Etikettarkiv: Star wars

Vilken plats har moderna sagor, som Star Wars, i undervisningen? #blogg100

Jag ser en bloggpost fara förbi som heter ”is there educational value in studying Star Wars in the classroom”. Naturligtvis kan jag inte låta bli att klicka och hamnar på en video-podcast som behandlar Star Wars resurser för skolan. Jag lyssnar en bit in i podcasten och lär mig att det finns poddar som handlar om Star Wars i förhållande till skola och lärande.

Personligen tycker jag att Star Wars borde vara en naturligt inslag i litteratur-undervisningen, eftersom sagan och de berättelser som förekommer i den är en del av den kultur som barnen tar med sig till skolan och in i skolan. Jag tror också att en del av textförståelse handlar om att förstå hur Star Wars-sagan kopplar till de myter som vi berättat i alla tider. För visst känner vi igen element i berättelsen från andra sagor, om ont och gott, prinsar och prinsessor, magi och övernaturliga väsenden. I skolan kan läraren och eleverna mötas och gemensamt se dessa paralleller och det kulturarv som är vårt gemensamma blir det fundament som moderna sagor som Star Wars bygger på.

Ett bra samtal kring litteratur bygger på att vi pratar om hur teman och berättelser kommer igenom i olika former, barnens vardag och de berättelser, samt sagor som de har med sig är en bra utgångspunkt för sådana samtal

 

 

Elevers lust att läsa växer om man utgår från Star Wars #blogg100

Jag läser i lärarnas tidning om Catarina Schmidt avhandling i pedagogik där hon följt en grupp elever i årskurs 3–5 under tre år och i artikeln Samtal väcker elevers läslust pratar Catarina om läsförståelse och menar att skolan kan väcläslust väcks av att elever får läsa och prata om sådant som de har intresse för. I artikeln säger Catarina på frågan om hur en pedagog kan få en elev som är mer intresserade av Star Wars än att läsa att utveckla sitt lärande

– I Star Wars, liksom i andra populärvetenskapliga berättelser, finns det ju en lärandepotential, eftersom de innehåller en kronologi, karaktärer och miljöbeskrivningar som eleverna tillmäter väldigt stor betydelse. Men det intresset och engagemanget tillmäts däremot väldigt liten betydelse i skolan. Tyvärr. Skolan borde matcha det intresset och den här lärandepotentialen bättre.

Hur då?

– Genom att låta eleven bygga vidare på den förståelsen. Exempelvis genom att producera egna texter om Star Wars, men också genom att locka vidare mot angränsande texter, som exempelvis faktatexter om rymden. Vi ska utgå från uppställda kunskapskrav, men också vara lyhörda inför elevernas egna erfarenheter.

Ja, tänk om skolan kunde använda mer av elevernas intressen i skolan och starta lärandet där. För visst kan man både lära sig läsa och skriva genom att använda Star Wars.

Har jag hackat Star Wars universum?

thx for helping me

thx for helping me

I ett mejl om mina bilder, om mina leksaksbilder, ska jag väl tillägga fick jag en rad frågor. Frågor som handlade om bilderna och tankarna bakom bilderna, men också om mina bilder i förhållande till det universum som de lånat figurerna från – Star Wars. Bland frågorna fanns en som jag stannande upp vid och har sedan funderat mycket kring. Det är frågan:

The universe of Star Wars has been embraced primarily by boys. Is this why you hacked it, turned it into something else by the poetry of your images?

Det finns mycket i frågan som jag smickras av, men också förvånas av. Är Star Wars universumet främst omfamnat av pojkar/män? Jag som alltid sett Star Wars som en del av mitt vardag, en del av min verklighet, en del av den populärkultur som jag tog av som barn, ungdom och vuxen, en del av den kultur som mina barn tar del av. Är Star Wars något som pojkar främst omfamnat och jag är en hackare som förändrar detta universum med mina bilder…

När jag frågar barnen om jag skildrar Star Wars säger de ”men det där ju inte Star Wars” och de menar att jag något annat, det är kanske ett hack, men det känns märkligt. Allt jag gjort är att ha lagt in vardagen, livet och kanske en och annan känsla till de bilder som hämtat karaktärer från Star Wars universum.

För att svara på frågan: Nej, jag har inte hackat Star Wars för att det är ett manligt universum, utan för att det är en kultur som jag känner igen och som jag känner att jag har en relation till.

Stormtroopers varför då?

Jag fick frågan för inte så länge sedan: Varför är Stormtroopers så populära? Vad är så tilldragande med dem?

are you here, why?

Ärligt talat så kan jag inte prata för någon annan än mig själv, och jag vet inte om jag tycker att de är tilldragande. De är ju inte speciellt snygga, men jag vet att jag är väldigt förtjust i hjälmen och formen på hjälmen. Välavvägd, balanserad och mjuk i formen. Jag tycker också om att det inte går att säga om personen bakom hjälmen är glad, arg, ledsen, förtvivlad eller likgiltig. Med en hjälm framför ansiktet ser vi inga känslor. Ett riktigt pokerfajs. I hjälmen finns utmaningen, kan betraktaren se, känna, uppleva att en plast-leksak är mänsklig, med hjälm kan eller ens förmår att visa känslor? Kan jag lura mig själv, kan jag lura betraktaren med hjälp av min kamera.

Jag dras till Stormtroopern av andra skäl också: att det är en manlig figur, som ägnar sig åt  att var soldat. Jag dras till dem för att de tillhör eller arbetar för den mörka sidan, samtidigt tror jag att de är ”vanliga människor”. I mina ögon är de ganska löjliga figurer hämtade från Star Wars sagan, min minnesbild är att de lyckas aldrig träffa, eller är särskilt effektiva, eller pricksäkra.

Sedan finns det ännu en sak som jag tycker om, och det är historien om Stormtroopers hjälmen och George Lukas, den om upphovsintrånget och vem som har rätt till kostymen. Vem som har rätt att använda dräkten, tjäna pengar på repliker… och tillverka den. Sedan ska jag väl säga att jag dras till skorna också…

Om mina bilden inte var ”adorable”, hur skulle de då tas emot?

Jag har varit i Helsingborg över dagen och pratat om Creative Commons, upphovsrätt och webbpublicering i skolan. Det är roligt att prata om det som ligger en nära om hjärtat, och det är grymt roligt att träffa intresserade och initierade lärare. De ställer alltid så bra, relevanta och intressanta frågor. De kommer med vardagen och problematiserar och ställer bra och intressanta frågor, kring stort såväl som smått.

I presentationen kring Creative Commons använde jag mig själv och mitt eget fotograferande som ett exempel på hur Creative Commons kan fungera, att licenserna fungerar att de gör att andra tar möjligheten att sprida, bearbeta och skapa utifrån det som jag skapar.

Vi pratade om hur bilderna bemöts, och frågan om ”man får göra det som jag gör” kom naturligtvis upp. Mitt svar blev och är: ja, visst får jag det. Kring frågorna om hur mina bilder mottas så ställde Vera Rojas en bra fråga, intressant och relevant:

Vilken betydelse har mina motivval för acceptansen för att ”lånar” George Lukas figurer, att mina bilder är ”adorable” (romantiska, vardagliga, känslofyllda). Hur hade mottagande sett ut om jag valt att använda dem (George Lukas skapelser) för att problematisera frågor som ”barnporr” eller homosexualitet eller barnsoldater eller något annat kanske mer kontroversiellt. Hur hade reaktionen varit då?

Hade det varit lika lätt att ta till sig bilderna? Lika lätt att tycka att de är underbara… eller skulle vi se på dem på ett annat sätt?

Att möta ”betraktaren” – vad berättar jag med mina bilder…

@kalexanderson in action! av Sara Fritzon CC (by)

flickr där jag delar många av mina bilder får jag en av de finaste kommenterar som jag fått om mitt Star Wars-fotografi. Det var från en av mina foto-vänner Margareta, som i samband med en av mina bilder skrev:

vill bara berätta att i måndags tittade jag på ditt trooper-set tillsammans med en 6-årig starwarsexpert och han var överförtjust: ”Jag vill träffa den där killen, Kalexanderson, han har ju förstått allting”

Kommentaren är underbar, och det är så roligt att höra en expert kommentera mina bilder. Sammanfattningen ”Kalexanderson, han har ju förstått allting.” Och jag undrar genast vad är det som jag har förstått? Vad ser betraktaren av det som jag vill berätta, och vad upplever du när du ser mina bilder?

Ibland undrar jag vad betraktaren ser, och om jag borde berätta det som jag vill säga…

Margareta svarade på mitt svar: ”säg till när och hur så kommer jag :)” med följande kommentar:

När jag sa att du var en tjej, och dessutom en mamma, så tittade han på sin egen mamma, och undrade nog om även hon har dolda möjligheter…

Bara tanken på att mina bilder skulle få någon att se sådana möjligheter, det är stort…

Bilderna säger något annat när de presenteras tillsammans….

Jag tittar väldigt sällan på mina bilder samlat. Jag ser dem en efter en, var och en för sig. Fokus ligger ofta i att göra bilderna, tänka på fokus, inställningar, ljus, idéer, se om de fångar det som jag vill eller inte.

Det gör att när jag tittar på den presentation som Photography Blogger gjort över några av mina bilder i inlägget Still Life Photography with Toy Stormtroopers by Kristina Alexanderson så blir det spännande att se dem tillsammans, det blir som något nytt, märkligt. Sedan blir det så tydligt vad jag kommer tillbaka till…

Åh, ni får titta själva och fundera på vilka trådar, teman som ni ser och känner igen.

Intertextualitet, fan-fiction, mina fotografier och några reflektioner

Det här är ett inlägget är de tankar som Camilla Lindskoug tweet om att genom mina bilder introducera begreppet intertextualitet för sina elever. Det här mina reflektioner kring mitt fotoprojekt kring att arbeta med Star Wars figurer i allmänhet och Stormtroopers i synnerhet. Men också hur jag förhåller mig till andras texter, bilder genom mina bilder.

Mina bilder – ett exempel på lärande

Jag brukar använda mina bilder som ett konkret exempel på hur lärande går till. Mina bilder, mitt val av kamera och teknik kan illustrera hur lärande kan se ut. Hur utveckling sker genom övning. Det är bara att titta på mina första försök och jämför med de senaste (samma stövlar, samma skor, samma omgivning), sedan kan du ta egentligen vilken bild däremellan för att se vad som händer. Men det är en annan ingång. Det här inlägget har sitt ursprung i ett samtal med Camilla kring hur hon med en av mina bilder tänkte sig att öppna en lektion kring begreppet intertextualitet. En spännande tanke, att min bild där Troopern prövar skor skulle hamna någon annanstans. Historien bakom bilden är att den är en beställingsbild, till en kollega som skulle gifta sig. Hon hade förälskat sig i en tidig version av Troopern i Barbie-skor, det finns tidigare, det finns senare, jag tycks återkomma  till samma situation, skorna och troopern som provar. När kollegan visade sin förälskelse öppet så valde jag att göra en ny version, ett plagiat (!?), en kopia av bilden  till henne, eller ska jag kalla det en ny version? Den nya versionen är gjord med mer kunskap, med bättre ljussättning, men historien är densamme och idén om att ta en Stormtrooper bort från det som vi vanligtvis förknippar dem med. Kan en Stormtrooper ha rosa högklackade skor? Och om de har de vad händer då? Vilka normer utmanar det? Kan en soldat ha högklackat och rosa? Vad är manligt? Vad är kvinnligt?

Bilden finns i olika versioner…

I mina bilder, i mitt foto återkommer gärna till samma berättelser eller samma motiv. Det är historier som berör mig, saker som jag vill berätta om och om igen. Jag vet att långt ifrån alla ser de berättelser, som jag vill berätta och långt ifrån alla förstår att jag skildrar något annat än en lego-gubbe och en Hasbroleksak.

Att kalla sig själv eller sitt fotografi för postmodernt, känns konstigt, men jag är ett barn av min tid och som litteraturvetare har jag alltid tyckt om det är begreppet intertexualitet. I korthet innebär intertextualitet att texter, litterära går i dialog med andra litterära texter. Intertextualitet innebär att texten/författare blinkar åt den bildade läsaren det finns mer här att se. Det finns fler lager med text i texten, det kan vara genom citat, genom allusioner, metaforer liknelser som kommer igen.

Fan-fiction

Den tydligaste referensen som finns i mina Stormtrooper bilder är att de är ett fan-fiction projekt. Att jag som Star Wars intresserad, eller som en del av Star Wars-generationen har skapat en serie bilder som bygger på dess film-karaktärer. Jag  bygger vidare på Star Wars historien och skapar en egen berättelse eller ett eget avsnitt. Fast det är också en tydlig blinkning till Toy Story och leksakernas hemliga värld. De har ett liv när vi inte ser, när vi ägnar oss åt annat, åt livet.

Stormtrooper – huvudkaraktären

I mina bilder är fan-fiction en tydlig del. Jag vill skildra en annan sida av Stormtrooper-karaktärerna. I ursprungsberättelsen är de i mina ögon ganska platta figurer: soldater, s.k. kanon-mat, som egentligen inte fyller någon funktion, annat än att vara just kanon-mat, och söka efter droids. Jag har lyft ut dem för att göra dem till huvudpersoner i mina berättelser. Jag bygger alltså mina bilder på att betraktaren har och känner till vad en Stormtrooper är, en soldat som strider på Rymdimperiets sida. Jag blinkar åt betraktaren och säger: Är detta din bild av en Stormtrooper? Vad gör en Stormtrooper på fritiden? Kan de ha barn? Har de känslor? Kan de uttrycka känslor?

Jag har dock insett att alla som tycker om mina bilder har inte ens sett eller ens förstått storheten med Stjärnornas krig, och det är spännande. Jag har dessutom funderat mycket kring vilken roll Brownings Ordinary men har spelat för mitt val av motiv.

Alla mina bilder som bygger på Star Wars har en koppling till filmen Stjärnornas krig från 1977. I och med att jag har valt att använda en känd karaktär, och placera dem i en ny miljö är inget nytt utan här sållar mina bilder sig till en tradition som är stark inom litteratur och konst. Det är inte collage, och det är inte citat. Men om ni läser t.ex. Eva Ströms dikt Törnrosa så ser ni att hon gör samma sak, genom sin dikt placerar hon tar sagans Törnrosa i en ny situation, en ny miljö, i en ny tid. Lite av det söker jag också göra med mina bilder.

Performance lifestile

Men jag alluderar även på andra texter vid sidan av George Lukas, Star Wars filmer. Jag kan inte låta bli. Jag skulle kunna ta fram massor med exempel, men väljer att visa på två. Ett exempel är Performance lifestile, som startade i en reflekterande text kring ett inlägg om kaffe, sociala medier och bilder som vi delar och kommunicerar med. Allt det förenades med myten om Narcissus i en bild. Jag förväntar mig inte att läsaren ska se alla dessa referenser, men jag leker med dessa ledtrådar och bygger upp bilder så och det finns ledtrådar som ger betraktaren hintar. Allt det brukar kallas intertextualitet.

The usual suspects

Ett annat exempel på hur en bild går i dialog med andra texter är bilden som heter I think it’s number two, den är en ren kopia, kanske ett plagiat eller en ny version av en scen från The Usual Suspects och en av de mest avgörande scenerna i den filmen. De som sett filmen ska känna igen sig. Och tänka åh… i det fallet vill jag att referensen ska vara tydlig, men för de som inte har referenserna ser förhoppningsvis annat, en bild, som de gillar eller inte, en historia, en berättelse om sig själv, om mig eller någon annat.

Nu då?

Frågan som du kan ställa sig är om du som betraktare ska se allt detta? Det kan jag inte svara på, men jag kan säga att texten, i mitt fall bilden ofta har flera lager och du som betraktare, eller den som ska närma dig texten måste våga titta närmare, undersöka flera aspekter och kanske låta din upplevelse av bilden ta tid, fundera kring vad bilden berättar för dig, kanske inte fundera så mycket kring vad jag vill berätta, men ibland kan det vara roligt att fundera på…

Du behöver närma dig bilderna på samma sätt som du närmar dig texter och ställa frågor kring bilden. Vad föreställer den? Vad heter bilden? Varför heter den så? Och vad vill egentligen fotografen säga? Ju fler frågor du ställer ju mer kommer du att se, förstå. Det är i sig en rolig lek, ibland svår. Ställ frågorna och sök svaren i bilden, våga tro…

Vissa dagar är bättre, andra mindre bra…

Jag fick ett fint mejl, från PhotoPuddle, om en av mina bilder, som hon hade fotobloggat. I mejlet stod det följande:

Dear Kristina,

I have a personal blog which I am filling with photos that I love. I just wanted to let you know that I think your photo ‘Out on town‘ is fantastic. As it has the ‘blog this’ option on it I have had great pleasure in featuring it in my blog.

Best Wishes,
PhotoPuddle

Helt underbart fint, tack. Det är så roligt att få återkoppling, uppskattning och att andra använder det jag gör. Jag blir så glad!!! Tack! Jag är så glad att ni vill använda mina bilder. Det är därför jag aktivt valt att sprida dem under Creative Commons, så att PhotoPuddle och alla andra får använda bilden med hjälp av Creative Commons.

Det finaste är ändå följande citat från PhotoPuddles blogg:

I love this father and son picture. OK so I’ve never actually seen any of the orginal Star Wars films or know anything about Stormtroopers but I do know that this is really cute. It’s a brilliant idea that’s really well executed. And I really love the extra detail of the little teddy bear as it makes the picture even more sweet.

Det är fint. Tack.

Violated by Yahoo! Games while I was sleeping (updated 2011-01-29)

*updated 2012-01-29 About Yahoos response …

Thursday night (26 of jan 2012) I got a mejl, I wrote about it yesterday, in a blogpost. Yesterdays blogpost is mostly about the condition Yahoo wanted to use my pictures (about 800 pic’s) of Stormtrooper.  In short I thought the conditions to say the least were intriguing, and not in my advantage. It said:

(1) You retain ownership of your Photos, however, you grant to Yahoo! Inc. a non-exclusive, worldwide, royalty-free license (but not the obligation) to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, your Photos on Yahoo! News and local Yahoo! News sites in other countries.

(2) You represent and warrant that your Photo is an original work taken by you and you own or have the necessary rights to all copyrights or other proprietary rights in your Photos. You also represent that you are over 18 years old.

(3) To the extent that your Photos are displayed on Yahoo! Inc.’s pages, Yahoo! Inc. will provide a link from your Photos to the gallery and associate an alt tag displaying your Flickr screen name in connection with the Photos.

And all Yahoo! Games wanted was for me to reply with a mejl telling them that I approve with capital letters. I choose to not send an reply, because I DON’T AGREE!!! . And I thought that the my lack of my reply would mean that nothing would happen, I believed that Yahoo would respect my Intellectual rights, the Creative Commons license I use on my work.  Mostly I thought they would do that because I’ve read on flickr that:

Copyright and Intellectual Property Policy

Yahoo! respects the intellectual property of others, and we ask our users to do the same.

But I was wrong! I share my photos on flickr, with a Creative Commons licensen, an non commercial license. I mostly use BY, NC, SA as my default license. I use Creative Commons because I believe in Creative Commons values.

And I share my work, with others to give others the possibility use my work, but I have drawn a line for Commercial use, then I want to be asked. And Yahoo! Games seamed to have understood that, it seamed that way when they asked for my permission to use my pictures. I didn’t reply. I didn’t give them the rights to use my pictures, to share them, but they did it anyway.

I got raped on my rights, by Yahoo! Games and it happened while I was sleeping.

Update: After I had written this post I mailed Yahoo, and told them that I WILL NOT, WILL NOT accept there terms, and that I wanted them to follow the Creative Commons license I had choosen for my work, I also asked Yahoo to tell there community that I share my work under a creative commons license.

Last night I got a reply that they would take down the pictures, with following message:

Adorable Stormtrooper Photos

Per the author’s request, these images have been taken off Yahoo.com, but you can see them on the author’s Flickr stream here: http://bit.ly/yAOfc6

Yahoo! Games seams to have missed the part of telling there community that they hadn’t followed the conditions under which I share my work Creative Commons, Attribution, non commercial, Share alike.