Etikettarkiv: Skolinspektionen

Inför lärandets under måste vi vara ödmjuka

Jag läste om den redan i morse, beklämd och frustrerad, Skolinspektionen senaste rapport om att Skolan utvärderar eleven- inte sitt eget arbete och i pressmeddelandet kan jag läsa:

Vare sig det går bra eller dåligt i skolarbetet drar skolan ofta slutsatsen att det beror på den enskilda eleven. Skolorna söker sällan förklaringarna i sitt eget arbete. Det visar Skolinspektionens granskning av hur 40 skolor arbetar med sina elevers kunskapsutveckling.

Nästan alla skolor som Skolinspektionen granskar i sin ordinarie tillsyn får kritik för att man saknar en helhetsbild av hur det går för eleverna i skolan. /…/

De flesta av de granskade skolorna tar inte reda på hur själva undervisningen eller skolans arbete i övrigt påverkar elevernas kunskapsresultat. Istället läggs tyngdpunkten på varje enskild elev och när det inte går bra är det för den eleven som man sätter in stödåtgärder.

– Det är både önskvärt och nödvändigt att skolor följer upp och stödjer enskilda elever. Problemen uppstår när man stannar på individnivå. Då riskerar skolan att missa problem och kvalitetsbrister som är kopplade till lärarens undervisningsmetoder och annat som påverkar flera elever på samma skola, säger Katalin Bellaagh, projektledare Skolinspektionen.

Jag undrar om det handlar om att det kanske saknas ödmjukhet inför lärandets under, att min undervisning inte alls passar alla, eller fungerar för alla och då är det min skyldighet att utvärdera, vara lyhörd, variera och öppna för andra lösningar. Eller är rapportens resultat bara summan av de gamla invanda strukturerna, traditionerna, att så har vi i skolan alltid gjort… Vet inte vad som är bäst…

Jag tycker i vilket fall som helst att Skolinspektionens rekommendationerna bör bli, och vara med varje lärares, skolas, rektors. Sedan är det där med kvalitetsarbete så spännande, man lär sig så mycket. Det handlar om att vara ödmjuk, inför sitt och andras arbete…

Nationella prov rättas av människor

Idag fick jag Skolinspektionen pressmeddelande om Nationella prov som kontrollrättats och i enligt de resultat som skolinspektionen kommit fram till är:

De omfattande skillnaderna handlar oftast om att kontrollrättaren bedömt att elevens svar motsvarar ett lägre betyg/poäng än vad ursprungsrättaren bedömt. De största skillnaderna i bedömningar finns i prov där eleven gett svar i form av längre fritext, till exempel uppsatser, och där lärarens bedömningsutrymme är stort. Men även i prov med fasta svarsalternativ finns skillnader.

Störst är skillnaderna i proven i årskurs 9 och i gymnasieskolan. I svenska/svenska som andraspråk på gymnasieskolan skiljer sig bedömningarna åt i 46 procent av de kontrollrättade proven. I andra ämnen är det bara några få procent av proven där bedömningarna skiljer sig åt. Det finns skillnader i bedömningar över hela betygsskalan, men det är mest omfattande i de högre betygen.

Jag är inte förvånad, för nationella prov rättas av människor, och de vi bedömer är unga människor som vi har en relation till som vi tycker om som vi har sett utvecklats, som vi vill uppmuntra…

Syftet med provet är att vara ett stöd för likvärdig bedömning

– Ett av provens grundläggande syften är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning av elevens prestationer. Det är därför djupt oroande att bedömningen av elevens prestation på ett prov är beroende av vilken lärare som gör rättningen, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen.

Visst är det ett problem, om vi bedömer dem olika, men frågan är om rättningsmallar och facit är det enda svaret som finns på en uppgift? Jag undrar om det inte är som Anne Marie Körling säger till sin förtvivlade elev: om inte facit är hämar eleverna

Den handlar om det
facit eleven inte får titta i.
— Jag vet inte vad som står i facit. Jag vet inte hur det rätta ser ut, säger eleven uppgivet.
Det rätta? undrar jag och berättar att författaren säkert har en annan lösning än den eleven har. Jag förklarar att för­fattaren och eleven inte behöver tycka lika eftersom ord kan uppfattas olika. Det oroliga matematikansiktet spricker upp.
— Men va? Har matematikboken en författare? Kan jag ha en annan uppfattning?
Och så har eleven plötsligt tre olika förslag på lösningar och är sprudlande glad:
— Du vet, som jag ser det.

Kanske är det inte fel på de som bedömt proven, utan på hur facit är konstruerat, har ni prövat den tanken? Kanske finns det flera lösningar på en uppgift, något som sällan de bedömningsmallar som finns till Nationella prov ger utrymme för. Kanske ska inte skolan lära eleverna att det inte bara finns en lösning som är rätt utan att elever ska våga pröva andra tankar, andra lösningar söka vara kreativa.

Min bild av bedömningsunderlaget som jag får är att det bara handlar om att ”lösa rätt uppgift”, väldigt lite utrymme för tolkning ges, eller till kreativitet.  Men jag undrar jag… Finns det bara ett rätt och det är det som står i bedömningmallen? Och om det är så handlar skolan bara om att eleverna ska söka det svar som läraren sitter på…