Etikettarkiv: sociala medier

Data, data och vår data, vem lär oss hantera data?

Gratis, heter det, men samtidigt vet vi att ekonomin på Internet bygger på annonser och att det är vi som betalar för annonserna genom produkterna/tjänsterna som vi köper. Men på Internet används sociala medie-tjänster för att samla data om oss som användare, vi delar glatt med oss data genom att vi har en profil-sida på Facebook. Men det vi kanske inte tänker på till vardags är hur dessa olika sociala medietjänster samlar data om oss och vårt beteende på nätet.

Via Mashables artikel Here’s What Social Networks Know About You får man en inblick i vilken data som dessa sociala medier samlar om oss. Titta på illustrationen så får du en inblick i hur dessa tjänster samlar data om oss.

Jag hade till exempel inte insikt om att Facebook hade mitt mobilnummer, men har förstått att det är data som Facebook samlar in genom sin Facebook app. [Jag har väl inte läst avtalet tillräckligt ordentligt ;)]

Det kan vara bra att veta att Facebook också kan ändra den data som andra användare på Facebook kan ta del kring dig. I juni pratades det mycket om att facebook bytt min ”offentliga” e-post adress till en som kopplas till Facebook. (du kan läsa mer om hur du ändrar det här)

Jag tycker att sociala medier bör och kan informera mer öppet och tydligt vilken data de samlar om mig samt hur de gör för att samla data om mig. Jag vill gärna veta, och försöka förstå.

Sociala medier skapar de tolerans eller intolerans….

The beauty of the botanic garden

I förra veckan när jag var i Visby var jag bland annat på ett seminarium om Twitter och sociala mediers betydelse som verktyg för att påverka politiska beslut. Ett intressant seminarium som gav intressanta perspektiv på sociala medier. I seminariet lyftes sociala mediers möjligheter fram som ett medel för att påverka.

De är enkla att använda, det går snabbt att vara aktiv och sociala medier ger möjligheten att vara interaktiv. Det finns med sociala medier en möjlighet för politiker att möta kritik med kommunikation och samtal. Politiker är tillgängliga bara ett klick bort. Men den tanke som stannande hos mig var det som Ulf Bjereld som lyfte fram den andra sidan av sociala medier som en arena där toleransen är liten, där politiska och andra felsteg delas om och om igen, retweetas, sprids. Där misslyckanden inte glöms eller tillåts. Toleransen är många gånger ganska låg. Vilka effekter får det på det politiska landskapet? På det vi gör och delar i sociala medier?

Sociala medier med sin transparens och öppenhet gör kanske inte att vi blir mer öppna, och tillåtande. Vi kanske inte ens blir mer tillgängliga utan endast mer rädda för att göra fel och att våra fel ska spridas och inte lämna oss, om det sociala medier medför det senare då kommer vi bara att använda sociala medier för att dela trivialiteter. Eller inte använder dem alls.

Styrkan med sociala medier – möjligheten att få kunskap

Jag var i Göteborg och på Södra vägen får jag syn på en underbar häst. Den står där vacker som en dag och jag inser att jag bara måste dokumentera den.

Streetart-dala-horse

Street-art eller graffiti, är många gången en förgänglig konstform. Det som skapas, försvinner eller plockas bort och det man tycker om finns inte kvar om man inte dokumenterar det. Vilket jag gjorde, men jag ville dessutom dela min upptäckt, min upplevelse som jag hade i Göteborg, så jag lade upp mina två bilder på flickr. Delade dem på twitter och insåg att det inte bara var jag som gillade hästen.

Efter en efterlysning av @Beata_J så fick vi reda av Magnus Carlsson vem som kan vara den som skapat hästen. En konstnär vid namn Shai Dahan, kolla in hans webbplats. Det är häftigt, och jag undrar om det ens hade varit möjligt utan sociala medier.

Tekniken påverkar vårt sätt att kunna ta del av kunskaper, erfarenheter. Världen blir mindre, frågan jag ställer mig är om detta beror på vilket nätverk man har, eller om många svar kan vara bara en fråga, ett @-bort. Vad tror du?

Hittade via kontaktinformationen på Shai Dahans webbplats hittade jag hans fotoström och se vad hittade jag där om inte samma häst.

Vilka är mest inflytelserika i sociala medier?

I sammanhang där vi pratar om inflytande är det alltid intressant att fundera vad är det som skapar trovärdighet, vad gör att vi tror mer på en person framför en annan. Vilka vänner litar vi blint på och varför? Vet vi? Och hur vi ska förhålla oss till det. Maktförhållanden gör mig alltid nyfiken. När jag läste ”Facebook study reveals what makes someone a leader” om en studie som undersöker vilka som är ”mest” inflytelserika på Facebook.

Egentligen är jag inte så förvånad över resultatet: att män är mer inflytelserika jämfört med kvinnor att äldre är mer inflytelserika jämfört med yngre:

Analysing the results in combination with users’ Facebook profile data revealed a number of insights into which people are the most influential. Men are 49 per cent more influential than women, but women are 12 per cent less susceptible to influence than men, and they exert 46 per cent more influence over men than over other women. Influence also increases with age, with people over 31 being 51 per cent better at convincing their friends than those under 18.

De intressanta är vad man använder resultaten till? Jo, till att skapa bättre möjligheter att nå fram med annonser. Lite syniskt, men det är en del av sociala medier.  Personligen tycker jag att det är intressant att ställa frågan om varför vi tror mer på äldre än yngre, samt varför män har större inflytande jämfört med kvinnor… Och om det gäller inom alla områden eller bara när det gäller appar som vi ska installera på Facebook?

Och om vi känner till detta, hur förhåller vi oss till det? hur förhåller vi oss kritiska mot våra vänner, och vem har inflytande på de inflytelserika?

Sedan kan man också fråga sig hur metoden spelar roll för resultatet och mediet… Ja, vem litar vi egentligen på, och varför?

Världen genom sociala medier – hur filtreras den?

Vilken världsbild får vi genom sociala medier? Vilka sociala skildringar ges? Vilka nyheter sprids? Vems del av världen tar vi egentligen del av? En av de häftiga grejerna med Internet är möjligheterna att få ta del av andras perspektiv, andras verkligheter, andras kunskaper, all världens erfarenheter är bara ett eller några klick bort. Men vilken verklighet tar vi egen del av?

Jag vet egentligen inget om den verklighet som du tar del av, men jag vet en hel del om den jag själv tar del av. Jag tar del av en digital-social-medie-verklighet som i mångt och mycket förstärker min egen världsbild, mitt sätt att se på världen, som svensk, som västerlänning, som medelklass och som medelålders. Den världsbild som jag tar del av på Internet förstärker min bild av världen. Mina föreställningar. Jag kan med lätthet tro att den bild jag får är den som stämmer överens med din bild av verkligheten, men så är det bara till viss del. Eftersom sociala medier är styrda av användarna och deras preferenser, när det kommer till vänner och klick, så förstärks min världsbild av mina facebook-vänner [som jag valt], av de jag följer, på twitter, flickr etc men även med hjälp av tekniken hur sociala medier fungerar med de algoritmer som styr facebook, eller mina google sökningar. De bygger på det, som jag tidigare gillar, det jag tidigare tittat på, det jag tidigare klickat på. De annonser som jag tar del av beror på mitt tidigare beteende på nätet, genom de cookies som läser av mitt beteende på nätet.

Internet eller sociala medier utmanar sällan min världsbild, jag möter sällan de perspektiv som jag inte valt. Dels för att jag en gång i tiden valt bort dem, men också för att de sociala medierna styrs av mina tidigare aktiva val, att gilla eller inte gilla, att klicka eller inte klicka. Det som Internet skulle kunna ge mig i form av en palett av upplevelser av erfarenheter begränsas genom mina val och genom de sociala medierna till en verklighet som stärker mina föreställningar om hur och vad som är viktigt. Frågan vi måste ställa oss är hur hanterar vi det?

Om den bild av verkligheten som jag möter är personlig, styrd av mina tidigare val, hur och i vilken omfattning delar vi då verklighet? Och är det i sig ett problem?

Hur väljer du profilbild, vilken livsstil ställer du ut med hjälp av sociala medier?

Jag ägnar en del av min fritid åt att fotografera. Jag tar bilder eller göra bilder ofta repliker av bilder som jag tycker om.

Mitt bildintresse har också fått mig att fundera mycket på vilken bild vi ger av oss själva genom sociala medier. Hur väljer vi att skildra oss själva? Vilken bild vill vi ge av oss själva som person? Hur väljer vi avtar/profilbild? Vad vi vill säga med den avtar/profilbild, som vi väljer? Jag undrar ofta om valet av avtar/profilbild handlar om att den beskriver oss som vi är eller så som vi vill vara? Eller det vi vill förknippas med? Jag funderar också mycket kring hur ofta olika personer byter profil/avatar, samt varför? Jag undrar lika mycket över de som aldrig byter profilbild/avatar, förändras de aldrig?

Hur väljer du avatar/profilbild? Vad vill du säga med din avatar/profilbild?

Sedan undrar jag såklart över vilka bilder delar vi i sociala medier, vad vi dokumenterar och varför? Varför dokumenterar vi den mat vi äter? Det kaffe vi dricker? Våra barns uppväxt, framsteg? Jag tror att Mathias Klang är inne på ett spår när han säger att sociala medier handlar om en preformance lifestile, att sociala medier inte handlar om att koppla ihop oss med vänner utan att vi genom de sociala medierna ställer vi ut en oss själva och den livsstil som vi vill förknippas med. Vi vill leva bra, genomtänkta liv, ge en bild av oss själva som unga vackra, glada och lyckliga.

Men jag har också funderat mycket kring hur semantiken i sociala medier påverkar vad vi ställer ut av våra liv, för vi vill bli gillade på Facebook. Vi vill att våra bilder ska bli uppskattade, bli favoriter. Frågan jag ställer mig är om det gör att vi publicerar, ställer ut det liv som vi tror att andra kommer att uppskatta, eller om vi ställer ut det som retar andra, eller vilka motiv som finns bakom det vi publicerar. Vilken bild vill vi ge av oss själva och varför?

Väljer vi en profilbild som andra kan gilla, som andra vill följa, eller väljer vi en bild som illustrerar bilden av oss själva? Ingen vill följa ett ägg (twitters default-avtar) eller? Sedan är frågan hur långt vi går i denna vilja att ställa ut vårt liv, vår livsstil och jag undrar ofta om inte detta publika liv också gör att normerna blir än snävare och hårdare, att vi blir än mer inskränkta. Vi kommer att dela, visa det av våra liv som vi tror att andra kommer att uppskatta, vi vill ju att många ska uppskatta oss och utställningen som sker i sociala medier av vårt publika liv.

Wikipedia – skolans främsta sociala medium!

Jag behöver bara säga det, använd Wikipedia mer i skolan, vilken resurs. Undersök källan, webblatsen, grotta in er i den. Den är fri att bearbeta, fri att sprida, fri att bygga vidare på.

Jag fick nedanstående infografic i min mejlbox och när jag tittar på den slås jag av några korta fakta som är intressanta.

-studenter använder wikipedia mer än bibliotek…
-99% hamnar på top tio i Googles-page-rank (spännande och intressant, Google + wikipedia = <3 )
– att det fortfarande är så många lärare som förbjuder Wikipedia (73%)…
– wikipedianerna är män (varför?)

Men coolast är att källorna är angiva, lycka, transparens så nu kan jag kolla om det stämmer, vilka källor de använder för att presentera sin världsbild och det kan du också.

Men mitt råd till alla lärare är använd Wikipedia i skolan, lär genom och av Wikipedia, som källa som verktyg för att skapa en källa, för att skapa fakta, för att förstå CC-licenserna, för att samarbeta, för att hitta fakta, för att hantera källor, etc. Men sluta inte där: utan granska Wikipedias världsbild, sajtens värderingar, stämmer de överens med hur sajten byggs upp, fungerar wikipedia på samma sätt i olika språkversioner? Det finns så mycket man kan djupdyka ner i när det kommer till WIkipedia, så gör det och gör det tillsammans med era elever.

Wikipedia
Via: Open-Site.org

Sociala medier i undervisningen – korta reflektioner kring två föreläsningar

Jag har under dagen haft två föreläsningar en om källkritik och digitala medier samt en kring sociala mediers roll i undervisningen. Så här på kvällen vill jag stanna av för att reflektera kring sociala medier och hur pedagoger kan förhålla sig till dem, att vi behöver fundera kring hur tekniken och teknikens funktioner styr oss och vårt beteende. Vi bör vara medvetna om att teknikens syfte och semantik styr vårt sätt att kunna använda den samt hur vi använder den. När de sociala medierna är de pedagogiska verktyg som vi ska använda och när de inte är rätt pedagogiska verktyg.

Jag anser att man behöver titta på de sociala mediernas roll och syfte innan vi väljer vilket vi ska använda för vilket syfte. Den första frågan som varje lärare som vill använda sociala medier i skolan behöver ta ställning till är om en lärare kan ställa krav på att eleverna ska ingå ett avtal med tredje part för att de ska kunna redovisa sitt skolarbete.

Sedan behöver den lärare som vill arbeta med sociala medier fundera kring hur de sociala medierna fungerar för att ta ställning till vad och hur ett socialt medium som Facebook kan eller ska användas. Följande citat tydliggör vår roll i förhållande till ”gratis”:

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Ett pedagogiskt samtal kring sociala medier behöver ha sin utgångspunkt i vad vi kan använda dessa tjänster till samt hur. Vilken är användarnas roll och hur hanterar vi det? Jag tycker personligen att det här väcker många intressanta frågor som en pedagog kan diskutera tillsammans med elever.

Våra realtioner i sociala medier behöver vi prata kring. Vi behöver vara närvarande i de sociala medierna, delta i samtalen, ta samtalen, prata med elever kring hur de värden som vi gemensamt formar vår vardag kring. Det som i skolan kallas värdegrundsfrågor, sociala medier och olika ”fall” är alltid bra utgångspunkter för att prata kring värdegrundsfrågor. Jag tog upp några exempel i min föreläsning.

Sedan tycker jag att vi behöver titta på och fundera kring semantikens roll och hur den styr vårt sätt att vara i dessa sociala medier. Det är frågor som vi kanske inte funderar så mycket på men som styr vårt sätt att samspela med andra i dessa forum. Semantiken spelar roll på gott och ont. Idag har vi en hel Facebook-mänsklighet som ”like-ar” saker, alla som känner till Facebook vet vad det innebär att ”gilla” eller ”like-a”. Har du ställt dig frågan, vad du gillar och om knappen hetat, rekommendera, hade du rekommenderat samma saker som du ”gillar”?

Sedan måste varje pedagog fundera kring hur denna semantik påverkar lärandet och vilken information samt vilka källor som vi tar del av i sociala medier. Jag tycker att diskussionen kring privat och offentlig behöver stuvas om. Vi är inte privata i medier som bygger på att du ska dela och bearbeta andras material. Sociala medier är publiceringsplattformar, där du kan styra mer eller mindre vilka du vill dela information med, men du kan inte alltid styra vem eller vilka som delar din information.

Sociala medier kan fungera som ypperliga verktyg för lärande, för samtal, samarbeten, för att bryta kunskaper tillsammans, reflektera tillsammans, för att dokumentera lärande, för att lära av varandra, men det kräver en pedagogisk tanke och en pedagog som vet hur han eller hon vill använda verktygen samt för vilket syfte, och där tog jag några exempel från min egen undervisning samt från Webbstjärnan, för att belysa hur du kan arbeta med bloggar som pedagogiska verktyg.

Jag hann inte riktigt avsluta, men jag vet att det enda sättet att lära sig att hantera sociala medier är genom att använda, reflektera, och försöka förhålla sig kritiskt. Jag brukar avsluta så, prova, var inte rädda, ge er hän.

Saker som är bra att veta om Facebook

Igår på jobbet kom vi som så ofta in på hur sociala medier fungerar, vi pratade om filter, och filtering och att många tycks tro att du får ta del av allt som alla delar på Facebook.

Jag vet att jag kan gnälla över alla uppdateringar som kommer, med triviala sanningar men sedan inser jag att jag är lika skyldig. Livet består av många pusselbitar av information.

En klen tröst kan vara att jag vet att jag på min Facebook-vägg bara få ta del av en bråkdel av alla uppdateringar som sker i mina vänners liv. Jag vet att en ”genomsnittlig” uppdatering som jag gör endast når 12% (eller om det är 16%) av mina vänner. Det innebär att av mina 300+ vänner så kommer alltså min uppdatering bara upp hos ca 30+ stycken.

Men alla mina uppdateringar, och all min information når och sparas av Facebook 🙂 Det kan ju vara bra att veta, och att den finns där på min timeline så att andra kan ta del av den.

En sak som kan vara bra att veta är hur du gör om du vill lämna Facebook permanent. Det är inte riktigt så enkelt som man kanske först tror men finns flera sätt och de beskrivs i den här wiki-artikeln, hur du permanent lämnar Facebook.

Vem är fotografen?

Jag tjuvlyssnar mycket, eller heter det tjuvläsa på Internet?

Jag följer samtal kring andra saker trådar som inte berör mig men som jag vill ta del av. Men jag tjuvlyssnar också på samtalen som sker kring det jag gör i den mån de sker i ett offentligt rum. Igår fick jag reda på att ett bildcollage gjort av mina bilder delades på facebook, fast utan CC-koppling och utan erkännande.

Mina följare på flickr berättade det för mig, mina vänner på Facebook undrade, jag fick en ping på twitter och på Google +. Några undrade vem är fotografen, vem har skapat bilderna (om bilder skapas, eller fångas – det är en annan fråga som jag få ta i ett annat inlägg). En del googlade bilderna och hittade mig, några av mina vänner berättade att det var jag som är fotografen.

Personligen tycker jag att det är spännande när jag kan följa (tjuvlyssna på) samtalen kring bilderna, och fastnar ofta för de trådar som handlar om vem som är fotografen, många tror att jag är en man, varför då? För att jag leker med Star Wars leksaker, för att jag skildrar lego-soldater, för att star wars är intimt förknippat med män? Några kopplar ihop mig med Stéfan (gör mig stolt). Det är spännande, i alla fall ibland.

Vilket fall som helst så få det mig att le…