Etikettarkiv: tid

Bloggen, bloggandet och några insikter

The tracks
I måndags var jag på Moderna Filmer och träffa de crew som arbetar där, i ledning av Ralf Löbel och så snart jag klivit in genom dörren säger Ralf:

Jag har börjar blogga har du sett det.

Jag har under mina år i skolan lärt mig att jag inte har något för att ljuga så jag sa som det var:

Nej, det har jag inte sett.

Ralf fortsätter sedan: Jo, jag har börjat blogga, men jag har egentligen inte tid.

Jag skrattar glatt vid tanken, men vem har egentligen tid? Och vad har vi egentligen tid med? Jag har inte tid med att hitta på ett fotoprojekt, inte med att blogga heller, och twittra ska vi inte prata om, och ändå gör jag det? Varför? Jo, för bloggen och de andra sociala medierna berikar, det är skoj, jag lär mig genom att möta andras perspektiv, jag får återkoppling, det ger möjligheter, för att bloggen skapar samtal som jag annars inte skulle få ha, ta del av, berikas eller förfäras av. Men samtal som det med Ralf får mig att fundera kring bloggeriet.

Jag bloggar med viss regelbundenhet, och har gjort det ett tag nu, men för dig som ska börja tycker jag ska fundera kring: vad du vill med din blogg? Det tog lång tid innan jag visste, om jag ens vet idag vad min blogg handlar om. Min blogg hette länge Kristina Alexandersons blogg om vad? Om lärarskapet, nätet och livet. Anledningen var enkel, jag visste inte vad jag skulle skriva om, hur ofta eller om jag ens skulle tycka att det var för mig. Jag tänkte att det löser sig med tiden, när och om jag skriver. Men jag tror att bloggandet underlättas av att man ringar in några områden som man vill skriva om, eller har en tanke kring varför man vill skriva på nätet, och skälen kan vara oändlig, bara du vet. Men Ralf det är bra att precis som i alla andra uttryck fundera på vad man vill, vad är syftet, vad är målet? Att blogga är som att göra film.

Det stora med bloggen som uttrycksform är att den är så fri och ger utrymme för så många olika former och för olika syften:

  • omvärldsbevakning med kommentarer
  • att dokumentera vardagen
  • att vara företagets öra ner mot marken för att möta sina kunder
  • att dela sin kompetens till en bredare kundkrets
  • personlig reflektion kring det man håller på med
  • möjlighet att tipsa om bra/intressanta aspekter på sånt som berör ens bransch
  • etc

Men det är också det svåra, friheten, bristen på krav, eller förväntningar, du kan göra som du vill, skriva om vad du vill eller inte vill. På webben innebär sociala medier  till skillnad från en klassisk webbplats möjligheter för besökaren att delta i samtalet, kommentera, pinga delvis bygga vidare på tankar som inlägget ger. Sedan tycker jag att en blogg ger besökaren möjlighet att ta del av nyheter, nya intryck. Men bloggen kräver kanske också att den som bloggar, uppdaterar den med jämna mellanrum eller kanske inte? En blogg är väl en blogg så länge man själv säger att det är en blogg.

Sociala medier bygger på att vi är sociala, att man kommenterar, tar del av andras skrivande, bjuder in andra att skriva, kommenterar, tar ställning och går i dialog.

Varför vi bloggar är olika motiven är troligen lika många som bloggare och troligen fler, men jag skulle nog säga att jag  bloggar, för bloggandet tillför mycket men ger mig framför allt en möjlighet att skriva, sortera och strukturera mina osorterade tankar och intryck. Jag skulle vilja blogga mer, och fler infallsvinklar, fler tankar, jag skulle vilja lyfta fler mer av det jag tar del av, men …

jag har inte tid

Använd nätet för att kommunicera med dina elever

Jag sitter här på fredagkvällen och läser Skolvärlden och fastnar i artikeln med rubriken åtta av tio lärare hinner inte med nätet och undrar stilla vad beror det på? Sedan läser jag följande i artikeln:

Drygt hälften av eleverna anser att lärare bör finnas tillgängliga för elever på communities eller chattprogram. Motsvarande andel bland lärarna är betydligt mindre, en fjärdedel.

– Jag är självklart positiv till att det finns möjligheter att ha en dialog via nätet. Men undervisning på nätet kan vara vara ett komplement till klassrumsundervisningen. Det är hög tid att vi börjar diskutera hur nätet används, men också var lärarnas ansvar börjar och slutar, säger Metta Fjelkner.

/…/Åtta av tio tillfrågade lärare anser att de inte hinner vara tillgängliga för eleverna på nätet. Arbetstiden räcker helt enkelt inte till.

Varför hinner inte lärare vara tillgängliga för sina elever på nätet? Beror det på:

  • Brist på tillgång till teknik eller
  • är det brist på kunskap om tekniken och hur den kan användas?

Kanske är det så att det finns en ovilja bland lärare att vara tillgänglig för sina elever på nätet? (Men det vill jag inte tro)!

Min upplevelse är att via nätet får jag som lärare verktyg för att effektivisera kommunikationen med mina elever. Jag kan vara tillgänglig på ett helt annat sätt, och kommunikationen blir mer tydlig och mer effektiv. Istället för att svara på samma fråga fem gånger kan jag i en klassblogg svara en enda gång, och alla som undrar kan läsa mitt (samma) svar. De kan läsa frågan, ta del av svaret och uppgiften. Transparensen i sociala medier gör kommunikationen mer effektiv och enklare.

Nätet kanske till och med medför att jag som lärare blir mer tillgängliga för mina elever i klassrummet.

Studien som artikeln 8 av 10 refererar till handlar om de resultat som LR fått genom att genomföra telefonintervjuer med elever, lärare och föräldrar. Resultatet visar att fler lärare ”umgås med sina elever på nätet”.  Mer än var tionde högstadie- och gymnasielärare har elever bland sina nätvänner. Och LR:s ordförande säger att:

Det är överraskande många. Jag tycker att det är viktigt att vi som lärare inte släpper på yrkesrollen

Jag undrar ”finns det en risk att vi släpper yrkesrollen” vad menas med det? Vad menar LR:s ordförande att lärarens yrkesroll är? I artikeln anses det finnas en risk med att lärare är vän med sina elever för det skulle medför att de får ett föräldraansvar, och att nätvänskapen leder till orättvisa samt att det inte tillhör vår yrkesroll.

Men komigen, att vara tillgänglig för eleverna på nätet är som att vara tillgänglig i skolan fast i ett annat forum.

Hur kan det vara en fråga om rättvisa? Är det mer rättvist att jag är inte är tillgänglig för mina elever på nätet, eller är det mer rättvist om jag är tillgänglig för alla på samma villkor? Frågan jag ställer mig är: vad är rättvisa, enligt LR?

I artikeln tycks det vara att inte vara tillgänglig för någon elev på nätet?

Sedan undrar jag om LR menar att värdegrundsarbetet inte ingår i lärarens yrkesrollen. Ska vi i skolan inte fostra eleverna att leva efter de grundläggande demokratiska värdena, att fostra eleverna att bli demokratiska medborgare?

Internet, livet online, ingår i den verklighet som eleverna ska kunna behärska och deras vardag på nätet ska väl också genomsyras av de grundläggande värdena? Men skolan behöver inte ta del av den verkligen, för i skolan har lärare inte tid, och om de har eleverna som vänner på nätet så kan det upplevas som orättvist, enligt LR.

Allvarligt talat, människor är människor, online såväl som offline. Det är samma människor, samma problem. På nätet behövs samma grundläggande demokratiska värden läras ut, och skolan kan inte vara en plats som inte har med livet online att göra. Jag undrar när blev livet något som inte har med skolan att göra? I våra barns liv är ”internet”, sociala medier en naturlig del, låt det bli det i skolan också.

Hur mycket tid ägnar du egentligen åt sociala medier?

Alla som använder sociala medier regelbundet, eller som pratar om dem har nog någon gång ha fått frågan: Men hur mycket tid lägger du på sociala medier egentligen? Mycket, lite, lagom? Så mycket jag känner att jag vill.

I frågan finns ett visst avståndstagande, sånt där har inte jag tid med, du har inget riktigt liv. Jag kan inte ens räkna alla gånger som jag fått frågan: men att blogga med eleverna, hur mycket tid tar det egentligen?

Via twitter och BrianKotts fick jag tips om ett inlägg som just utgår från att beskriva olika typer utifrån den tid som det tar att ägna sig åt sociala medier och med inlägget Real People Don’t Have Time for Social Media.

Det finns massor som jag vänder mig emot när det kommer till rubriken på inlägget, är inte vi som ägnar tid åt sociala medier ”riktiga” människor? Bara i rubriken ligger ett vi och dom tänk, och det är väl den stora avigsidan av alla kategoriseringar. Sedan är inlägget från 2008 bara en sammanfattning av ett tidigare inlägg från 2008, How much time does web 2.0 take? som handlar om vad som krävs av en institution (ett museum) för att börja använda sociala medier. Icke desto mindre tycker jag att det har poänger som jag vill lyfta fram i synnerhet när det kommer till skolan och lärare, och sociala medier!

Kontentan av inlägget är att det finns tre roller som du kan ta i sociala medier och att det kräver inte så mycket av dig, allt beror på ambition och vad du som institution, organisation och resurser. Allt avgör vilken roll du kommer att ta i de sociala medierna:

  • Become a participant (att vara en deltagare)

You don’t need a lot of time (or any technical expertise) to jump into the world of Web 2.0 and sniff around. Better yet, some of that sniffing can be appended by friendly actions that require little more than a keyboard and an interest in talking with others

Låter inte så farligt. Den rollen är något för skolan som institution. Delta i sociala medier för där är elever, deras föräldrar. Delta och lyssna på vad de säger. Var en del av samtalet om er verksamhet!

Vill du mer kan du bli en

  • content provider (en som bidrar med innehåll)

Have a bit more time and energy? Not satisfied with the puny 140 character limit on Twitter? If you have 5-10 hours per week, become a content provider.

You can…

  • Start a blog. There are many third party applications like WordPress and Blogger on which you can host a blog with very little technical knowledge. Yes, you have to do a bit more than just typing to add the images and format the style of the page, but there are simple templates to work with as well (for example, this blog is served on a standard Blogger template). The challenge with blogging is frequently updating the content; I’d say once a week is a must, and posting two or more times per week is a great goal.

Säg att du vill mer ändå, du vill ge dig hän, och har tid då kan du tillhör eller bl den tredje typen:

  • community director (styra ett helt community)

But you want something bigger? Have gobs of time and some technical know-how? Then sheesh! With 10-20 hours per week, become a community director.

Typerna och institutionen som typerna är framtagna för är museer, ska jag tillägga.

Men till alla lärare som säger ”Jag har inte tid med sociala medier” kan jag säga: Det har du visst! För i och med din yrkesroll tillhör du redan gruppen ”content providers”! Det är bara så att inte alla lärare har inte tagit sig ut på nätet, än. Men i ditt klassrum är du det och du är inte det ensamma om att skapa innehåll utan gör det tillsammans med dina elever. Så tid har du, det är bara att du ska lägga en del av den tid som du lägger i klassrummet på ett annat sätt att arbeta. Innehållet som skapas i klassrummet läggs i en annan arena.

Så starta en blogg vetja, om inte en personlig så en tillsammans med dina elever! Sedan kanske du liksom jag gjorde kan skapa ett litet bloggcommunity! Komigen!

Tankar om tid i skolan

Läser Öpedagogen: Tiden går långsamt – är det tråkigt i skolan då?: ”I skolan går tiden jättesakta”

Tänker att det finns gånger då möten, aldrig tycks ta slut och sedan finns det möten som alltid är för korta. Min skoltid, har alltid varit innehållsrik, både som elev och som lärare, tiden jag har varit i skolan har varit både oändligt lång och alltför kort, gått oändligt långsamt och extremt snabbt…

När jag läser Maries inlägg och funderar kring den fråga som hon ställer:  Varför tiden i skolan går jättesakta

Vad är det som gör att skoldagen blir så lång? Är det läraren? Är det ämnena? Är det för att lärarna lyssnar för lite på eleverna? Har vi för bråttom? Går det för sakta? Är skolan för lite lik den verklighet som eleverna befinner sig när de är utanför skolans väggar? Är det för att eleverna inte får vara med och påverka sin skoldag? Är det innehållet vi fyller skoldagen med? Är det kompisarna? Är det för att eleven äter dåligt med skolmat?

Vad gör att skoldagen känns så lång? Mina skoldagar var långa för att jag inte förstod, för att de (lärare, kompisar, skolböcker, läroböcker, metoder, skolmaten) inte kunde  förklara varför vi gjorde det vi gjorde, inte klarade att nå mig då blev, blir mina dagar. Då blir mina skoldagar långa, ibland oändliga…