Etikettarkiv: skolan

Egenskaper- vad är en bra lärare?

Fick på Twitter idag en ny följare ”Egenskaper” som som byline ställer frågan ”Vad är en bra lärare?”. Personligen slogs jag av att tänk att ha det twitternicket ”egenskaper” häftigt, sedan började jag fundera ”Vad är en bra lärare?”

Frågan är stor och kanske till och med felställd. Måste vi värdera lärare som bra eller dåliga? Gör vi det med andra tjänstemän? Byråkrater?  För lärare är väl tjänstemän, eller som min handledare under min lärarpraktik sa vi är ”närbyråkrater”, så vad kännetecknar en bra tjänsteman, en bra närbyråkrat?

Svaret finns kanske delvis i Maria Kruse och David Öqvist C-uppsats Vad kännetecknar en bra lärare. Kanske finns det en rad egenskaper som en bra lärare bör besitta, så som twitter-kontot Egenskaper antyder. Kanske är det så att den gode lärare har är den som är engagerat rättvis, kunnig och kan lära ut (eller snarare skapa förutsättningar för att elever ska vilja lära sig själva). I intervjuer med fd elever säger de att:

Några faktorer som ansågs viktiga var bl.a. lärarens engagemang och att alla behandlades lika, att läraren var rättvis. Mindre än hälften av de tillfrågade ansåg lärarens ämneskunskap som den enskilt viktigaste faktorn, lika viktigt ansågs förmågan att förklara och lära ut. Lärarens sätt att bemöta sina elever beskrivs som någonting som påverkat de f.d. eleverna under hela livet – här framkommer tydligt vikten av lärarens sätt att uppträda och de värderingar denne förmedlar, t.ex. sin människosyn

Jag tror det sista är avgörande i alla möten, alla lärande situationer, vilka värden vi bär med oss och vilka värden vi förmedlar, och där är läroplanen vår bästa vägledare.

Men frågan kvarstår finns det fler egenskaper som kännetecknar en bra lärare?

Internet i skolan, lärare och elever – några reflektioner

Almedalsveckan har gått och jag har deltagit i några seminarier som framför allt berört skolan och digitala medier. En sak som slår mig i de seminarier som jag deltagit i som berört skolan och internet, eller datorer, eller sociala medier. Är att det alltid kommer en fråga som bygger på en föreställning om att alla unga kan allt om internet, om teknik och om sociala medier bara för att de är unga och växer upp med datorer, internet och sociala medier.

I seminarium efter seminarium hör jag frågor till de deltagande lärarna av karaktären:

– men eleverna kan ju det här med datorer/internet/sociala medier hur förhåller du dig till det?

Men, men är inte frågan felställd. Borde inte frågan handla om hur datorn, internet, sociala medier kan hjälpa elever att nå målen lättare? Bättre?

Läraren är en katalysator för att hjälpa eleverna att nå målen, som finns i kursplaner och läroplanen. Sedan har elever kunskaper om tekniken, men hur de använder internet, datorn, sociala medier som lärande verktyg är något som elever tillsammans med sina lärare behöver utforska, lärare behöver också utforska det tillsammans med kollegor med hjälp och utgångspunkt från kursplaner och läroplanen.

Men annan sak som diskussionen måste ta i beaktan är att alla elever kan inte, vill inte, gör inte bara för att de växer upp i internet-eran, de är inte internet-experter, teknik-experter, sociala medier-exepert bara för att de växer upp i en tid där dessa är en naturlig del av vardagen. Det finns många frågor och aspekter som lärare tillsammans med sina elever behöver utforska kring mediet, tekniken. Och jag önskar att det gjordes mer här…

WikiPedia och källkritiken

I'm afraid of the droids we're looking for av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

I några dagar har jag suttit och funderat kring WikiPedia som källa, varför den väcker så mycket åsikter, tankar och föreställningar. Varför är WikiPedia kontroversiell? (om det nu är sant).

Jag återkommer till Amy Bruckmans inlägg Should you belive WikiPedia? Ett grymt inlägg som visar vikten av att vi som ska granska WikiPedia behöver just kunskaper om hur WikiPedia fungerar, att vi behöver titta på vilken artikel vi vill använda, om den uppdateras, om innehållet diskuteras, eller inte? Att artiklar i WikiPedia inte är enhetliga, eller ens likvärdiga, vi kan inte behandla WikiPedia som en källa utan vi måste titta på varje artikel för sig. Vi behöver titta på historik, redigeringar och ta del av diskussionen, om det finns en sådan för att vi ska kunna göra en första bedömning om vi kan använda just den här artikeln som källa, eller om vi bör söka andra, mer uppdaterad, mer granskade källor.

Amy Bruckman diskuterar vikten av att arbeta nära källan, med källan och ha kunskap om hur källan skapas i ett arbete med källkritik. Amy Bruckman skriver bland annat:

One of the things I like about Wikipedia is the fact that the articles don’t remain static. We teach a course called Theory of Knowledge at our school, where the purpose is to help kids understand “how we know things.” The fact that Wikipedia changes, and sometimes rapidly enough for a class to dissect on the moment, suggests that knowledge is not an immutable thing, that it a dynamic growing endeavor.

Sedan avslutar hon med det som gör att det är så svårt med källkritik och varför det är så svårt att lära ut, det är inte statiskt, det är inte enhetligt, och det finns inte en sanning utan många perspektiv som kan ge en bild av vad som kan vara rätt. Hon sammanfattar så här:

It’s not surprising that people are confused about whether to believe Wikipedia–the truth is complicated. I believe today we have a crisis in epistemology–no one knows what to believe any more. But it’s also a teachable moment. A moment to teach students about peer review and the importance of references and how to think critically about the reliability of everything they read.

Så låt oss se möjligheterna med källorna, och låt oss använda möjligheterna för att tänka kritiskt.

 

Anonym på nätet? – reflektion kring webbpublicering i skolan

Christina

Jag sitter i Malmö på en av Webbstjärnans lärarutbildningar i WordPress. Utbildningarna är fyllda av lärare som entusiastiskt vill arbeta mer med Internet i skolan. Dagens och morgondagens workshop hålls av Christina Löfving, som inleder dagen med att berätta om de där små misstagen som man ibland gör på nätet.

Bland annat berättar Christina (it-mamman) om hur hon när hon började blogga som it-mamman kände sig så anonym på nätet, att ingen visste vem hon var, och att det var hon som bloggade. Men så berättar i nästa andetag att bland hennes första bloggposter handlade om en föreläsare som stod framför projektorduken och skymde innehållet. Sedan hade hon mött föreläsaren i ett annat sammanhang som då säger:

– jag såg att du bloggade om min föreläsning.

Så anonym är man inte på nätet.

Sedan berättar Christina med entusiasm om hur hon första gången hon upptäckte att hon hade läsare.

– Nio personer har läst vad jag har skrivit. Nio personer!!!! Tänk att det är nio personer som läst det jag skrivit, jag undrar vilka de är. Och sedan fick jag en kommentar, och wow.

Christina säger mycket klokt och väcker mycket tankar kring mycket, kring lärande, skola och internet i skolan. Varför du som lärare ska arbeta med webbåublicering som att Webbpublicering är något som:

det vi gör det här nu, för att stärka eleverna här och nu, inte bara för att de behöver kompetensen för framtiden utan för att de ska klara sig nu. I den vardag och verklighet som de växer upp i

Det livsfarliga internet – är inte värre än livet

Idag har vi på jobbet pratat om bokmässan, eftersom vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur ska vara med på bokmässan i september med våra guider och sedan ska Webbstjärnan finnas representerade i en monter (kom förbi om du är där). Vi är också värdar för ett seminarium ”det livsfarliga internet” i vilket jag kommer att samtala med Eva Torslund och Johnny Lindqvist om internet och integritet och barn, unga och vuxna. Idag pratade vi om innehållet och om de föreställningar, den bild som media ger av internet. Det handlar om mobbning, grooming, trakasserier, ovårdat språk och så vidare och så vidare.

Sedan finns det lösningar på det ”livsfarliga internet” som stavas:

  • förbud, filter, begränsningar

Det livsfarliga internet handlar om att skydda oss som medborgare, våra barn och ungdomar, från att råka illa ut, vi, barnen måste skyddas, från skadlig medieanvändning. Vi pratar i termer av ett dem, och ett vi. Vi som vet, vi som kan, vi som förstår. Men gör vi verkligen det? Kan vi se in i framtiden? Vill vi att den framtid som våra barn växer upp i ska vara en filterad värld, en värld där vi inte söker bekämpa ondska utan där vi filterar bort den.

Vill vi att våra barn ska se övervakning som norm, eller vill vi lära dem att hantera och skydda sin integritet? Att själva kunna kontrollera vem som ser vad, vem som läser vad och bestämma hur och vad den information som vi delar med varandra används, läses…

Det livsfarliga internet, men är inte internet en spegling av livet och av mänsklig samvaro. Allt det som finns och uppstår i relationer uppstår också på nätet, på gott och ont. Det livet består av finns på nätet. Internet är lika farligt som livet, kanske är livet farligare för vi vet att vi kommer att dö, försvinna och vara borta en dag. Men på nätet vet vi att det som en gång ”hamnat där alltid kommer att finnas kvar”.

Internet är en del av livet, av vår vardag och det är fyllt med faror precis som livet, men vi måste lära oss själva och våra barn/ungdomar att hantera livet lär dem hantera internet på samma sätt. Innan vi låter våra barn ge sig ut i trafiken lär vi dem att titta efter bilar, för vi vet att trafiken är farlig. Internet är som livet i stort, fyllt med möjligheter, tillfällen, och risker samt farligheter, vi behöver våga, kunna och möta dem i livet både online och offline.

Wikipedianerna är Wikipedias hemmafruar

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt.
Om det är svaret på allt, är det kanske snarare fel på frågan!

Olof Sundin

Jag hade nöjet att få föreläsa tillsammans med Olof SundinFramtidens lärande prata om Wikipedia i klassrummet och Klassrummet i Wikipedia. Vi belyste lite olika perspektiv och i mina ögon kompletterade vi varandra. Det var extremt roligt att höra Olof berätta om sin studie av ett antal wikipedianers vardag på Wikipedia.

Jag öppnar mina mail och jag öppnar Wikipedia. Det gör jag alltid. Det är det första jag gör, så att säga. Det ingår [skratt] i rutinerna. Då har jag sidor som jag övervakar, min bevakningslista. Om jag kollar nu så har jag 1493 sidor som jag bevakar just nu. /…/ jag tittar om det är något som är intressant som jag vill titta på. Antingen om någon har klottrat eller förstört på något sätt i en artikel.”

Jag har mest städat, det vill säga rensat klotter. Det är nog något av det mesta jag gör på Wikipedia en vanlig dag och bevakar senaste ändringar. Ibland hittar jag ett projekt att arbeta med såsom att kategorisera om artiklar eller ändra en liten sak i en större mängd artiklar.

Deras vardag är att vara Wikipedias hemmafruar, de fixar, städar och håller ordning på oss andra som bidrar i bland, med både det ena och det andra. Det är inte riktigt de erfarenheter som jag har från skolan att mina elever ser Wikipedia som sitt hem som de bättrar på snickrar och städar i. Elever är mer som Wikipedias barn de rör sig i källan hemvant och kanske lite mer nonchalant. De information, de klottrar, en del elever lär sig redigera och bidra till Wikipedia, andra lär sig verktyget och hur MediaWiki fungerar. Men det är olika och det vet ni ju redan. Wikipedia är för de flesta elever som jag träffar bara ett träff i Google, kanske den bästa, kanske den första. Jag brukar använda följande för att belysa det:

Wikipedia är tillförlitligt så länge läsaren är medveten om dess brister. I det här inlägget diskuterar jag Wikipedias pålitlighet.

Redan i mitt första inlägg talade jag om att jag älskar google. Googla en fråga och du får upp ett svar – enklare kan det inte bli! Ofta hänvisar google till Wikipedia som också har svar på allt, och jag är återigen i sjunde himlen. Frågan är bara hur pålitliga de svaren är?

Jag belyste frågan kring hur man kan hantera plagiat och visade på att förståelse för att alla kan bidra till källan inte alltid innebär att man faktiskt har förstått att artiklar på Wikipedia förändras och skrivs om. Sedan pratade vi båda två om kunskapsbildning och hur wikipedia som källa gör det synligt hur kunskap bildas.

Vi pratar ofta om Wikipedia i termer av att lära elever ett källkritiskt tänk, och det var både jag och Olof inne på att i det arbetet är det viktigt att ha kunskaper dels om ämnet, själva frågan man söker fakta i, kunskaper kring och runt mediet och hur mediet (internet/wikipedia) fungerar, samt kunskaper om hur man använder sina färdigheter. Jag har varit inne på tidigare.

Surf Academy = låt unga utbilda lärare/vuxna om den digitala vardagen

Jag fick den stora äran att vara med på Surf Academy, som Telenor stod som värd för. Tanken är eleverna ska lära sina lärare om sin nätvardag. (en kort presentation finns i klippet nedan ca 2 minuter in i nyhetssändningen)

Det som är så fantastiskt med att träffa unga och prata om deras nätvardag är att de ger alltid spännande perspektiv på vardagen och verkligheten.

Vi pratade om källor, vad får vi använda och vad får vi inte använda samt under vilka villkor. Vi pratade om Creative Commons, undersökte möjligheter som WikiPedia och Flickr, som källor som elever/lärare fritt får sprida och använda på nätet.

Jag kände mig extremt peppad när jag gick därifrån, över att fått möjligheten att uppleva deras digitala vardag en stund, och i det mötet blivit berikad och fått nya insikter om ungas kraft, engagemang och kreativitet. Deras synsätt på mediet och dess möjligheter.

Vi pratade mycket om bilder och bildens betydelse, vem får ta en bild av mig och publicera den på nätet? Och om någon gör det vem har rättigheter i förhållande till den bilden.

Vi pratade om att hitta information, och jag blev verkligen berikad, sättet att söka, att vara kreativa i sitt sätt att förhålla sig till källor på nätet var grymt!

Vi pratade om källkritik, om hur vi de fakto gör och inte gör, att vi säger en sak, men gör något annat. Tillsammans tyckte jag att vi kom en bit på vägen.

Att får vara en del av initiativet är en stor ära att få vara med, en stor grej!

Min Presentation

Var på nätet övar barnen multiplikationstabellen?

Frågan och önskemål om tips på sajter där barn kan öva på multiplikationstabellen finns i artikeln Spel och film toppar om barnen själv får väljaStiftelsen för internetinfrastrukturs webbplats. Barnen som intervjuas går i min sons klass och jag är slås över att bilden i unga svenskar och internet bekräftas.

Barnen i artikeln berättar att de använder internet för att spela, lyssna på musik, chatta, öva på multiplikationstabellen, skapa zoo, bli supermodeller och kändisar. Tänka sig. Och ett tips på en sajt där man kan öva på multiplikationstabellen är väl Årstaskolans Kunskapshubb och som den här där Martin förklarar åttans tabell

En reflektion kring bloggande lärare

Igår kväll hade jag lyckan att höra Anette Holmqvist som pratade om sociala medier och hur man kan använda sociala medier i skolan. Under sin presentation av bloggar stannade Anette upp vid lärarbloggarna och pratade om dessa lärarbloggar blir verktyg för lärare att vara opionsbildare, och hon ställde den retoriska frågan om:

Varför hörs lärare på nätet men inte traditionella medier? Vad beror det på?

Anette prövade tanken om att det är tryggt att yttra åsikter, tankar på sin blogg, sin webbplats, min plats på nätet. Kanske är det så, jag tror dock att det finns en rad andra förklaringar som att ligger i traditionella medier och deras sätt att arbeta.

Bloggen ger oss som vill prata om skola en arena! Den får vi inte i traditionella medier.

Det finns väldigt litet utrymme för individuella röster, för enskilda lärarröster som vill delta i debatten. Lärare blir inte tillfrågade, utan journalister frågar våra fackföreningarna LR och Lärarförbundet som uttalar sig för sina medlemmars, för lärarna. I bästa fall blir en enskild lärare ett exempel för hur lärarens vardag ser ut, hur skolan fungerar, hur vi arbetar i skolan och varför. Eller så blir en lärare en bild för hur skolan inte fungerar, det är lärarnas fel, eller brister som belyses. Men när traditionella medier vill debattera skola/lärare/lärande/utbildning/kunskap/bildning är det andra grupper som pratar om hur det är i skolan och vad skolan behöver. Sällan tillfrågas ”vi vanliga lärare”, man pratar om oss och de fel vi gör.

Tidningar, TV, Radio eller traditionella medier är dessutom låsta i sin form och har ett begränsat innehåll. En begränsad tid, en viss mängd sidor. Dessa sidor har olika funktioner och om jag vill ge min personliga bild av skolan, av hur det att vara lärare är insändarsida kanske en möjlighet, i bästa fall kan jag få en roll i ett reportage om skolvardagen. På nätet har jag liksom alla andra möjligheter att yttra min åsikt, dela mina erfarenheter, ge min bild på lärande. Den möjligheten får jag inte i traditionella medier pga den konstruktion som finns i medieformen.

Att få skriva om min bild av skolan, att få ge en bild av hur jag ser på lärande och mitt arbete är viktigt för mig och den bilden, den berättelsen får sällan eller aldrig får inte plats i de traditionella medierna.

Det vidgade textbegreppet

 

Picking a movie ii, originally uploaded by Kalexanderson.

Vi pratar om det, vi pratar om vikten att lära ut ett vidgat textbegrepp. Men jag undrat hur ser det ut med läs och skrivkunnigheten när det kommer till andra sorters texter än bara de som skapas av bokstäver och text. Anna Kaya diskuterar hur vi utvecklar elevers språkkunskaper i sin blogg, intressant och läsvärt.

Mäts elever skrivkunnighet i det vidgade textbegreppet? Mäts den genom PISA? Genom Timss?

Har skolan ansvaret för att lära våra barn och unga att läsa och skriva bilder (skapa bilder) som fungerar och förmedlar det som barnen vill?

Personligen tror jag inte att vi lär oss ett hantverk som att skapa bilder genom att bara konsumera.

I skolan har jag mött elever som intuitivt lärt sig den dramatiska kurvan som finns i många berättelser, men när de själva skulle skapa en berättelse var det lång bort och väldigt få som kunde föra över sina kunskaper till praktiskt färdighet i film, eller i en animation. Det krävs träning i tekniken, möjligheter att få öva och pröva om igen. Skriv och lästräning krävs för att vi ska kunna hantera ett vidgat textbegrepp.

Jag hoppas och önskar att fler lärare arbetade mer som Annika Bengtsson som arbetar aktivt med animationer/filmer rörlig bild tillsammans med sina elever. Eleverna som skapar klassrumsnytt lär sig både skriva texter och skapa bilder, bildspel och animationer.

Jag förstå om det var svårare tidigare, men idag är den tekniska tröskeln för att arbeta med olika texttyper i enlighet med tanken om det vidgade textbegreppet så enkelt och tillgängligt.

I en vardag med ett multimedium som internet är det dessutom nödvändigt att ha kunskaper i både kunna tolka, förstå och kunna analysera texter och texttyper som ligger i det vidgade textbegreppet.

Jag måste lusläsa Lgr 11 om det här känner jag.. återkommer ifrågan