Etikettarkiv: skolan

Webbstjärnan hjälper dig med att arbeta mer medvetet med Internet i skolan

I mitt arbete på Webbstjärnan får jag möjligheten att hjälpa lärare igång, med ett arbete för att få deras elever att bli mer medvetna Internetanvändare. Och jag tänker att det kanske kan behövas när jag hör Mary Meeker, som pratar om trender på Internet.

Det är spännande att statistik som att antalet Internetanvändare växer, och sedan är statistiken kring hur användandet av Internet ser ut väldigt intressant. Att det blir mer och mer mobilt, att vi anammar ”the tablet” (läsplattan) som plattform. I hennes trender är det mycket som jag känner igen från skolan, många arbetar med ipads, men det finns också intressanta aspekter som tas upp som följande citat, som på ett tydligt sätt visar hur Internet förändrats:

1993 sa Joe Louis ”On the Internet nobody knows you’re a dog” som 2013 har blivit ”On the Internet, everybody knows you’re a dog”. Spännande utveckling, men det innebär också att det ställs mer krav på oss som Internetanvändare att fundera på hur vi vill framstå, att vara medveten som Internetanvändare.

Sedan slås jag av det som Mary Meeker säger om trenden att vi delar mer bilder, video, ljud och data, det bygger på en inställning: ”om jag hjälper dig, så hjälper du mig och vi hjälper alla tillsammans andra.”

Jag tänker ofta att det är just den inställning som som driver mitt arbete i Webbstjärnan om vi hjälper dig, så hjälper du oss och tillsammans så gör vi gott för skolan. Det vi vill att lärare tillsammans med sina elever ska uppnå är att bli mer medvetna användare av Internet, för alla vet om du är en ”hund”. Men jag slås också av trenden att vi delar mer bilder, mer rörlig bild och ljud, hur påverkar det förmågan att skriva, att

Webbstjärnan drar igång igen den 14 augusti kl 11.00 och om du vill så hjälper vi dig igång (gör en intresseanmälan). Vi har också massor med utbildningar från Boden i norr till Ystad i söder, kring hur man kan arbeta med att publicera skolarbete på Internet, alla är kostnadsfria.

 

 

 

Polisen på Facebook – hur tänkte ni här?

I diskussionen kring sociala medier och hur samt varför myndigheter ska använda sociala medier är polisen ett intressant exempel. I min facebook ström delades följande uppdatering från Polisen i Växjö/Alvesta, från kronbergs län

En liten ankedot från en polistjänstman, som berättar ett litet tips till ungdomar. Det går ut på att ungdomar inte ska dricka, och sedan skrika på polisen och om de gör det så ska de kunna springa så snabbt att de kommer undan en 40-årig polis i full mundering.

På ett sätt kan man kanske säga att polisen har förstått precis vad sociala medier handlar om, det handlar om att vara personlig, och komma med tips. Och det stämmer säkerligen överens med syftet som polisen har med sin närvaro i sociala medier:

Vi vill dela brottsförebyggande information och tips för att minska brottsligheten. Genom att berätta om polisens arbete vill vi bidra till ökad trygghet.

Men jag ställer mig frågan vilka effekter får en sån här statusuppdatering för allmänhetens sätt att se på polisen, och vad säger det här tipset om polisens sätt att se på våra unga medborgare?

Det tycks vara många som tycker att det här är värt att dela vidare, kanske tycker de att det är ett gott tips, eller att det är en rolig historia, sedelärande, eller så vill de diskutera polisens agerande. Jag vet inte och har inte undersökt frågan närmare.

Jag kan inte låta bli att undrar om någon skulle acceptera att en kommun, eller en skola eller en enskild lärare i tjänsten skulle göra samma uppdatering om ungdomarna i skolan och beskrev deras beteende, som min elev är ”inte är särskilt smart”. Ordvalet och tonläget i inlägget får mig att ifrågasätta polisens synsätt på sitt uppdrag.

Angående kritik mot polisens närvaro på Facebook vill jag också rekommendera Mathias Klangs inlägg Fem problem med polisnärvaro på Facebook.

Pedagogiska tips till lärare, som vill arbeta med bloggar i skolan

Jag fick frågan i förbigående av en lärare i Ronneby.
-Kan inte du sammanfatta dina bästa pedagogiska tips som en lärare kan lära av innan de börjar blogga tillsammans med sina elever. Jag funderade länge, har jag pedagogiska tips att ge? Ska jag ge pedagogiska tips?

När jag tittar tillbaka på mina egna erfarenheter så kan jag väl säga att mitt bästa tips till dig som pedagog är att vara närvarande i bloggandet. Du har som pedagog allt att vinna på att hjälpa eleverna och stötta dem i arbetet när de börjar arbetet med att kommunicera kring sitt lärande med hjälp av bloggar. Delta i bloggandet, delta i arbetet, stötta, läs, peppa.

Fler tips, våga ge dig hän, våga låta det ta tid. Titta på hur andra har gjort, hur lärare använder bloggar tillsammans med sina elever. Titta på:

ekilla9d1.se (en grym temablogg)
superstarmedia.se (en grymt enkel lösning på att samla elever texter på samma ställe)
detektivenemilochvi.se (en blogg om att läsa och analysera böcker tillsammans)
tegelbobarn.se (klassbloggarnas klassblogg)
ivårkikare.se (en klassblogg på temat NO)
romanbloggen1.attbesokaenroman.se (en blogg om att gemensamt läsa en roman)
lindasprojekt.se (en blogg som samlar elevernas bildprojekt)

Var inte blyg utan fråga om hjälp, fråga om input, be om hjälp. Och våga låta det bli fel, det är genom våra misstag som vi utvecklas, om vi bara tillåter oss. Det är genom övning som vi lär.

Kolla in fler sajter, kolla på Webbstjärnan så får du tips.

Den digitalt föränderliga vardagen och skolan…

Fick via Per Falk en intressant bloggpost: The unbearable lightness of beeing …digital. Det är en betraktelse kring det digitala livet som skapas och upprätthålls i en verklighet som befinner sig i ständig förändring.

Du vet aldrig vem som är närvarande, vilka samtal du kommer att hamna i, när tjänsten du använder kommer att förändras etc.

Det digitala livet är:

Sometimes this digital identity stuff gets overwhelming.

Not the thinking and the research. The living it.

The Learning Curve: Digital Identity & Sociality Mean Constant Sensemaking & Wayfinding
Connect, filter, engage, share, participate, curate, perform, strategize, relate, produce, add value: these are some of the verbs and phrases affiliated with identity in the age of social media.

I think “locate and tether” need to be added to the list.

Poängen är inte att det digitala livet eller den digitala identiteten skiljer sig från sk ”riktiga livet” men att i den analoga världen finns det fasta objekt som vi ordnar vår föränderliga vardag kring. I bloggposten är det kylskåpet som blir metaforen för den trygga punkten i den röriga morgonrutinen.

Det fick mig att fundera mycket kring vilka kylskåp som finns i skolvardagen. Kanske är det läroboken, kanske är det de fasta undervisningsformerna, kanske är det något annat.

Blogga med elever – föreläsning om att använda bloggen i undervisningen

Webbstjärnan har tillsammans med Lärarförbundet en satsning på att stärka lärarnas roll och arbete med digitala verktyg i skolan. Jag föreläste igår om att använda bloggen tillsammans med elever. Naturligtvis spelades det in och ligger på webben, så du kan ta del av min föreläsning.

De digitalt kompetenta eleverna – vad medför den retoriken?

I många sammanhang beskrivs elever som digitalt kompetenta. Väldigt kunniga i att använda digitala medier. De kan hantera Internet, de har kunskaper, färdigheter och är väldigt kompetenta. Barn börjar använda Internet vid en tidig ålder redan häften av alla treåringar i Sverige har någon gång använt Internet.

Visst är det så att de unga som växer upp med digitala medier som en naturlig del av sin uppväxt de är kunniga, de kan. De förstår och ser de digitala medierna som självklara och naturliga, men frågan är vad digital kompetens innebär och vad vi som växt upp i en analog värld kan/bör tillföra.

Frågan som jag ofta ställer mig är: vad innebär beskrivningen av alla unga/ungdomar som digitalt födda, kompetenta för skolan/läraren/vuxna inställning och sätt att se på sig själva. Ger vi upp där? Kastar vi in handduken? Och säger:

-Äsch, det där med digitala medier det kan ju barnen redan.

I beskrivningen av de unga som kompetenta och kunniga glömmer vi att det finns aspekter på Internet som medium som vi behöver arbeta med tillsammans. Att det finns kunskaper, färdigheter som vi genom vår ålder, våra erfarenheter, våra misstag behöver förmedla till våra barn/elever.

Jag tror att i mötet med digitala medier behöver vi lära av varandra, tillsammans.

Creative Commons i skolan – en ny dansk bok #ccbog

Jag blev som skolombudman för Creative Commons kontaktad i våras av Peter Leth som berättade att han ville göra en bok om Creative Commons för skolan. Han ville gärna få exempel på hur lärare i Sverige arbetade med Creative Commons och bad mig bidra med input.

Jag gav mig hän uppgiften och skrev några rader, om våra erfarenheter från Sverige, och nu har Peters bok kommit ut utgiven under licensen Erkännande, icke-kommersiell- dela lika och den finns även tillgänglig att ladda ner som pfd eller genom att läsa online (se nedan). Du kan även beställa den som en tryckt bok.

Boken är en fantastisk resurs som ger en god inblick i hur elever, studenter och lärare kan arbeta med Creative Commons i skolan. En bok som är värd att ha i lärarrummet, så kolla in den.

Varför bloggar lärare med sina elever?

Igår på Mötesplats skola hade jag nöjet att vara moderator under en session kring bloggar i skolan och förskolan. I panelen satt Helena Jungerby Larsson som arbetade med en förskoleklass, Alex Reuter som var 1-2 lärare samt lärare på kulturskolan och Mats Larsnäs som arbetar som it-pedagog i Kungsbacka.

Gemensamt för panelen var att de arbetade med bloggar som pedagogiskt verktyg, och fick en möjlighet att berätta om sitt arbete tillsammans med sina elever. De olika pedagogerna hade gjort olika avväganden och valt olika vägar när det kom till synlighet. Gemensamt för alla dessa pedagoger var dock att de ville synliggöra skolarbete, skapa kommunikation kring lärande och att bloggen var en utmärkt plattform för att uppnå det.

Helena som arbetade med förskolebarn använder bloggen för att få en möjlighet att visa föräldrar, barnen vardag, men hade genom bloggen upptäckt ett nätverk med bloggande lärare som hon kunde byta erfarenheter med.

Att arbeta med bloggen blev en möjlighet för reflektion kring det som barnen arbetade med. Helena återkom till vikten och betydelsen av kommentarer att när andra kommenterar på det som barnen gör i skolan får de bekräftelse på att de kan saker, att det som sker i skolan är viktigt. De bästa kommentarerna är de som innehåller frågor, eftersom de ger  barnen möjlighet till reflektion att tänka vidare, fortsätta att undersöka och lära.

Men Helena berättade också om svårigheterna att få kommentarer och ett enkelt sätt att lösa det på var genom att hon tillsammans med sin kollega gått ihop och skapat en gemensam förskoleklassblogg och där de olika grupperna kommenterade på varandra. På frågan hur hon ändå fick in kommentarer så sa Helena:

Man måste göra reklam för bloggen för föräldrar, på facebook på twitter. Hon hade fått hjälp av kommunens it-pedagog och rektorn var aktiv som läsare och gick i dialog med eleverna.

Varför ska lärare blogga? Det är roligt och lärande ska utgå från det lustfyllda. Sammanfattade Helena sina erfarenheter kring att blogga med elever.

Alex menade att syftet med bloggen främst var att få till kommunikation kring lärande och skolarbete. Alex som arbetade med en årskurs etta hade en stängd blogg eftersom den främst var till för klassen och barnens föräldrar, och var en länk mellan hemmet och skolan.

Mats, Helena och Alex menade alla tre att de genom att blogga tillsammans med sina elever gav eleverna början på deras digitala kompetens. Lära elever mer kring mediet, kring källor, källhantering, integritet, bildpublicering etc.

Vad betyder en lärare?

Jag fick frågan idag om att berätta om en bok som jag inte skulle kunna leva utan, och mina tankar for igenom mitt huvud, vilka böcker skulle jag inte vilja leva utan. Jag stannade en stund vid Proust, vid Eyvind Johnsson, vid Eva Ström, vid Tove Jansson men valde Faulkner. Jag skulle inte vilja leva utan min läsning av Stormen och vreden.

Varför skulle jag inte vilja vara utan läsningen av Stormen och vreden?

Jag fick romanen av min svensklärare på gymnasiet. Hon gav mig den med orden:

-Jag tycker att du ska läsa den här.

Sedan gav hon mig en månad för att förbereda en presentation av min läsning av romanen. Jag prioriterade annan läsning med tanke på att romanen var ganska tunn och mitt ögonmått sa att romanen skulle ta tre dagar att läsa, vilket var den tid som jag lade på att läsa och för att sedan förbereda min presentation. Men när jag sedan skulle redovisa min läsning av romanen var jag tvungen att erkänna att :

-Jag har just läst den, men jag fattade ingenting, så jag behöver mer tid innan jag kan redovisa.

Min svensklärare svarade då:

-Aha, Faulkner leder på poäng, men jag vet att du tar honom Kristina, så kom tillbaka om tre veckor.

Det var de tre veckorna som fick mig att inse att text kan och ska läsas olika beroende på hur den berättas. Att en berättelse kan skildras på flera olika sätt beroende på vem som berättar berättelsen. Jag fick också en insikt om att vissa texter ska man bryta tillsammans med andra, i samtalet kring min läsning kom jag längre, såg mer och fick fler insikter om vad Faulkner vill berätta.

Det tog tre veckor att närma sig berättelsen, men insikten om att det inte finns en sanning eller en berättelse har jag tagit med mig från Faulkner. Insikten om att vissa texter kräver mer av sin läsare och vikten av att ha förebilder, som tror på en, kan göra att man faktiskt ger texten/uppgiften en andra chans. I mitt fall var det min lärare, min svensklärare, som utmanade mig och min läsning, men hon fick mig också att tro att jag skulle kunna ta in på Faulkners försprång, även om jag aldrig kommer att komma ikapp honom.

Min svensklärare utmanade mig. Hon fick mig att tro att jag skulle kunna förstå, det som till att börja med var obegripligt och det fick mig att ta mig an romanen en andra gång och inte ge upp. Jag har ofta undrat varför hon valde Stormen och vreden åt mig. Jag undrar hur hon såg på mig som läsare, vad fick henne att tro att en 18-årig flicka skulle kunna förstå Faulkner, vilja ta sig an hans berättelse? Jag har ofta undrat, men sedan tänkt hon förstod något som jag inte förstod. Men att det är en lärares uppgift, att se när och hur han/han ska utmana sina elever…

Och hennes sätt att ha tilltro till mig och min förmåga har alltid följt mig i mitt arbete som lärare.

Skolan är viktigare än någonsin på Internet

 

The Keys av Peter Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag är barnsligt förtjust i sociala medier, för att de skapar möjligheter för kommunikation i flera led och med människor som jag med största sannolikhet aldrig träffat annars. Sociala medier skapar genom sitt sätt att fungera möjligheter för mig att lära, förstå och utveckla nya färdigheter. Det tilltalar mig. Samtidigt är jag skrämd av den förförelsekraft som finns i dessa verktyg, att de kan konsumenera hela mig, min vardag och jag kan om jag vill ägna hela min vakna tid till att bara hänga med människor som är intresserade av Star Wars, av fotografi och aldrig ta in något av det som sker i ”vardagen”, det som sker i riksdagen, ute på gatan, etc. Jag skräms av min vilja att tillhöra och tillföra något som andra tycker om, att jag styrs av siffror som inte har någon betydelse. Att min skrivande reduceras till att antalet klick, att mina motivval blir dem som får flest klick på flickr. Vad blir då kvar av mig, av min utveckling? Blir inte jag bara resultatet av det som andra vill veta, höra, se, läsa. Sedan undrar jag naturligtvis vad blir kvar av oss som samhälle om vi inte tar del av samma intryck, inte värderar samma viktigheter… etc

I en värld där vi alla kan skapa oss ett eget nyhetsflöde, där vi inte automatiskt tar del av den utveckling som sker i mellanöstern, eftersom vi inte lyssnar på samma radiokanal, tittar på samma TV-kanal eller läser samma tidning. Vilken roll spelar skolan där? Personligen tror jag att skolans roll är avgörande för att de som växer upp ska få en gemensam kunskapsbas, och för att alla oavsett bakgrund och socialgrupp ska få samma möjligheter. Skolan behöver ge barnen kunskaper i att förhålla sig till den medievärld som de växer upp i på gott och ont.

Vi som arbetar i skolan måste också lära och hantera sociala medier, de fördelar och nackdelar som finns med kanalerna. Skolan måste kunna lära ut hur vi ska hantera dessa medier, lära ut hur dessa medier hanterar oss, visa affärsmodellerna som finns och som inte är att allt är gratis, utan som bygger på idéen om att sälja data, kunskaper om oss och våra beteenden.

I mitt arbete på Webbstjärnan vill vi hjälpa skolor och lärare att ta sig an den komplexa medievardag som vi lever i. Vi vill att lärare och elever ska lära sig hantera den, och vi gör det genom att vi vill förmedla kunskap och skapa förutsättningar för lärare och elever att få digitala kunskaper i förhållande till mediet, förstå Internet. Vi gör det genom vår tävling Webbstjärnan och genom att vi bjuder in till en föreläsningsserie kring Internet:

Alla våra föreläsningar är dessutom gratis det är bara att anmäla sig på Webbstjärnan sajt.