Etikettarkiv: transparens

Sociala medier skapar de tolerans eller intolerans….

The beauty of the botanic garden

I förra veckan när jag var i Visby var jag bland annat på ett seminarium om Twitter och sociala mediers betydelse som verktyg för att påverka politiska beslut. Ett intressant seminarium som gav intressanta perspektiv på sociala medier. I seminariet lyftes sociala mediers möjligheter fram som ett medel för att påverka.

De är enkla att använda, det går snabbt att vara aktiv och sociala medier ger möjligheten att vara interaktiv. Det finns med sociala medier en möjlighet för politiker att möta kritik med kommunikation och samtal. Politiker är tillgängliga bara ett klick bort. Men den tanke som stannande hos mig var det som Ulf Bjereld som lyfte fram den andra sidan av sociala medier som en arena där toleransen är liten, där politiska och andra felsteg delas om och om igen, retweetas, sprids. Där misslyckanden inte glöms eller tillåts. Toleransen är många gånger ganska låg. Vilka effekter får det på det politiska landskapet? På det vi gör och delar i sociala medier?

Sociala medier med sin transparens och öppenhet gör kanske inte att vi blir mer öppna, och tillåtande. Vi kanske inte ens blir mer tillgängliga utan endast mer rädda för att göra fel och att våra fel ska spridas och inte lämna oss, om det sociala medier medför det senare då kommer vi bara att använda sociala medier för att dela trivialiteter. Eller inte använder dem alls.

DN, länkar och källkritik

Jag läser, som alla andra, tidningarna och när bombdådet, självmordssprängningen skedde i Stockholm så läste jag DN, och i en av de notiser Bildt ett försök till terrordåd som DN publicerade söndagen den 12 december referades ett av Carl Bilds inlägg på twitter på följande sätt:

Det är i ett twitterinlägg på engelska som Carl Bildt skriver om lördagens explosioner: ”Det var ett mycket oroande försök till terrorattack i ett område i staden där många människor uppehåller sig. Misslyckades – men kunde ha slutat riktigt katastrofalt”, lyder hans inlägg i översättning.

När jag läste notisen tänkte jag varför länkar de inte till källan? Eller varför gör de inte en skärmdump? Eller menar de att de inte kan, inte vill eller inte förmår?

Det jag vill säga är inte att jag misstror media, DN, SvD eller så, men om jag läser notisen på nätet vill jag gärna kunna läsa inlägget på twitter, själv, på riktigt, i den kanal som det först publicerades, dvs på twitter, och jag vet att det liksom GÅR!

I en papperprodukt, en vanlig tidning kan jag förstå att man inte skriver ut url-en, men en skärmdump eller ett regelrätt citat kan ju vara på sin plats, eller? På nätet, borde det ingå i själva formen, att ära den som äras bör, erkänn er källa, skapa trovärdighet genom att hänvisa till källan om den finns online. Jag fattar ingenting, en länk till twitter, hur kan den skada?

Handlar det om att DN är rädd att förlora mig som läsare, att jag ska lämna webbplatsen och inte komma tillbaka, ledsen DN, men det gjorde jag ändå och fastnade i en härva där jag började undersöka kontot twitter.com/bildt som numera är avstängt och kontot twitter.com/carlbildt, sedan var jag fast!!!

Idag landade det i en föreläsning och detta inlägg samt en diskussion kring just twitter, sociala medier, länkar, transparens och traditionella nyhetsmedier. Jag ställer mig fortfarande frågande inför hur de traditionella medierna ser på källor, sina läsare och vilken bild de har för bild av sig själva.

Traditionella medier påstår att de är källkritikens väktare, men för att jag ska tro på det måste ni faktiskt föregå med gott exempel och visa era källor, vara transparenta och tydliga. En länk, eller en bild eller kanske både och, hade inte skadat, det hade bara stärkt er självbild. Resultatet blev tyvärr det motsatta…

Med länkar och transparens blir källkritik A och O

Jag läser Matthew Ingrams inlägg Twitter Forces Media to Confront the Myth of Objectivity, vilket handlar om vad en CNN journalist som efter att hon enligt följande artikel i New York Times CNN Drops Editor After Hezbollah Comments:

published a Twitter message saying that she respected the Shiite cleric the Grand Ayatollah Mohammed Hussein Fadlallah, who died on Sunday. /…/

Ms. Nasr, a 20-year veteran of CNN, wrote on Twitter after the cleric died on Sunday, “Sad to hear of the passing of Sayyed Mohammed Hussein Fadlallah … One of Hezbollah’s giants I respect a lot.”

Historien visar att det finns inboende konflikter i sociala medier, vad kan och inte kan man kommentera i sociala medier. Än en gång blir konflikten kring ”privatpersonen kontra yrkesrollen” tydlig, och att omfånget 140 tecken har sina begränsningar. Inlägget av Ingrams är i sig intressant och visar på problematiken att  via twitter har yttrat sig i en politisk fråga (Israel-Palestina konflikten).

I sig ett intressant dilemma, men i slutet av inlägget länkar Matthew Ingram ett intressant inlägg av David Weinberger Transparency is the new objectivity som handlar objektivitet och transparens, en tanke som vi alla bör ta till oss, i och utanför sociala medier, förhålla oss till:

In fact, transparency subsumes objectivity. Anyone who claims objectivity should be willing to back that assertion up by letting us look at sources, disagreements, and the personal assumptions and values supposedly bracketed out of the report.

Objectivity without transparency increasingly will look like arrogance. And then foolishness. Why should we trust what one person — with the best of intentions — insists is true when we instead could have a web of evidence, ideas, and argument?

In short: Objectivity is a trust mechanism you rely on when your medium can’t do links. Now our medium can.

I skolarbetet med digitala källor – länkar och transparens som finns i digitala källor, som finns i sociala medier (bloggposter, wikipedia etc) blir det ännu viktigare att elever i skolan lär sig vara medvetna samt källkritiska i sitt arbete med att förhålla sig till information, bilder och texter på nätet. Det är väl så viktigt att elever lär sig vara källkritiska mot text och annat material som finns i traditionella medier och i böcker, men bristen på transparens gör det många gånger krångligare.

Samt att det är viktigt att elever lär sig publicera sina arbeten på nätet, lär sig hur de kan arbeta med att länka till trovärdiga och aktuella källor.

Lärarnas status ligger inte i en legitimation

Jag lyssnar på God Morgon världens inslag Legitimera mera om status, som handlar om regeringen och skolministern förslag att införa en lärarlegitimation.

Jag tror inte att läraryrkets status öka genom att regeringen inför en legitimation. Det är andra saker som påverkar statusen.

I Godmorgon världen tar de upp de följande förklaringar till att ett yrke har god status:

  • lön
  • frihet
  • kunskaper ska vara specifika
  • jämställd yrkeskår (lika många kvinnor/män)

Sedan tar de upp ett klassiskt exempel nämligen: läkaryrket som ett yrke med god status, ett yrke som har god lön, relativt mycket frihet, kunskaperna är mkt specifika nästintill gudomliga, dvs läkare räddar liv, och ingen tror sig kunna göra det om man inte har en läkarlegitimation.

Lärarna som yrkesgrupp har jämförelsevis mycket emot sig. Vi är en enormt stor yrkesgrupp som alla har föreställningar om.  Yrkeskunskaperna upplevs inte specifika, eller tydliga för de utanför skolan, för vad gör egentligen en lärare? Dessutom är det övervägande kvinnor i yrkesgruppen.

Jag tror att en av de främsta förklaringar till yrkes status problem ligger i synen på skolan, läraren och kunskap, samt de politiska beslut som fattats…

Men vid sidan av det, tror jag att ett av min yrkesgrupps största statusproblem ligger i att vi generellt inte visar vad vi gör, utan låter andra berätta vad vårt yrke handlar om. Om vi lärare visade, och blev än mer offentliga, mer tydliga med vad som är vår lärarkompetens, och att alla lärare inte blir lärare som ett negativt val, för att man inte kunde bli något annat, eller för att man vill ha långa sommarlov…

Låt oss visa vår kompetens, och skolan verksamhet. Vi måste kanske börja visa vad vi gör, hur vi arbetar, vad som är vår kompetens. Skolans status tror jag skulle höjas av att skolan som verksamhet blev mer transparent: att vi visa vad vi gör, hur vi arbetar, och vilka värden som styr vår vårt arbete. Visade vår yrkeskompetens!

Jag tänker genast på Anne-Marie Körling. Hon gör allt det, och hennes status är i mina och omvärldens ögon är mer än ”den” vanliga lärarens.

Så öppna dörren, visa vad skolan står för, vad du står för som enskild lärare, så kommer det bli tydligare att läraren har en specifik kompetens, så kanske bilden av vårt yrke kan ändras, och med den såsmåning om statusen…