Etikettarkiv: skriva

Skriv för den otålige läsaren #blogg100

Att läsa text via en skärm, eller i ett medium som webben är dock annorlunda än att göra det på papper. Webben, skärmen gör oss otåligare som läsare, vi läser lite annorlunda visar alla studier… Frågan är hur vi som skriver ska förhålla oss till det? Recepten är enkla: skriv kortare, utnyttja multimediet, bild, rörlig film, ljud. Men glöm inte vikten av att snabbt och enkelt ge en introduktion till filmen, klippet, poden. Använd punkter och blankslag.

Sälj in innehållet till läsare!

Vi på Webbstjärnan har gjort en enkel infografik för att hjälpa er på vägen att nå er läsare på webben.

Text på webben, för en läsares skull

Igår pratade jag med en bekant i telefon och vi kom att prata om hur man lyckas nå en mottagare på nätet, om det bara handlar om att skriva för Google, eller om det finns andra råd som man kan komma med. Hur ska man skriva för att nå sin läsare på internet? För att sammanfatta skrivande på webben handlar om att göra det som webben gillar:

  • att texten har det viktigaste först
  • rubriker som säger vad texten handlar om…
  • mellanrubriker (som sökläsningshjälp)
  • blankslag (vid nytt stycke)
  • att genom typografiska medel markera det viktigaste i texten
    • fetstil
    • kursiv
    • versaler
  • ingresser vid långa inlägg (sammanfattande inledning)

Alltför att göra det lättare för en läsare att hitta i informationsbruset, veta om han/hon har hittat rätt, ska lägga ner tid på att läsa det som du skrivit eller inte.

Stiftelsen för internetinfrastruktur .se har de gett ut en guide som heter Hur man skriver för webben som är skriven av Erik Geijer. Kontentan av guiden är att vi som läsare på bildskärm agerar vi lite annorlunda jämför med hur vi läser på papper, och kanske på en ipad, eller annan läsplatta Kindel etc. Läsplattorna kanske ändrar vårt läsbeteende på nätet, men om vi läser på skärm, så visar studier av bland annat Jakob Nielsen att vi som läsare är:

  • otåliga
  • vill bli snabbt tillfredställda
  • sökläser, efter en bestämd uppgift

På nätet är nya möjligheter alltid ett klick bort, som jag brukar säga, och det ska jag som skribent/bloggare ha i åtanke. Jag tillstår att jag ständigt GLÖMMER det! Tänker att jag skriver kort idag, inte så lång och ändå blir det alltför lång, alltför mycket etc. Jag glömmer ständigt att ni klickar bort mig, när jag blir för långrandig.

Så hur borde jag skriva för en läsare som läser med dessa förutsättningar?

Ta det viktigaste först

Skriv det som du kommer fram till först, det du vill att din läsare ska veta, ska ta med sig först, sedan kan du fransa ut. Jag brukar ofta spara mina slutsatser till sist, men tänk efter klickar de bort dig så gör de det från början, så skriv sentensen först.

Skriv kort

Jag ska naturligtvis skriva kort. Rubriken är A och O, den ska för läsaren ge en tydlig signal om vad texten handlar om. Ibland tror jag att rubriken säger mer än texten, och att en del tror att de vet vad inlägget handlar om innan de läst texten. Att sätta rubriker är en konst, en svår konst!

Använd ingresser

Använd gärna en ingress, som inledning. Gör en kort sammanfattning av texten (sådana orkar aldrig jag göra). Jag skriver om saker som intresserar mig, som jag vill belysa sedan vill jag inte sammanfatta allt för att du ska slippa läsa, men om man ska tillfredsställa den otålige läsaren ska man göra det. En som gör det varje gång han kommentarer är Joakim Jardenberg, han sammanfattar i en mening eller två, och skriver en kommentar. Suveränt! Och enkelt, men ändå så svårt.

Gör texten överblickbar

Eftersom en läsare på webben söker efter bra tips är det bra att göra webbtexter överblickbar. Jag lever inte som Geijer lär, men jag brukar ändå rekommendera följande:

  • Använd blankrader
  • Skriv mellanrubriker som hjälper läsaren att få överblick och en indikation på vad som står i texten
  • Använd indrag, vid citat etc
  • Gör punktlistor

En annan grej som är väl så viktig är att välja ett typsnitt som är läsvänligt. Välj ett  utan serifer, ett sk san serif-typsnitt eftersom det är lättare att läsa på skärm. Ögat har lättare att läsa typsnitt som inte har små ”klackar” vid foten av tecknet. Pröva själv :)

Ett typsnitt utan serif (sk san-serif)

Ett typsnitt med serif

När jag arbetar med lärare eller elever som ska lära sig mer om hur text på webben möts av en läsare brukar jag sammanfatta att skrivande på webben handlar om att göra det som webben gillar:

  • att texten har det viktigaste först
  • rubriker som säger vad texten handlar om…
  • mellanrubriker (som sökläsningshjälp)
  • blankslag (vid nytt stycke)
  • att genom typografiska medel markera det viktigaste i texten
    • fetstil
    • kursiv
    • versaler
  • ingresser vid långa inlägg (sammanfattande inledning)

Alltför att göra det lättare för en läsare att hitta i infomrationsbruset, veta om han/hon har hittat rätt, ska lägga ner tid på att läsa det som du skrivit eller inte

Varför ska bokstäverna skrivas så?

Igår stod jag i skolan och pratade med en lärare. Vi pratade om hur vi skriver bokstäver, att jag inte gör som som ”man” ska, inte börjar uppe och drar strecken neråt. Jag har skrivit sedan jag var sju år, och det är en lång tid, ett helt liv. På pappret, som jag sett, en kopia av en kopia som gått i generation efter generation på skolan ser jag att det finns ett rätt, ett sätt.

Ett rätt!

Jag med tiden lärt mig ett eget sätt, att göra bokstäver så att det är läsbart, men mest för mig, ibland för andra. Men mest skriver jag med datorn, mindre med penna och om jag skriver med penna är det det mest för min egen del för att jag tycker om raspet av pennan mot pappret, tycker om att forma bokstäver, rita rutor, figurer.

Läraren som står framför mig tillstår att hon också gör ”fel”, eller snarare på ett eget sätt, men frågar jag då varför ska barnen lära sig att skriva just så, uppifrån ner? Varför ska de lära sig att det bara finns ett sätt att forma bokstäver? Som svar får jag de underlättar när de ska lära sig skriva skrivstil…

Men avbryter jag, tror du att dessa barn kommer att använda skrivstil? Kommer de skriva på något annat än datorer? Kanske behöver de lära sig tangentsättningen, före skrivstilen? Då skrattar läraren lite generat och säger jo, det är kanske så…

Samtalet, anekdoten illustrerar en av de svårigheter som skolan står inför närmligen traditionen, normen, rättet och felet, att läraren tror att den ska lära ut ett rätt… Stig Roland Rask formulerar några av skolans problem i sin krönika i DIU Framtiden börjar i  klassrummet:

Skolans problem är sällan att den förändras för mycket

Dess stora problem är att den är sig lik

Med hjälp av Internet kan skolan använda daguerreotyper

Jag är ingen läroboksmänniska eller läroboks-lärare har aldrig varit kommer kanske aldrig bli. Men en sak som läroböcker ofta är bra på är bilder, och med åren har jag insett att jag ständigt är på jakt efter bilder, samlar, sparar, kopierar, för att sedan visa på projektorn, OH:n, på vykort. Jag tilltalas av många olika sorters bilder. Men att samla på bilder är ganska otympligt i synnerhet om man ska ta med sig dem till klassrummet. Idag är min fotosamling främst digital för jag gillar bilder.

De sätter igång min fantasi, och när jag arbetar i skolan är det inte helt ovanligt att jag använder just bilder som utgångspunkt för att mina elever ska reflektera över något, skriva en novell, en dikt, utreda, argumentera för olika saker.

Jag samlar på bilder, av alla sorter, nya såväl som gamla och när jag via twitter får syn på Nordiska museets daguerreotyper som de publicerat på Flickr blir jag alldeles salig. Kolla bara vilka bilder:

NMA.0052442_01

NMA.0052442_01 by Nordiska Museet CC (by)

NMA.0052444_01

NMA.0052444_01 by Nordiska Museet CC (by)

Skrivuppgifterna bara far i huvudet på mig, vilka är dessa människor, hur upplever de situationen? Hur ser det ut i omgivningarna etc. Ja, de är verkliga tidsdokument över en annan tid och ett annat sätt att se på bilder och fotografering. Samtidigt väcker dessa bilder många andra frågor som jag vet att museerna brottas med, kring upphovsrätt och licenser. Men genom att bilderna är digitaliserade kan jag lägga dem i min samling ta dem med mig till mitt klassrum och mina elever kan skriva om de här bilderna eller andra, samtidigt som vi får en möjlighet att få en liten lektion i fotohistoria. För läs bara vad Daguerreotypi är:

Daguerreotypin var den första fotografiska metod som fick kommersiellt genomslag. Louis Daguerre utvecklade tillsammans med Joseph Nicéphore Niépce denna process som år 1839 presenterades för allmänheten. Daguerreotyper framställdes i stor skala till dess att mer raffinerade och mindre arbetsintensiva tekniker som kollodiumprocessen (våtplåtsnegativ) blev dominerande på 1850-talet.

Nordiska Museet CC (by)

Och det berättar Nordiska museet, inte Wikipedia, och det vet vi ju alla att på Nordiska museet kan vi lita på. Det är en säker källa, men jag kollar för säkerhets skull med Wikipedia också, för de kanske kan ge lite mer kött på benen, så vad säger Wikipedia:

Daguerr(e)otypi är en tidig fotoprocess, uppfunnen av Louis-Jacques-Mandé Daguerre tillsammans med Niécephore Niépce, där bilden formas i amalgam (en förening av silver och kvicksilver) på en tunn silverplåt som valsats ihop med ett tjockare kopparunderlag.

Daguerre och Niécephore Niépce fick varsin livspension från franska staten för att i gengäld släppa fritt detaljerna av processen utan patent.[1] Daguerrotypin användes flitigt, i synnerhet för porträtt, men även för arkitektur- krigs- och astronomisk fotgrafering[2][3] ända till 1860-talet. Nackdelarna med processen var att den krävde dyrbara material och att oxideringen av silvret måste förhindras genom att daguerrotypin bevaras bakom en glasskiva i en förseglad ram eller etui. Bilden består av lösa silveramalgam-kristaller, små som pulverkorn, som ligger på silverplåtens yta. Bilden försvinner om man ta på den med ett finger.

Daguerrotypi av Wikipedia CC (by, sa)

Och här är början till en lektion kring källor, Wikipedia om man så vill. Vad ska man tro på? Vilken källa litar vi på, och varför?

Sedan få jag via Johan Carlström och hans inlägg Tips för dig som vill använda CC-bilderCreative Commons Sveriges blogg syn på följande bilder som inte är Daguerreotypi, men bara grymma otroligt häftiga bilder och som ligger under CC, tänk vilken resurs som skolan får av museerna och med hjälp av Creative Commons. Hela mitt skolhjärta ler!

NMA.0028732

NMA.0028732 by Nordiska museet Foto KW Gullers CC (by, nc, nd)

Sedan hoppas jag ju att skolan vet om det, och kan CC…

Vilka blogg-text-typer finns det?

Inlägget är uppdaterat efter jag fått lite input från ev av mina läsare Per-Olof Arnäs kommentar med följande texttyper:

  • humortexter
  • recepttexter och jag vill puffa för mitt enda egna inlägg Här kommer receptet
  • fjortisinlägg

Jag vet att på nätet är vi fenor på att dela med oss av kategoriseringar av olika slag, av listor om allt från en om vilka böcker som borde ingå i vår kanon till en lista över 21 Things That Will Become Obsolete in Education by 2020, hur vi ska twittra, retweeta, om våra tankar i stort och smått. Listor om våra bästa tips om allt eller inget. Men idag slog det mig, finns det ingen bra lista över olika blogg-text-typer?

Ja, jag vet att vi kategoriserar bloggar utifrån deras innehåll:

  • modébloggar
  • pedagogbloggar
  • politikerbloggar
  • etc.

Jag har tidigare förundrats över att det inte finns någon gemensam textnorm på i bloggar, att allt tycks tillåtet och allt tycks ok. Jag älskar det.

Men i allt vårt reflekterande kring sociala medier och hur de fungerar undrar jag finns det några typer av bloggtexter? Och om så vilka? Jag ides inte leta utan gjorde en själv som du gärna får komplettera… De blogg-text-typer som jag stöter på är:

  • länk-”kärleks”-texter
  • texter om expertens insikter
  • newsmill-texterna
  • bilderna berättar istället för texten
  • de personliga insikternas texter
  • de litterära texterna
  • rss-texterna
  • listorna

Länkkärleks-texterna

Jag tittar på Jardenbergs blogg och fascineras av han länkar och kommentarer, korta kärnfulla, samma sak hittar jag hos Dr_PO:s Third Opinion, med sina Veckans bästa eller DoktorSpinns Smurftips som arbetar med samma typ av bloggeri. En genre/texttyp som kanske kan kallas länkkärlek, de vill dela med sig av det de läser omvärldsbevakar tar del av. Sociala mediers kärna. De ger en kort kommentar och en länk.

Expertens insikter

Sedan finns en bloggtexter som är utredande i sin karaktär. De utreder en sakfråga grundligt och sedan eventuellt ställning, en texttyp som bygger på en vilja att försöka förstå, förklara och reda ut. Syftet med texterna är att tydliggöra, eventuellt ta ställning. Exempel på det är lätt att hitta om man tittar på Brit Stakstons inlägg på JMW, eller på Mathias Klangs inlägg om Kritiken mot Creative Commons på bloggen Techrisk, ännu ett extremt tydligt exempel på texttypen Experts insikter är Nikke Lindqvist inlägg om Dina vänners Facebooks statusar via rss.

Newsmill

Sedan finns de bloggtexter är rena debattinläggen, brinner av sin glöd att vilja ändra, få andra att ta ställning för den sak som bloggaren brinner för. Genren får bära namnet på en känd och stor debattblogg på nätet. Jag har valt att hämta ett exempel från Internetdagarna av Måns Jonasson som jag tycker brinner av glöd och engagemang för sin sak, när han skriver om Filtrera mera! Stoppa kommentarshatet på nätet .

Bilderna berättar

Det finns de finns bloggtexter som består av en bild eller flera med en kortkommentar, men texten är mest av allt bilden. Styrkan in mediet, du kan komplettera texten din med bra bilder, eller multimedia. Här kan Mona Wallins inlägg jag blir galen belysa precis vad jag menar men även Gustavs Cookalong Pannkakor illustrerar genren en bild säger mer än tusen ord.

De personliga insikterna

Sedan finns de en typ av bloggtexter som är väldigt personliga, och belyser en personlig insikt, slutsats, som bloggare delar för att vi kan via våra bloggar. Denna genre innehåller alltifrån de djupt filosofiska texterna som funderar kring livets mening, döden, varför ägnar vi tid åt det här, till korta reflektioner kring saker som bloggaren ramlar över, eller som påverkar hela bloggarens existens, som inlägget Tyngden

Jag älskar för övrigt de blogginlägg som börjar med frågan: ”Varför bloggar jag?” så texttypen borde heta Varför-bloggar-jag, eller texter som handlar om personliga insikter, frågor, funderingar! Exempel det finns massor men jag tar det som ligger närmast och det är Techollamas inlägg om Why I’m quitting Facebook. Ett långt utredande inlägg, men samtidigt personligt, härligt fångar bloggtextens styrka i alla dess delar.

Litterära inlägg

Vad har jag glömt, de litterära inläggen, dessvärre läser jag väldigt få litterära bloggar, så egentligen har jag inga exempel. Men Jennifer Barks blogg Subtilt får stå som exempel med inlägget Boktjuven s.43

RSS

De aktuella kommentarernas genre, kanske de som skriver inlägg bara för att länka till massor med intressanta artiklar som de vill att jag ska läsa deras blogg blir en rss-läsare till intressanta artiklar, fast utan kommentarer. Rss-genren kanske den kan kallas. Dessvärre har jag inga exempel, men jag är säker på att ni har ramlat över dessa texter, ni med!

Listan

Sedan har vi ju listgenren, den som jag just skriver ett inlägg i. Inlägg som listar saker, som genrertyper, texttyper i bloggar…

Och här, vid min listas slut inser jag att text på nätet liknar på ett sätt text utanför nätet, men ändå läser vi på ett helt annat sätt, och vi kan lättare ta ställning till det som sägs genom att vi enkelt kan ta del av mitt källmaterial, så en sista länk till den artikel som fick mig att gå i dessa funderingar…Aron Lund: Twitter gör oss dummare, och jag tvivlar på att rubriken är rätt satt, men twitter, sociala medier och text i dem gör oss till andra läsare, och dessa texter skapar också nya texttyper genrer… frågan är bara vilka?

Ja, varför har jag inte hittat en beskrivning över olika bloggtexter, finns det inte eller behövs det inte? Eller beror det bara på att jag inte har börjat leta :lol:

Sedan ska jag som fröken lägga in brasklappen, ingen text är renodlat en typ endast de flyter så klart in i varandra som i alla andra sammanhang.

Skolan sätter spår…

Jag har en klass som går i trean på gymnasiet, de sitter i skolans bänkar och ser minst sagt förvuxna ut, som om de egentligen inte längre borde sitta i skolbänkar. De är unga, vackra, glada och lever livet.

Idag hade jag bestämt att eftersom jag inte hittade Festen så ska dagens huvudnummer bli ”The end of publishing”.

Jag inleder uppgiften med att berätta om en uppgift som en kollega till mig gjorde med en klass för ganska många år sedan. En helt fri skrivuppgift. Eleverna fick skriva vilken text de ville, hur de ville. Antagligen skrev de på något tema som  jag glömt, och en pojke (läs ung man) valde att skriva en ”evighetshistoria”.

Ja, jag menar det en ”riktig” evighetshistoria. Du kunde börja läsa texten varsomhelst och den slutade egentligen aldrig, helt fantastiskt. Jag minns att jag stod och rullade texten fram och tillbaka, läste och började läsa om och om igen för att se om den höll måttet eller inte, och den fungerade varje gång.

Hur han gjorde? Jo, han skrev en text och sedan gjorde han en pappersrulle av den, så att den inte hade en början och ett slut, utan det var upp till dig att börja var du ville, och sluta när helst det passade.

The end of Publishing bygger på samma idé, och jag ville att mina elever efter de sett filmen skulle göra en egen, en framtida bild av sig själva, börja mörkt sluta ljust…

De sätter sig och skriver, tillsammans med entusiasm och glädje, kreativiteten, eller arbetslusten finns i gruppen. Jag ser att de ger sig hän till uppgiften och när de är klara så vänder de sig till mig som om jag hade svaret, som jag vet om de har lyckats eller inte. De ställer sig i ett led framför mig som barn i småskolan och väntar på att jag ska läsa och samtycka, de blir lika små, rara och söta som då, fast de snart ska lämna skolan bakom sig. Gulle dem.

Nitton år, och tolv år i skolan har verkligen satt sina spår…

Men texterna säger du, hur blev dem? De blev fantastiska, ja jag menar fantastiska, men de ska redovisas först den 18 maj, men häng på då så får du nog något smakprov.

En fördumning av läsandet?

Idag lyssnade idag på OBS kultur och idédebatt i P1, där författaren Gabriella Håkansson läste sin essä om Tankar om skrivandet, en underbar essä.

Några citat som dröjer sig kvar hos mig är…

Från att ha varit bildande och utvecklande, ja, rent av svårt och prestigefyllt att läsa böcker – så har det nu degraderats till okomplicerad njutning. Läsning – eller åtminstone böcker – har blivit som dyra hudkrämer. Det är något man ska unna sig, något man är värd. Jag tror att en fördumning av läsandet kan smitta av sig också på idén om skrivandet. Att skriva målas upp som något enkelt och lustfyllt. Alla kan skriva. Alla ska skriva. Att gå på skrivarkurs är ett folknöje. Men ingen talar om att det är svårt att skriva. Eller att man inte alls blir särskilt avslappnad av det.

Är det så vi ser på läsandet idag? Som något som vi ska unna oss, något som man är värd?

En god bok kan jag unna mig, och läsandet ser jag som en njutning, javisst! Men jag läser fortfarande böcker för att öka min bildning och kunskap, för att erövra andras erfarenheter och andras perspektiv. Jag läser romaner och böcker som en del av mitt yrke, som en del av min yrkesvardag. Så jag vet inte om jag tycker att det är sant.

Sedan till Gabriella Håkanssons spännande tankar kring skrivande, och jag undrar kan inte alla skriva? Ska inte alla skriva? Jag förväntar mig att alla de elever som jag möter i klassrummet ska klara av att skriva, förmedla en tanke, en idé så att någon annan förstår den, men inte att de ska bli författare. För många av mina elever är det ett hårt arbete att lära sig skriva, inte alls lustfyllt och enkelt.

Det är dock inte min uppgift att göra elever till författare och kanske krävs just det som Szymborska skriver:

”Den som funderar på litteraturen”, skriver hon, ”bör se sig själv …i ett tomt rum över ett tomt pappersark.” Eller i ett tomt rum över någon annans bok. Och det har hon väldigt rätt i. Att skriva är att spendera större delen av sin tid ensam. Åt ensamsysslor. Även om man skulle nå framgång och berömdhet så ändrar inte det det faktum att författaryrket är ett enstöringsyrke. Tycker man inte om ensamhet, tomma ark och andras böcker bör man fundera på ett annat yrke.

Men kanske en och annan från mitt klassrum inser vikten av att använda läsandet som en utgångpunkt för bildning, och sedan använder denna för att odla sitt intresse för att vara ensam, och blir författare. Det hoppas jag innerligt.

Ska du skapa en artikel i Wikipedia?

Kort och gott så måste jag tipsa om en liten instruktionsfilm för dig som vill skapa en artikel på Wikipedia. Den är inte lång och tempot är om något rasande, så för att hjälpa dig som verkligen vill komma igång har jag gjort en liten manual på svenska om de olika stegen för att du ska kunna skapa en ny artikel på Wikipedia.

Till att börja med krävs:

  • en dator med internetuppkoppling,
  • ett ämne som är värt att känna till,
  • sedan krävs trovärdiga källor.

Så steg för steg går det till så här:

1. Välj ett ämne, som är värt att känna till. Det får inte vara kopplat till marknadsföring, eller instruktioner. Tips på ämnen som andra efterlyser på Wikipedia kan du får genom att skriva in WP:RA i sökrutan.

2. Sök sedan trovärdiga källor, vilket böcker, tidningar anses vara, men inte bloggar. Du får inte skriva en artikel om dig själv det anses finnas en intressekonflikt i valet av ämne. För att få hjälp i hur man citerar och refererar till källor bör du söka på WP:CITE

3. Kontrollera sedan att det inte redan finns en artikel på Wikipedia, för då kan du ju arbeta med att förbättra dem istället så gör en grundlig sökning på Wikipedia, sök variationer och felstavningar. Sök också efter artiklar som bara nämner ditt ämnesord.

4. Kontrollera även att artikeln inte redan finns genom att googla ditt sökord, ibland plockar google upp artiklar som Wikipedias sökfunktion missar.

5. Skaffa ett konto på Wikipedia genom att registrera dig som användare på Wikipedia, då kan du skapa ett konto och få kred för de artiklar som du skriver.

6. Öva att skriva på Wikipedia genom att skriva i sandlådan

7. Sök sedan ämnet, och få tillgång till möjligheten att skapa en ny artikel. Eventuellt måste du komplettera din artikel med fler källor

8. Granska och publicera! Voila så är du också en skribent på Wikipedia.

Skrev bara ettusentjugoåtta ord, unblock vii

Mona Wallin och jag har varje vecka en unblock challenge, som är ett kravlöst skrivande, den här veckan kanske mer än någonsin. Vi ska skriva en text, utan att tveka, utan att ångra oss som består av 2500 ord! Det är ett väldigt långt inlägg kan jag säga! Min text blev inte så lång, men 1228 ord blev den så tänk er att det är en halvfärdig lösning :)

Dessutom har jag lagt in länkar… för att förvirra, eller få er att läsa bättre inlägg än mitt…

UNBLOCK vii

Livet är bra konstigt. Jag tycker att min dag har varit belamrad, jag har inte hunnit det jag velat och tänkt mig, inga utvärderingar inga rapporter inga telefonsamtal, inte hunnit med det där mejlet som jag ska följa upp, har inte laddat ner FTP klienten som behövs för WordPress Girls 2.0 som jag ska delta i imorgon. Jag hann aldrig ringa det där samtal, som jag ville ringa. Läs mer

Nationella provet och internet

Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i den här diskussionen, men jag vet inte riktigt om jag kan låta bli…

Jag undrar egentligen bara några enkla saker:

När du skriver text:

  • skriver du den för hand, med blyerts och suddigum?
  • skriver du med en ordbok (SAOL) bredvid dig?
  • är du begränsad till att bara ha ett begränsat inspirationsmaterial att tillgå (bestämt av någon annan)?
  • har du deadline fem timmar efter du fått uppgiften?

Eller skriver du som jag…

  • med hjälp av en dator
  • med stavningsprogram, och synonymer
  • med inspirationsmaterial (kanske givet utifrån) men även med tillgång till allt material från internet
  • deadline … ja, det har jag allt…

Men det ska ju vara lika för alla…

Ett annat intressant inlägg i frågan är det som finns på IKT-skafferiet