Etikettarkiv: tristess

De kreativa tomrummet…

Vad får oss att skapa vara kreativa? Att tänka nytt, i nya banor? Vad föder kreativitet? En bild som återkommer är att kreativiteten föds i tomrummet, i stillheten, tanken som får vandra… John Cleese uttrycker det så här:

“We get our ideas from what I’m going to call for a moment our unconscious — the part of our mind that goes on working, for example, when we’re asleep. So what I’m saying is that if you get into the right mood, then your mode of thinking will become much more creative. But if you’re racing around all day, ticking things off a list, looking at your watch, making phone calls and generally just keeping all the balls in the air, you are not going to have any creative ideas.” ~ John Cleese

Samma tanke finns hos Jonah Lehre som i en telefonintervju med Nick Bilton säger:

that our brains often needed to become inattentive to figure out complex issues. He said his book discussed an area of the brain scientists call “the default network” that was active only when the rest of the brain was inactive — in other words, when we were daydreaming. Letting the mind wander activates the default network, he said, and allows our brains to solve problems that most likely can’t be solved during a game of Angry Birds.

Jag tror att kreativitet föds delvis i tomrummet, men med behöver påfyllning i vardagen, i kunskap, i erfarenheter, i inspiration från andras skapande och de får vi inte alltid i fantasin, dagdrömmarna, drömmarna. Tomrummet hjälper till att förlösa kreativiteten, får hjärnan att se nya banor, lösningar. Det stämmer nog, men samtidigt behöver kreativiteten input…

Personligen funderar jag mer på vad som hämmar kreativa tankar, om det är stressen, eller arbetet, eller vardagen eller tekniken eller åldern eller kanske är det bara självcensuren. Jag börjar mer och mer luta åt självcensuren. Kreativitet föds i tomrum, i att tankar får utrymme att vandra, men många gånger tror jag att de kreativa idéen dör i självcensur, i mötet med den ”goda smaken”, i mötet med tanken ”vad ska andra tänka” och där försvinner den kreativa idéen.

Hur kommer man förbi det?