Etikettarkiv: twitter

Styrkan med sociala medier – möjligheten att få kunskap

Jag var i Göteborg och på Södra vägen får jag syn på en underbar häst. Den står där vacker som en dag och jag inser att jag bara måste dokumentera den.

Streetart-dala-horse

Street-art eller graffiti, är många gången en förgänglig konstform. Det som skapas, försvinner eller plockas bort och det man tycker om finns inte kvar om man inte dokumenterar det. Vilket jag gjorde, men jag ville dessutom dela min upptäckt, min upplevelse som jag hade i Göteborg, så jag lade upp mina två bilder på flickr. Delade dem på twitter och insåg att det inte bara var jag som gillade hästen.

Efter en efterlysning av @Beata_J så fick vi reda av Magnus Carlsson vem som kan vara den som skapat hästen. En konstnär vid namn Shai Dahan, kolla in hans webbplats. Det är häftigt, och jag undrar om det ens hade varit möjligt utan sociala medier.

Tekniken påverkar vårt sätt att kunna ta del av kunskaper, erfarenheter. Världen blir mindre, frågan jag ställer mig är om detta beror på vilket nätverk man har, eller om många svar kan vara bara en fråga, ett @-bort. Vad tror du?

Hittade via kontaktinformationen på Shai Dahans webbplats hittade jag hans fotoström och se vad hittade jag där om inte samma häst.

Egenskaper- vad är en bra lärare?

Fick på Twitter idag en ny följare ”Egenskaper” som som byline ställer frågan ”Vad är en bra lärare?”. Personligen slogs jag av att tänk att ha det twitternicket ”egenskaper” häftigt, sedan började jag fundera ”Vad är en bra lärare?”

Frågan är stor och kanske till och med felställd. Måste vi värdera lärare som bra eller dåliga? Gör vi det med andra tjänstemän? Byråkrater?  För lärare är väl tjänstemän, eller som min handledare under min lärarpraktik sa vi är ”närbyråkrater”, så vad kännetecknar en bra tjänsteman, en bra närbyråkrat?

Svaret finns kanske delvis i Maria Kruse och David Öqvist C-uppsats Vad kännetecknar en bra lärare. Kanske finns det en rad egenskaper som en bra lärare bör besitta, så som twitter-kontot Egenskaper antyder. Kanske är det så att den gode lärare har är den som är engagerat rättvis, kunnig och kan lära ut (eller snarare skapa förutsättningar för att elever ska vilja lära sig själva). I intervjuer med fd elever säger de att:

Några faktorer som ansågs viktiga var bl.a. lärarens engagemang och att alla behandlades lika, att läraren var rättvis. Mindre än hälften av de tillfrågade ansåg lärarens ämneskunskap som den enskilt viktigaste faktorn, lika viktigt ansågs förmågan att förklara och lära ut. Lärarens sätt att bemöta sina elever beskrivs som någonting som påverkat de f.d. eleverna under hela livet – här framkommer tydligt vikten av lärarens sätt att uppträda och de värderingar denne förmedlar, t.ex. sin människosyn

Jag tror det sista är avgörande i alla möten, alla lärande situationer, vilka värden vi bär med oss och vilka värden vi förmedlar, och där är läroplanen vår bästa vägledare.

Men frågan kvarstår finns det fler egenskaper som kännetecknar en bra lärare?

En twittervägg ger massor med möjligheter

Jag skrev om vårt gemensamma ansvar för det som skrivs på en offentlig twitterväggen efter konferensen Framtidens lärande, i fredags eller om det var i lördags lyssnade jag på spanarna och då spannade Per Naroskin om leendets betydelse och startade sin spaning genom att prata om sina erfarenheter av att vara talare på en ”framtidskonferens” som valde att ha ett metasamtal på skärmen bakom honom som inbjuden som talare.

När Naroskin berättar om twitterväggen och publiken som sitter framför sina datorer eller surfplattor och skriver, inte tittar på honom, utan följer samtalet på twitter så väcker det starka känslor hos Kyle och Everdal som säger:

-Det var det värsta jag hört…

-Är det tillåtet?

Naroskins spaning handlar sedan om vikten att få feedback, vikten av äkta leenden, ja ni får lyssna på hans slutsaster i radio själva. Hans spaning är spännande ur flera perspektiv, men jag vill stanna vid Kyle och Everdals reaktioner för de ger en bild av att den omedelbara feedbacken, som ges via twitter inte kan/bör/är rumsren, vilket jag nog tycker att är. För visst ska publiken, åhörarna, lyssnarna, de sitter på läktaren kunna få delge sina synpunkter, sedan ska det naturligtvis ske på ett konstruktivt sätt, med ett tonläge som bygger på respekt.

Det är viktigt att inse att twittersamtalet, som sker i rummet har flera funktioner. Dels som back-channel, dels kan det ge fler möjlighet att fler kan ta del av konferensen och konferensens innehåll, dels att man via twitter kan fördjupa samtalet genom att dela eller bidra med fördjupande länkar, förtydligande, möjligheter till att ställa frågor, alltså få fler att delta i samtalet, men det bygger på att publik och talare möts och arbetar åt samma håll.

Det är som Jocke säger i sitt inlägg om twitter på webbdagarna Du sitter inte längre på läktaren bara för att du inte står på scenen, att vi behöver kanske gemensamma ”houserules” om att vi skapar presentationen tillsammans, genom ett möte, genom ett samarbete:

”Twittra – #webbdagarna (hissa och dissa men försök ffa vara konstruktiv. Bidra)”. Jag tror jag slarvade bort det lite i tidsbristen, men tanken var iaf att försöka uppmuntra till länkletande/delande, utvidgade kommentarer, tillägg, fördjupande insikter etc.

Det är också viktigt att den arrangör som bjuder in talare tar sitt ansvar för att sätta upp dessa houserules, och följa upp dem också.

Lyssna: Spanarna

Sociala? Medier? -twitter vad är det?

Catching a Stormtrooper

Sociala medier är en naturlig del av min yrkesvardag, jag använder dem dagligen som projektledare, som bloggare som twittrare, som flickrare. De var också en del av min skolvardag när jag undervisade. Till flickr vill jag återkomma en annan dag, i en stunds reflektion kring just Flickr som arena för att vara social, och hur det sociala mediet få mig att växa, berikas och få nya insikter.

Men idag var det Sociala? Medier? En antologi om en ny tid, jag blev tillfrågad via mejlboxen, trodde det var ett skämt, någon som ville lura mig, att tro att jag har något att bidra med, kollade avsändaren, svarade avvaktande, fick ett positivt svar, med förväntan om mitt deltagande, så jag skrev förra sommmaren om twitter, samtal och skolan. Det blev ett kapitel i antologin. Tänk jag har bidragit med ett alldeles eget kapitel och det börjar så här:

Många gånger beskrivs twitter som en ”mikroblogg”, som ger oss som twittare 140-tecken till att beskriva eller berätta vad vi gör.

Personligen tycker jag att den beskrivningen inte gör twitter rättvisa, för i den ligger för mycket fokus på omfånget och inte på möjligheterna. Beskrivning av twitter som en mikroblogg reducerar verktyg till att ytligt sett användas till att berätta trivialiteter för så mycket mer än så får ”väl” inte plats på 140-tecken?

Twitters styrka är det begränsade omfång skapar mer möjligheter att fokusera och koncentrerar det du vill säga och skapa dialog kring eller ett samtal om.

Sociala medier, vilket twitter är ett exempel på, är internetbaserade verktyg som skapar möjligheter till kommunikation och som ger möjligheter för användarna att skapa tillsammans. Twitter är inget undantag, här pågår samtal om stort såväl som smått, och samtalen pågår utanför tid och rum, eller ständigt i nuet.

Verktyget skapar möjligheter för dig som användare att förhålla dig till flera infallsvinklar samtidigt, kasta dig i många samtal och det är upp till dig som användare att bestämma vilka samtal som du väljer att ingå i, eller vad du vill ta del av. Kommunikation pågår ständigt, i flera rum samtidigt, vem som pratar med vem är inte alltid tydligt och nya samtal, nya infallsvinklar skapas och användare på twitter delar allt från bilder, till filmer, till hela blogginlägg, till korta tankar och reflektioner. Twitter är i sin form ett verktyg som formas genom självorganisation, genom att vi som twittrar väljer vilka vi vill följa, vilka vi vill prata med, om vi vill underordnar oss ett samtalsämne, en hashtagg, eller tar del av andras tankar reflekterar kring dem eller inte. Det är ett samtal som handlar om nuet. Det är du som användare som bestämmer vilka samtal som du vill delta i, och du bestämmer också vilka du vill prata och lyssna på, genom att aktivt välja vilka du följer.

Tjechov en ingång till att använda twitter i klassrummet

När jag läser inledningen så ser jag att jag har gjort ett försök att ringa in det stora med twitter, det stora som samtidigt är verktygets stora brist, nämligen bristen på regler, på att vi alla själva bestämmer om och hur vi vill delta. Det är som så ofta om inte alltid att vår största styrka också är vårt största svaghet, men medvetna om det kan vi arbeta utifrån det och minska svagheterna. Men allt det här lockade mig att pröva att undersöka twitter tillsammans med mina elever och vi begav oss på en resa med twitter som ett verktyg för att illustrera Tjechovsk dialog, men hur det får du läsa i antologin eller i något av mina tidiga inlägg om twitter, för det finns beskrivningar om hur jag arbetar med Tjechov och twitter någonstans i strömmen på min blogg.

Eller delta i Webinariet nästa vecka den 17 mars kl 11.30 om sociala medier i skolan så ska jag berätta om hur du kan använda twitter i skolan, och andra sociala medier med för den delen. Anmäl dig här

DN, länkar och källkritik

Jag läser, som alla andra, tidningarna och när bombdådet, självmordssprängningen skedde i Stockholm så läste jag DN, och i en av de notiser Bildt ett försök till terrordåd som DN publicerade söndagen den 12 december referades ett av Carl Bilds inlägg på twitter på följande sätt:

Det är i ett twitterinlägg på engelska som Carl Bildt skriver om lördagens explosioner: ”Det var ett mycket oroande försök till terrorattack i ett område i staden där många människor uppehåller sig. Misslyckades – men kunde ha slutat riktigt katastrofalt”, lyder hans inlägg i översättning.

När jag läste notisen tänkte jag varför länkar de inte till källan? Eller varför gör de inte en skärmdump? Eller menar de att de inte kan, inte vill eller inte förmår?

Det jag vill säga är inte att jag misstror media, DN, SvD eller så, men om jag läser notisen på nätet vill jag gärna kunna läsa inlägget på twitter, själv, på riktigt, i den kanal som det först publicerades, dvs på twitter, och jag vet att det liksom GÅR!

I en papperprodukt, en vanlig tidning kan jag förstå att man inte skriver ut url-en, men en skärmdump eller ett regelrätt citat kan ju vara på sin plats, eller? På nätet, borde det ingå i själva formen, att ära den som äras bör, erkänn er källa, skapa trovärdighet genom att hänvisa till källan om den finns online. Jag fattar ingenting, en länk till twitter, hur kan den skada?

Handlar det om att DN är rädd att förlora mig som läsare, att jag ska lämna webbplatsen och inte komma tillbaka, ledsen DN, men det gjorde jag ändå och fastnade i en härva där jag började undersöka kontot twitter.com/bildt som numera är avstängt och kontot twitter.com/carlbildt, sedan var jag fast!!!

Idag landade det i en föreläsning och detta inlägg samt en diskussion kring just twitter, sociala medier, länkar, transparens och traditionella nyhetsmedier. Jag ställer mig fortfarande frågande inför hur de traditionella medierna ser på källor, sina läsare och vilken bild de har för bild av sig själva.

Traditionella medier påstår att de är källkritikens väktare, men för att jag ska tro på det måste ni faktiskt föregå med gott exempel och visa era källor, vara transparenta och tydliga. En länk, eller en bild eller kanske både och, hade inte skadat, det hade bara stärkt er självbild. Resultatet blev tyvärr det motsatta…

Lite mer kloner bara för att jag kan och vill

Jag deltar på söndagar i Fotosöndag tillsammans med mina kloner, det är bara att jag har lite svårt att bara ta två bilder för att illustrera ett tema, på temat Sharing is Caring blev det tio, och nio av dem är ett bildspel.

Men att historien skulle sluta här kändes lite märkligt kanske är det här fortsättningen. Har testat ljus och vintermörkret, kylan. Kanske kan man säga att hämnden är ljuv…

Sedan vill jag passa på att slå ett slag för min och klonerna adventskalender som uppdateras varje dag på flickr/twitter och såsmåning om på Facebook och här såklart i bildspelet som lägger till en bild imorgon.

Ideologier skapas de på twitter?

Ideologier på 140 tecken

Idag på twitter fick jag syn på en presentation som väckte min nyfikenhet. Ideologier på 140 tecken av Mathias Klang. Smaka på den. Bara rubriken kittlar. Kan man skapa en ideologi på 140 tecken? Är den ens möjligt? Vad blir en ideologi på 140 tecken? En tweet? Bara en idé, men inte en idé om hur man vill styra samhället, eller? Vad kan Mathias mena? Skulle liberalismen kunna skapas på 140 tecken?

Jag tvivlar, tänker att det är en hel idétradition, en hel filosofisk tradition som idéerna vilar på. Skulle konservatismen kunna födas på 140 ord? Eller marxismen? Men det är klart att med många tweets, som man samlas så kan man nog förmedla en hel bild av det samhälle som man vill skapa. Hur många tweets behövs för att skapa en idé om hur man vill styra samhället?

Handlar ideologier på 140 tecken om konservatism eller liberalism?

Jag tittar igenom presentationen och inser att jag tror att berättelsen ska handla om liberalism, konservatism, anarkism, ekologism men det har inte upphovsmannen tänk sig. Presentationen är i mina ögon en berättelse om politisk kommunikation, kvalitet kontra kvantitet. Tradition och medier och hur dessa formar vårt budskap. Och det är i sig spännande, med filibustring bland politiker, om att i begränsningen visar sig mästaren, eller något sånt?

Vad krävs för att förstöra en idé

Men jag är förlorad i min idé om ideologier på twitter och tänker att jag vet att man kan förstöra en hel idé, ett helt rykte på 140 tecken, och i presentationen finns även sådana med, se t.ex slide 18 av 21

Men kan man skapa/bygga/forma en ideologi, en rörelse på 140 tecken? Eller kan man bara förstöra den på 140 tecken? Kan man bygga en bild av sitt idealsamhälle på 140 tecken?

Twitterideologi, finns det?

Presentationen handlar inte om politiska ideologier på 140 tecken, såsom jag tänkte, men jag har redan spunnit loss och funderar på vilka ideologier som formas av twitter, på gott och ont. Vilken människosyn? Vilket samhälle? Finns det en gemensam syn eller har vi alla våra egna bilder, föreställningar? Skulle man kunna skapa det? Eller finns det redan en ideologi på twitter?

Är ideologin, som finns på twitter, den som hyllar individens självorganisation på gott och ont. Jag vet inte.

Vad styr är the tweeple?

Nu när jag sitter här och summerar hittar jag följande kartläggning av tweeple på twitter av Brian Solis. Den kommer fram till att i en amerikansk undersökning att majoriteten tweeple på twitter är leds av ett cause.

Twitter Users are Causemopolitan

60.6% of Twitter users follow a cause/charity on Facebook or Twitter.

53.8% of Twitter users state if price and quality were equal, support of a cause or charity that is important to them would influence their purchase decision.

Så kanske är det ändå så att de moderna politiska rörelserna formas på twitter, kanske är det så att det finns politiska ideologier på 140 tecken, frågan är bara hur många som tar del av dem, med tanke på att en survey visar att 71% av alla tweets aldrig från någon som helst respons från omvärlden, fast det betyder å andra sidan inte att idéerna inte landar någonstans, inom någon, kanske skapas vår tids ideologier på 140 tecken…

Tack, för att du delar!

Act! Is the key words for FSCONS

Act

så avslutar Torsten Grote sin session Centralised Internet Services and Problems of PowerFscons. En session som handlade om Cloud-computing. Clound Computing är enkelt uttryck är alla de tjänster som vi använder på internet, som vi inte laddar ner på våra hårddiskar, såsom Facebook, Google eller twitter. Ofta hör jag begreppet molntjänster när man pratar om dessa som tjänster. Vi använder sessa tjänster för att de är:

  • närvarande överallt
  • lätta att använda,
  • vi behöver inte installera dem eller uppdatera dem
  • fungerar för alla operativsystem

Det är otroligt bra, men Torstens Grotes ville medvetandegöra oss användare om att vi när vi använder dessa tjänster också lägger väldigt mycket makt i hos dem som ”äger dessa tjänster” och att det behöver vi fundera kring och vad det innebär.

Grotes menar att tjänster i molnet bygger på centraliserad kommunikation. All kommunikation från person A till person B måste gå igenom samma punkt. Den i mitten (twitter, Facebook, Google). Och det gör att den som äger tjänsten Facebook eller Google har alltså kontroll eller ”makt” över all kommunikation som sker mellan A och B. Ägaren av framgångsrika molntjänster får genom många användare också mycket makt. I form av:

  • Kontroll
  • Data
  • Failure
  • Exclusion

Kontroll

Grote menar att de som har kontroll, i och med att de vet hur du använder den, vilken information du tar del av i tjänsten. Vilket resulterar i bl.a. personliga annonser. De använder sin kontroll över dig och låser in dig.

Data

Datan som finns i dessa tjänster kan gå förlorad. Google lovar inte att alla dina gmail kommer att alltid vara där. De (twitter, google, Facebook m.fl.) lovar inget. Vi vet att Facebook säljer datan och inte bara den data som du lämnar in utan även det som de kan samla om dig, genom ditt användande s.k. datamining. Och om du vill klaga, vill opponera dig, vilken lagstiftning gäller då?

Failure

Vad händer när vi inte kan komma åt tjänsten. Du är inlåst hos operatören. Om tjänsten blir uppköpt av någon annan, som inte är lika generös vad gör du då? Eller om de som äger tjänsten går i konkurs, blir bankrup vad gör du då?

Exklusion

Grote pratade också om att företagen som har kontroll exkluderar användare, som de i Syrien och Nordkorea (ondskans axelmakter). De får inte använda komma åt tjänsterna, inte använda servern. Tjänsterna exkluderar de som inte kan språket, om du inte gillar reglerna så är du även exkluderad.

Grote menar att makten på internet ska inte ska vara centraliserad, utan makten måste distribueras ut. I stater har vi fördelat makten på olika organ, och vi måste göra samma sak på internet, vi kan inte låta några få tjänster/tjänsteleverantörer inneha all makt. Vi måste:

  • Use
  • Study
  • Share
  • Improve

Tjänsterna måste gå att använda hur som helst, vi bör studera hur de använder datan, och till vad. Vi behöver Dela så att andra kan använda och lära, för att förbättra.

Torsten Garde menade att samfundet (jag älskar det ordet) måste hitta andra ingångar, vägen är inte sluta använda utan skapa alternativ.

  • Distribuerad mjukvara bör leda till distribuerad makt
  • Egen installation med free software
  • Full data som är det är möjligt att exportera när man vill
  • Öppna standarder, det måste går att läsa datan

Vad säger ni har Grote rätt? Att vi lägger för mycket mat i händerna på Facebook, twitter och Google? Och om så vad bör vi göra?

Hur bör vi som användare agera?

Twitter, vad är det?

Får du frågan? Det får jag, och jag fick frågan idag och av en grupp lärare, och jag blev mållös. Så jag sa jag kan visa och frågade samtidigt på twitter:

”Twitter vad är det?”

Jag funderar på vilket bild de skulle få och vilket mitt svar skulle bli, på twitter fick jag följande svar:

@kalexanderson Jag är twitter! :D (TantKakelung)
@kalexanderson Nåt med party, har jag hört?! (JoachimTh)
@kalexanderson You Say. (andreas_skog)
@kalexanderson Hmm, borde inte du vet det? Eller menar du på en mer filosofisk nivå? (MatsFagerberg)
@kalexanderson @matsfagerberg en mycket intressant frågeställning! Låtom oss problematisera! :D (MJV71)
@kalexanderson Testar du oss ? En microblogg på 140tecken :)http://sv.wikipedia.org/wiki/Twitter (Segelsund)
@kalexanderson världens bästa skvallerkanal…eller..informationskanal menar jag ju! (Iddefixen)
@kalexanderson twitter är att känna sig förföljd utan att vara paranoid. (Klang67)
@kalexanderson Jag skulle kunna ha svarat Kärlek också #kommerpåalltsmartiefterhand (MatsFagerberg)

Personligen tycker jag att era svar fångar twitter och vad twitter är. Twitter är en kommunikationsform som handlar om mig, mina val, det jag vill prata om, min verklighet, på mina upplevelser, på mina intressen. Jag följer den jag vill, och på de villkor jag vill, och jag kan välja om jag vill att andra ska följa mig, om jag vill bli förföljd. På frågan om vad twitter är far tankar till Mathias Klangs bild av cocktailpartyt, berikas och berusas. En arena för möten.

You Say.

Jag vill hävda att twitters styrka ligger i att det är vad du vill att det ska vara. Jag har läst mig till att de finns de som menar att vi som användare av twitter går igenom stadier, igenom faser, någon form av evolution, steg som utvecklar oss och vårt twitteranvändande, från att vara något som vi inte förstår till att bli en plats med några få vänner som vi följer och pratar med, några få ämnen som vi följer och intresserar oss för. Men så är det inte för mig. Twitter är inget, allt, litet och stort samtidigt. Ensamt, gemensamt, tomt, innehållrikt. Svårfångat och väldigt flyktigt.

Ja, jag borde veta Mats, men samtidigt vet jag inte. Twitter är väl lite som livet i stort, fullt med frågor. Ja, jag borde veta, jag har gjort många tweets, jag har valt att följa många, men samtidigt vet jag inte vad twitter är när jag får frågan, eller vad jag vill att twitter ska vara.

Förföljd bara bilden får mig att bli paranoid. För vem följer mig? och varför? Vad vill de få ut? Varje ny följare får mig att fundera kring just dessa frågor, men sedan blir de bara ett nummer, en siffra, en avatar som far förbi, de som bara lyssnar ser jag inte, men för varje följare som klickar på ”follow” får mig att känna mig lite frågande, vad vill de ha av mig? Ibland undrar jag om de som följer mig inte bara är ute efter ett nummer efter en siffra efter ännu milstolpe i deras sociala nätverkande, för varför följer du mig? Vad tillför jag?

Mats Fagerberg fångar i sin andra tweet Twitters snabbhet, flyktighet, att vara vitsig, en one-linern på 140 tecken, som säger allt.

Sammanfattningen, slutsatsen: Vad är twitter?

Är det allt och inget.  Är det är ett samtal som ständigt pågår, som ständigt pågått. Ibland tror jag att twitter är som det samtal som jag ständigt fört och ständigt för, med eller utan er.

Twitter är det begränsade omfånget, som skapar mer möjligheter att fokusera och koncentrera det jag vill skapa dialog kring. Twitter är en möjlighet till kommunikation och ger möjligheter att för oss att skapa tillsammans, så som ni tillsammans med mig skapat detta inlägg.

På twitter pågår samtal utanför tid och rum, ständigt i nuet. Verktyget skapar möjligheter för mig som användare att förhålla mig till flera infallsvinklar samtidigt, kasta mig i många samtal och det är upp till mig som användare att bestämma vilka samtal som jag väljer att ingå i, eller vad jag vill ta del av. Kommunikation på twitter pågår i flera rum samtidigt, vem som pratar med vem är inte alltid tydligt och nya samtal, nya infallsvinklar skapas och användare på twitter delar allt från bilder, till klipp, till musik, till korta tankar och reflektioner. Twitter är för mig ett verktyg som formas genom självorganisation, genom att vi som twittrar väljer vilka vi vill följa, vilka vi vill prata med, om vi vill underordnar oss ett samtalsämne, en hashtagg, eller tar del av andras tankar reflekterar kring dem eller inte. Twitter är ett samtal om nuet. Det är jag som bestämmer vilka samtal som jag vill delta i, och jag bestämmer också vilka jag vill prata och lyssna på, genom att aktivt välja vilka jag följer, eller inte följer.

Jag väljer också om jag ska följa eller bara bli förföljd.

Twitter är berikande om du låter det vara det. Twitter är något vi skapar tillsammans.

Twitter och några ogenomtänkta reflektioner

Jag ramlar med jämna mellanrum över twitterråd som i inlägget av Mark Evans How to avoid twitterburnout, vilket är en lektion i hur du ska hantera twitter och råden är glasklara:

  • använd en twitterklient, typ tweetdeck eller någon annan.
  • kolla twitter engång per dag istället för att ha det i bakgrunden hela dagen
  • satsa på kvalitet snarare än kvantitet
  • använd inte twitter som en mikrodagbok
  • begränsa antalet, som du följer

I inlägget finns sex god råd, och de skrapar ett bra sätt att förhålla sig till twitter kanske kommer de att göra dig till en bra twittrare?

Jag tvivlar för samtidigt kan vi läsa att 71% av alla tweets inte får något respons i undersökningen Replies and Retweets on TwitterCNN skriver att undersökningen som ett mått på att twitter är som att prata för döva öron:

Ever feel like you’re talking to a brick wall on Twitter? That might be because 71 percent of tweets get absolutely no response from the world.

och då kan man ju undra om dessa råd/regler för att hantera twitter behövs? Jag tror inte det!!!! Låt mig förklara varför.

Twitter beskrivs ofta som en mikroblogg, eller liknas vid Facebooks statusrad, med den skillnaden att du har 140 tecken (som ett sms) på dig att göra en uppdatering. Twitter är en plats för one-liners, eller en chatt, eller ett socialt närverk där du kan dela allt från dina bästa länkar, dina bilder, dina inlägg till dina mer eller mindre triviala vardagsbetraktelser. Mathias Klang har liknat det vid ett cocktailparty, fullt med ”kallprat” av mer eller mindre betydelse.

Twitter är som en cocktailparty. Du är antigen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full.

Personligen tilltalas jag av twitter av många skäl men ett, kanske det främsta, är bristen eller avsaknaden av ”regler” av en gemensam etikett eller av en gemensam norm. Twitter är som ett stormöte, utan ordförande, utan givna regler och på twitter tycks stormötet pågå ständigt, ämnet skiftar beroende på vilka deltagarna är och vad deltagarna erfar och upplever. Stormötet pågår under självorganisation, allt är fritt och tillgängligt, och samtalet sker på lika villkor. Antingen gillar du det? Eller inte, men det finns inget rätt, åtminstone inte i mina ögon. Twitter innebär för mig nya möten dagligen, ofta helt oväntade. De sker i den omfattning som de som vill delta i stormötet vill och känner för det.

Jag gillar twitter för självorganisationen! Jag gillar att alla hashtaggar är fria, att bara du och dina vänner bestämmer sig för att att använda en så är den er, ingen annans. Självorganisationen på twitter får mig att tycka att det är skönt, roligt befriande att vara, eller inte vara på twitter. Jag väljer att vara på twitter eller inte vara på twitter, och ingen annan! Jag väljer vad som är rätt för mig.

Jag bestämmer om jag vill eller inte vill, ingen annan, samt i vilken omfattning

Jag vill inte ha regler och de får mig att vilja skrika NEJ, inte här, inte om inte jag vill. På twitter bestämmer jag fritt och efter min ambition, mina intressen, mina önskemål, mina värden, värderingar. Det är jag som bestämmer om jag vill säga Godmorgon eller inte. Det är jag som avgör om jag vill retweeta eller inte, om jag vill följa eller inte, om jag vill vara på twitter eller inte. Jag bestämmer vad twitter är för mig och ingen annan.

Twitter är självorganisation, där du bestämmer i vilken omfattning du vill närvara, vad du vill dela, och dela det du vill, inte det som ”andra säger” att du ska dela. Och mät inte din framgång på twitter i siffror, i antalet följare, för det säger egentligen inget om vad twitter är för dig.