Etikettarkiv: skoldebatt

Visa fler goda exempel från skolan-som skollyftet och Webbstjärnan

Skoldebatten rasar och det pågår spännande initiativ som med skolraset, vars TES är klar, eller? Vill de bara visa på felen, eller finns det plats för det som fungerar i skolan också? Eller inte? Jag lämnar frågan för nu, men läs Brit Stakstons inlägg på Second Opinion Skolraset har redan en färdig tes och Jocke Jardenbergs tankar i Aftonbladets problem med skolraset i ämnet.

Samtidigt finns en motrörelse i skollyftet ett härligt frisk initiativ av Anna Kaya som vill visa på Goda exempel som tror på exemplens makt att de kan leda skolan framåt, sånt gör mig glad.Vi på .se |Webbstjärnan vill samma sak att visa på goda exempel för att internet kan vara en arena för att skapa och visa vad skolan gör. En arena ett fönster in i skolan.

Just nu befinner sig Webbstjärnan i högform, vi arbetar febrilt med att titta på bidrag, förundras, imponeras och njuta av allt det som elever med handledning av sina lärare skapat på webben. Och jag måste säga att jag är så imponerad, så förtjust och lycklig. Vi har så många elever som genom webbstjärnan arbetar med att få kunskaper om internet på ett annat sätt än bara genom att söka information. Vill du se exempel på vad man gör i skolan, vad elever arbetar med i skolan kolla in listan på bidrag i Webbstjärnan som klarade första gallringen.

I den listan finns det sprakande projekt, de visar på en skola som lever, är kreativ, spännande, utvecklande och med i tiden. Läs sedan skollyftets sajt och hör de besjälade lärarna berätta om Projekt som undervisa mig eller exempel på bloggen i undervisningen som handlar om en klassblogg

Vilken är skolans reason for beeing?

Sign, no bikes, winter

I fredags fick jag möjlighet att  lyssna på .se fd styrelseordförande Rune Brandinger som pratade om hur ett företag skapar framgångar. Att A och O är själva affärsidéen, eller på engelska ”the reason for beeing”.

Rune pratade om att framgången för en verksamhet ligger i affärsidéen, som måste vara tydlig och transparent. Alla i verksamheten måste känna till det och kunna relatera den (affärsidéen) till sin arbetsuppgift och sin funktion. De som arbetar i ett företag, i en verksamhet måste vet varför verksamheten finns, vad är skälet till att vi finns, vad ska vi göra och vad ska vi inte göra.

I helgen har jag lite motvilligt men ändå tagit del av skoldebatten som handlar om stort som smått. Den handlar om vems fel skolans problem är, eller vem det är synd om kanske ena gruppen skuldbelägger den andra, etc. Jag har funderat på om denna pajkastning gynnar skolan, borde inte Huvudfrågan i skoldebatten vara:

Vilka är skälen till att vi har en skola, och hur får vi en skola som de målen/det målet? Nu handlar debatten mer om vems eller vad som är felet? Och hur ska vi fixa det? Och beskrivningarna går isär, men huvudfrågan ”the reason for beeing” glöms bort.

Istället läggs fokus på felet och de är olika

I mina ögon borde diskussionen ha sin utgångspunkt i varför har vi en skola? Vilka skäl finns till att skolan bör finnas?

Vår skolminister förklarar sina skäl till skolans funktion. I mina ögon/öron handlar om att vi ska ha en skola för att få elever som ska prestera bra i PISA-undersökningar?!? Lösningen blir att drilla, korvstoppa och skapa gemensamma nationella prov, fler prov. Ge lärare mer mandat att beslagta mobiler. Det är lösningen, skolan är till för att lära eleverna ett stoff som är objektivt och oberoende av tid och rum. Skolan vet vad de ska lära ut, det finns en kunskap som vi ska förmedla… I fokus står kunskap-luckorna, det är dem som skolan ska fylla. De som går i skolan har inte fått tillräckligt, och genom prov och tester kan vi fånga upp de elever som har dessa luckor, och sedan stoppa igen hålen.

All skolpolitik, all skoldebatt måste ha sitt ursprung i frågan, eller i svaret på frågan: Varför behövs skolan? Vi tycks vara eniga om att kunskap står i centrum för skolans funktion, eller är the reason for beeing men jag tycker och tror att skoldebatten skulle må bra av att föra ett samtal kring vilka kunskaper, vilken kunskapssyn institutionen ska ha. Handlar det om luckor, eller handlar det om styrning, eller handlar det om att skolan…

Personligen tror jag inte att det finns några barn i skolan som på allvar köper förklaringen:

Det här behöver du lära dig bara därför att…

Du ska lära dig det här för det var viktigt när jag växte upp…

Så varför har vi en skolan? Vilken är skolan ”reason for beeing”? Sammanfatta det i halv A4 och arbeta mot det målet istället för att bara belysa felen, eller skylla på någon annan.

Handlar skoldebatten om resultat istället för lärande?

Jag har funderat ett längre tag på skoldebatten. PISA, elevdatorn, geografi undervisningen, målen, läraren, undervisningen, ledarskaper (som sällan nämns). Jag funderar mycket kring vad debatten egentligen handlar om. Och vilka ”one-liners” som ses som lösningen på skolans problem. Är lösningen:

Skoldebatten finns ett fokus på PISA och vikande resultat, på prov, på mätresultat, på det mätbara!!! Men tänk om de mäter fel?? Lösningarna ska vara quick-fixs och stavas lite beroende på vem som pratar:

Jag vet att det finns många som har tankar kring detta som t.ex Björn Kindeberg som sammanfattade några av sina intryck av ”BETT-mässans” lösningar i sitt inlägg Bett med och utan vett:

Men tekniken i sig kan inte heller frälsa skolan. Jag vet inte hur många gånger jag under helgen läst eller hört fraser i still med “technology for engaging students”, “enhancing student creativity”, “providing instant interactive feed-back, maximizing the output of the learning environment” och andra formuleringar som möjligen är logiska för en copywriter, men som känns lätt förryckta i relation till dialogen i ett klassrum. Känslan är att teknikutvecklarna gissar sig till vad lärare behöver, utifrån en bondförnuftig, men inte så framkomlig modell för lärande.

Jag tycker personligen att skoldebatten missar huvudsaken, skolan är till för lärande. Skolan ska vara en plats där elever tillsammans lär, får insikter, färdigheter, och växer som människor. Verktyget kan inte i sig förändra skolan, eller lärandet. Det får inte glömmas bort i samtalet kring skolan att verktygen är verktyg. De digitala verktyg, och de ska användas för det som är skolan huvudsak, lärande, se till exempel på hur Josef_Sahlin gör i sin klassblogg Tegelbobarn. En egen dator, eller en dator till varje elev påverkar inte lärandet om vi inte låter den göra det, och det måste ändå vara det centrala i skolan, att skolan söker skapa en miljö, en rum, en anda av lärande.

Men lösningen på skolans ”problem” måste handla om hur skolan blir och förblir en god miljö för lärande. Jag tvivlar på att lösningen är så enkel att det bara är en sak. I fokus för att bygga en skola som presterar bättre resultat, en framgångsrik skola måste ända vara lärande, ett exempel är Nossebo skola som har gjort en resa från sämst i klassen till bäst i klassen och enligt artikeln När skolan är som allra bäst som inlägget bygger på så beror framgången på att skolledningen tag stöd av pedagogisk forskning i sitt arbete för att förbättra skolans resultat och jag inbillar mig att den resan har handlat om att skapa ett rum för lärande, för alla elevers lärande.

Skoldebatten borde i mina ögon handla om de stora frågorna och handla om de stora fixen, diskussionen borde röra sig kring vad elever behöver kunna samt hur vi får dem att ta till sig de kunskaperna. Låt skoldebatten  sätta lärande i fokus.

Härligt med lite sommarilska…

Jag läser Max Wallinders inlägg Förbannad och tänker: härligt att någon är arg, och vågar säga det med. Wallinder är arg på:

Att vi lärare inte äger mediediskussionen om vår egen vardag. Att vi inte äger den opinion som rör vår egen arbetssituation.

När jag läser det blir jag också arg, och samtidigt glad! För med sitt inlägg säger Max Wallinder att nu får det vara nog, nu får vi ta oss an rollen att leda diskussionen kring skola, och skolpolitik. Låt våra erfarenheter färga debatten om skolan. Låt oss äga samtalet som handlar om vår yrkesvardag. Men för att göra det krävs att vi aktivt tar ställning och inte lämna debatten till alla som ”vet” allt om skolan och pratar utifrån sina skolerfarenheter, pratar om skolan, som de gick i, eller går i, den skolan som de upplever att deras barn är, eller var en del av.

”skolan största dilemma är att alla har direkta erfarenheter av skolan, sin egen eller sina barns”

Anledningen till att debatten ser ut som den gör beror delvis på oss själva, då vi har lämnat, eller aldrig tagit en aktiv roll i diskussionen om skolan och vad den innebär eller bör innehålla.  Jag blir arg och samtidigt glad och tänker bra, fram med fler arga eller förbannade lärare, som tar bladet från munnen som Max Wallinder. Så kanske vår röst också börjar höras.

Nationella provet och internet

Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i den här diskussionen, men jag vet inte riktigt om jag kan låta bli…

Jag undrar egentligen bara några enkla saker:

När du skriver text:

  • skriver du den för hand, med blyerts och suddigum?
  • skriver du med en ordbok (SAOL) bredvid dig?
  • är du begränsad till att bara ha ett begränsat inspirationsmaterial att tillgå (bestämt av någon annan)?
  • har du deadline fem timmar efter du fått uppgiften?

Eller skriver du som jag…

  • med hjälp av en dator
  • med stavningsprogram, och synonymer
  • med inspirationsmaterial (kanske givet utifrån) men även med tillgång till allt material från internet
  • deadline … ja, det har jag allt…

Men det ska ju vara lika för alla…

Ett annat intressant inlägg i frågan är det som finns på IKT-skafferiet

Vad ska våra barn kunna?

Vilka färdigheter behöver barnen som går i dagen skola för att klara sig imorgon dagens samtid?

Jag var på seminariet it i skolan (den 23 feb), vilket jag skrivit om tidigare, men blev inte riktigt klar. Nu kommer ytterligare en reflektion kring skolans roll och vilka färdigheter som barnen i skolan bör får möjlighet att utveckla.

Richard Gerver (som var keynote speaker) pratade även om literacy på 2000-talet och utgick från Henry Jenkins, som menar att barn behöver erövra följande färdigheter:

  • Play
  • Performance
  • Simulation
  • Knowing how to behave
  • Multitasking
  • Networking
  • Knowing  what tool to use, google (inte alltid teknik, utan alla verktyg och vilket verktyg som ska användas när)
  • Negotiation

De barn, som spelar t.ex. interaktiva rollspel på nätet lär sig flera av dessa färdigheter, som att förhandla, simulera, uppföra sig. Vem vill spela med någon som inte förstår de grundläggande koderna? De lär sig, genom dessa informella nätverk. Men Gerver menar att få barn är medvetna om att de har dessa färdigheter, och de tas inte heller till vara på i skolan.

Här har skolan en funktion att faktiskt belysa, och använda förstärka barnen färdigheter. I synnerhet då det i skolans uppdrag ligger att förbereda elever för kommande yrkesliv, och framtid.

Sedan måste vi (lärare/vuxna) förstå att de unga som växer upp idag vet inget än att de ständigt multitaskar, i en informationsrik vardag med multipla strömmar. De kan inte koncentrera på en sak i taget, pga av världen runt om dem. Den ser inte ut som när vi växte upp och skolan måste anpassa sig till det, och vi måste hjälpa barnen att lära sig hantera den vardagen, och utveckla de färdigheter som krävs.

Eller vad tror ni?

Bedöma vad?

clever disguise by Don Solo CC (by,nc, sa)

Jag skrev ett inlägg om mina tankar inför att sätta omdömen igår, och idag kommer Skolverket med kritik gentemot lärarna i SvD:s artikel Uppförande går före kunskaper

Skolverket pekar på att lärarna – tvärtemot regeringens intentioner – tenderar att bedöma elevernas personliga egenskaper, attityder och beteenden.

och en delförklaringen till detta anges vara :

Ett skäl till problemet kan vara att det är enklare för lärarna att bedöma elevernas uppförande än kunskaper. En annan orsak kan vara att reformen genomfördes snabbt, förklarar Sandra Mardones Larsson:

–Från Skolverkets sida får vi medge att våra allmänna råd och stödmaterial kom för sent.

Men jag vill också påpeka att i diskussionen kring skolan och lärarnas funktion i skolan är inriktad på att läraren ska skapa ordning i klassrummet, att det är stökigt i skolan. Kanske finns en förklaring i skoldebatten som menar ordning är det centrala målet för skolan.

Mer än en samling böcker

meet me

Jag läser SvD:s artikel att Bokbuss räddar friskolor,

Flera av Kunskapsskolans olika skolor har heller inga vanliga skolbibliotek, ändå har man velat satsa på litteratur. Man bad till exempel Svenska Akademiens Horace Engdahl och SvD:s politiska chefsredaktör PJ Anders Linder att välja ut den kanon, de böcker, som alla elever på Kunskapsskolorna måste ha läst innan de går ut nian. Det är bokbussen som har distribuerat kanonen.

Härligt, men när det är i början av mars och det är sista gången för terminen, som bokbussen kommer då kan man börja undra… och när skolledaren inte har mer insikt om vilken roll biblioteket tillsammans med bibliotekarien kan ha i modern skola, blir jag än mer sorgsen

På Kunskapsskolan i Nacka ser skolledaren Lotta Valentin bokbussen som ett komplement, och hon tycker inte att ett stort skolbibliotek med egen bibliotekarie och senaste litteratur med självklarhet gör så stor skillnad som många vill tro..

Om biblioteket inte gör så stor skillnad beror det bara på den roll som biblioteket får i skolan, bibliotekets roll tillsammans med bibliotekarien är så mycket större än att bara vara en samlingsplats för god litteratur och bokleveranser, eller…?

Ett skolbibliotek kräver en skolbibliotekarie

Day Ninety Eight by Dustin Diaz CC (by, nc, nd)

Jag läser SvD:s artikel Bibliotek krav för alla skolor, där det står att

Lagrådet godkände i förra veckan det nya lagförslaget som lyder ”Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek”.

Jippie! Men artikeln pekar det fortfarande på otydligheter som vad är egentligen ett skolbibliotek…

Skolinspektionen har påpekat att ”skolbibliotek” kan tolkas mycket brett, och att det också är oklart hur ”tillgång till” ska förstås. Enligt lagens förarbeten ska dock skolbiblioteket vara en gemensam och ordnad resurs av medier och information som eleverna och lärarna ska förfoga över. Skolbiblioteket ska också ingå i skolpedagogiken för att stödja elevernas lärande.

I kraven på ett skolbibliotek med ett tydligt pedagogiskt syfte, och ett pedagogiskt innehåll, krävs det att det finns utbildade bibliotekarier i skolbiblioteket. Biblioteket ska inte bara vara ett uppehållsrum med böcker, eller en garderob med böcker som alibi för att nå de krav som lagen ställer på skolorna.

Sedan ska vill jag påstå att i en tid då information finns i överflöd är det A och O att vi i skolan faktiskt utvecklar elevernas infomationskompetens:

  • att inse när man behöver information
  • identifiera möjliga informationskällor
  • formulera lämpliga sökstrategier
  • söka information effektivt
  • kritiskt utvärdera och välja information
  • kunna använda information: tolka, analysera och organisera och på så sätt lösa ett problem eller en uppgift

En kompetens som vi skolan måste hjälpa eleverna att erövra, och här behövs ett samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier, så bra att det skrivs in ett krav på skolbibliotek, men räcker det?

Ett dilemma för skolan/rektorn…


Stairways to heaven by anguila40 / Alejandro Groenewold Very busy . Sorry

CC (by, nc, nd)

Jag läser på BEO:s blogg om yttrandefriheten i skolan, som kan leda till kränkningar. BEO har i sitt inlägg tagit upp ett intressant dilemma för skolan nämligen när yttrandefriheten krockar med rektors/skolan skyldighet att förhindra att elever blir kränkta i skolan.

”Om du som rektor säger nej till partier som Nationaldemokraterna att få tillträde till skolans lokaler för att informera eleverna om sin politik och samtidigt släpper in andra partier innebär det att du bryter mot yttrandefriheten.

Ditt val är alltså: Antingen släppa in alla partier eller säga nej till alla partier. Så måste man tolka Justitieombudsmannens beslut angående en gymnasieskola i Karlskrona. Men att förbjuda alla partier känns inte heller förenligt med det demokratiuppdrag som skolan har.”

Det intressanta är dock att det i skolans/rektors uppdrag ligger att enligt skollagen

”förebygga och förhindra kränkande behandling är tydlig. Du ska som rektor se till att elever inte utsätts för trakasserier eller kränkande behandling.”

Vilket ett besök av vissa politiska partier skulle kunna innebära, åtminstone för vissa grupper av elever. Hur gör skolan då, när två demokratiska ideal så tydligt står mot varandra… undrar jag…

BEO:s svar är tydligt, medier får utesluta partier, för att förhindra kränkningar, det borde skolan också få, men frågan man måste ställa sig är hur långt ska det mandatet gå, och ska det finnas gemensamma regler eller ska det vara upp till varje skola/rektor/kommun?

Sedan undrar jag en del över det att rektor ska förhindra att elever utsätts för kränkande behandling, hur långt ska rektor kunna gå där, naturligtvis ska inte olagligheter få förekomma, men kan rektor för att förhindra kränkningar beslagta t.ex. mobil, laptop, förorda en viss sorts undervisning?

Många frågor, undringar väldigt få svar, får leta vidare…

Kanske ska det vara såsom den italienska åklagaren säger i DN:s artikel Googledirektörer dömda för video:

– Ett företags rättigheter kan inte segra över en människas värdighet. Denna dom sänder en klar signal, sade åklagaren Alfredo Robledo