Etikettarkiv: strategi

En it-strategi för skolan kräver ett tydligt uttalat mål…

Vi jublar över nyheterna att Björklund bestämt sig för att skolan behöver en it-strategi. Bra där, men inte för att vara den som ser smolk i bägaren? Men, det är ju så att en strategi, endast är en beskrivning av vägen till ett tänkt mål, så återigen undrar jag om målet? Vilket är målet med it-i-skolan? Vad ska strategin leda till för mål?

Är målet att få in burkar för att effektivisera administrationen (inte alltför sällan har dessa burkar med sina system lett till merarbete… eftersom systemen sällan är anpassade för skolans vardag…, men det är ju en annan fråga) eller ska målet med it-strategin handla om skolans övergripande mål, funktion och stödja lärande, göra verksamheten meningsfull och förberedande för vår samtid. Ska en it-strategi för skolan leda till att skolan blir relevant och viktig och riktig för våra barns vardag…

Jag jublar när jag vet målet som strategin ska leda till, utan mål blir prat om strategi bara en slag i luften. Vad vill du nå för mål med dina tankar om en it-strategi, Björklund?

Blondinbella en bloggframgång som tänker på sina läsare!!!

Igår hade jag lyckan att få vara inbjuden som talare av Jocke som stod som värd för årets upplaga av New Generation marketing i Helsingborg arrangerad av Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. Temat för förmiddagen var ”Människor, maskiner, medier och megastjärnor”.

Personligen var jag smickrad över att bara få äran att få höra Katarina Grafman som initierat pratade om generation noll kollAnna Caracolias som pratade så engagerat om mobilitet och appar. De magiska maskinerna, som följer oss över allt. Sedan var det jag som pratade om Creative Commons med så mycket energi som jag kunde uppbåda. Min presentation finns längst ner.  Sist ut var megastjärnan Isabella Löwengrip, eller Blondinbella och jag måste säga att jag är grymt imponerad av henne.

Our hero Blondinbella (Isabella Löwengrip)

Isabella Löwengrip vilket energiknippe. Alla fans som kom till Dunkers i Helsingborg bara för att höra henne, och hur hon svarade på deras engagemang… Hon tog sig tid för alla sina fans, som satt, stod och beundrade fotograferade henne som en superstjärna. Och hon möte alla med en nyfiken blick ett leende och en nyfiken fråga om vem de var, tänk vilket bemötande, vilket tänk på sina läsare.

I Isabellas presentation kring sin framgång stod det klart att hennes framgång bygger på en tydlig strategi, hon tänker på sina läsare, åhörare och bjuder på sig själv, sin text och på sina kunskaper.

Hennes recept till framgång som bloggare bygger på att hon ett genomtänkt mottagartänk. Hon arbetar med att hennes mottagare ska känna att de är viktiga, sedda bekräftade. Isabella säger till Jocke: (se filmen finns nedan Isabella är ungefär 1,55 in i inspelningen)

jag är så nyfiken och läser varje kommentar och svarar på allt. Vi lär känna varandra.

Isabella Löwengrip har en publicist strategi och skapar olika bloggtexter beroende på vem och var hennes läsare befinner sig under dagen:

På morgonen behövs inspiration och då är Dagens Outfit en möjlighet att ge läsarna lite inspiration. Vid lunch hade hon genom statistik en bild av att läsarna var lite äldre, och då skriver hon gärna om saker som hon ska göra, människor som hon ska träffa, då lyfts hon som förebild av sina läsare.

På eftermiddagen så skriver hon ett mer provocerande inlägg som väcker läsarna till liv. Då blir hon i kommentarsfältet ”den blåsta bimbon” Sedan drar hon tillbaka det efter middagen och skriver ett pepp-inlägg. Skapa självkänsla inlägg som bygger på att läsarna har lite mer tid och kan fördjupa sig. För att avsluta dagen på bloggen med ett personligt inlägg som ger läsarna en möjlighet att lära känna Isabella.

Framgången i mottagartänket bygger på att attrahera olika människor och sedan skapa rörelser och motrörelser. Att beröra vem det än är som läser och vilken tid på dagen de läser hennes blogg. Men det jag gillar mest är att hon tänker på igenkänning. Läsaren ska känna igen sig, var sig han/hon läser varje dag eller har ett längre uppehåll. De ska känna igen sig. Låt oss kalla det Glamour tänket, serien som pågått år efter år, men vars historia inte tycks röra sig framåt. Det är viktigt med en igenkänningsfaktor.

Wow vilken tjej, vilken grej, vilket tänk!

 



Sociala medier och bilden vi ger av oss själva

Jag funderar mycket kring den bild som jag ger av mig själv i sociala medier, det gör säkert ni med. Jag undrar om effekterna och tänker mycket på de konsekvenser som jag inte kan se, hur ska framtida arbetsgivare se på mig och mitt digitala fotspår? Vem ser vad och varför? Borde jag inte tänka mig för mer, tänka igenom min närvaro, den bild som jag ger av mig själv i högre grad… Så vilken bild ger jag av mig själv…

Vilka delar jag information med?

Facebook, Yahoo, Google, Twitter

Facebook är det svåraste av de sociala medierna i det fallet tycker jag för det känns intimt ”en plats där jag kan hålla kontakt med mina vänner”, samtidigt väldigt öppet och en viktig kanal för mitt arbete. Jag har många nätverk som möts där. Vänner, arbetskamrater, affärskontakter, bekanta, obekanta, idoler, fd elever etc.

Jag fick frågan tidigare ikväll om hur man gör när man sorterar elever från kollegor, vänner etc. Jag ska ärligt säga att jag inte sorterar mina vänner på Facebook (ids inte) utan alla mina vänner får all information om allt. Vi kan kalla det transparens, lathet eller bekvämlighet. Eller kanske är det en del av Facebooks genialiska plan… I vilket fall som helst så får alla ta del av mina blogginlägg (som jag rss-ar in på Facebook), mina bilder som jag delar från CClones fanpage (som borde gillas av fler), av mina vardagsbetraktelser… etc.

Men jag vet hur man gör och jag vet att jag kan filtrera informationen och det gör man genom att klicka på den lilla symbolen som ser ut som ett lås när man skrivit en uppdatering.  Jag vet att man kan skapa listor och på så sätt styra vem som får veta vad. Men min tanke är att jag ändå har så lite koll på hur och var informationen på Facebook hamnar att jag delar det med alla, men försöker i mesta möjligaste mån att tänka på att Facebook inte är mitt köksbord, det är inte en privat sfär, det är mer publikt än jag tror och jag vet inte vem som delar informationen med vem…

Föreläsning: Minnesinstitutionerna och skolan

Jag har tillbringat eftermiddagen att lyssna på intressanta perspektiv på strategier kring digitalisering av kulturarvet. Och jag vill stanna vid några få tankar:

Att digitalisera kulturarvet innebär att tillgängliggöra demokratin säger Sophia Laurin och

Lars Lundqvist frågade på twitter

Hur mycket får den kostas?

Laurin svarade lite senare i sin presentation

Medel finns i systemet

Jag undrar efter att hört näringsdepartementet förslag på lösningar på frågan om ett behovet av resurser om att

Privata aktörer kan göra bra affärslösningar på att digitalisera kulturen och kulturarvet, om ni släpper rådata

Kanske inget problem, men jag undrar:

Vem äger då den demokrati som tillgänggörs genom digitaliseringen?

Eller så är det som Laurin säger att möjligheter finns, resurser finns, strategier måste till, jag hoppas på lösningar som tillgängliggör kulturarvet digitalt, för skolans skull, för demokratins skulle, för vårt ett gemensamt arv, vårt gemensamma minne, för framtiden.

Jag prata inte om strategier, utan kom mer med en vädjan och en liten illustration av hur jag och skolan kan arbeta med de resurser som finns digitala, eller som digitaliseras.