Etikettarkiv: skolarbete

Äran i att bli ett skolarbete

20140120-165300.jpg

Agnes mejlade mig med ett hjärta och ärendet fotografi, och jag log. Min första tanke var att det handlade om spam. Här skulle den här historien kunna vara slut, med att jag kastade mejlet. Men det gjorde jag inte, jag öppnade och läste.
Mejlet kom från en ung fotograf, som av sin lärare fått i uppgift att göra stilleben.
Uppgiften var tudelad, först skulle de skriva en uppsats om en fotograf som de tyckte om, och som arbetade med genren, sedan skulle de fotografera stilleben. Agnes hittade mig, och mina stilleben, sedan skickade hon ett mejl och det läste jag nu. Mejlet innehöll frågor om mitt fotografi, om min utbildning, frågor som hon hoppades att jag skulle svara på, så att hon kunde genomföra sitt projekt.
Min princip när det kommer till mejl av den här typen är att försöka svara. Det betyder så mycket.
Jag svarade! Med en önskan om att få ta del av resultatet.

I natt kom det i form av en bild, av skolarbetet… Generad, hedrad och väldigt stolt kan jag säga att ”jag är ett skolarbete”, i alla fall ämnet för ett. Det måste vara ett mått på att jag gjort skillnad!

Jag har frågat Agnes om lov för att publicera hennes bild!

Crowdsourca skolarbetet – i sydtillnorr.se

I skolan är ord som samarbete, lära tillsammans något som lärare återkommer till. När jag tar del av webbplatsen sydtillnorr.se, och deras idé om att göra en sajt om Sverige tillsammans med de som vill vara med. Så här beskriver de sin idé:

Vi Löderups fyror startar Sverigeresan genom att berätta om platsen vi bor på, Skåne och Österlen. Detta gör vi i text, bilder och film. Vi berättar om sevärdheter, kända platser, några okända platser, skånska djur, vad spettekaka är för något och så en hel del annat smått och gott som vi tycker att ni bör veta.

 

Därefter lämnar vi över stafettpinnen för Sverigeresan till er därute i landet. Vi vill lära oss av er! Snälla ni kan väl berätta något om platserna ni bor på för oss.

Hur lite eller mycket ni berättar spelar ingen roll. Ni kanske kan berätta om er skola och byn eller staden den ligger i, städer som ligger nära, ni kanske vill berätta om ert landskap, vilken mat man äter hos er, vilka djur som finns, ovanliga traditioner eller annat smått och gott som ni tycker att vi ska ha koll på. Sedan skickar ni det till oss så publicerar vi det här på Sydtillnorr.se. Hur ni berättar är helt upp till er, blanda gärna text och bilder eller varför inte lite film.

Wow, vilket underbart fint exempel på att använda Internet och de möjligheter till att samarbeta med andra i stort och smått. Jag undrar om jag också kan vara med, eller om samarbetet bara är till för de som går i skolan…

Du vet väl att alla lärare och elever som ingår i svenska skolan också kan skapa en webbplats som Löderups fyror genom att vara med i Webbstjärnan, .SE:s skolsatsning för att utveckla och bredda kunskaperna om Internet i skolan. Jag ser fram att ta del av hur deras idé tar form och ser fram emot att ta del av deras arbete och era bidrag till att kartlägga Sverige.

 

Låt diskussionen kring Facebook i skolan få ett pedagogiskt perspektiv

Tidigare idag läste jag Jockes post om Lärare, elever och Facebook- hur hänger det ihop? och jag håller med honom. Det handlar inte om online kontra offline, det handlar om att vara 100% människa. Skolan, lärare och elever bör kunna förhålla sig till Facebook och samtalet kring om lärare kan vara vänner med sina elever är begränsande. Därefter borde jag inte behöva kommentera skola och Facebook mer. Men jag vill gärna komma med ett perspektiv på frågan, en aspekt, min sida av myntet, där jag står idag.

Facebook liksom många andra sociala plattformar används i skolan, eller inte används i skolan av olika skäl. Men diskussionen kring skola, sociala medier och lärande behöver komma till en annan nivå. Jag tycker att det pedagogiska samtalet kring sociala medier bör handlar om just lärande, kring vilka pedagogiska för och nackdelar olika sociala plattformar medför för lärandet. Vilka är begränsningarna? Vilka är förtjänsterna? Samtalet slutar nästan alltid i en diksussion kring om vi kan vara vänner eller inte, vilket ansvar en ”vänskapsrelation” mellan elever och lärare medför eller inte medför.

I bästa fall kommer samtalet till slutsatsen att Facebook är en grym plattform för där finns eleverna och då blir det lättare att motivera eleverna att göra skolarbetet.

Jag skulle vilja att samtalet kom längre, och kanske kan samtalet göra det om vi börja titta på Facebook och andra sociala plattformar mer nyanserat. Vad fungerar och vad fungerar inte? Sedan behöver vi fundera kring hur vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg, och kanske om vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg? Är Facebook ett pedagogiskt verktyg? Om ja, när? Alltid, ibland eller aldrig och om så för vilka syften?

I mina ögon kan skolarbete ske på alla delar av Internet så länge pedagogen som leder skolarbetet medvetet gör ett val utifrån de syften och de mål som arbetet i skolan har.

Jag kan ha invändningar mot Facebooks affärsmodell och därför tycka att det är olämpligt att skolarbetet sker inom ramen för den plattformen. Mina invändningar mot Facebooks affärsmodell är att den liksom Facebook eller Googles bygger på att mitt innehåll kopplas till ett tydlig annonsinnehåll. Mina invändningar mot att använda Facebook, handlar också om att jag inte tycker att skolarbete ska ske på de villkor där jag jag förväntar mig att eleverna skapar ett avtal med en tredje part för att jag ska kunna ta del av deras skolarbete.

Men samtidigt kan jag se pedagogiska förtjänster med att använda Facebook som utgångspunkt för att arbeta med just samma perspektiv.

Jag tycker att affärsmodellen i sig är intressant för att titta på den och se hur annonser kopplas till skolarbetet på Facebook, för jag tycker att vi behöver diskutera och medvetandegöra oss själva och eleverna kring hur Facebooks affärsmodell ser ut. Att skolarbetet används för att profilera dig för eventuella annonser, eller för att du ska köpa annonser. Det är ett samtal som vi vuxna bör föra, som kan undersökas med hjälpa av Facebook. Sedan tycker jag att allt skolarbete på Facebook bör diskutera vilka effekter ”facebooks vokabulär” spelar för skolarbetets insats och innehåll. Vi vill bli gillade, vi vill bli omtyckta, att ”gilla” är gilla och inte rekommendera, och kanske bör lärare diskutera skillnaden, skulle det innebära en skillnad i vår förhållningssätt om vi rekommenderade bilder som vi klickar på istället för att vi som nu är ”gillar” dem.

Jag önskar att samtalet kring Facebook och skolan skulle handla mer om när, hur och i vilken omfattning Facebook ska vara ett pedagogiskt verktyg, och att diskussionen kring att göra skolarbete på Facebook handlade de pedagogiska syftena, och om målen och effekterna. Jag önskar att samtalet om Facebook i skolan handlade om avtal, övervakning och vilka effekter det kan ha. Jag anser att Facebook är en utmärkt plattform för att arbeta med källkritik till exempel, så låt samtalet kring skola och Facebook lämna vänstadiet för att komma in på ett samtal kring pedagogiska vinster/förluster som Facebook eventuellt medför i det pedagogiska arbetet.

Skolarbete handlar om innehåll, kunskaper, färdigheter inte om tekniken!

Jag befinner mig ofta i samtal kring it, internet, skolan, arbetssätt och pedagogik. I många sammanhang pratar jag om skolarbete på Internet. Men samtidigt undrar jag ofta varför diskussionen inte handlar mer om hur och sedan skulle jag vilja att vi pratade mer om vilka som driver debatten kring teknik i skolan, it i skolan samt för vilka syften.

I diskussionen kring att varje elev/lärare ska få en dator, pratas det ofta om de vinster som skolan kommer att erfara bara elever/lärarna anammar tekniken och de möjligheter som den medför med att genom ett klick kunna komma åt världens största kunskapsbank, eller alla sina vänner. Bara rätt teknik får ta plats i skolan kommer elever att:

-nå bättre resultat
-bli mer motiverade
-uppleva skolan mer relevant
-etc

Och kanske blir det så, kanske inte. Jag tror inte att verktyget i sig gör förändringen, eller att tekniken i sig gör skillnaden utan det handlar om hur den används, och att skicklighet växer fram genom användning och genom reflektionen kring effekter och brister samt möjligheter.

Personligen kommer jag att fortsätta att föra diskussionen kring att skolarbete på 2000-talet ska handla om det som är det centrala för skolarbetet, nämligen innehållet. Jag skulle vilja att vi pratade mer om: hur och när samt i vilka sammanhang olika tekniker hjälper oss att bearbeta innehållet samt för vilket syfte. I min värld handlar inte skolarbete om tekniken, utan det handlar om innehållet och att uppnå kunskaper och färdigheter i förhållande till det innehåll som man bearbetar.

Jag tycker att vi ska prata mer om innehållet och skolarbetet, och mindre om ”datorer”, ”maskiner”, tekniken så kanske datorn kan ses som ett naturligt verktyg för att bearbeta innehåll, för att utveckla kunskaper och färdigheter. Tekniken i sig är inte det centrala utan de kunskaper/färdigheter som skolan har som mål att utveckla.

Skolan och barns integritet på Internet – hur gör man?

Integritetsfrågorna är bland det svåraste svåra när det kommer till Internet. Vi är inte riktigt medvetna om effekterna av all den information som vi lämnar ut om oss själva. Vi vet att vi har behov av olika ”jag”, vi vet att vi troligen inte vill att ”alla” ska veta allt, och på internet är det svårt, om inte omöjligt att veta vem som tar del av det du skrivit, facebookat, bloggat, twittrat, g +:at. Det gäller att tänka efter före, men när gör vi det? Frågan är så komplex och svår, men hur ska vi förhålla oss till den? Hur ska skolan förhålla sig till integritetsfrågan?

Naturligtvis finns det många sätt, många olika lösningar.

I mitt arbete med att stötta elever och lärare i deras arbete med att använda Internet i skolan möter vi många frågor som rör integritet och unga. Hur ska skolan förhålla sig till Internet som medium? Hur ska elever/lärare arbeta med Internet i skolan? Vad ska Internet vara i skolarbetet? Hur ska skolan förhålla sig till de kommersiella tjänsterna som alla är ”gratis”? Kan skolarbete ske på facebook? Ska elever publicera sitt skolarbete på Internet?

Personligen tror jag att kunskap om Internet får vi genom att använda mediet. Jag tror på att digital kompetens får du genom att arbeta i de digitala medierna. Jag tror att vi behöver kunskaper och vägledning i förhållande till de tjänster som finns på Internet. Jag vet att integritetsfrågorna är komplexa svåra och att tjänster på Internet som Facebook eller Google gör det svårt för oss som användare att förstå vad vi ger upp av vår integritet, av vår information. Det är svårt att förstå affärsmodellerna bakom gratis…

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Skolan roll? Internet är inget för skolan? Men hur ska vi kunna bli medvetna internetanvändare om vi inte lär oss använda och skapa på Internet?

Jag tror att Internet ska användas i skolan. Jag tror att vi behöver lära oss att förhålla oss kritiska gentemot det digitala medielandskapet. Skolan roll i den digitala vardagen kan inte vara att säga Nej, ni får inte, utan den måste vara en annan.

Varför ska skolan bry sig om Copyright-frågor?

Do you really think that Clones come from Clooney?

Jag inser att många lärare ställer sig den frågan, vad är nyttan, varför ska jag lära mina elever Upphovsrätt, vem bryr sig? Kommer någon att upptäcka om jag eller mina elever lånar en bild, länkar till en film på Youtube? Vem bryr sig om upphovsrätten i skolan? Vilka är argumenten? Vilka är skälen? Fyller upphovsrätten någon funktion?

Igår när jag var ute i Täby och prata om just upphovsrätt och skolan, webben och internet. Så stod det såklart, i samtalet efter min föreläsning sa Karin som bjudit in mig:

Många lärare säger: ”Äsch det spelar ingen roll de använder ju bara bilderna, eller vi använder ju bara filmerna i undervisningen. Det är ju bara för skolarbete.

”Det är bara skolarbete”

Skolarbete ska inte vara ett ”bara”

Min tes, är tydlig och den följer mig ständigt. Syftet med skolarbete kan inte bara vara för skolan, för läraren eller bara för att ett betyg. Skolarbete måste ha ett vidare syfte, varför ska man annars göra det? Om det inte finns ett vidare syfte med skolan, hur ska vi då kunna motivera våra elever att lära sig? Kan de överhuvudtaget förstå varför de ska gå i skolan då?

Skolan ska vara en institution för lärande, för att stimulera lärande, men lärande kan inte ske i ett vakuum och skolan behöver bli en del av verkligheten, använda vardagen, verkligheten, och förhålla sig till verkligheten i sitt arbete, i skapande av uppgifter, för att utmana elever och att arbeta med riktiga mottagare, med webben, med att få elevers arbeten att nå fler, få ett större syfte stimulerar och skapar motivation, det visar webbstjärnan. Men i ett arbetet med att låta skolarbetet nå fler mottagare, hamna på webben måste lärare i skolan också förhålla sig till verkligheten, till sådana saker som upphovsrätt och de konsekvenser som den får för att sprida andras verk. Jag vet att det är många som gör det, men de ställer också frågan om deras elever med, se Öpedagogen | Vad är då meningen med … :

– Ja men …. det är inte säkert att andra elever och vuxna vet vad som gäller om de vill låna text, bild eller filmer från vår blogg. Alltså, de kanske bara tar utan att fråga eller hänvisa och vad är det då för mening med att vi vet vad som gäller och inte de?

Vad är meningen med att känna till, vara medveten och ha kunskap om upphovsrätt, Creative Commonslicensierat material och  copyright? Ta dig en funderare och lär dig själv och dina elever om vad som gäller när du och de lånar material av andra.

Skolarbete ska inte var ett

äsch, vi bryr oss inte om det, det är ju ändå bara skolarbete

Skolarbete måste stimulera, vara verklighetsförankrat och fylla ett tydligt syfte. Webben och webbpublicering är ett sätt, det finns fler, men det är viktigt att vi höjer skolarbetets status och funktion och det kan bara göras om skolarbetet känns relevant och viktigt, kanske ska man säga att det behöver vara på riktigt.

Ett annat skäl finns i mitt inlägg på Creative Commons Sverige Varför arbeta med Creative Commons i skolan

Känner mig som en reklam-makare och det är härligt som attan :)

Idag har jag ägnat dagen till att på ett mitt mest pedagogiskt sätt försöka förklara hur man tävlar i Webbstjärnan eftersom vi ser att så många härliga bidrag finns redan uppe på webben så vill vi få fler att anmäla sig till tävlingen, och då gjorde jag en liten animation kring det. Jag tror aldrig jag har lyckats få in orden .se|webbstjärnan i en så kort presentation som denna. Jag känner mig som en överlycklig nybörjare som bara överanvänder de funktioner som finns till hands. Men roligt var det och ni kan ju roa er med att räkna hur många gånger webbstjärnan förekommer i filmen, och sedan trycka på de i er närhet så att de anmäler sig till Webbstjärnan och publicerar skolarbetet på nätet, eller om du/de redan är med anmäler dig aktivt till tävlingen.

Jag uppmuntra alla att testa att göra reklamfilm med sina elever, roligare kan man knappast ha… Ni kan säkert göra en bättre än min…

Webbstjärnan i fyra steg from .SE:s Webbstjärnan on Vimeo.

I text berättar filmen följande om fyra-stegs-raketen Webbstjärnan.

Webbstjärnan är som du säkert redan en tävling för elever som tillsammans med kamrater och sina lärare använder webben för att publicera sina skolarbeten. Tävlingen är rent teoretiskt en fyra-stegs-raket kan man säga:

  1. En lärare/en elev har en idé om hur han/hon/de vill använda webben i undervisningen
  2. De anmäler ett lag till Webbstjärnan och
    1. får ett webbhotell under ett år (om de vill av .se)
    2. får en valfri .se-domän under den tid man deltar i Webbstjärnan (om de vill)
    3. Man kan tävla med valfri domän också, en sajt på wikispaces, eller wordpress.com eller blogger också
  3. De skapar en webbplats
    1. med Webbstjärnans logga (som ska vara länkad till Webbstjärnan)
    2. med en om-sida som berättar mer om vilka som står bakom webbplatsen, deras källor, hur de förhåller sig till upphovsrätten, varför de ska vinna etc
  4. De anmäler din webbplats till tävlingen
    1. Tävlar…

En policy för webbpublicering i skolan, behövs det?

Jag fick frågan igår om jag kände till några policys för skolor och webbpublicering. Jag har inte sett eller hört talas om några svenska men sett ett fåtal brittiska, och är imponerad av den goda vilja som finns bakom dessa dokument, många kloka tankar många goda idéer, och allt imponerar på mig.

Samtidigt undrar jag behövs speciella policys för webbpublicering i skolan? Vad är webben? Vad används webbpublicering till i skolan? Hur skiljer webben från att publicera sig i skolans tidning? Hur skiljer det sig att publicera ett skolarbete på nätet jämfört med att sätta upp skolarbetet på väggen? Är det inte samma sak som att lämna in det till läraren? Är det inte samma skolarbete (titta på Fiskis5an) som sker på nätet, med nya medel, med fler möjligheter till att använda flera medier, text, bild, rörlig bild, ljud etc? Med möjligheten att få kunskaper om internet som medium, om källor, om källkritik, upphovsrätt etc… Men är inte nätet bara en förlängning av skollivet, en del av vardagen?

Olle Findahl Svenskarna och internet 2010 CC (by)

Det finns skillnader, eftersom nätet gör att skolarbetet potentiellt når många fler, och paradoxalt upplevs nätet är så oändligt stort att vi upplever det anonymt. Sedan finns det en skillnad mellan skolväggen och nätet, för webben är inte en naturlig plats för skolarbetet, att publicera skolarbetet på nätet är inte lika självklart som att sätta upp skolarbetet på väggen. Kanske är det därför vi tycker att det behövs en policy, tydliga riktlinjer för att publicera skolarbetet på nätet.

Men medför internet som medium det nödvändigt för skolan att ha en speciell policy för webbpublicering? Blir webbpublicering lättare med en policy? Blir det säkrare? Blir det bättre? Uppnår vi skolan sina mål genom att skapa en policy?

Sedan undrar jag vad säger en policy för skolarbete på nätet egentligen om vårt sätt att se på internet? Säger vi inte bara att nätet är en annan del av verkligheten, en där vi av en eller annan anledning behöver riktlinjer, en policy för att göra skolarbetet på ett schysst sätt, för att tänka på

  • vad vi skriver,
  • hur vi uppfattas,
  • hur vi är mot andra, eller?

Är inte webben i skolan en del av det vanliga skolarbetet, en förlängning av klassrummet. En wiki, en blogg, en webbplats för skolarbetet blir bara en förlängning av klassrummet och samma policys, samma riktlinjer som vid vanligt skolarbete borde väl gälla, eller?

Sedan undrar jag vilken nytta en policy fyller? Ett dokument som skapas för att…

  • vi ska läsa?
  • vi ska vara ”bra”?
  • det ska finnas tydliga riktlinjer för vem? elever?, lärare? föräldrar? skolledning?

Sedan undrar jag hur många hyllvärmare har vi inte skapat i skolan? Behövs ännu ett dokument? Skapar vi policyn för eleverna eller för oss själva?

Vill vi uppnå en gott samtal, en god ton, en trevlig miljö där elever och lärare känner sig trygga bygger väl det på det gamla vanliga, att arbeta med att vara närvarande, att fundera kring vilka värden skolan ska stå för och hur vi i skolan vill att de ska genomsyra vår undervisning, vår skolvardag. En policy kan inte stoppa att det går fel, att vi gör misstag, att vi sårar varandra, men om vi pratar om det, om vi ser, om vi är närvarande, så kan vi lära oss och tillsammans skapa en tryggare miljö, en tryggare skola, eller?

Ska vi skapa en trygg och säker miljö på nätet, för våra elever för våra barn, kanske är en policy en viktig del? Jag tror att kunskap är A och O samt att det är än viktigare att vara närvarande, att föra samtal, vara medveten om att livet online är detsamma som livet offline. Att de barn, de ungdomar, de vuxna vi möter på nätet bär på samma frågor, samma problem, samma möjligheter som i livet utanför nätet. De är människor. Vi vuxna behöver har en del erfarenheter, kunskaper om livet, och att vår roll är densamma offline som online, men inte alla. Vill vi vägleda våra barn, våra ungdomar måste vi visa tilltro, lyssna och vara närvarande. Vara öppna för frågor, för samtal, för att söka svar och tillsammans skapa kunskap.

En policy för webbpublicering i skolan, behövs det?

En elevs perspektiv på skolarbete på webben

Jag ska börja med att lägga in en liten brasklapp, jag kommer att utgå från ett exempel, en enskild elevs inlägg Tja|Detektiven Emil och vi som jag tycker ger en bild av hur en elev upplever sitt skolarbete. De slutsatser som jag drar behöver inte vara generella eller en korrekta men det här ser jag…

Jag får ett mejl av en väldigt stolt lärare (@opedagogen), och hon har rätt att vara stolt. Det är en elev som skrivit ett pesonligt inlägg på deras klassbloggen Dektektiven Emil och vi, ett webbprojekt som klassen VI på Gotland gör inom ramen för .SE | Webbstjärnan, en tävling i att göra skolarbetet på webben.

Hans inlägg är så fint så personligt och tonläget är så direkt. Han inleder sitt inlägg med följande mening:

”jag sitter hemma och har tråkigt”

och vad gör Victor? Jo han surfar in på klassens blogg och skriver ett inlägg, men för vem? För sin lärare? för sina kamrater eller skriver han för mig? Jag upplever det som att Viktor är tydlig i vem han skriver till och varför. Han säger

”Jag tänkte bäretta lite om vad vi gjorde idag på svenksa.”

Hans lärare vet vad han gjort i skolan, hans kompisar vet det också men han vill berätta för mig, för dig, för alla de som läsare hur han upplever sin skoldag. Och den sammanfattar han med orden

det där med Emil Wern blir bara roligare och roligare 🙂

Ju mer de arbetar med sitt projekt ju roligare blir det. Och det är precis så vi vill att elever ska känna när de arbetar med sitt skolarbete, det ska bli roligare och roligare. Skolarbetet ska vara så roligt att när elever, likt Victor, har tråkigt kan de sätta sig vid datorn och skriver ett personligt, reflekterande inlägg om klassens skolarbete, inte bara för kamraterna, utan även för sig själv  och för alla som vill höra.

Jag är så imponerad av Victor och hans inlägg dels för hans fina inlägg, dels för att han valt att infoga en bild och inte vilken som helst utan en som illustrerar det han skriver om bloggen, skolarbetet, ”som handlar om Gotland och sånt”. Bilden, som han har valt ligger dessutom under Creative Commons, och se hur otroligt fint han har gjort hänvisningen (helt själv). Förkortningarna är hans egna, och han gör så rätt, så bra så fantastiskt och han har förstått poängen. Härligt.

Se de kommentarer som han fått på sitt inlägg, de är nästan mer underbara än allt annat.

Jag är så imponerad!

Delta i Webbstjärnan, eller ge dig ut med skolarbete på nätet

Detta inlägg är en återpublicering av ett av mina första inlägg ”Ett nytt läsår med nya utmaningar” på Stjärnkikarna, Webbstjärnans fd blogg, den 19 augusti 2009 Men då jag tycker att innehålet i inlägget fortfarande är relevant så vill jag skicka ut samma utmaning även inför läsåret 2010-2011. Det återpubliceras under licensen CC (by, nc, sa)

***

Jag vill utmana alla mina kollegor att inför det kommande läsåret: våga visa vad dina elever gör, våga använda nätet för att publicera elevarbeten, våga delta i Webbstjärnan

Kan jag, så kan Du!

Så här års för ett år sedan (augusti 2008), hade jag bestämt mig för att andra (föräldrar, vänner, familj, kollegor) och inte bara mina elever skulle få ta del av deras skolarbeten. Jag hade nämligen förälskat mig i John Ajvide Lindqvists Blackebergsskildring i romanen Låt den rätte komma in. Min idé var att fler skulle få möta stadsdelen Blackeberg, genom projektet ”att besöka en roman”, men hur skulle jag göra?

Tankarna gick i följande banor…

  • vandringar för elever och föräldrar i Blackberg?
  • en föräldrakväll i Blackebergs anda på skolan?
  • en webbplats om platserna i Blackeberg utifrån romanen?

Jag funderade igenom alla alternativ noga. Webbpublicering låg längst ner på listan, eftersom jag inte kunde något om webbpublicering. Webbpublicering förknippade jag med html-kod och att jag skulle behöva lära mina elever att koda, vilket skulle vara krångligt, tekniskt och svårt, alltså inget för mig, och inget som ingick i kursen i Svenska B.

Men jag valde ändå att börja undersöka ”webb-alternativet”, eftersom det skulle innebära att jag skulle slippa

  • extra kvällsarbete,
  • åka ut till Blackeberg flera gånger
  • ett extra föräldramöte

Jag gick på ett seminarie arrangerat av Webbstjärnan med Erik Geijer om ”att skriva för webben”. På seminariet fick jag ta del av vad Webbstjärnan genom sin tävling erbjuder oss i skolan, som en egen valfri .se domän och webbhotell (i ett år), webbpubliceringsverktyg etc. (I år kan du även tävla med valfri url, så har du redan en klassblogg anmäl den)

På seminariet fick jag också klart för mig att det går att göra webbplatser utan att kunna html-kod, utan att behöva lära sig kod, utan att vara ett tekniskt geni och utan att det skulle vara så svårt…

Det gjorde att jag vågade ta mig an utmaningen. Som publiceringsverktyg, valde jag WordPress och med hjälp av WordPressguiden kunde jag enkelt både publicera bild och text.

Kan jag, så kan mina elever

Slutuppgiften i projektet ”att besöka en roman” blev att mina elever skulle göra webbplatser som presenterade Blackeberg, med romanen Låt den rätte komma in som utgångspunkt.

Resultatet blev tio webbplatser om Blackeberg och romanen Låt den rätte komma in, som jag och mina elever är väldigt stolta över. Men resultatet blev också en lärare och en klass som hade hittat ett nytt, otroligt användbart pedagogiskt verktyg som bland annat innebar att elevernas arbeten:

  • blev synliga (för föräldrar, kollegor, familj, vänner)
  • fick mottagare utanför skolan (allmänheten)
  • var på riktigt, fast ändå i skolan

Mina elever hade genom mitt projekt gått från att bara vara konsumenter av information på nätet, till att bli både producenter och mer medvetna konsumenter av information på nätet. De hade också fått många nya erfarenheter och kunskaper.

Nu vill jag utmana alla lärare i svenska skolan! Testa webbpublicering med dina elever.

Kan jag, så kan Du!

Frågan är bara: Antar Du utmaningen?

P.S. Vill du titta på mina elevers Blackbergssajter, för att få inspiration så finns det länkar till alla, via den som bär projektnamnet ”attbesokaenroman.se