Etikettarkiv: SvD

Vårt gemensamma kulturarv – låt det bli klickbart

Idag har jag tillsammans med Lars Aronsson (Projekt Runeberg), Richard Gatarski (weconverse), Lars Ilshammar (it historiker) Joakim Jardenberg (Mindpark), Mathias Klang (Creative Commons), Anders Mildner (skribent, initiativtagare Popstad Lund) Johan Ronnestam (debattör och bloggare) Karl Sigfrid (riksdagspolitiker), Pelle Snickars (KB), Brit Stakston (mediestrateg JMW Kommunikation) och Jonas Öberg (föreningen fri kultur och programvara) skrivit under en debattartikel på SVD Publicera kulturskatterna där folk söker.

Den som stått bakom tangenterna är Lennart Guldbrandsson ordförande för Wikimedia Sverige.

Debattinlägget, som vi skrivit, tar upp många aspekter som är intressanta, som delen nedan

Minnesinstitutionerna behöver också en licens som gör det enkelt att sprida den kulturella allmänningen. Creative Commons har en sådan licens, CC0 (inga kända upphovsrättsanspråk). För att de ska komma igång, ser vi gärna att staten går före och lägger allt den skapar under CC0. Det går! Den amerikanska staten gör det redan, eftersom medborgarna redan har betalt för det via skatten. Därför är NASA:s bilder fria.

Alltfler lärare vet att fria licenser har ett pedagogiskt värde. Eleverna lär sig att förstå och respektera upphovsrätten.

Personligen tycker jag det är ett märkligt system där det vi betalar, det som skapas och sparas till kommande generationer på våra museer, våra arkiv inte ska vara tillgängligt. Jag vet att du säger, men arkiven är öppna. Du är välkommen, och jag vet men jag har vuxit upp i en värld där jag lärt mig att inte störa, så jag stör inte, och om jag stör så hittar jag bara det jag söker. På webben hittar jag många gånger saker som jag inte ens visste att jag letade efter. Vi pratar om

Serendipity is a propensity for making fortunate discoveries while looking for something unrelated.

Jag bara tänker på de bilder som Nordiska museet lade ut på WikiMedia Commons under public domain. Dvs att bilderna inte längre omfattas av upphovsrätten och är fria att använda. När jag tittar igenom deras bilder så upplevar jag att jag hittar saker, får infallsvinklar som jag inte visste att jag sökte. Det är stort.

Jag tänker till exempel på min Stormtrooper/Tanja och Lars Lundqvist och den tradition som bilden befinner sig i. Kan man skriva om honom, om hans tankar, han uttryck, hans samtid, hans sett att se på bilden av sig själv. Och den här bilden känner jag ändå igen från de skolantologier som jag arbetat med mina elever med:

Sedan är det dessutom är det vårt gemensamma kulturarv och jag frågar mig vad blir vi för samhälle om inte de kommande generationerna på ett enkelt och lättillgängligt sätt kan ta del av våra gemensamma skatter, som vi knappt vet att vi har.

Läs även Lennart Guldbrandssons inlägg på Wikimedia Sveriges blogg där han skriver om artikeln med orden och ger exempel på ställen där man kan hitta material på nätet spana in Lennarts tips:

Tillsammans med 12 andra internet-veteraner har jag skrivit en debattartikel på Svenska Dagbladets webbplats där vi uppmanar regering och riksdag att göra det enklare för våra minnesinstitutioner (arkiv, muséer och bibliotek) att publicera sina kulturskatter på nätet. Som det är nu finns det inte mycket som tyder på att vår kulturskatt digitaliseras inom kort. I ingressen står det: ”Vi kommer ha flygande bilar innan kulturarvet finns på nätet”. Ironiskt nog skrev Per Gudmundsen i SvD nyligen om att det nog inte blir några flygande bilar – men vi hoppas ändå på att kulturskatterna ska föras ut till allmänheten. Förhoppningsvis blir det fler museer som lägger ut sina bilder såsom Nordiska museet har gjort på Wikimedia Commons (se här), fler museer som lägger ut sina bilder såsom Regionarkivet har gjort på samma ställe (se här), och fler ämbeten som lägger ut sina bilder såsom Riksantikvarieämbetet har gjort på Flickr (se här).

Att använda Wikipedia handlar om ansvar

Jag läser artikeln som Adam Svanell skrivit om sitt ”liv” som wikipedian, i artikeln Experiment med fakta där hans undersökning av Wikipedia beskrivs ha börjat på följande sätt:

Hur sjutton kan det här fungera? Tanken slår mig när jag läser om nätuppslagsverket Wikipedia, i artikeln ”Wikipedia”, på Wikipedia. I texten nämns både fördelar och nackdelar om sajten där vem som helst kan skriva in vad som helst, när som helst, och se ändringarna på skärmen inom sekunder.

Wikipedia har under sina mindre än tio år utvecklats till vårt vardagliga referensverk. Det är dit de flesta av oss vänder oss när vi vill ha snabb fakta om myrslokar, Ella Fitzgerald eller konflikten i Darfur. Ett redskap vi tar för givet och, även om det inte är helt rumsrent att erkänna, tillmäter en viss auktoritet.

I teorin vet jag ju hur systemet är uppbyggt. Artiklar skrivs och förbättras genom att användarna bidrar med lite kunnande var. Det är folkbildning i form av en allmän anslagstavla. Vad jag har svårt att greppa är att det faktiskt fungerar.

Varför urartar inte Wikipedia i det trollande och munhugg som är regel på andra nätforum? Vilka är idealisterna som arbetar så hårt med att hålla sajten korrekt? Hur snabba är de på att upptäcka fel? Jag bestämmer mig för att sätta Wikipedia på prov.

och slås av att Adam Svandell tycks tro att Wikipedia fungerar som ett traditionellt uppslagsverk, med redaktörer (fast i wikipedias fall är det idealister som kallar sig wikipedianer) som granskar informationen, kvalitetsstämplar den och säger detta kan få vara publiceras och detta kan förbli publicerat. Det framgår tydligt när Svandell skriver:

Till min besvikelse får jag ingen respons på mina inlägg. Veckorna går och varningen står kvar. När två månader har passerat får jag en snilleblixt.

Sedan kan man lik Lennart Guldbrandsson ifrågasätta om redaktörer gör att artiklarnas innehåll i sig blir mer korrekt eller inte, vilket han diskuterar i sitt inlägg Wikipedia testade Sveriges tredje största tidning för att se om den klarade faktagranskningen.

Hela Svandells idé är att testa om Wikipedia fungerar som ett traditionellt uppslagsverk är fel, fel, fel, eftersom Wikipedia inte är ett traditionell uppslagsverk. Så utgångspunkten för hela historien, nyheten blir att Wikipedia som uppslagsverk kommer att misslyckas. Till skillnad från ett traditionell uppslagsverk bygger Wikipedia på idéen att:

  • om alla kan bidra kan man också samla all världens kunskap, och den bli öppen och tillgänglig för alla.

Så mycket har Svandell förstått, men den andra sidan av myntet tycks han ha missat, nämligen att jag som användare har ett ansvar för att granska materialet, informationen som finns på Wikipedia. Det som i vardagsmun och journalistkretsar kallas källkritik. Vilket också Mattias Bodström diskuterar i sitt inlägg Läs Wikipedia källkritiskt.

Sedan kan jag i min naivitet och tro att vi gemensamt har ett ansvar för den information som finns på Wikipedia, att korrigera och rätta de felaktigheter som vi känner till, och inte leker ”wikipedianer” och medvetet lägger till felaktig information för att bevisa det som redan är klart att Wikipedia inte är som ett traditionell uppslagsverk, att källan i sig inte skapas av en auktoriteten inom ett visst område utan av användarna gemensamt.

Men det kräver ju att fler tar ansvar och inte bara lämnar över ansvaret för Wikipedia till en

/…/kombination av entusiaster som viger sin fritid åt sajten och en allmänhet som gör enstaka korrigeringar, skulle Wikipedia inte fungera.

Att använda Wikipedia kräver inte att du bidrar, det kräver inte ens att du korrigerar, men det kräver att du tar ansvar för din användning av uppslagsverket, att du är medveten förhåller dig kritiskt och har kunskaper om hur du ska granska artiklar i Wikipedia. Svandells artikel visar bara på att behovet av kunskaper om källan och källkritik är enorma, det är kanske det som borde vara nyheten, mitt i nyhetstorkans höjdpunkt SVD & Wikipedia eller?