det säkert?

Hur ser en säker användning ut när det kommer till integritetsfrågor? Hur lär vi barn och unga att hantera den digital verkligheten där all vår data är potentiell kunskap om oss som påtänkta kunder.

Därefter diskuterade jag begreppet kritiskt och vad det innebär…

Min presentation finns här!

En ny rapport ”eleverna och internet 2014” – #lästips

Återigen var det dags för årets upplaga av Eleverna och internet, andra året i rad och om jag får säga det själv så är den kanske än bättre i år. Det finns massor med spännande statisk om hur elever använder internet, hur många procent av sjuåringarna som har en egen mobil etc.

Att arbeta med statistiken och siffrorna har varit ett fantastiskt arbete och nästa vecka på Bokmässan presenterar jag lite mer ingående statistik om flickor och pojkars tillgång till teknik och deras sätt att se på hur kunnig de är. Om du inte är där kan du läsa rapporten och ta del av resultatet här 🙂

Lyckan i att få ett samtal från skolan!

Jag har haft min äldsta barn i skolan i sju år. Under dessa sju år har jag fått ett telefonsamtal från skolans lärare som handlar om mitt barn. Och ett mejl!

Tur tänker du, då är ditt barn skötsamt.

Kanske, kanske inte, jag tror det, men vet faktiskt inte. De samtal som jag har haft med skolan har handlat om utvecklingssamtal, eller samtal som jag initierat kring hur vi här hemma uppfattar vårt barns situation i skolan, socialt och kunskapsutvecklingsmässigt. När mitt barn gick i sexan fick jag ett mejl från mentorn för mitt barn om en sjölduppgift som inte blivit så som barnet hade tänkt sig. Men under alla dessa år har skolan aldrig ringt, i stort sett aldrig tagit kontakt för att prata om mitt barn.

I fredags hände det, skolan ringde. Mitt barns mentor ringde för att kontrollera att barnet inte hittade på, att vi skulle träffas om en stund, hos tandläkaren. Jag försäkrade läraren i andra sidan av telefonen att jag visst skulle träffa barnet snart, att jag var på väg.

När vi lagt på, tänkte jag. Åh va skönt att barnets mentor, lärare, tog ansvar, tog sig den extra stund det tog att ringa ett samtal för att fråga. I debatten om att vi föräldrar inte ska störa, att vi ska låta skolan sköta sitt arbete, så visst vi ska inte störa, ni ska få arbetsro, men komihåg att när vi stör kan det vara för att vi inte vet, vi vet bara det som våra barn berättar. Och det kan vara mindre än du tror.

Så när en förälder ringer, mejlar eller knackar på dig som är lärare, är det kanske inte för att ifrågasätta, eller för att kritisera. Det kan ju handla om något så enkelt att vi inte vet, och du som träffar mitt barn i skolan kan ge mig en bild av det, som mitt barn inte alltid kan. Det kan också vara så att vi som föräldrar kan ge en bild av hur våra barn upplever skolan som de inte förmår berätta för dig som arbetar i skolan. Vi vuxna runt barnen är och behöver ibland vara deras språkrör, även när barnen blir större, äldre och ska ta mer ansvar.

Avslutningstal vid skolavslutningen – en lyssnares funderingar

Jag har varit på barnens skolavslutning och undrar varför handlar inte sommartalen om skolans verksamhet, varför handlar de mest om att tacka av, eller om sommarlov, sol och bad, samt om ledigheten…  Vid alla skolavslutningar som skett i dagarna har det hållits tal av

  • lärare till elever
  • rektorer till elever, lärare och föräldrar
  • föräldrar till barn och lärare

Hur många av de tal som du tagit del av har handlat om lärande om insikter om skolans betydelse för barnen och deras kunskapsutveckling. Jag hoppas att du har tagit del av många. Jag har i min roll som förälder  stått och lyssnat på flera av dessa tal vid barnens skolavslutning. Det har varit fina tal av lärare som pratat om eleverna eller något kort pliktskyldigt tal från en och annan förälder inför sommaren, för att tacka av lärare. De tal, som jag hört i år har haft en ton av avsked, men även burit förhoppningar om ett vilsamt sommarlov med sol och bad. Ett av talen som jag tog del av var från en skolledare och handlade om att rektorn inte skulle hålla tal och inte prata om sommarlov, för hon hade redan pratat så mycket…

Förvånad stod jag där och tänkte: varför handlar inte alla sommartal om skolans syfte och verksamhet. De bör handla om allt lärande som skett, alla möten med nya kunskaper, färdigheter och insikter. Naturligtvis vill vi höra om våra barn och barnen vill höra hur fantastiska de är, men bygg upp sommartalet kring det viktigaste i skolan, ta plats, berätta om det lärande som skett… Ta exempel som alla kan känna igen, och låt talen handla om varför sommarlovet finns, för att vi ska få en möjlighet att vila upp oss så att vi vid höstens start än en gång kan ta oss an nya kunskaper, nya insikter och nytt lärande tillsammans i skolan.