Etikettarkiv: undervisning

Sociala medier i undervisningen – vad är viktigast?

Fick frågan ”Vill förnya min intro föreläsning till sociala medier i undervisningen. Vad ska jag ha med, vad är viktigast?” av Mathias Larsson via Twitter. Mats är It-samordnare i Östersund, och jag svarade ganska lakoniskt som samtal på twitter kan bli:

 det viktigaste är syftet med verktyget, och vilka effekter det har på lärandet

Nu har det gått några dagar och jag sitter här och tänker jag borde ha utvecklat, förklarat, hur jag menar. Inte bara lämnat det vid 140 tecken på twitter.

Min uppfattning är att sociala medier, eller Internet, eller teknik för den delen får i sig inte vara ett egenvärde. All användning måste ha ett syfte. Det syftet behöver kopplas till undervisningens mål och syfte.

Svagheten med sociala medier är inte skapade för undervisning i första hand och det är en aspekt som jag tycker att ett samtal, eller en föreläsning kring sociala medier behöver ta med. Sociala medier i undervisningen behöver handla om effekterna av sociala medier på gott och ont.

Min uppfattning är att i undervisningen kan sociala medier användas till mycket, men lärare behöver alltid ta ställning till hur de vill använda dessa tjänster samt varför.

Lärare behöver titta på hur dessa tjänster fungerar, så att de i valet av att använda eller inte använda sociala medier är medvetna om varför de gjort just det valet samt är medvetna om vilket syfte de vill uppnå. Vill du använda sociala medier för att visa hur kunskap, skapas kan det vara bra att titta på Wikipedia och följa hur en artikel utvecklas, förändras. I dagarna med ett amerikansk presidentval inför dörrarna kan det vara bra att titta på det redigeringskrig som tycks förekomma på Wikipedia och sedan ha det som utgångspunkt för att prata om vikten att styra agendan, samt för att titta på hur dessa användargenerade sajter skapar information.

I arbetet med sociala medier i undervisningen kan det ytligt sett se ut som att det främst förekommer en diskussion kring användning, att elever/lärare ska lära sig använda dessa, att lärare ska använda Facebook, Wikipedia, bloggar och wikis, men varför och hur är fortfarande de centrala frågorna.

Varför ska lärare använda Facebook och i vilket syfte? Är det för att kommunicera med elever eller för att titta på hur användaravtal ser ut? Är det för att diskutera om gilla är ett uttryck för våra demokratiska rättigheter, och att du har rätt att gilla den politiska motståndaren som en del av dina mänskliga rättigheter? Det kan vara värt att diskutera utifrån följande bloggpost om en Sheriff avskedade sex anställa för att de ”gillat” den politiska motståndarens ”fan-page”

A sheriff in Virginia fired six of his employees, including deputy sheriff Daniel Ray Carter — who had clicked the Like button on the Facebook page of his boss’s political opponent, Jim Adams.

Eller om syftet är ett helt annat, vad vet jag… Det är syftet och vad du vill uppnå avgör om och hur du använder sociala medier i din undervisning.

Internet som utgångspunkt för det goda samarbetet #internetiskolan

I många sammanhang beskrivs skolan som en plats som ”tekniken glömde”. En plats där uppkopplingarna inte fungerar, där modern teknik gör sitt intåg med barnens ålder och mognad. En plats där lärare arbetar som ”de alltid” har gjort. Bilden förstärks ofta genom undersökningar om antalet datorer i skolan, genom tala om hur stor datortätheten är bland lärarna etc.

Men samtidigt arbetar jag med ett område som heter Internet i skolan. Och jag ser en annan värld. Jag ser lärare, skolor som aktivt arbetar med tekniken, med Internet, med webben, med sociala medier. Men det har fått mig att dra slutsatsen att teknisk tillgång  (en dator, en ipad) i sig inte förändra skolan eller lärandet. Jag tror det behövs flera delar i denna ekvation, tekniken är en, uppkopplingen en annan, pedagogen en tredje, men det behövs bra pedagogiskt material och massor med kunskaper också. Mina erfarenheter säger det.

I skolan arbetar lärare ofta med pedagogiskt anpassat material. Det är på många sätt lärarens trygghet i synnerhet i ett klassrum där vad som helst kan hända. Vi utgår från övningar, arbetsuppgifter som andra lärare prövat och som vi vet fungerar. De är skapade på beprövad erfarenhet.

Jag vet att vi på Webbstjärnan med vårt material har enkla sådana uppgifter (exempel), för att hjälpa till på vägen med att arbeta med Internet som ett verktyg i undervisningen. Att vi har stöd. Våra lärarguider och våra övningar är en start, våra utbildningar är en annan start. Vi bygger upp dem kring idéen att lärare ska lära lärare. Men i år har vi sett andra samarbeten som det på webbplatsen ipadpanelen där lärare och elever i olika delar av Sverige samarbetar för att lära, utveckla, utvärdera ipaden som läroverktyg tillsammans.

Jag drömmer om att inom ramen för Webbstjärnan skulle det vara fler lärare som är med och driver och skapar goda exempel, så att vi kan bygga upp en än större bank, med fungerande pedagogiska exempel, som lärare kan bygga vidare på, allt med syftet att stödja lärare. Det drömmer jag om.

Lärare måste våga berätta vad de gör -delta i TeachMeet

Is the Clones cloning Dolly?
Is the Clones cloning Dolly? av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Igår fick jag en stark deja-vu av den osäkerhet som ofta följer med oss som arbetar i skolan. Jag fångade följande tweet på twitter från Ingela Clarin, en av de lärare som jag verkligen imponeras:

Blivit ombedd att tala på TeachMeetSyd – uschiamig! Det vågar jag aldrig… #tms2011

TeachMeet är en un-conferens för pedagogisk personal i skolan, lärare, it-pedagoger, bibliotekarier etc. I korthet går kan man säga att det är ett möte där lärare (eller it-pedagoger/bibliotekarier) berättar för andra lärare(eller it-pedagoger/bibliotekarier) om sina idéer, projekt, större såväl som mindre. Det är en informell sammankomst där de som deltar berättar för andra vad de gör på lektionerna.

Åter till Ingela och den tweeten som fångade min tanke, för när Ingela, skriver

uschiamig! Det vågar jag aldrig…

så fångar hon det som på många sätt är så vanligt bland de lärare som jag känner . Det är en känsla av att

”inte ska jag inte”, ”jag har gör väl inget speciellt”, ” jag är bara en vanlig lärare, jag”,

Kanske  finns det något mer där bakom som ”vad ska mina kollegor då tycka?”

Jag har varit lärare i hela mitt yrkesverksamma liv, och jag har länge burit med mig den känsla som jag läser in i Ingelas ord, ”inte jag inte”,”äsch vad kan jag tillföra” och känslan av att ”alla vet ju vad en lärare gör, kan och inte kan, så varför skulle någon vilja lyssna på mig”.

Men när jag tog bladet från munnen, när jag valde att visa vad jag gjorde, när jag började berätta, så visade det sig att min upplevelse, mina tankar och reflektioner delas av andra. Jag blev också varse att jag genom att prata om mitt yrke, skriva om mitt yrke kunde sätta ord på min kompetens, som jag många gånger knappt visste att jag hade. Men det jag också insåg när jag börja prata om min undervisning och som jag tycker att alla lärare som tvivlar på att de har något att berätta, eller ge till någon annan bör tänka på, är att det är bara du som har varit på alla dina lektioner, ingen annan. De flesta har inte sett det du gjort, eller tagit del av det som du inspireras av, så om du berättar kan di få andra lärare att bli inspirerade och våga pröva, kanske nästa gång våga delge och berätta.

Åter till Ingela och TeachMeet, som jag vet att Ingela ser fram emot eftersom jag sett hennes svar på Martin Ekholms tweet

Jag känner mig lite ensam på listan över talare på TeachMeet Syd den 31/3. Tycker att du också ska anmäla dig!http://bit.ly/hAAUzc #tms2011

@marekh75 var någonstans? Äntligen händer ngt här nere!!! :)

Ingela, jag vet att du tvivlar, tycker att det du gör inte är något märkvärdigt, men det är just därför du och alla andra lärare ska ta chansen att dela och berätta om ert arbete. För är det behöver vi i skolan: lärare, it-pedagoger, bibliotekarier ska träna på och lära oss. Vi behöver tro på vår egen kompetens och våra erfarenheter och att de har ett värde, så Ingela (och alla andra), ta möjligheten, ta erbjudandet (tänk på att det var någon som bjöd in dig, som vet att du har mycket att berätta) berätta om ett av dina projekt för det är bara du som kan göra det, som en lärare.

Var börjar en bloggande lärare?

Inför varje gång jag står inför en grupp lärare som vill lära sig mer om hur de kan arbeta med bloggen, WordPress i skolan, ställer jag mig den frågan.

Var börjar man? Var började jag?

När jag ska besvara frågan inser jag att jag inte började med att besvara frågan med fundera kring hur man kan använda blogg i skolan, eftersom jag inte hade tänkt blogga med mina elever. Jag skulle gör något annat, jag skulle göra webbplatser, jag skulle göra guider, jag skulle genom mina elever presentera Blackeberg, som förort som den plats där Låt den rätte kommer in utspelar sig.

Blogga, det skulle inte jag göra, men för att kunna göra det andra, det fina, det som var ”webbpublicering” var jag tvungen att lära mig hantera ett bloggverktyg. Lära mig förstå WordPress, hur verktyget fungerar, hur man publicerar sidor, undersidor och skapar struktur och ordning. Hur man strukturerar en webbplats. Att syftet och mottagarna ska stå i centrum.

När jag och mina elever hade arbetat med WordPress en termin, så bestämde jag mig för att pröva på att blogga, för att rättfärdiga att vi jobbat med verktyget så länge, så mycket. Jag började blogga med mina elever för att jag inte tyckte det var roligt med statiska webbsidor, som bara står och ser snygga ut, för jag ville skapa ett levande innehåll, som uppdateras och följer den utveckling det flöde som skolarbete har.

Så jag började i strukturen med att skapa en ordning, sedan kom innehållet, tanken om att jag vill pröva vad verktyget innebar i skolan. Så jag började i ett motstånd som sedan växte till en övertygelse.

Idag börjar jag även där när jag ska förklara för lärare, men först så ger jag en bild av hur en lärare kan använda bloggen som verktyg i skolan som

  • klassblogg
  • portfölj
  • samtalsyta för fördjupningar
  • loggbok

Eller något helt annat. Men sedan fokuserar jag på syfte, struktur och mottagare.

Creative Commons i skolan, gör det enkelt

Jag minns det så väl när jag brottades med att få mina elever att försöka förstå upphovsrätt och Creative Commons, vad alla symboler betyder o.s.v. Hur får vi använda materialet? Vad ska vi skriva, hur ska vi förklara att vi erkänt upphovsmannen? Hur gör man egentligen?

Jag brottades med symboler och villkor, hur dessa hör ihop och hur de kan kombineras och varför. Jag brottades med att försöka få eleverna att förstå medan mina elever valde en annan väg och det underbara är att eftersom de bloggade om hela processen så berättade de också om hur de gjorde läs och njut av Louise stolthet över att hon fattar hur hon kan använda bilder som någon annan tagit och sedan lagt upp på Flickr:

Och hon utgår från följande bild och skriver så här:

Så, hur gör Kristina?

Manifiesto ”En defensa de los derechos fundamentales en internet” by Upyd, blog sobre upyd no oficial CC (by, nc, sa)

Vad är vad?

Manifiesto ”En defensa de los derechos fundamentales en internet” är namnet på själva bilden som man hittar ovanför själva bilden på flickr.com.

Upyd, blog sobre upyd no oficial är vem som har lagt upp bilden som man hittar uppe i högra hörnet på flickr.com sidan där det i det här fallet står ”Uploded on December 4, 2009 by Upyd, blog sobre upyd no oficial”

Så långt är det inte svårt att förstå, vad som däremot förvirrar mig är:

CC (by, nc, sa) - det här är alltså Creative Commons men vad beyder by,nc och sa? Kristinas länk går till själva licensen vilken man hittar längst ner på höger sida under Additional Information. Men hur vet man att det ska stå (by,nc,sa)?  Svaret finns i Kristinas inlägg by,nc och sa är alltså förkortningar för symbolerna som uttrycker vad man får använda bilden till.

Vad har jag lärt mig av det här? Jo  att allt står i Mattias Klangs Copyright-Copyleft gudie och Kristinas inlägg vilket jag inte orkade läsa fast jag uppenbarligen borde. För er som inte heller orkat göra det så håll till godo med mitt inlägg :D

Min elever ägnar alltså inte sin tid åt att slita sitt hår att försöka lära sig förkortningar, men hon använder mig som modell, tittar på hur jag gör och imiterar. Hon härmar och gör likdant, struntar i vad det betyder, för de vet och har förstått att i skolan får de använda alla bilder, eftersom undervisning räknas som ickekommersiell, så länge de inte gör något med bilden, bearbetar den eller ändrar villkor, och hon vill bara använda, i stort sett.

Sedan säger hon som det är, för hennes kompisar är det ingen idé att försöka förstå det jag skriver eller det som Mathias Klang skrivit i sin guide, det räcker med att läsa hennes inlägg.

Jag njöt när jag läste det första gången och njuter än mer idag. Jag svarade med att skapa en lathund för Louise (se nedan) och hennes kamrater, jag gjorde också en utförlig genomgång och fler övningar i att använda bilder material som ligger under Creative Commons. Mest nöje väckte dock min presentation, de lärde sig nog inget om själva licenssystemet mer än att fröken kan välja roliga bilder, och det räcker ganska långt, när man sedan ser deras bildval när de ska utvärdera min undervisning. Kolla själv på ett urval i inlägget Min undervisning i Creative Commons bilder.

Idag läser jag om Öpedagogens arbete med Creative Commons och tänker: Åh vad härligt med en lärare som väljer att vara modell, förebild. Visa vägen sedan vill jag tipsa om att inte krångla till det, utan låt dina elever göra som Louise, låt dem härma… och använd åtminstone lite av det som jag gjorde för mina S3:or. Jag bjuder på det, och vill att det används…

Om att använda WordPress i undervisningen

I min undervisning är WordPress mitt viktigaste verktyg. Och jag använder WordPress bloggverktyg för alla former av uppgifter. Anledningen är att WordPress är ett enkelt och användarvänligt verktyg som ger mig som användare mycket möjligheter.  Under föregående läsår hade jag en blogg som min klass hade som inlämningsplats för majoriteten av mina lektionsuppgifter. Och med enkla plugin som Authors widget kan jag hålla reda på precis, vad varje elev gör och inte gör.

Det är enkelt för mig att hålla kolla och inlämningplatsen samt ställe där eleverna hämtar information om uppgifterna ligger på nätet. Alla kan ställa frågor till mig och alla kan se mina svar. Det är inga papper/stenciler som kommer bort eller som försvinner utan allt som eleverna behöver för en uppgift ligger online. Min klassblogg blev som en gigantisk gemensam elevportfölj.

När jag arbetar med fördjupningar och grupparbeten och fördjupningar av olika slag använder jag även WordPress och bloggen, för det är ett verktyg som gör att eleverna lättare kan samarbeta, men samtidigt så dokumenteras processen och varje elevs insats på ett tydligt och enklet sätt. Freeriderproblematiken i grupparbetet blir synligare, och elever gynnas även av att samarbeta.

För de lärare som jag träffade igår i samband med Webbstjärnans Workshop om WordPress i skolan gjorde jag en kort liten presentation som visar på olika sätt att arbeta med WordPress och webbpublicering i skolan, den vill jag gärna dela även med er. Den visar på olika sätt att arbeta med just WordPress som ett verktyg i skolan:

Skolan måste förmedla kunskap på elevernas villkor

Jag har en förkärlek för tal som pratar om en ny era, för skolan, för kunskaper för lärandet. Jag älskar tal som bygger på god retorik, som bygger på ett starkt ethos. Fredagen i Karlstad (World Summit 2010) inleddes med just ett sådant anförande av Lord David Puttnam som pratade om behovet av förändring av skolan, att skolan måste klara av att ta till vara på elevers vilja och lust att lära, att skolan måste reformeras för bli en del av det digitala samhället som skapar nya utmaningar för utbildningssystemet, men också nya möjligheter…

Frågan som vi ständigt återkommer till är om:

Utbildningssystemet ger eleverna det de behöver för att klara framtiden?

Puttnam menade att det är en gyllene tid för undervisning, som ska förbereda den kommande generationen för en föränderlig värld där de ska verka och vara kreativa och förändringsbara. Skolan kan inte som institution stå kvar och inte anta den digitala teknologin som har ändrat världen utanför och hur vi kontaktar varandra…

Teknologin skapar nya förutsättningar för lärande, och vi måste förbereda eleverna för att använda och bli mer medvetna i sitt användande av ny teknologi, lära elever att sortera ta ställning, skilja gott från ont…

Puttnam var tydlig med att utbildningen är oerhört viktig och teknologin skapar möjligheter att sätta lärandet i centrum .

Sedan sa Puttnam sånt som:

I verkligheten är läraren framtidens viktigaste person, vår framtid kan inte bli bättre än vår genomsnittlige lärare

Vår uppgift, som lärare, menade Puttnam måste vara att förmedla nyfikenhet, coacha, att vara kollegor, vänner och förmedla kunskaper om den digitala verkligheten. Sedan är det inte så att de grundläggande färdigheterna inte behövs övas och förfinas i en digital värld utan naturligtvis måste elever utveckla färdigheter i att läsa, skriva och räkna men elevernas förväntningar har ändrats och det måste skolan inse. Undervisningen måste ge och förmedla kunskap om den verklighet som eleverna lever i på ett sätt som fungerar för elever.

Skolan måste förmedla kunskap om den verklighet som vi lever i och på ett sätt som fungerar för våra elever.

Vad krävs för att kunna värdera källor?

Jag liksom många av mina kollegor arbetar tillsammans med våra skolbibliotekarier med att hjälpa våra elever att bli mer medvetna i sitt förhållningssätt till källor både online och offline. Jag vill att mina elever ska ska lära sig hantera den informationsmängd som finns…

Google, Er, Yahoo Car Needs a Bath by Thomas Hawk CC (by, nc)

Jag har funderat mycket på vad som krävs för att elever ska kunna förhålla sig medvetet i sitt arbetssätt och när jag läser intervjun Bildning handlar om att bevara frågvisheten med Sven Eric Liedman på Kolla Källan så blir det solklart än en gång…

”Förmågan att kunna värdera, strukturera, analysera och sammanställa information lyfts ofta fram som en nyckelkompetens i dagens samhälle. Men vad är det egentligen som avses när man talar om informationskompetens?

— Ibland kan man få uppfattningen att det rör sig om en abstrakt, överförbar förmåga som man lär sig en gång för alla och sedan tillämpar i olika sammanhang och situationer, säger Sven-Eric Liedman. Men den forskning som Louise Limberg och andra bedriver, visar ju att informationskompetensen är tätt knuten till konkreta kunskaper inom ett visst område. Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt. Därför måste detta tränas inom ramen för undervisningen i de olika ämnena.”

För att kunna hantera all information, i olika sammanhang och situationer krävs kunskaper. Vi kan inte förhålla oss kritiskt mot något som vi inte känner till, och därför är det nog naturligt att källkritiken kommer sist, även om jag skulle vilja att den kom tidigare…

Varför används bara tryckt material?

Står inför mina elever och pratar om texterna i texthäftet till Nationella Provet i Svenska B. De brottas med att gemensamt läsa ”texten” Kyssen av Gustav Klimt och Släktträdet av Frida Kahlo (se bild nedan)

Jag pratar om vikten att inse att bilderna i texthäftet också ska ses som text, att de ska använda dem också som inspiration, underlag för den uppsats och det tal som de ska göra på temat ”Oss emellan”. Jag påminner dem om ”det vidgade textbegreppet”…

Då slår det mig, varför har de bara tryckta texter, varför finns inte klipp, från Youtube, med? Varför inte podcast? Det finns i och för sig en radiokrönika med i texthäftet men den är tryckt. Varför kan inte texthäftet finnas digitalt också? Med länkar till youtube, till podcasts, bilder och animationer som finns online…

Svaret ligger någonstans i bakhuvudet, något om upphovsrätt, men varför används inte mer digitala resurser, det är ju ändå ”det vidgade textbegreppet”, som vi talar om…

Internet och lärare

swings

I lärartidningen student, läser jag en intervju med Elza Dunkels Internet -inte så farlig som många vuxna tror och blir alldeles glad över flera formuleringar, men framför allt över synsättet på lärarna, som inte beskrivs som ett problem (inte kan it)  utan som en grupp som besitter digital kompetens .

”Elza Dunkels tycker att det i högsta grad är skolans uppgift att ta upp diskussionen om internet och hur man hanterar de problem som uppstår. Hon vill ha ett nationellt direktiv som tar upp hur frågorna ska hanteras.
– Det pratas om uttrycket ”digital kompetens” och att det är något som unga har. Det är sant att de vet hur man umgås på internet, spelar spel och andra praktiska kunskaper, men livserfarenheten saknas, säger Elza Dunkels.

Att ha livserfarenhet är också en del av den digitala kompetensen och något som skolan kan bidra med.
Det handlar om att veta när och om man ska gå in på en sida, det etiska – ska man skriva elaka saker bara för att det går, och även det juridiska – vad som är tillåtet och inte.”

Hela artikeln andas att Internet i skolan handlar om möten, mellan elever och lärare. Lärarna har sin funktion och eleverna sin, men de behöver oss. Inte så att eleverna kan allt och vi kan inget, utan vi kan tillsammans.

Sedan tycker jag att artikeln tar upp ännu en aspekt som vi måste hjälpa barnen att förhålla sig till, och det är trakasserier på nätet samtidigt som Dunkelz nyanserar det genom att säga:

Något som många unga också upplevde som ett problem var alla elaka på nätet. I de flesta fall handlade det om personer som man kände sedan tidigare.

– Medan vissa tyckte det var jobbigt med trakasserier på nätet, var det andra som upplevde att det inte var lika farligt som i verkligheten. Som en flicka sa: ”När de säger elaka saker i korridoren i skolan går det inte att stänga av det med krysset”. Bilden av trakasserier är inte så ensidig som den verkar vara, säger Elza Dunkels.

Ett problem som man kan ”stänga av med krysset”, men vi måste naturligtvis prata med våra elever om hur man beteer sig på online precis som vi gör när det kommer till beteende offline.