Etikettarkiv: skriva

Skrev bara ettusentjugoåtta ord, unblock vii

Mona Wallin och jag har varje vecka en unblock challenge, som är ett kravlöst skrivande, den här veckan kanske mer än någonsin. Vi ska skriva en text, utan att tveka, utan att ångra oss som består av 2500 ord! Det är ett väldigt långt inlägg kan jag säga! Min text blev inte så lång, men 1228 ord blev den så tänk er att det är en halvfärdig lösning 🙂

Dessutom har jag lagt in länkar… för att förvirra, eller få er att läsa bättre inlägg än mitt…

UNBLOCK vii

Livet är bra konstigt. Jag tycker att min dag har varit belamrad, jag har inte hunnit det jag velat och tänkt mig, inga utvärderingar inga rapporter inga telefonsamtal, inte hunnit med det där mejlet som jag ska följa upp, har inte laddat ner FTP klienten som behövs för WordPress Girls 2.0 som jag ska delta i imorgon. Jag hann aldrig ringa det där samtal, som jag ville ringa. Läs mer

Nationella provet och internet

Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i den här diskussionen, men jag vet inte riktigt om jag kan låta bli…

Jag undrar egentligen bara några enkla saker:

När du skriver text:

  • skriver du den för hand, med blyerts och suddigum?
  • skriver du med en ordbok (SAOL) bredvid dig?
  • är du begränsad till att bara ha ett begränsat inspirationsmaterial att tillgå (bestämt av någon annan)?
  • har du deadline fem timmar efter du fått uppgiften?

Eller skriver du som jag…

  • med hjälp av en dator
  • med stavningsprogram, och synonymer
  • med inspirationsmaterial (kanske givet utifrån) men även med tillgång till allt material från internet
  • deadline … ja, det har jag allt…

Men det ska ju vara lika för alla…

Ett annat intressant inlägg i frågan är det som finns på IKT-skafferiet

Varför används bara tryckt material?

Står inför mina elever och pratar om texterna i texthäftet till Nationella Provet i Svenska B. De brottas med att gemensamt läsa ”texten” Kyssen av Gustav Klimt och Släktträdet av Frida Kahlo (se bild nedan)

Jag pratar om vikten att inse att bilderna i texthäftet också ska ses som text, att de ska använda dem också som inspiration, underlag för den uppsats och det tal som de ska göra på temat ”Oss emellan”. Jag påminner dem om ”det vidgade textbegreppet”…

Då slår det mig, varför har de bara tryckta texter, varför finns inte klipp, från Youtube, med? Varför inte podcast? Det finns i och för sig en radiokrönika med i texthäftet men den är tryckt. Varför kan inte texthäftet finnas digitalt också? Med länkar till youtube, till podcasts, bilder och animationer som finns online…

Svaret ligger någonstans i bakhuvudet, något om upphovsrätt, men varför används inte mer digitala resurser, det är ju ändå ”det vidgade textbegreppet”, som vi talar om…

Åhh, vad jag blir inspirerad

Jag får via Twitter, tack @jeblad och @vampus följande klipp från PenguinGroupUSA, och jag tittar lite kritiskt som alltid.

Tänker: vet inte riktigt om jag tror på det, och då händer det! Allt vänder och jag ler. 🙂

Det här ska jag göra med mina elever. De ska få skriva en text som ha ett budskap om man läser den åt ena hållet, men motsatta om man läser den baklänges. Sedan ska vi naturligtvis spela in det…

Njut…

Bloggande elever skriver bättre…

Enligt en artikel i BBC News Children who uses technology are better writers har National Literacy Trust genomfört en enkätstudie där de frågat 3001 st barn i åldern 9 till 16 år om deras skrivande och resultatet är intressant och värt att ta till sig:

”Our research suggests a strong correlation between kids using technology and wider patterns of reading and writing,” Jonathan Douglas, director of the National Literacy Trust, told BBC News.

”Engagement with online technology drives their enthusiasm for writing short stories, letters, song lyrics or diaries.”

”Does it damage literacy? Our research results are conclusive – the more forms of communications children use the stronger their core literary skills.”

Det där sista borde alla som arbetar med läs och skrivutveckling hos barn bära med sig, ju fler kommunkationsformer som barn använder ju starkare blir deras grundläggande färdigheter i att läsa och skriva (i fri Kristina översättning).


Att ge upp på temat 80-tal (unblock v)

Att skriva en unblock om att ge upp en unblock, svårt. Varför gav jag upp? Vad fick mig att kasta in handduken.

We have a problem by kennymatic CC (by)

Flickrummet, litet, trångt, en säng, ett skrivbord, en bokhylla. Instängt, argt, hennes. I ena hörnet en radio, som hon fick en julafton. I bokhyllan kassetband, gula, ”Tintin hos Gerillan”, ”Tintin och den mystiska stjärnan”.

”Det glada åttiotalet”, ”betongsossar”,”yuppies” kanske också ”yuppinallar”

Vallokalen 1980, de ska rösta i folkomröstningen om Kärnkraften. ”Kärnkraft, nej tack!” Allt är stort, mäktigt, demokratiskt och viktigt. En plikt! Tillsammans i vallokalen, finklädda, det är 1980.

Palme är statsminister, högstadiet, Krister Pettersson, Bröderna Mozart, skolan, betygen, tonåren, föräldrarna, bröderna. Thåström, Imperiet, Ebba Grön, den första CD-spelaren, CD-skivor istället för vinyl. 80-talet, chockrosa tröjor, hon stickar, åttiotal.

Flickrummet, Die Mauer. Berlinmuren. Walkman. Reagan. Perestrojka. Kärnvapen. Världskrig, skrämmer henne. Hon är rädd.1989!

Detta får mig att ge upp, 80-talet.

Veckans unblock blev en ny unblock…

Veckans unblock var något om åttiotal:

Write a story set in the 1980’s. Use as many period elements as you can.

och jag tänkte bläää… Jag som inte känner något för 80-tal, vad ska jag göra av en sån unblock, lade saken till handlingarna och tänkte det kommer kanske något…

Idag tog jag tag i det och skickade en tweet till Mona, och undra vad det eg var jag skulle göra, och hon verkade fatta direkt, för hon svarade:

”Haha, med vilken betoning ska jag läsa det där? ;)…”
sedan kom nästa tweet:
”Haha, vad gör vi. Ska vi kasta in handduken? Jag satt ändå länge och valde bort flera andra saker. :)”
sedan kom vi överens om att:
”nä helt allvarligt: veckans ub: att helt enkelt ge upp en ub.”

Så nu ska jag sätta mig och skriva en text om att kasta in handduken för en unblock, om en historia på temat 80-tal. Ska bli spännande …

Jag älskar ord, men mest av allt…

Jag älskar ord. Det är så märkligt att de små figurer som vi kallar bokstäver kan kombineras och skapa betydelse, och det jag just nu skriver, det du just nu läser betyder något för dig. Det är märkligt, konstigt och stort.

Can you read this, Luke Skywalker? by Stéfan CC (by, nc, sa)

När orden sedan kombineras i större sammanhang, och blir text då blir upplevelsen av de små bokstäverna, och deras betydelse ännu större, och jag älskar det, inte för att jag alltid förstår. Men när jag ramlar över texter som har bilder metaforer liknelser, tankar som jag inte ännu tänkt då blir jag lycklig. Min kärlek till texten har forfarande sitt ursprung i en djup passion, i en djup kärlek till de små krumelurerna som gör det möjligt och det är bokstäverna.

Och när jag ramlar över sådana sajter som Keepinspiring.me blir jag alldelens svag, och min böjelse för bokstäverna kommer än en gång upp till ytan… Inte konstigt att jag blev svensklärare, eller?

“Write about your worst habit” variant ii

Veckans unblock ”Write about your worst habit

making friends by Withrow CC (by nc)

Din värsta vana har alltid varit densamma, mamma! Den har följt mig hela mitt liv, och jag hatar den! Den förpestade min barndom, för så snart jag hade fått nya kamrater i det nya området då var du klar. Då var det dags att flytta igen, för du skulle ta dig an ett nytt projekt.

Vi bodde aldrig, och då menar jag aldrig på en och samma adress längre än det tog för dig att sy upp gardiner till alla fönster, tapetsera om varje rum, byta golv i de rum där golven var slitna. Vi bodde aldrig längre på en plats än det tog för mig att skaffa nya vänner, nya kamrater och bli en del av ”gårdens ungar”.

Men så fort det skulle bli dags att bo, att leva som en ”vanlig” familj, då hittade du en ny lägenhet, ett nytt projekt som du skulle ta dig an. Det kunde i bästa fall vara i samma trappuppgång, eller några gårdar bort, men ofta var det flera kvarter bort eller i en annan stadsdel.

Mina vänner byttes ut, lika fort och ofta som vi bytte adresser. Inget var bestående i min barndom, inget blev kvar, allt byttes ut, syddes om, lagades och lappades för att passa in. När jag sedan flyttade ifrån dig och pappa, och dina flyttar, då flyttade du efter, till min stad, och dina flyttar blev åter mina om än på avstånd. Jag har sett dig städa, packa med att plocka ihop lägenhet efter lägenhet för att sedan se dig plocka upp, byta, laga, tapetsera, sy och ordna till en ny lägenhet. Mamma varför är du så rastlös, när ska du stanna och bo, leva och bara vara?

Min värsta vana, undrar du? unblock iv (version i)

Vilken är min värsta vana, undrar du?

Chocolate Cupcakes by Sifu Renka CC (by, nc, nd)

Den är enkel och jag vill helst inte tillstå att det är en vana. Låt oss kalla det en ovana, istället, vilken är min värsta ovana…

Jag vill tro att jag inte har den. Jag önskar att jag hade arbetat bort just den här ovanan, men icke… Jag har nog haft den hela mitt liv, eller snarare så länge jag kan minnas… Den har följer mig och har följt mig länge, kanske kommer den att följa mig ständigt. Jag jobbar för bli av med den, men vanor är svåra att bryta.

Jag vet inte när jag la till med vanan, men det har nog skett gradvis. Jag fick nog hjälp. Ni hjälpte mig nog så att det blev enklare att lägga till med den. Ni och jag samarbetade och tillsammans skapades vanan. Det gick nog ganska fort, åtminstone så sägs det att det går fort att lägga till men en vana, men att det svårare att bryta den, och i synnerhet om det handlar om ovanor.

Ibland tror jag att jag har blivit av med den, att vanan är bruten. Det kan till och med gå långa perioder när jag tror att jag inte längre har den, för den syns inte, hörs inte, märks inte (tror jag). Jag tror periodvis att lyckas hålla den stången och till och med att den är bruten. Tror att jag lyckats lyckats skapa goda vanor.

Men vanan trogen så tror inser jag tids nog att jag ändå har den kvar för rätt vad det är påminns jag om min värsta vana som är att jag inte kan hålla kvar en god vana.