Etikettarkiv: twitter

När kan twitter vara en användbar källa?

I den allmänna debatten beskrivs ofta sociala medier som en kanal som används för att mest prata strunt, se till exempel GP:s artikel Mest struntprat i sociala medier.

Är sociala medier samma sak som struntprat som rubriken till artikeln säger? Frågan är om och när vi kan använda struntprat som källa? Hur kan elever använda den information som t.ex. en politiker lämnar ifrån sig i ett socialt medium som twitter?

Bird Houses / 20071230.10D.46705 / SML

Bird Houses / 20071230.10D.46705 / SML av See-ming Lee 李思明 SML CC (by, sa)

Till att börja med måste vi ställa frågan till våra elever: Vad är twitter? Samt ta reda på hur tjänsten fungerar. Kolla källan är en bra utgångspunkt för att reda ut dessa två begrepp eftersom Kolla Källan har skapat handledningar kring sociala medier och källkritik.

Twitter beskrivs på följande sätt:

Twitter är en tjänst som hjälper dig att bygga upp ett nätverk av personer, till exempel lärarkollegor, som du vill följa och som kanske vill följa dig också. Att följa betyder i det här sammanhanget att du prenumererar på och läser någon annans twittermeddelanden (tweets). Och när du ägnar dig åt olika aktiviteter i twitter som att skriva, svara på eller skicka vidare olika tweets kallas det att ”twittra”. Det finns fler liknande tjänster på internet, men Twitter är den som hittills har vuxit sig störst och som idag används av såväl privatpersoner som företag, myndigheter, organisationer och politiska partier.

Frågan kvarstår används twitter för struntprat? Det måste eleverna undersöka och ett sätt är att göra såsom jag gjorde då jag i våras lät mina elever studerade Göran Hägglunds twitterflöde och göra en analys av hur han använder twitter. En av mina elever kom fram till följande slutsats:

”/…/främst till att svara på frågor som han får gällande politik samt skriva uppdateringar kring aktuella politiska och ekonomiska händelser. Han verkar ha skapat ett diskussionsforum med hjälp av twitter där offentligheten kan ösa ur sig sina frågor samtidigt som Hägglund kan marknadsföra sig själv som politiker. Hans senaste uppdateringar handlar uteslutande om politik /…/politikerna använder twitter till att marknadsföra sig själva som jordnära och ”en del av folket” och samtidigt föra fram sina budskap.

Min elevs slutsats är att Göran Hägglund främst använder twitter för att skriva om politik, och för att föra samtal kring politik och politiska frågor. Det stämmer inte överens med slutsatsen i rubriken i GP artikeln. Så vem har rätt? Det blir i sig en källkritisk övning.

Sedan tycker jag att vi bör få våra elever att fundera kring är: om och när en källa som Hägglunds twitter, som enligt min elevs analys är så tydligt färgad av ett politiskt innehåll, kan användas? Och hur ska de förhålla sig till en källa som Hägglunds twitter i en källkritisk diskussion.

När kan struntprat vara en viktig källa?

Vänner eller följare – ett sätt att definiera sociala medier

Sociala medier är precis som ”gammal-media” inte endimensionella och en definition passar inte för alla plattformar, för alla användare eller för vårt sätt att använda de sociala medierna. Wikipdeia definierar därför sociala medier på följande sätt:

Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i Internetforum, communities, bloggar, wikier, gruppvara, poddradio och artikelkommentarer. Termen används ofta som slagord för sådana tjänster.

En annan definition är ”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

En tredje definition är ”Sociala Medier definieras av de miljontals samtal som sker på webben varje dag, samt konsten för hur de förs.”

Ben Parr är inne på definitionsproblematiken i sin kolumn Facebook, Twitter and The Two Branches of Social Media [OP-ED]. Där han menar att de finns flera olika användningsområden för sociala medier och utgår från hur olika användare använder Facebook och Twitter. Ofta används Facebook som synonym till sociala medier:

It is the platform for building social connections online and keeping up to date with what’s happening in your social circle. It is one of the two most important platforms in social media.

I sin kolumn vill dock Ben Parr föra ett resonemang kring att olika sociala medier fyller olika syften precis som olika tidningar fyller olika syften, eller olika delar i en tidning tilltalar olika läsare, sportdelen tilltalar en viss läsargrupp, nöjesdelen en annan och ledarsidorna en tredje. Ben Karr diffrentiera Twitter från Facebook i hur vi använder det. Han börjar med de uppenbara skillnaderna om:

On Facebook, you’re supposed to connect with close friends. Becoming friends with someone means he or she gets to see your content, but you also get to see his or her content in return. On Twitter, that’s not the case: you choose what information you want to receive, and you have no obligation to follow anybody. Facebook emphasizes profiles and people, while Twitter emphasizes the actual content (in its case, tweets).

Sedan vill Parr föreslå ett annat begrepp för twitter och hur många använder det. Han pratar om twitter som ett informationsnätverk, till skillnad från Facebook som är ett  ”socialt nätverk”

Social Networks vs. Information Networks

This may seem obvious, but social networks are about your social networks. Specifically, the focus is on your friends, colleagues and personal connections. They are about sharing personal or professional experiences together. They are about keeping in touch with friends rather than discovering news or content. Facebook, LinkedIn, Bebo, MySpace, hi5 and Orkut clearly fall under the “social networking” branch of social media.

The concept of an information network is a more recent phenomenon. Information networks are about leveraging different networks to distribute and consume information. While they may utilize an array social media tools in order to find, curate or deliver content, they focus less on what’s happening in your social graph and more on information you want. Twitter may be the best example of an information network, but YouTube (video), Flickr (photos) and Digg (news) are information networks as well.

Parr menar inte att den ena formen av nätverk utesluter den andra, men att tyngdpunkten i olika sociala medier är olika, vi som använder olika plattformar gör det på olika sätt.

En annan distinktion är i vilken grad och i vilken omfattning informationen i nätverket är tillgänglig eller öppen Parr menar att :

In fact, that may be the biggest differentiating point between social networks and information networks. For the most part, content on Flickr, YouTube or Twitter is public, while content on MySpace, Facebook or Bebo is private. A big reason for that is that the former services utilize the follow or subscription model, while the latter ones utilize the friend model.

Vänner eller följare och Wikipedia?

I sociala nätverk har vi ”vänner” i informationsnätverk har vi ”följare”. Det är en annan utgångspunkt för att definiera olika plattformar i sociala medier. Jag undrar dock över hur ser då Parr på ett socialt medium som Wikipedia, mig veterligt har man inte vänner eller följare där och ändå nätverkar man kring information och informationsutbyte.

”Om det inget kostar, så är det du som är varan”

Snappade upp sentens på twitter

”If you’re not paying for it, you’re actually the product.”

Tänkvärt, med tanke på att vi upplever många av de sociala nätverkstjänster som vi använder som gratis, tillgängliga och fria. Men vad innebär egentligen gratis? Ofta hör jag:

Gratis är gott

Frågan vi måste ställa oss är om det är gratis, eller om det är så som citatet i inledningen

”Om du inte betalar för det, så är du som är produkten”

Tanken har följt mig ett tag, då jag sett och fått ta del av hur enormt utstuderat Facebook kan användas för att marknadsföring, för produkter riktade mot en specifik målgrupp. Idag ramlade jag på följande artikel Twitter gets Stakier som handlar om att twitter kommer att låta annonsörer

to target Twitter users based on who they are following and what type of information they are searching for. So if you’re following, say, @DellOutlet’s tweets, you might get an ad for an HP computer; if you’re following @JetBlue, you might see a Virgin America ad. If you’re following @Sn00ki and searching for information on bedbugs, maybe an ad for something more interesting.

Är det gratis, eller… Och vilka implikationer får detta för skolan? Hur ska skolan hantera det faktum att sociala medietjänster är kommersiella som samlar information om oss som användare och sedan säljer dem för att företag ska kunna göra riktad marknadsföring för oss. Hur ska vi i skolan hantera det?

Twitter och källkritik, hur fungerar det?

Twitter är en bra utgångspunkt för att fundera kring hur vi avgör vem som är avsändare i sociala medier. Hur vet vi att den som utger sig för att vara avsändare verkligen är det? Hur gör elever för att avgöra vem som är avsändare?

Dagens inlägg handlar om twitter och hur vi i sociala medier är ganska utlämnade till att den information som avsändaren gett oss för att avgöra vem som är avsändare.

Twitter escultura de arena

Twitter escultura de arena by Rosaura Ochoa CC (by)

Twitter brukar betecknas som en mikrobloggtjänst i vilken användarna har 140 tecken, som en SMS, att dela med sig av sina erfarenheter, länkar och annan information. Det är ett enkelt verktyg som tillåter många användningsområden. Tjänsten används av många: allt från Kolla Källan till kända politiker till kändisar som Lady Gaga och Stephen Fry. Twitter bygger på att du som användare fritt väljer vilka du vill följa och du kan följa hur många du vill eller hur få du vill. Till skillnad från Facebook kan du följa med vem du vill utan att den användaren följer dig tillbaka. Och när du väl följer en person kan du ta del av allt den personen skriver på twitter.

Kändisar använder mikrobloggen

Det är många kända personer som har tagit mikrobloggtjänsten till sig. I tidningar som Aftonbladet kan vi ta del av tweets från kändisar. Just ett sådant exempel tycker jag kan vara en bra utgångspunkt för ett samtal kring avsändare och hur vi avgör om avsändaren är den som han/hon utger sig för att vara. I artikeln Kändisar i panik när Twitter kraschade, där  bland annat står följande:

Ummmmm….. vart tog mina followers vägen @Twitter, skrev skrev amerikanska skådespelerskan och ”Förhäxad”-stjärnan Alyssa Milano.

När jag läser artikeln där tweeten finns citerad så ställer jag mig frågan: hur vet Aftonbladet att det är Alyssa Milano som är den som har skrivit tweeten?

Hur vet jag att det är Lady Gaga som twittrar?

Det är för övrigt en fråga som varje användare av sociala medier måste ställa sig: Hur vet jag att det är Lady Gaga som twittrar? Hur vet jag att det är Anette Holmqvist som är den som sitter bakom tangenterna för Kolla Källans twitter?

I ett arbete kring källkritik skulle jag låta mina elever undersöka frågan: Hur kan vi veta att det är skådespelerskan Alyssa Milano eller Anette Holmqvist från Kolla Källan som twittrar? Sedan skulle jag låta eleverna undersöka om det finns det något sätt att ta reda på det.

En naturlig utgångspunkt för att undersöka avsändaren på twitter är att gå in på ett twitterkontos profilsida. I mitt exempel är det http://twitter.com/alyssa_Milano och http://twitter.com/kollakallan.

På  profilsidan finns de senaste tweetsen samlade och där finns också en kort presentation av twitterkontots: namn, webbplats, och en bio på max 160 tecken.

I Alyssa Milanos bio står det följande:

☮, ♥, and BASEBALL. This is my official page. I tweet a lot. Consider yourself forewarned.

Den informationen gör inte att jag kan säga att det är Alyssa Milano, som twittrar, så hur kan vi då veta att det är hon som twittrar?

När det kommer till de stora kändisarna har twitter hjälp oss användare genom att skapa s.k. Verfified Accounts, vilket i princip innebär att twitter har tagit kontakt med användaren som påstår sig vara Alyssa Milano och frågat den om hon verkligen är den kända skådespelaren, och om så är fallet så har kontot verifierats.

Det finns flera andra kända twittrar som också har sk verified accounts som skådespelaren Stephen Fry och USA:s 44:e president Barack Obama.

Hur vet jag att det är Anette Holmqvist som twittrar?

Det är svårare med twitterkonton som Kolla Källans, för hur vet vi att det är Anette Holmqvist som sitter bakom tangenterna? Kolla Källans konto är inte verifierat och hur gör då en användare för att avgöra om Kolla Källan är avsändare eller inte?

En användare på twitter får kort och gott lita på eller förhålla sig till det som Kolla Källan skrivit i sin profilsida. I Kolla Källans twitterbio står följande:

”Webbplats om källkritik, upphovsrätt och säker internetanvändning. Redaktör för Kolla källan är Anette Holmqvist på Skolverket.”

Räcker den informationen för att en användare med säkerhet kan säga att det är Anette Homqvist som twittrar? Troligen inte, men användare på twitter och i andra sociala medier använder den informationen och tillsammans med tweetsen för att avgöra om avsändaren är Kolla källans redaktör Anette Holmqvist eller inte.

***

Sedan ska jag lägga till den brasklappen att när det kommer till kända personer eller personer som angett ett ”riktigt” namn på twitter, så kan du också hitta kontaktuppgifter på nätet, på bloggen, på webbplatsen, på eniro och på så sätt ta kontakt med den som säger sig stå bakom kontot och fråga om det är hans/hennes twitterkonto.

Ett tack till det bästa av alla följen, och tack Vallentuna

I fredags var jag på Vallentuna Gymnasium för att prata om hur man kan arbeta med webbpublicering med elever i sociala medier.

Naturligvis kom jag att prata om twitter som ett verktyg för att arbeta med elever, och en naturlig del av att prata om twitter är även att visa twitter, i all enkelhet hur verktyget fungerar. Det är en sak som jag tror att de flesta som visar twitter gör är att be andra twittrare om hjälp för att visa att vi pratar och lyssnar på varandra, så gjorde även jag, och jag måste tillstå att jag har nog det bästa av alla följen, för det gensvar som jag fick där i klassrummet i Vallentuna det har jag aldrig sett maken till.

Vi fick hälsningar till vaktmästaren, bibliotekarien. Jag kunde lätt illustrera hur en hashtagg fungerar, genom att i mitt följe svarade genast flera på att jag hittade på #vallentuna som hashtagg. I klassrummet som var fullt med lärare så kunde jag direkt och med väldig fokus visa att twitter verkligen är ett verktyg för dialog, kommunikation, samtal, reflektion och möjligheten att dela, lära sig och ta del av varandras erfarenheter. Sedan är det ett grymt verktyg att använda tillsammans med eleverna.

En fredag då då #sswc med twittrande bussar går genom Sverige den dagen ska man visa twitter, för då får man det bekräftat att man har det bästa, av de bästa för att visa styran i sociala medier med sig! Tack alla som ställde upp…

Till lärarna i Vallentuna, det var underbart att få komma, lycka till med ert arbete. Här är en av bilder på klonerna och er lärare, samt min PowerPoint, enjoy!

Twitter och upphovsrätten…

Jag vet att jag vid ett tillfälle var tvungen att fråga Mathias Klang om hur det är med en tweet, om jag kan återpublicera den utan att fråga, om jag kan se det som ett citat, eller om varje enskild tweet ska ses som ett verk. Frågan i sig kan tyckas banal, men svaret gjorde det inte enklare, om ett skapande är ett verk eller inte beror på om det jag skrivit, tweetat, uppnår någon verkshöjd.

justitiedepartementets hemsida läser jag följande om verkshöjd:

För att ett alster ska anses vara ett verk måste det ha uppnått verkshöjd. Det innebär att verket ska visa upp originalitet eller individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande.

Visst man kan diskutera om en tweet, en utsaga på 140 tecken alltid uppnår verkshöjd. Troligen inte, men det är nog bäst att fråga om man vill återpublicera någon annans twitter var den slutsats som jag drog.

Men samtalet om upphovsrätt och twitter var inte slut där då en annan twittervän in undrade om en tweets är ett verk som skyddas av upphovsrätten hur kan det då vara förenligt med möjligheten att retweeta (det innebär att man kopierar eller sprider samma meddelande fast till de som man själv följer).

Om mina tweets når verkshöjd och skyddas av upphovsrätten då borde de eventuella retweets som görs innebär att någon annan genom att retweeta min tweet tillgängliggöra den till allmänheten och för att det inte ska vara ett upphovsrättsligt intrång har jag förstått det som att man måste ha skaparens tillstånd.

Komplicerat, men vem sa att det var lätt. Idag fick jag av ett tillfällighet syn på att som twittrare kan vi licensiera våra tweets under Creative Commons. Ett roligt initiativ, ett ställningtagande… Men det adresserar än en gång frågan om hur det fungerar med upphovsrätten på twitter.

Är en tweet ett verk?

  • kanske, kanske inte beror på verkshöjden…
  • men om min tweet är ett verk, vad är då en retweet? ett intrång?

Kanske behövs en CC-märkning i alla fall…

Med länkar och transparens blir källkritik A och O

Jag läser Matthew Ingrams inlägg Twitter Forces Media to Confront the Myth of Objectivity, vilket handlar om vad en CNN journalist som efter att hon enligt följande artikel i New York Times CNN Drops Editor After Hezbollah Comments:

published a Twitter message saying that she respected the Shiite cleric the Grand Ayatollah Mohammed Hussein Fadlallah, who died on Sunday. /…/

Ms. Nasr, a 20-year veteran of CNN, wrote on Twitter after the cleric died on Sunday, “Sad to hear of the passing of Sayyed Mohammed Hussein Fadlallah … One of Hezbollah’s giants I respect a lot.”

Historien visar att det finns inboende konflikter i sociala medier, vad kan och inte kan man kommentera i sociala medier. Än en gång blir konflikten kring ”privatpersonen kontra yrkesrollen” tydlig, och att omfånget 140 tecken har sina begränsningar. Inlägget av Ingrams är i sig intressant och visar på problematiken att  via twitter har yttrat sig i en politisk fråga (Israel-Palestina konflikten).

I sig ett intressant dilemma, men i slutet av inlägget länkar Matthew Ingram ett intressant inlägg av David Weinberger Transparency is the new objectivity som handlar objektivitet och transparens, en tanke som vi alla bör ta till oss, i och utanför sociala medier, förhålla oss till:

In fact, transparency subsumes objectivity. Anyone who claims objectivity should be willing to back that assertion up by letting us look at sources, disagreements, and the personal assumptions and values supposedly bracketed out of the report.

Objectivity without transparency increasingly will look like arrogance. And then foolishness. Why should we trust what one person — with the best of intentions — insists is true when we instead could have a web of evidence, ideas, and argument?

In short: Objectivity is a trust mechanism you rely on when your medium can’t do links. Now our medium can.

I skolarbetet med digitala källor – länkar och transparens som finns i digitala källor, som finns i sociala medier (bloggposter, wikipedia etc) blir det ännu viktigare att elever i skolan lär sig vara medvetna samt källkritiska i sitt arbete med att förhålla sig till information, bilder och texter på nätet. Det är väl så viktigt att elever lär sig vara källkritiska mot text och annat material som finns i traditionella medier och i böcker, men bristen på transparens gör det många gånger krångligare.

Samt att det är viktigt att elever lär sig publicera sina arbeten på nätet, lär sig hur de kan arbeta med att länka till trovärdiga och aktuella källor.

Twitter -vad är det? Enligt @briankotts

Jag är nyfiken, och via twitter hittar jag ständigt nya fantastiska vänner. Den senaste i raden är @briankotts, men om du likt jag tittat på hans twitterbio så ser du att den är ganska blank, det finns en url och en kort ieducator.

Jag har lyckan att ha Brian som twittervän och han skickar ofta bra och intressanta länkar till mig, vilket får mig att känna mig utvald, hedrad och stolt. Det har gjort mig mer och mer nyfiken, vem är egentligen Brian? Jag tog saken vid hornen och gjorde en liten intervju med Brian och nu vet jag lite mer, och det tänkte jag dela med er. Först lite personlig data:

Namn: Brian Kottonya, 36

Sysselsättning: ICT project manager, Social Media ansvarig, lärare i engelska.

Idag fick dessutom ett sånt genomtänkt och klokt svar på min fråga om vad twitter är för Brian och det svaret har jag tänkt att publicera precis som det är, för det är så bra och så mycket Brian, så läs och njut, och om du twittrar följ Brian på twitter, annars tipsar jag om hans blogg pedagog på Tumblr.

The past few days I have contemplated about how I use Twitter after Kristina Alexanderson posed a question to me on my views about the platform. Well, let me express my thoughts by referring to several posts I find helpful.

Usage of twitter falls into the following categories:

Conversation Platform
This depends a lot on how one defines conversation. Jeff Milone eloquently describes what the five levels of conversation.

  1. The Weather: Passing conversation.  Small talk.  Can be amusing or entertaining, but rarely very interesting.
  2. Let’s Talk About “Blank”: The lawn needs to be mowed.  This project is due on this date.  I find this interesting.  Conversation, but no real insight.
  3. Energetic: Conversations with people with whom you easily align yourself.  Spirited agreements or disagreements.
  4. Kitchen Table: Meaningful talk about life, love, work, etc.  Serious decisions are made.
  5. Deep Conversation: You’re out camping with your closest friends.  You’re all around a campfire at 2AM talking about the meaning of life.  Rare.

According to Jeff, he and most Twitter user fall somewhere between 1 and 2. To the contrary, I would argue that I practice all the five but that would be because of the people I follow.

Listening Platform
Brian Solis asks Is Twitter a Conversation or Broadcast Platform?

He emphatically answers his won question when he states, ”Perhaps it’s both.”While the study by Forrester notes that majority are mere specctators Harvard confirms this by point to the fact that a typical Twitter user contributes very rarely.Whether a user actively contributes content to Twitter or not, it remains a powerful listening platform. Just check search.twitter.com to identify keywords that are relevant to your business. You can also use Twitter to identify trending topics.

Knowledge-Sharing Platform
Mark Drapeau argues that Twitter is NOT a conversation plartform but resembles Wikipedia instead. He notes that though social relationships may form on either platform as a consequence of sharing content (for example, through direct messaging on Twitter and discussion pages on Wikipedia), ”social relationships on Wikipedia and Twitter are not a prerequisite for satisfaction and success.”

Broadcasting Platform
Techcrunch urges Take Your RSS Feed And Dlvr.it To Twitter, Facebook, And Tumblr meaning that a service like twitter has quickly turned into a broadcast platform. They go further in claiming that ReTweets Are The New Currency Of The Web.This is only recently boosted by reports showing that Twitter could be The Fastest Growing Search Engine

Summary
In summary, let me quote Brian Solis by stating ”… I believe that sometimes it’s effective to also maintain a presence simply by reading, listening, and sharing relevant and timely information without yet having to directly respond to each and every tweet – perhaps replying to only the critical or influential individuals that may need immediate information or direction to steer strategic activity.”

*Brian Solis is globally recognized as one of the most prominent thought leaders and published authors in new media.
*Techcrunch In addition to covering new companies, we profile existing companies that are making an impact (commercial and/or cultural) on the new web space.
*Jeff Milone develop custom content managed WordPress websites.
*HBR

Brians svar får mig att fundera än en gång, vad är egentligen twitter för mig, ska fundera och se vad jag kommer fram till för svar. Tack Brian för att du tog dig tid och svara.

Kommunikation är delad makt, delat ansvar även i sociala medier

I radion surrar den senaste nyheten om Migrationsverkets utredning mot en av sina handläggare som misstänks för att ha uttryckt sig rasistiskt på Facebook. Vilket ansvar har arbetsgivaren för det som sker i sociala medier?

Frågan som återigen kommer till ytan är yttrandefrihet kontra arbetet, privat kontra offentligt i sociala medier. Vad är det som gäller hur ska arbetsgivaren agera, vilket ansvar har den anställde? I radion uttalar sig mediestrategen Brit Stakston och säger som vanligt mycket kloka saker som:

Kommunikation är delad makt och delat ansvar, ansvar för hur kan detta uppfattas?

Arbetsgivare har ett ansvar för att föra samtal och medvetande göra sina anställa om att det är viktigt att tänka och ha å åtanke hur sociala medier fungerar att det du säger lätt kan spridas, skickas vidare, lyft ur sitt sammanhang hamnar i ett i ett annat sammanhang.

It takes 1000 tweets to build a reputation and 1 to change it all. (7 dödssynder i twitter)

Brit lyfter fram samma vikten att prata om hur dessa medier fungerar, att prata om hur kommunikationen i sociala medier skiljer sig från ett samtal med grannen. Vi behöver prata om hur vi pratar om jobbet och förstå konsekvenserna av våra åsikter för vårt arbeta.

Kommunikation i sociala medier det är privat men min omgivning kommer att uppfatta det som offentligt

Brit lyfter frågan om att det i offentlig förvaltning finns en rädsla att ta upp frågan om vad och hur man pratar om arbetet, jobbet i sociala medier, att det ska upplevas som arbetsgivaren inskränker yttrandefriheten. Sedan tar Brit Stakston upp ett beklämmande exempel på en grupp rektorer som visste att en fritidsledare mobbades av elever på Facebook, på eleverna fritid, och de ställde frågan om de skulle gå in och agera. Brit är tydlig:

Naturligtvis ska ni gå in Facebookgruppen och diskutera det som händer i facebookgruppen, inte reglera det som ska sägas, inte förbjuda samtalet, men visa er närvaro. Sedan behövs det riktlinjer.

Om åsikter om det som kopplas till det som man arbetar med…

Känn ett ansvar för det du kommunicerar om, hur uppfattar min omgivning det här…

Lyssna på hela intervjun med Brit Staktson på Sverigesradios sajt. Den hjälper och ger alla vägledning i hur de ska hantera sociala medier. Vi har ett ansvar, ett delat ansvar!

Twitter och de sju dödssynderna, något att ta ställning till?

Att twitter och jag är bästa vänner är knappast någon nyhet. BrianKotts på twitter fick mig att fundera kring twitter och de sju dödssynderna idag, och frågan om twitter och dödssynderna? En intressant tanke!

Likaså är Mats Lindholms fråga om privat kontra offentligt spelade någon roll under bondesamhället, då var väl allt offentligt? Alla dina hemligheter var offentliga sådana…

I postcasten de sju dödssynderna på twitter, som är gjord utifrån Scott Strattens inlägg på sin blogg un-marketing The 7 deadly twitter sin. I pdcasten pratar han och programledaren om twitter och de sju dödssynderna. Podcasten i sig är väl värd att lyssna på. Jag både läste inlägget och lyssnade på poscasten, och i stort handlar det om följande:

Greed (girighet)

is quite a popular sin. Twitter by default is a self-centered tool. It’s about us. But it’s 100x better if used as a conversational tool versus a dictation.

Härligt att höra, men låt twitter handla om samtalet, dialogen, använd inte verktyget som en diktafon.

Gluttony (frosseri)

GET FOLLOWERS FAST!!!!

Vilja vill du följa, de som bara ser twitter som en tävling i att få många följare?

Sloth (lättja)

Twitter is a conversation, it’s truly what I love about it. But imagine having a conversation with someone where they take an hour to reply to you, face-to-face. How awkward would that be: “How, how’s business?” and they blankly stare off for an hour, then reply “Good thanks!”

Lättja, är det en synd att inte besvara en fråga inom rimlig tid?

Wrath (vrede)

One of the worst things about Twitter is the reactionary nature of it. Most of us don’t think before tweeting and for the most part it’s ok since most tweets are harmless/boring/innocent by nature. But once in a while we react/lash out above our better judgement. It takes 1000 tweets to build a reputation and 1 to change it all.

Tänk innan du postar, i synnerhet om det rör politik eller religion säger Stratten. Sedan tänker vi alla på SJ:s twittrande lokförare

Lust (kättja) /…/have a flattering picture as your Twitter profile, it catches the eye. The problem is when people turn creepy or obnoxious (and by people I mean guys).

Hmm, jag undrar jag!

Pride (stolthet/högmod)

I have no problem with you being proud of something. I mean true pride. Something you accomplished, your kids, whatever. Scream it from the top of the mountains, good on you. Just do it in moderation. Don’t just talk about yourself, spread pride of others too.

Lätt att rå på, du behöver faktiskt inte bara prata om dig själv? Prata om andra och med andra också twitter är ett konversationsverktyg..

Envy (avund)

I podcasten pratar Skott Stratten om avund i förhållande till antalet följare, att vi stirrar oss blind på siffror, och inte ser den tid och det engagemang som ligger bakom siffrorna i antalet följare. Tänk kärlek, istället för avund…

Podcasten och inlägget om de sju dödssynderna fick mig att fundera en del kring mitt eget twittrande, samt hur jag ser på det, och dödssynderna. Kanske värt att fundera kring så här mitt i ledigheten och semestern.