Etikettarkiv: skola

Digitala tatueringar – är det något som vi behöver prata mer om?

Jag läste Integritetskommittén text ”Hur står det till med den personliga integriteten?” Speciell vikt lade jag vid avsnittet som handlade om skolan. Och i det avsnittet mötte jag begreppet digitala tatueringar.

elever ges ”digitala tatueringar”, som följer dem under hela deras vandring genom utbildningssystemet och kanske även hänger med ut i arbetslivet. Eleverna ges ingen möjlighet att börja om när de byter skola och kanske inte ens när de slutar skolan.24 Tatueringarna består i personuppgifter och de analyser som gjorts med hjälp av uppgifterna, och som kanske aldrig gallras.

Jag inser att detta är något som vi behöver prata om, rätten att få starta som ett blankt blad, utan att data, personuppgifter följer barnen från skolform till skolform. I och med diskussionen kring learning analytic blir det än viktigare. När städar vi bort data, när renas data om barnen, och vad får det för följer om barnen redan har en bestämd plats, en bestämd ”roll”, redan är en högpresterande/lågpresterande elev innan pedagogerna/lärarna ens träffat barnet i fråga. Hur bryter barn då de mönster/roller som de i skolan tagit, formats till?

Jag tycker att avsnittet om skolan lyfter många viktiga och angelägna frågor kring barns integritet och skolans användande av digitala tjänster i arbetet med skolarbeten. Ett ansvar som vi behöver prata mer om.

Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.

integritet

Integritet på nätet för unga – en ny internetguide och diskussionsmaterial

Tänker du kring dina barn eller elevers integritet på nätet? IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har just släppt en ny guide tillsammans med BRIS, som heter Ungas integritet på nätet. Det är en guide som är viktigt för alla vuxna som arbetar med barn eller som har barn som använder nätet, med andra ord alla 🙂

Det fina är att du kan läsa guiden alldeles gratis på nätet, genom att surfa in på guidens sida Ungas integritet på nätet. Det du möter är en presentation av vad du kommer att lära dig om du läser guiden och det är bland annat vad integritet på nätet kan betyda för unga, hur du som vuxen kan prata om integritet, men i guiden finns också tips som ökar integritetsinställningarna i de smarta mobilerna som de flesta barn använder när de surfar på nätet.

Jag vill också passa på att tipsa som Webbstjärnans lärarmaterial kring integritet, vilket är ett diskussionsmaterial som hjälper dig att sätta igång ett samtal kring integritet och nätvanor.

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 17.33.20

Insiktsfulla dagar är de bästa!

DSC_8184

Tanken på att det är bara en knapp månad kvar till internetdagarna gör mig minst sagt nervös, samtidigt vet jag att det finns ingen konferens som jag tycker mer om. Inte bara för att jag själv råkar ha ett finger med i spelet, utanför att internetdagarna alltid bär med sig insikter och kunskaper som jag inte ens visste att jag behövde. I fjol handlade det om att vara visselblåsare och kunna utnyttja ”the big data”, och göra konst av selfies. Insikter som jag bär med mig, tack vare internetdagarna. I år hoppas jag på nya framförallt oväntade som de som kommer av de fantastiska talarna, men också nya för att de gäster som jag bjudit in på spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” kan komma med insikter och perspektiv som jag själv inte tänkt på.

Jag längtar samtidigt som uppladdningen är nervös, för jag vill att det ska bli så bra som det brukar… Jag hoppas att du tittar in, kanske till och med kommer att vara på plats… om så ses vi där och då på Waterfront den 23-24 nov, 2015.

 

Några korta reflektioner kring digital kompetens #ind14

I måndags var det dags för årets viktigaste konferens Internetdagarna, liksom tidigare år arrangerade jag tillsammans med Webbstjärnan ett spår kring Internet i skolan, i år var temat digital kompetens.

När jag tittar tillbaka på Internetdagarna så minns jag att jag lovade att sammanfatta mina reflektioner kring begreppet digital kompetens. Ett begrepp som vi använder och pratar om, men som vi sälla plockar isär, funderar på var begreppet egentligen innebär. Vi frågar eller diskuterar sälla vad den digitala vardagen kräver av oss som för att vi ska fortsätta att utveckla denna kompetens. Låt oss titta på definitionen igen:

innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik (IKT)

  Enligt Europaparlamentet

Jag började i den andra delen av begreppet grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik, pratade om vikten att förstå hur och vad man får sprida, dela, samt de grundläggande villkoren för den digital vardagen – kod! Jag tror att vi behöver förstå hur koden fungerar, för att kunna ställa frågor kring vem som styr, bestämmer vad i den digitala verkligheten…

Vad innebär användning av informationssamhällets teknik? Räcker det med att besöka sociala medier, instagramma, lyssna på musik och Youtuba samt spela spel? I många sammanhang brukar jag anse att det kanske kräver lite mer, men låt oss ändå säga att just detta räcker, det är att använda, då behöver vi för att utveckla barn och ungas digitala kompetens börja just där, just där de befinner sig för att vi ska kunna ta oss till det gemensamma målet och det gemensamma målet med att utveckla en digital kompetens måste handla om att barn och ungas användning behöver bli mer kritisk och mer säker. Vad innebär då en säker användning?

Säker?

Jag prövade ordet med ett exempel från Facebook, om att de behöver mitt telefonnummer för att min användning av Facebook ska bli säkrare, så att jag kan få tillbaka mitt lösenord. Det är helt säkert sant, det skulle troligen bli lättare/säkrare för mig att få ett nytt lösenord om jag ”glömmer”, tappar bort det eller det kommer på villovägar. Men varför ska jag posta det? Varför är det så viktigt att X antal av mina vänner har delat med sig telefonnumret med Facebook, och varför ska det bara vara synligt för mig, varför behöver då Facebook det… Kanske av fler skäl än att hjälp mig…

När jag delar telefonnumret med Facebook då tillåter jag dem dela det med samarbetspartners och andra enligt deras avtal… Hur vet jag om de gör det, det vet jag inte, är det säkert?

Hur ser en säker användning ut när det kommer till integritetsfrågor? Hur lär vi barn och unga att hantera den digital verkligheten där all vår data är potentiell kunskap om oss som påtänkta kunder.

Därefter diskuterade jag begreppet kritiskt och vad det innebär…

Min presentation finns här!

En ny rapport ”eleverna och internet 2014” – #lästips

Återigen var det dags för årets upplaga av Eleverna och internet, andra året i rad och om jag får säga det själv så är den kanske än bättre i år. Det finns massor med spännande statisk om hur elever använder internet, hur många procent av sjuåringarna som har en egen mobil etc.

Att arbeta med statistiken och siffrorna har varit ett fantastiskt arbete och nästa vecka på Bokmässan presenterar jag lite mer ingående statistik om flickor och pojkars tillgång till teknik och deras sätt att se på hur kunnig de är. Om du inte är där kan du läsa rapporten och ta del av resultatet här 🙂

Lyckan i att få ett samtal från skolan!

Jag har haft min äldsta barn i skolan i sju år. Under dessa sju år har jag fått ett telefonsamtal från skolans lärare som handlar om mitt barn. Och ett mejl!

Tur tänker du, då är ditt barn skötsamt.

Kanske, kanske inte, jag tror det, men vet faktiskt inte. De samtal som jag har haft med skolan har handlat om utvecklingssamtal, eller samtal som jag initierat kring hur vi här hemma uppfattar vårt barns situation i skolan, socialt och kunskapsutvecklingsmässigt. När mitt barn gick i sexan fick jag ett mejl från mentorn för mitt barn om en sjölduppgift som inte blivit så som barnet hade tänkt sig. Men under alla dessa år har skolan aldrig ringt, i stort sett aldrig tagit kontakt för att prata om mitt barn.

I fredags hände det, skolan ringde. Mitt barns mentor ringde för att kontrollera att barnet inte hittade på, att vi skulle träffas om en stund, hos tandläkaren. Jag försäkrade läraren i andra sidan av telefonen att jag visst skulle träffa barnet snart, att jag var på väg.

När vi lagt på, tänkte jag. Åh va skönt att barnets mentor, lärare, tog ansvar, tog sig den extra stund det tog att ringa ett samtal för att fråga. I debatten om att vi föräldrar inte ska störa, att vi ska låta skolan sköta sitt arbete, så visst vi ska inte störa, ni ska få arbetsro, men komihåg att när vi stör kan det vara för att vi inte vet, vi vet bara det som våra barn berättar. Och det kan vara mindre än du tror.

Så när en förälder ringer, mejlar eller knackar på dig som är lärare, är det kanske inte för att ifrågasätta, eller för att kritisera. Det kan ju handla om något så enkelt att vi inte vet, och du som träffar mitt barn i skolan kan ge mig en bild av det, som mitt barn inte alltid kan. Det kan också vara så att vi som föräldrar kan ge en bild av hur våra barn upplever skolan som de inte förmår berätta för dig som arbetar i skolan. Vi vuxna runt barnen är och behöver ibland vara deras språkrör, även när barnen blir större, äldre och ska ta mer ansvar.

Avslutningstal vid skolavslutningen – en lyssnares funderingar

Jag har varit på barnens skolavslutning och undrar varför handlar inte sommartalen om skolans verksamhet, varför handlar de mest om att tacka av, eller om sommarlov, sol och bad, samt om ledigheten…  Vid alla skolavslutningar som skett i dagarna har det hållits tal av

  • lärare till elever
  • rektorer till elever, lärare och föräldrar
  • föräldrar till barn och lärare

Hur många av de tal som du tagit del av har handlat om lärande om insikter om skolans betydelse för barnen och deras kunskapsutveckling. Jag hoppas att du har tagit del av många. Jag har i min roll som förälder  stått och lyssnat på flera av dessa tal vid barnens skolavslutning. Det har varit fina tal av lärare som pratat om eleverna eller något kort pliktskyldigt tal från en och annan förälder inför sommaren, för att tacka av lärare. De tal, som jag hört i år har haft en ton av avsked, men även burit förhoppningar om ett vilsamt sommarlov med sol och bad. Ett av talen som jag tog del av var från en skolledare och handlade om att rektorn inte skulle hålla tal och inte prata om sommarlov, för hon hade redan pratat så mycket…

Förvånad stod jag där och tänkte: varför handlar inte alla sommartal om skolans syfte och verksamhet. De bör handla om allt lärande som skett, alla möten med nya kunskaper, färdigheter och insikter. Naturligtvis vill vi höra om våra barn och barnen vill höra hur fantastiska de är, men bygg upp sommartalet kring det viktigaste i skolan, ta plats, berätta om det lärande som skett… Ta exempel som alla kan känna igen, och låt talen handla om varför sommarlovet finns, för att vi ska få en möjlighet att vila upp oss så att vi vid höstens start än en gång kan ta oss an nya kunskaper, nya insikter och nytt lärande tillsammans i skolan.

Vikten av att prata integritet -ofta och från många perspektiv

Jag träffade Annelie Drewsen från pedagog Stockholm och vi kom att prata om upphovsrätt och om det är en fråga för skolan eller inte. I slutet av samtalet kom vi in på andra frågor som alla pedagoger, skolor som arbetar med digitala tjänster behöver dryfta, prata kring och arbeta med. Bland annat landade vi en stund i Creative Commons, men vi stannade i ett samtal kring vikten att prata om integritet, och hur vi närma oss frågor som inte har ett tydligt och enkelt svar.

Men vi behöver prata om hur integritetsfrågor ska hanteras i sociala medier, skolan behöver närma sig dessa svåra frågor och fundera på hur vi stöttar de som till skillnad från oss har saker som de vill dölja, saker som de inte vill att andra ska känna till. Kanske kan Cory Doctorows ord vara en tankeställare:

Not necessarily because you have any reason to fear surveillance although you might, and its hard to know until after the fact what will get you in trouble but because if it costs more to surveil us all then mass surveillance is a dead letter.
And I think that especially for those of us who really do feel we’ve got nothing to hide its really incumbent on us to take steps because, y’know, through no fault of their own we have brothers and sisters and cousins and friends and people out there who are perfectly innocent, who have good reasons to want to hide the fact they’re HIV positive or that they married in a way that would displease their parents because of sectarian prejudice, or because they’re gay and in the closet, or because they have a disability they don’t want an employer to know about.
And if you through the great good fortune of randomness are born with the privilege of having nothing to hide, you have a duty on their behalf to help change the privacy landscape so that they don’t have to fear disclosure, that they don’t deserve any more than you do.

Elevdatorer i klassrummet – hur fungerar det? #blogg100

När vi pratar om att it och digitala verktyg ska göra verksamheter mer effektiva, mer fokuserade och mer produktiva. Samtidigt har jag vänner som säger:

-Allt med datorer är så tidskonusumerande. Allt jag ska göra med datorn tar ”extra” lång tid, för det är som jag tappar bort tiden.

Frågan man kan ställa sig är om datorer är verktyget i alla sammanhang. Jag läste artikeln i The New Yorker ”The case of banning Laptops in the classroom” en intressant artikel som belyser några av de dilemman som kan finnas med laptops i lärande situationer.

Främst kanske distraktionseffekten att elever gör annat än följa undervisningen.  Enligt artikelförfattaren är det lättare att bli distraherad med hjälp av en laptop än att använda den som ett arbetsverktyg för lärande i undervisningen

Personligen tycker jag att ett exempel är spännande att lyfta i samband med diskussionen kring hur datorer ska användas i skolan är den studie ”laptops and lectures” som Dan Rockmore hänvisar till från 2003 där resultatet säger att de studenter som antecknar på ett mer ”gammalmodigt” sätt med papper och penna ”minns” mer av föreläsningen, jämfört med de studenter som antecknar med laptops. Kanske är det så att vi förhåller oss till materialet enklare när vi ska sammanfatta det som sägs på ett ”långsammare” sätt än det som sker med laptopen. För mig är det ofta så att jag skriver ner exakt det som sägs när jag antecknar med laptopen, medan när jag antecknar med penna och papper då sammanfattar jag, drar slutsatser, fokuserar på det som jag uppfattar som sentenser.

Men kanske är det så att föreläsningen som metod inte fungerar när vi ska använda verktyg som laptops och att vi behöver hitta andra sätt att förmedla det stoff som eleverna ska bearbeta, förstå och ta till sig. I artikeln in The New Yorker kommer Dan Rockmore fram till att han ofta låter studenter ta del av föreläsningar med stängda laptops och att de ska få ta del av studier som visar på de svårigheter som laptops/digital teknik i undervisningen och anledningen är följande:

/…/ to help them understand why I’m doing what I’m doing and to get them to think critically about the use of technology in their lives and their education.

Jag vill instämma i den slutsatsen vi behöver arbeta med att få studenter och elever att tänka kritiskt på användningen av teknik i våra liv och i deras undervisning. Så att de använder datorer och annan teknik när den ger mest effekt.