Etikettarkiv: tack

Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.

Tänk om inte sådana som Joakim fanns

Jag har funderat mycket på mitt bloggande, mina engagemang, min vilja, vad jag vill, och om det leder någonstans. Vad gör jag och varför gör jag det? Och när jag funderar som mest kommer ofta ett svar från Joakim Jardenberg och idag är det min tur att säga tack. Tack för alla underbara ord, tack Joakim för att du den 29 november skriver följande med en länk till Gert:

13. Bloggtips: Jocke och Kristina | Motviktigt

    Made me happy. Jag gillar ju Gert, och håller Kristina extremt högt. Hon är en makalös superstar – så det här var både kul och smart.

Eller när du kallade mig och Grafström för Gröna prickar (den är jag extra stolt över)

Visst blir det självklart. Vi behöver vara den gröna pricken, och vi behöver de som är våra gröna prickar. Jag vet vilka ni är, som hjälper mig genom den röda zonen. Tusen tack!

The bigger your red zone, the louder your green dot needs to be.

För att konkretisera, titta på det här klippet från Sweden Social Webcamp.@grafstrom och @kalexanderson är typiska gröna prickar. Jag tror alla på #sswc är gröna prickar.

Är du?

Eller den grymma film och session om Creative Commons som vi gemensamt skapade på #sswc

Fantastiska @kalexanderson och @grafstrom, tillsammans med en ansenlig delmängd av de 404 nördarna på ön, diskuterar Creative Commons. Avslutas med ett call to action…

Vårt upprop som jag ser resultat av varje vecka, för att inte säga varje dag. Det är otroligt, tack!

Att bli ett bevis för att din spaning om att Open Source och kollaborativt skapande smittar av sig var om något så otroligt. Det har aldrig hänt att jag varit ett exempel för att belägga ett argument.

I korthet, öppen källkod, allt som arbetsmaterial och gemensamt skapande handlar inte längre bara om

  • nördar som hackar linux, apache, php och skapar wordpress-magi
  • eller wikipettrar som redigeringskrigar på Wikipedia

Det har blivit något helt annat, något mycket mer. En rörelse som spränger gränser och som går att hitta långt utanför #wpsthlm.

/…/

INDIVIDERNA Flera av dem på oväntande ställen. Johan Grafström (SVT, numera på UR), Kristina Alexandersson (skolan, numera på .se), Magnus Kolsjö(politik/förvaltning) – för att de är cowboys på insidan! Det finns många fler, det de har gemensamt är att de aktivt arbetar med att ändra attityder. Jag är deras största fan!

Tack för alla dina länkar och upprop. Tack för att du är du!

Jag vet handsken är kastad, och jag har just plockat upp den ska skriva under veckan. Du vet jag har CC-tema för tredje veckan i rad, nu. Sedan ska jag ta tag i bloggposten om vi över trettio som tycker att det är jobbigt att föräldrarna har insyn i våra liv.

Alla dina YES, YES!!! betyder så mycket, tack! Du gör skillnad för mig, få mig att tro, vilja och göra mer. Fortsätt med det!

Tack @jocke, du gör skillnad!

Till Guldäpplets prisutdelning, som jag helst vill slippa

Varför arbetar jag med it i skolan? Frågan aktualiseras nu igen eftersom jag är finalist till Guldäpplet 2010, och imorgon är det prisutdelning. Jag arbetar med internet i skolan, med webbpublicering i skolan bland annat för att:

  • det är roligt
  • det är en utmaning
  • skolarbete på webben medför att skolarbete möter många fler
  • webben ger mig många möjligheter att variera min undervisning på
  • bloggar är ett fantastiskt pedagogiskt verktyg
  • internet är en del av vår vardag
  • elever ska få mer kunskaper om webben
  • sociala medier är bra samarbetsverktyg

Jag arbetar inte med it i skolan

  • för att jag är en fena på teknik
  • för att jag tror att tekniken/it/internet kan ersätta läraren
  • för att jag tror att det är kostnadseffektivt

Prisutdelningen av Guldäpplet

Jag vill helst slippa komma, slippa stå där och tro, och hoppas, för jag hatar det. Sedan vet jag att jag redan är en vinnare, och än mer vinnare är mina elever, och alla de elever som deltar i Webbstjärnan.

Jag blev en vinnare redan våren 2008, i och med att Hanna Johansson lade .SE | Webbstjärnans erbjudande om att vinna 20 000 kr  på att göra skolarbetet på webben i vårt lärarrum som jag med all enkelhet avfärdade med följande ord

inget för mig

Jag blev en vinnare genom att Hanna (samma som ovan) mejlade ut att .SE erbjöd lärare en kurs i webbpublicering, och att jag gick dit, för jag ville visa upp Blackeberg.
Jag blev en vinnare när mina elever (s2:orna) ställde upp motvilligt på mitt projekt attbesokaenroman.se.
Jag blev en vinnare genom att mina elevers sajt attbesokaenroman blev bidrag 100 i Webbstjärnan 09.
Jag blev  en vinnare eftersom mina elever valde de kända alternativet framför det helt okända alternativet

”jag vet inte”.

Jag blev en vinnare när mina dåvarande S3 med misstro frågade:

Blogga? Vaddå? Tror du att vi ska bli som Blondinbella, eller?

Jag blev en vinnare när S3:orna trodde på mig när jag sa

Att blogga betyder inte att ni ska bli Blondinbella, man kan blogga om mycket annat också. Och det ska ni göra

Jag blev en vinnare när jag fick juryn speciella pris i Webbstjärnan 09.
Jag är en vinnare genom att jag varje dag får gå till jobbet och arbeta med något som jag tror på, något som jag brinner för, genom att jag idag är projektledare för .SE | Webbstjärnan. Jag är en vinnare och jag har många att tacka för min framgång, jag vill nämna några:

  • min man
  • mina barn utan deras stöd hade jag inte vågat, inte kunnat, inte trott
  • min pappa, utan honom skulle jag inte blogga idag
  • min mamma som ställt upp så mycket, och ännu mer
  • min kollega Pernilla Rydmark, vars stöd är oväderligt
  • min kollega Gabriella Lönnroos, som fick mig att inse att det inte är en dröm
  • min bibliotekarie Hanna Johansson
  • Margaretas underbara elever i s3 (2006-2009)
  • min klass och mina elever i S1, S2 och S3 (2007-2010) utan er hade det inte blivit något
  • .SE
  • mina läsare, Du och Du och Du, utan er hade jag inte stått ut med tystnaden
  • alla de som nominerade mig, för er kommer jag nu på tisdag och infinner mig till en prisutdelning, i trots

Jag vill bara säga till mina medtävlare, jag tror att det är någon av er som vinner, och det är så rätt, men jag är i vilket fall som helst redan en vinnare och har varit det länge.

Hemma hos systra mi

I tisdags fick jag njuta av Anne-Maries lägenhet, en lång stund, en alldeles för kort stund, tillsammans med systra mi. Hon är en av de där lärarna som jag beundrar, imponeras, vill förstå, vill vara nära, vill bejakas av, vill vara i närheten av. Hon är en förebild som lärare, som kvinna, som människa!

Anne-Marie sprudlade av energi, glädje och närvaro.

Åh va jag är stolt över att hon, kallar sig för systra mi! Jag fick gå runt botaniserade, studerade, hittade bokstäver här och där, såg att kärleken till typografin, formen, orden den delar vi. Vi fick tid för att planera ett bloggprojekt tillsammans, som jag vill göra starta helst nu! Men vi ska, vi har bestämt, vi kommer att…

I hennes kök finns ett kylskåp precis som hos många andra, men hennes kyl är full av ord! Det är fullt med Körlingsord hemma hos Körling.

Låt mig berätta om mötet hos Anne-Marie med bilder:

Hennes kylskåp… Kan man låta bli att bli förälskad!

kylskåps ord

Lite detaljbilder…

Korlingskylskåpwords

kylskåpsord hos Körlingmemory

Sedan vår gemensamma kärlek till bokstäverna och mumin, och den finaste vännen som sitter i fåtöljen

A B Cthe best friend

mumin behind the door

Jag lovade visst något mina bokstäver är du med lite bokstäver från mig, så här ser mina eller de som nästan är mina ut…

The name of the box

letters

Tre år sammanfattade i ett tal

Jag har just avslutat min klass examen, studentdagen. Det var sista gången i skolan, tillsammans som klass. Åter en klass som lämnar skolan, lämnar mig bakom sig. Det är en tid av vemod, av tystnad, vad händer nu?

Inför deras studentlunch så har jag skrivit tal, det gör jag alltid när jag lämnar en klass, som jag är mentor för, de höll även ett tal till mig som jag ska be att få, spara till en regnig dag, till en dag då jag saknar mina elever än mer än i dag.

Mitt tal till min klass blev det här…

S3

Vi har känt varandra i tre år, det är tre långa år, eller nu när vi ser tillbaka på dem, tre korta år, tre snabba år, tre år som jag försökt fylla med min önskan om att ert lärande ska vara

  • innehållsrikt
  • verkligt
  • varierat

jag har med min undervisning velat ger er allt som jag kan, allt jag insett, allt jag har förstått, jag har velat ge er min kärlek till konsten, till litteraturen, till politiken, till förorten, till bloggen, till sociala medier, genom att vi arbetat med statyer, skulptörer, dadaismen, Blackeberglängden, bredden och tvären, genom att jag har tvingat er att blogga om romaner, om romantiken, om finanskrisen, om Strindberg Karlsson och genom att låta er twittra som Tjechovs karaktärer.

Jag har velat ge er alla mina verktyg för analys, för reflektion, för återkoppling genom att låta er orientera er utifrån en roman, genom att lura er att berättelsen är sann, genom att lyssna på er, genom att tro på er och genom att utvecklas tillsammans med er. Jag har velat ger er de bästa verktygen för att hantera livet genom att låta er komma med mig ut i världen, ut ur skolan, ut på nätet, jag har velat göra ert lärande innehållsrikt.

Jag har också velat att ert lärande skulle vara verkligt genom att vi har tagit oss an både vardagens problem och världens problem: Vi har tagit oss an elevrådets bristande information, rättsväsendets misslyckande då en senator som lämnade en ung kvinna att dö, att drunkna och inte fälldes för sin försumlighet.

Vi har också tagit oss an allt från Dantes helvete till USA:s skuldkris. Vi har också tagit oss an S-klassen:s problem genom att ni tvingats kandidera för att bli elevrådsordförande, genom att ni har tagit ansvar för er vardag, för era studier, för ert lärande.

Men jag har också velat att ert lärande ska vara varierat, genom att vi spelat rollspel, genom att vi gjort webbplatser, genom att vi gjort podcasts, genom att vi lekt, övat och prövat oss fram.

Nu när jag ser tillbaka på dessa tre år är det många saker som jag minns med stolthet, som när ni stod här i aulan och gjorde poetry slam för första gången, eller när ni på ungdomsparlamentet tog er an bostadspolitik, ungdomsgårdar, miljöproblem som riktiga politiker gjorde motioner och fattade beslut eller när ni ställde frågan inför hela internet och med mig som ansvarig ”ska lärare tvinga elever att blogga?” och sedan lät alla förstå att det ska man, det ska man visst, det är borde alla göra, det är bra …

Tre år har gått, det gick fort, fast det var en evighet sedan vi började. Det var i en annan tid, i ett annat liv. Mitt mål har varit att ni ska ge er ut i världen nyfikna, hungriga och sugna på att lära mer, att ni ska se tillbaka på er tid tillsammans med mig, tillsammans med oss som en tid som var innehållrik, verklig och varierad.

Tre år har gått, ni står inför en ny värld men nya möjligheter, nya äventyr, och med era kunskaper, erfarenheter, kommer ni att ta er an det äventyret, de möjligheterna, de nya världar som ska möta er, och nu när jag lämnar er är jag säker på att ni är redo, ni är förberedda, ni kan, ni ska, ni kommer att lyckas.

Tack för att ni har varit såsom ni har varit, utan er hade det aldrig skett.

Jag ska också säga Tack till Karin (@lillmacho) och Dan (@KonradKrabba) för ert stöd och er hjälp utan er hade det inte gått, sedan hade Henrik Widaeus @henrikwidaeus rätt vila behövdes för att det skulle sitta rätt.