Etikettarkiv: svenskundervisning

Fan fiction -är det att stjäla någon annans kreativitet?

Fan fiction in the making ?

Fan fiction in the making -Thank you, Mathias Klang, for sharing your work under Creative Commons Attribution, Non Commercial in the photo: Reaching for my morning fix

Som svensklärare ägnade jag alltid tid åt att låta mina elever skriva, fan-fiction. Det var ett enkelt sätt att hjälpa dem att förstå hur litterär text skapas. Vi tittade på olika texter, på karaktärer plockade isär litterära karaktärer i syfte att söka förstå hur berättelser skapas. Vi utgick från en text som eleverna sedan fick skriva ett alternativt slut till, eller så fick de ta en karaktär och skriva denna karaktärs berättelse, eller historien från den karaktärens perspektiv. Jag tror aldrig att jag introducerade begreppet fan-fiction för mina elever, men inom ramen för svenskundervisningen var det fan-fiction, det som mina elever skrev och skapade.

Deras kreativitet och deras skapande hade sin utgångspunkt i någon annans idé, text eller skapande. Jag har aldrig sett det som att vi gjorde ett intrång, eller att vi gjorde något fel. Att jag som lärare skulle ha kontaktat upphovsmannen för att fråga om lov, för att mina elever skulle kunna få möjlighet att bearbeta verket. Tanken föll mig aldrig in. Jag såg det texten som ett medel för lärande, ett sätt att förstå hur text skapas, hur en fungerande text ser ut och blir till. Nu är det ju inte så att elevers alster fick någon egentlig spridning. De skapas för ett klassrum, för en uppgift läses, ibland bedöms. Men när vi bestämde oss för att sprida dessa verk, och i och med att vi använde Internet för att publicera dessa texter, (som t.ex webbtidningen, som skapades utifrån Låt den rätte komma in) borde vi ha bett om lov innan? Fick vi göra så? Eller var denna bearbetning ett intrång på en John Ajvide Lindqvists författarskap? Och hans upphovsrätt?

När jag läser artikeln The fine points of Fan Fiction så slås jag av att det inte är så enkelt, att man få göra och hantera andras skapande som man vill, i alla fall så får man inte sprida sina bearbetningar av andras skapande fritt.

Fan fiction exists in a legal gray area; it appears to violate copyright law, but it’s a labor of love, not avarice.

I artikeln så citeras också en rad författare och deras sätt att se på fan-fiction:

Daniel Defoe, on the other hand, was incensed. Literary characters were ”children of our heads,” ”the brats of our brains,” he wrote. What was the difference between a sequel and highway robbery? His creations were ”seiz’d, captivated, spirited away, and carry’d into captivity, and there is none to redeem them.”

 

Many contemporary fiction writers agree. George R.R. Martin (”A Song of Ice and Fire”) dismisses fan fiction as ”unauthorized, derivative” work. He argues that it’s tough inventing characters whose fate readers care about. Invent your own! Annie Proulx has said that fan fiction inspired by her ”Brokeback Mountain” is written by people who don’t understand either the original story or intellectual property rights. Anne Rice states simply: ”I do not allow fan fiction…. It upsets me terribly to even think about fan fiction with my characters.”

Jag förstår poängen att författaren upplever att han/hon äger sin figur, men är det så enkelt? Och vad är originellt skapande? Kan man skapa något eget med utgångspunkt från någon annans karaktär? Enligt min uppfattning ja, det kan du. Jag delar nog följande uppfattning kring just skapande och idéer, från samma artikel som den ovan:

To Michael Chabon, all fiction is fan fiction. ”There is a degree to which…all literature, highbrow or low, from the Aeneid onward, is fan fiction,” he writes. ”Through parody and pastiche, allusion and homage, retelling and reimagining the stories that were told before us…we proceed, seeking out the blank places in the map that our favorite writers, in their greatness and negligence, have left for us, hoping to pass on to our own readers—should we be lucky enough to find any—some of the pleasure that we ourselves have taken in the stuff we love: to get in on the game. All novels are sequels; influence is bliss.”

I min värld där jag tycker att elever ska använda Internet för att sprida sitt arbete, sina kunskaper, sina idéer blir bara tanken på att fan-fiction inte skulle vara ok, så begränsande, för hur ska elever, skribenter kunna lära sig om de inte får hämta inspiration, idéer, karaktärer från andra, som de älskar och som sätter igång fantasin. Tänk vilken tur att vi har ett kulturarv av fritt material, som skolan fritt får bearbeta och fritt skapa utifrån.

Men jag inser också att det finns många aspekter på skolarbete och Internet som är svåra att hantera och förhålla sig till. Skolarbete handlar om att göra kopior, pastischer, parafraser, hyllningar, allusioner på andras arbeten, för det är så vi lär… Alla kanske inte ska spridas på Internet, men de kan bli en utgångspunkt för att prata om frågor som rör skapande, upphovsrätt och rättigheter samt skyldigheter på Internet. De ger oss en möjlighet att prata om skapande, kreativitet och inspiration, samt originalitet. Och så länge man följer det första budordet för fan-fiction så är det kanske även ok att sprida även dessa alster som befinner sig i upphovsrättens gråzon.

”The Fanfic Writer’s First Rule,” writes a blogger and former fan fiction writer: ”Thou Shalt Not Make Money, Or Causeth Me to Lose Money.”

Lärande bygger på imitation, på att man bygger vidare, det borde vara berikande och det som elever får skapa utifrån får de en relation till på gott och ont.

Prata plagiat! Parafrasen visar på dilemmat…

I svenskundervisningen arbetar jag ofta med att låta eleverna skriva parafraser på olika texter eller texttyper. Det kan vara att de får skriva ett futuristisk manifest fast i modern anda, till att vi gör filmer av klassiska noveller som Ett halvt ark papper. Jag har i samband med dessa uppgifter aldrig reflekterat över att elevernas skrivande skulle kunna ses som ett plagiat.

(im)possible by moberg CC (by, nc)

impossible by moberg CC(by, nc)

Jag har sett det som ett tydligt och bra alternativ för att öva olika stilar och olika texttyper, och sett fördelarna med att använda autentiska texter som utgångspunkt. Jag har dock förstått ju mer jag fördjupat mig i diskussionen kring plagiat att det inte alls är självklart eller så enkelt.

Samtala om gränsen mellan plagiat och eget skapande

I det här inlägget skulle jag vilja tipsa om en utgångspunkt för ett samtal kring plagiat och gränsdragning mellan elevers skapande, andras texter och plagiat.

Min utgångspunkt är romanen 60 Years Later: Coming through the Rye av Fredrik Colting, som ett exempel på svårigheter som kan uppstå när ”klassisk” litteratur ger upphov till ny litteratur. 60 Years Later: Coming through the Rye är en fri fortsättning på J D Salingers roman Catcher in the Rye. Enligt Johan Svedjedals artikel Ingen rädder för nöden i DN den 24 november så är romanen:

”/…/en uppföljare till J D Salingers ”The Catcher in the Rye”, berättad enligt fiktionen att Salinger har bestämt sig för att återuppväcka Holden Caulfield, fast som några decennier äldre (och i Coltings roman kallad Mr C). Och i stället för att rymma från en skola smiter huvudpersonen här från ett vårdhem.

Också Colting låter sin huvudperson vandra runt i New York, reflekterande över tillvaron. Mr C funderar över sitt äktenskap och sitt åldrande, sina urinvägsbesvär och sina vänner. Han räddar sin syster Phoebe från ett vårdhem, men till sist hamnar de på ett nytt tillsammans. Under tiden har en tvekamp utspelat sig mellan Salinger och Mr C – författaren har nämligen beslutat sig för att ta död på sin romangestalt, som har blivit en börda och en plåga.”

När Colting ville ge ut romanen i USA, stämde J D Salinger honom för upphovsrättsligt intrång och hindrade på så sätt att romanen gavs ut i USA. Jag ställde frågan till mina elever om de tyckte det var rätt eller inte? Ska en författare ha ensamrätt till sitt verk eller inte? Eller har andra rätt att dikta vidare, skapa nya verk utifrån det ursprungliga?

Har en författare ensamrätt till sitt verk?

När mina elever hörde att Colting mest tagit över ”färdiga romangestalter och diktat vidare om dem”, så blev de frågande.  Varför gör han så? Är det för att låna lite av Salingers storhet? Utnyttja hans kändisskap eller för att han inte klarar av att skapa några egna originella karaktärer?

Jag ställde motfrågan: Sker inte allt skapande i ett möte med andras skapande? De kunskaper, erfarenheter och verk som vi har tagit del av? Jag frågade också om skapande inte bara är att vi utvecklar någon annans idé eller tanke? Och tog jag upp Svedjedals exempel från artikeln Ingen rädder för nöden i DN med Sherlock Holmes och Fan fiction

”Så har skett många gånger genom tiderna. Mest utsatt för denna typ av verksamhet har förmodligen Sherlock Holmes varit, och på internet finns numera mängder av ”fan fiction” där älskare av böcker, tv-serier och filmer diktar vidare på personernas tänkta liv -kärleksfullt, nyfiket, parodierande, pornografiskt.”

Jag frågade mina elever om det tyckte att en romanförfattare kan ha ensamrätt till sina romankaraktärer?

Reflekterade kring plagiat, eget skrivande och skolarbete

Sedan gick vi tillsammans vidare och eleverna fick enskilt reflektera kring plagiat och sitt eget skrivande, och sitt skolarbete. Frågor som de fick reflektera kring var:

  • Vad innebär plagiat?
  • Är det plagiat att skriva vidare på ett annat verk?
  • Är ett plagiat att skriva ett alternativt slut?
  • Är det plagiat att ta en romankaraktär och placera honom eller henne i ett nytt sammanhang?
  • Är det plagiat att stjäla en annans idé?
  • Har du plagierat någon?
  • När får man plagiera? Och när får man inte?
  • Hur ska elever göra för att inte anklagas för plagiat?

Frågan som 60 years later: Coming through the Rye ytterst handlar om är ifall författaren har ensamrätt över sitt verk eller inte? Naturligtvis kom vi också in på att vi använder parafrasen för att utveckla deras skrivande, och om det ska anses som plagiat eller inte.

Vi avslutade hela samtalet med att prata om vikten av att vara tydlig i att skilja på min text och andras. Att man bör vara tydlig med att skilja på citat, referat och att man alltid bör ära den som äras bör.

Samtal om plagiat är alltid svåra att ha, men de är väldigt viktiga då vi står inför en verklighet där att våra elever har tillgång till mer eller mindre välskrivna texter, bilder, filmer på nätet som de kopierar och klistrar in i sitt eget skolarbete. Det är viktigt för oss att prata kring frågan om plagiat och eget skapande. Vi måste också ta oss en funderare kring hur originella våra elever ska vara i sitt skolarbete?