Etikettarkiv: upphovsrätt

Är Volvos användning av Fröding också gravplundring? #blogg100

Debatten startade hos Peter Englund när reklambyrån ARN använde Boye för sin reklam för Mercedes och han skrev upprört om gravplundring, och hävdade klassikerskyddet som argument i debatten mot att använda litterära klassiker i reklam. Englund skriver på sin blogg:

Vad väntar härnäst? Att Edith Södergran sätts att göra reklam för hamburgare, Gunnar Ekelöf används för att sälja blöjor, och Erik Johan Stagnelius får kränga bonvax?

De döda har onekligen svårt att protestera mot missbruk av det här slaget. Låt oss pröva tankeleken att Karin Boye skulle ha levat idag. Skulle hon då godkänt vad ANR gjort med hennes dikt? Inte en chans. Hon var socialist och satt i redaktionen för marxistiska Clarté.

Lyckligtvis finns det något i upphovsrättslagen som kallas ”Klassikerskyddet”. Det innebär att Svenska Akademien – som en av tre institutioner i Sverige – har rätt att i domstol föra talan mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”. Det tänker vi göra nu.

Men varför reagerade inte Englund på Volvos reklam för V40, som kom för över ett år sedan, där Mando Diao sjunger Frödings Strövtåg i hembygden, är inte det att använda Frödings text som copy i reklam, är det en annan sorts gravplundring för att de köpt en tolkning av Mando Diao av Fröding?

Jag tänker att om Akademin vill jaga användningen av fria verk så har det att göra. När de reagerar på Boye borde de väl också ha reagerat på Fröding, och vad ingår i fri användning och inte? Jag ser massor med svårigheter att avgöra var gränserna ska gå.

Varför ska Boye skyddas som en klassiker, men inte Dybeck? #blogg100

Jag har på avstånd följt debatten kring Mercedes användande av Boyes dikt i rörelse i sin bilreklam. En debatt som handlar om att det finns litterära verk som har en så ställning att de får ett speciellt klassiker skydd. I DN förklaras det på följande sätt:

Eftersom det är mer än 70 år sedan Karin Boye dog är hennes lyrik inte upphovsrättsskyddade längre. Det innebär dock inte att de är fria att användas hur som helst. I upphovsrättslagen finns det också ett klassikerskydd. Akademien är en av tre instanser som har rätt att föra talan mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”.

Englund menar att användningen av Boyes dikt är

”Att utnyttja Boyes dikt på det här okänsliga och genomkommersialiserade viset är gravplundring.”

Jag undrar mest varför reagerade inte Englund/Svenska Akademin när Volvo använde Richard Dybecks text, eller vår nationalsång i sin senaste reklamfilm? Varför är inte det gravplundring? Är nationalsången inte ett lika klassiskt verk? Det kan väl aldrig vara så att det är ok att ett kinesiskt företag kan använda nationalsången fritt, men ett tyskt bilföretag kan inte använda en svensk nationalskalds text, vari består skillnaden och när är det ok att använda verk vars upphovsrätt slocknat, och vem bestämmer när och hur det är ok?

Getty Images delar 35 miljoner fria bilder – vilken möjlighet, men under vilka villkor? #blogg100

När jag läste nyheten om att Getty Images delar 35 miljoner fotografier genom sin inbäddningsfunktion. Så att du som bloggare kan använda bilderna i ett icke-kommersiellt sammanhang, genom att bädda in bilden på din sajt. _Coolt va!

Anledningen är enligt Getty att de redan är väldigt använda och en majoritet av de som använder bilderna på bloggar etc gör det ovetandes om upphovsrätt och att de gör ett upphovsrättsintrång. Istället så erbjuder nu Getty möjligheterna att bädda in bilderna enligt British Journal of Photographs artikel ”Getty Images makes 35 million images free in fight against copyright infringement” säger en representant för Getty att syftet med den här modellen är att:

“What we’ve decided to do is to provide through the embed player the capability to use this imagery, but there’s a value for Getty Images and the content owners,” says Peters. “And that value is in three parts. First, there will be attribution around that image, and since we’re serving the image, we’re actually going to make sure there’s proper attribution. Second, all of the images will link back to our site and directly to the image’s details page. So anybody that has a valid commercial need for that image will be able to license that imagery from our website. Third, since all the images are served by Getty Images, we’ll have access to the information on who and how that image is being used and viewed, and we’ll reserve the right to utilise that data to the benefit of our business.”

Tanken är att den ska gynna tre parter: fotografen, användaren och Getty. Snyggt och smidigt. Fantastiskt för alla elever som vill använda bildmaterial på sina bloggar och i sina digitala skolarbeten, det är bara att bädda in och då kommer allt med, erkännande, bildnamn och bild, och Getty får sitt en länk och marknadsföring för sin tjänst. Alla nöjda och glada :)

I mitt nätverk pratas det en hel del om detta är ”fria” bilder eller inte och under vilka villkor som dessa bilder delas, alltså vad avtalet säger, vad säger villkoren?

Embedded Viewer

Where enabled, you may embed Getty Images Content on a website, blog or social media platform using the embedded viewer (the “Embedded Viewer”). Not all Getty Images Content will be available for embedded use, and availability may change without notice. Getty Images reserves the right in its sole discretion to remove Getty Images Content from the Embedded Viewer. Upon request, you agree to take prompt action to stop using the Embedded Viewer and/or Getty Images Content. You may only use embedded Getty Images Content for editorial purposes (meaning relating to events that are newsworthy or of public interest). Embedded Getty Images Content may not be used: (a) for any commercial purpose (for example, in advertising, promotions or merchandising) or to suggest endorsement or sponsorship; (b) in violation of any stated restriction; (c) in a defamatory, pornographic or otherwise unlawful manner; or (d) outside of the context of the Embedded Viewer.

Getty Images (or third parties acting on its behalf) may collect data related to use of the Embedded Viewer and embedded Getty Images Content, and reserves the right to place advertisements in the Embedded Viewer or otherwise monetize its use without any compensation to you.

Jag älskar dessa villkor, saker och ting kan när som helst ändras utan att vi meddelar dig, och Getty kan när de helst vill placera annonser i inbäddkoden. Du får använda bilderna, snarare koden så länge det gynnar våra intressen…

Ska bli spännande att följa och se om dessa villkor kommer att utnyttjas.

Att återpublicera en bild -när får man göra det? #blogg100

Jag har varit inne på ämnet många gånger, och många är de som använder kopior av mina bilder. Du tänker kanske, men hon tycker det är ok, eftersom hon är en såndär som förespråkar Creative Commons.

JA, jag sprider mina bilder under Creative Commons för att det är okey för mig att andra använder kopior av mina bilder så länge de följer villkoren som jag delar dem under, vanligtvis: erkännande, icke-kommersiellt-dela lika. Men jag har en ganska stor hang-up när det kommer till erkännande, jag vill bli erkänd som fotograf, den som gjort bilden… sedan har jag många gånger svårt att följa upp de andra villkoren. Men gör mitt bästa.

Jag tycker jag dagligen läser jag inlägg som ”snott är snott” eller inlägget ”jag har lånat din bild”, eller  ”stöldgods” och alla handlar om att andra använder bilder utan att fråga om lov. Komigen, hur svårt kan det vara, om det inte framgår något annat så måste man fråga, testa att skicka ett mejl, det handlar om att helt enkelt följa villkoren. Jag tipsar åter om Webbstjärnans infografik om att vilja publicera en bild som man hittar på nätet.

Men jag måste också  undrar om det är stöld, eftersom det är att återpublicera en kopia av bilden, själva bilden har ju ingen egentligen tagit, men det är å andra sidan ett upphovsrättsintrång, vilket inte är ok.

Blogg100

Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

Jag läser med spänning, som en bra roman, Stefan Högberg och Lennart Guldbrandssons kriterier för att avgöra om en bild är ett verk. Jag håller med om att det är svårt och komplicerat att fotografier har två skyddsformer, att lagstiftaren skiljer på bild och verk, och att det kanske komplicerar saker när det kommer till att tillgängliggöra kulturarvet. Men frågan jag ställer mig är om Lennarts och Stefans utredning gör det enklare.

Sedan undrar jag över vilket problem de vill komma åt och hitta lösningen på, att skilja på fotografiska bilder och fotografiska verk, eller om problemet egentligen är ett annat…

Stefan och Lennart listar tio kriterier som de anser att man bör titta på för att avgöra om en bild är ett verk, jag har inte tänkt att lista dem här.

Jag undrar om problemet är att fotografier inte ska ha samma skydd, liksom annat konstnärligt skapande, eller om problemet de vill komma åt är de långa skyddstiderna? Jag är inte säker. Sedan ställer jag mig frågan om samma kriterier hade fungerat för litterära texter? Om jag skulle överföra kriterierna på andra konstnärliga uttryck skulle de fungera även då? Skulle man kunna säga att en text som uppnår dessa tio kriterier saknar verkshöjd? Utgår vi från att en text/bild/ett musikstycke/drama etc i utgångsläget inte har verkshöjd?

Sedan vänder jag mig mot kriteriet om vardagsskildringar, och undrar kort: hur kom ni fram till det? Och så tänker jag på Sally Mann.

I förhållande till deras lista funderar jag mycket kring vad ett fotografi är och vad en fotograf tillför till bilden. Hur skapas en bild, och i vilken mån kan betraktaren avgöra en bilds ”verkshöjd” utifrån endast bilden? Jag är inte heller säker på att jag håller med dem fullt ut i deras definitioner kring vad som är ett verk och en bild. De har bara exempel på ”bilder”, några som jag utan tvekan skulle kunna se som verk ;)

Som sagt jag är osäker på vilket problem de vill angripa, om det är begreppet verkshöjd, eller fotografiet som konstform, eller lagstiftarens otydlighet när det kommer till bild och verk när det gäller fotografier i upphovsrättslagen, eller om det är oviljan att tillgängliggöra bilder från kulturarvssektorn…

Slutligen undrar jag kring följande formulering:

”Notera alltså att utgångspunkten är att fotografiet inte uppnår verkshöjd, och det faller på bilden att ”bevisa” sin status som fotografiskt verk.”

Hur kan det falla på ”bilden att bevisa sin status som fotografiskt verk”? Bildens status måste väl ändå bero på intentionernas hos den som skapat den, eller? Eller är fotografier bara resultatet av en viss teknik för att leka med ljus?

Tänk om alla förlag använde Creative Commons…

Webbstjärnan har vi under två veckors tid väntat på svar på frågan om elever får publicera bokomslag på bokbloggar eller inte. När vi inledde arbetet så hade vi en föreställning om att det skulle vara ganska enkelt och att vi skulle få svaret att det går nog bra…

Vi tänkte att det finns en gemensam standard eftersom det på många förlags webbplatser finns omslagsbilder som fritt får användas i redaktionell text. På Semic står det följande:

Observera att pressbilderna bara får publiceras i samband med redaktionell text om respektive bok!

Till lärare finns det till och med en lärarhandledning om romanen Bronsdolken som de kan ladda ner, men hur är det med omslagsbilderna och räknas elevers texter/recensioner kring böcker som redaktionell text? Det framgår inte, och det var den frågan som vi på Webbstjärnan ställde oss. Vilka svar fick vi?

Svaret vi fick är att det inte är så enkelt, och att alla förlag gör olika. Läs inlägget: Bokomslag på bloggen- vad får vi publicera?.  Att det finns många intressenter. Personligen tycker jag att svaret från Bonniersförlagens svar är mest spännande:

Det är inte tillåtet att publicera omslagen, utan att först fråga formgivaren om lov. Däremot får man, enligt Bonnier, fotografera av boken – exempelvis när den ligger på ett bord eller när någon håller i den – och använda det materialet fritt. Skillnaden är att man då återger ”boken som bok”, och inte omslaget (verket) som sådant.

Jag tänker bara, tänk om alla förlag använde Creative Commons som verktyg för att sprida sina omslag på webben, så mycket enklare det skulle vara. Då skulle elever fritt kunna använda omslagsbilderna. Ett härligt exempel på användning av en Creative Commons bild på ett omslag är Pelle Stens berättelse om ”från höstsemester till bokomslag” om hur bilder under Creative Commons kan komma till användning. Eller tänk om det i svensk upphovsrättslagstiftning fanns ”fair use”, då skulle omslagsbilderna få användas…

Till min stora lycka insåg vi dock att Bonniers hade ett samarbete med Wikimedia och att en del av deras författarbilder delas fritt på Wikimedia Commons under en Creative Commons licens, mer sånt önskar jag av jultomten.

Citaträtten och upphovsrätt – spännande och utmanande svårt

H is for Homage H is for Homage by Wrote CC (by, nc)

Jag har följt diskussionen kring uppsättningen av Fursten. Argumenten kring intrång eller inte och tycker att det är spännande och intressant. I synnerhet om hur man ska se på Malin Lagerlöf citat ur Per Anderssons bok om Stenbeck. I sin essä Konsten att stjäla en bok till teatern på DN-kultur skriver Andersson:

Citaträtten, som är den viktigaste inskränkningen i upphovsrätten, går ju ut på att man får använda material ur ett upphovsrättsskyddat verk för att belysa, diskutera, kritisera osv. Grundkravet på ett korrekt citat är, förstås, att man talar om att det är ett citat och uppger källan.

 

Just precis det som Malin Lagerlöf och Uppsala stadsteater inte gör; de tar material ur min bok och utger det för att vara deras. Det är inte citat, det är textstöld.

Men även här kommer Susin Lindblom med en precisering:

”Malin Lagerlöf har i sin pjäs framför allt använt citaträtten för att citera huvudkaraktärens egna uttalanden.”

 

Det tog mig många läsningar att förstå hennes elastiska

tanke.

Susin Lindblom menar att när Malin Lagerlöf använder sig av Jan Stenbecks repliker ur min bok, då citerar hon inte min bok utan hon citerar Jan Stenbeck.

På samma sätt som hon menar att när Malin Lagerlöf använder sig av större och mindre delar av min bok, mina tolkningar och mitt berättande, då är det inte mitt upphovsrättsskyddade verk hon använder utan den verklighet det skildrar och verkligheten kan ju inte skyddas av upphovsrätten.

Jag tycker att det är spännande med citaträtten, och hur den får användas och inte användas. Naturligtvis ska Andersson anges som källa, och refereras till, annars kanske vi inte kan hävda citaträtten, men vi kanske ska se avsaknaden av referens som ett utslag av vår tid och den tid som vi är en del av, på gott och ont. Mycket av de kulturella uttryck som vi tar del av är remixer, eller ”sampling” eller intertextuella referenser, sk. intertextualitet.

Jag tycker att det är bra att Andersson hävdar sin rätt, att bli erkänd. Det ska han självklart bli men det jag undrar över om han i och med att hävda sin upphovsrätt, också menar att han har rättigheter i förhållande till Lagerlöfs verk? Ska han får bestämma om, när, var och hur verket får framföras? Eller vad innebär hans krav:

Detta började med att jag ville ha rättmätigt erkännande och ersättning för det unika material pjäsen ”Fursten” har knyckt ur min bok.

Naturligtvis ska hans verk erkännas, men vad är en rimlig ersättning och är han medskapare eller en källa? Och om han som källa ska ha ersättning, ska då vi andra som använder källor utan att ange vilka de är också riskera att får ersättningskrav på oss om vi använder dem utan att ange vilka våra källor är.

Skärmdump från Mathias Klang- research, copyright and Creative Commons

Frågan vi måste ställa oss är vad får vi göra med källor? Hur får vi använda dem och hur får vi använda andras skapande i vårt eget skapande? Upphovsrättens syfte kan inte vara att lägga hinder för andras skapande utan för att uppmuntra och stimulera kulturella uttryck.

Kräver skapande originalitet och autenticitet?

Fick tips om senaste avsnittet av Nya Vågen och deras program som gick den 31 oktober som handlar om plagiat och upphovsrätt. Samtalet utgår från det dramatiska verket Fursten, som Malin Lagerlöf skrivit och som Uppsala stadsteater satt upp. Malin Lagerlöf använder i sitt manus delar av Per Andersson biografi, utan att ange hans verk som källa. Diskussionen har pågått på DN-kultur om upphovsrättsintrång, en intressant debatt kring upphovsrätten och vikten av att bli erkänd. Om ett citat kan vara ett citat utan att det anges, om biografiska texter uppnår verkshöjd etc. Värd att ta del av, läs på DN. Konsten att stjäla en bok till teatern och Verkligheten är inte upphovsrättsskyddad

I nya vågen fortsätter diskussionen och de tar även upp andra exempel som det om Johan Jönsson, en poet som bland annat pratar om att sampla andras verk i sina dikter.

Johan Jönsson diktsamling Livdikt inleds med att han samplar ett avsnitt ur en radiodokumentär som Marie Lundström har gjort. Det är spännande att ta del av Marie Lundströms reaktion kring Jönssons diktsamling. Hon berättar att hon blir upprörd, smickrad och sköljs över av en känslostorm, när hon inser att inledningstexten till Jönssons diktsamling är en kopia av de ord som sägs i den dokumentär som hon redigerat. När Johan Jönsson tillfrågas om användningen av avsnittet från Lundströms dokumentär  som säger han att när han hittade formuleringen så tyckte han att det var en perfekt början till hans bok, och sedan berättar han om sitt intresse att sampla, andras text. Han beskriver det som oproblematiskt, och han säger: ”jag ber aldrig om lov,/…/ för språket tillhör oss alla”. Marie Lundström menar att hon inte tycker att Johan Jönsson borde inleda sin diktsamling med ett samplat avsnitt från hennes dokumentär för hon ”förväntar sig en annan initaialkraft hos en poet än att sno två minuter ur ett program, för det förklenar hans egen insats.”

Johan Jönsson svarar på detta: ”Jaha, jag har aldrig gjort anspråk på någon särskild originalitet eller autenticitet tvärtom så brukar jag sätta sånt i spel bland annat genom sån här dubblering och bejakande av dubblering av samplade partier”

Det spännande i Marie Lundströms uttalande är hennes sätt att se på skapande, att det är ”förklenande att sno två minuter ur någon annans program”. Jag tänker att det är en hyllning, ett bevis på hur mycket arbete och vilken insats som poeten gjort genom att hitta just de rätta orden, som inte är Marie Lundströms utan en sköterska som berättar om  vad som sker när man dör. Jag vill också mena att det är sammanhanget som avgör hur orden kommer till rätta, men Lundström menar att Jönsson borde ha frågat henne innan han använder hennes arbete. Jag tänker också givetvis på intertextualitet, och att poeten blinkar till din belästa läsare… något självklart och naturligt i den post-modernistiska kontexten. Men det är likväl ett intrång om verket som det refereras till har en upphovsrätt.

I samtalet efter reportage ställs intressanta frågor kring t.ex. vem som har upphovsrätt i en intervjusitutaion, om det är den som blir intervjuad eller den som intervjuar. Det finns tydlig ett rättsfall kring en artikel efter JAs-kraschen mellan Aftonbladet och Expressen som säger att det är den som gjort det ”stora arbetet som har upphovsrätten till intervjusituationen” den som fäst den vid papper, den som först fått orden tryckta…

I Nya vågen närmar de sig flera av de frågor som är svåra med upphovsrätt, att det inte är idéerna som är skyddade utan utformningen av idéer som är skyddad. Men som vanligt kommer man inte fram till att det finns några enkla svar, utan att olika fall är unika och bedöms var och en för sig. Men att det är svårt att veta vad som är ok och inte…

Erkännande enligt Creative Commons


Jag har försökt att förklara, jag har försökt att visa, jag har skrivit om det. Vi har även texter på Creative Commons webbplats om hur man gör.

Tillslut valde vi på Webbstjärnan och Creative Commons att göra en film, som förklarar hur du gör. En del två till vår film som heter introduktion till Creative Commons. Den ligger på Youtube, är illustrerad av Jesper Wallerborg @entapir och filmade av Göran Thorén. Min uppmaning till dig är att ta del av den, sprid den, bearbeta den, remixa den, öva, titta och lär och använd och pröva med andras innehåll, visa på möjligheterna med Creative Commons.

Om du vill ha en grundläggande duvning i Creative Commons så kan du alltid ta del av del 1 igen, om inte annat nedan. Som komplement till filmen finns en illustration som du kan ladda ner.

Ska vi lära barn att hantera ”copyright”?

Lessig #ind12 by K.Alexanderson CC (by)

Det var en av många frågor som ställdes till Lawrence Lessig i tisdags förmiddag på Internetdagarna. Lawrence Lessig är en av de fäderna till Creative Commons. Under sitt key-note-anförande pratade Lessig om upphovsrätten/copyrighten måste justeras för en tid där Internet finns, och fungera så att barn inte kriminaliseras genom sitt agerande på Internet, genom att de remixar, delar och skapar utifrån andras skapande. Ett argumentet som Lessig framförde var att en förändring av upphovsrätten behövs för att den ska fungera så att 15-åring kan förstå den.

Med bakgrund av detta var det intressant att få Lessig svar på frågan om och eventuellt hans insikter om eller hur upphovsrätt/copyright ska läras ut till barn.

copyright-hacking by entapir (Jesper Wallerborg) cc (by)

Svaret som vi fick var, att det inte är upphovsrätt som ska läras ut, utan förståelse och kunskap om konstnärernas kunskaper och deras arbete. Istället för att lära ut ”lag” så bör vi lära ut en förståelse för den arbetsinsats som konstnärerna lagt ner för att skapa ett verk. Lessig menade att detta kunde ske genom att låta elever arbeta med att skapa parafraser, försöka att skapa ett eget ”konstnärligt verk” med utgångspunkt i en konstnärs verk. Jag förstod det så att elever/barn/ungdomar kan lära sig att förstå Pollocks storhet och hans arbetsinsats genom att inom ramen för skolan göra en egen Pollock. Genom att söka skapa ett eget konstnärligt verk så kommer eleverna förstå att det kräver mycket arbete och en rejäl insats, och då kommer eleverna också utveckla en förståelse och respekt för den arbetsinsats som finns bakom andras skapande.

Jag tror att lärande sker genom imitation, genom att härma, och jag tror att elever/barn/ungdomar kan få insikt om hur mycket arbete som ligger bakom ett verk genom att själva söka skapa en kopia. Jag tror också att barn genom insikten om den arbetsinsats som ligger bakom ett verk lär sig respektera konstnärens kunskaper. Sedan behöver vi lära ut att de ska erkänna upphovsmannen.

Jag instämmer i Lessigs slutsats att upphovsrätten behöver fungera för barn där Internet är en naturlig del. Jag instämmer också i att skolan kan lära ut respekt för andras skapande. Jag tycker att barn ska få sprida sina parafraser, sina försök, de ska lära sig vara stolta över sitt skapande och stolt få sprida de förebilder som de har för sitt lärande, och det kan inte alltid ske i med den lagstiftning som finns, och i förhållande till det behöver skolan lära ut de grundläggande reglerna som finns kring upphovsrätten, åtminstone så länge lagstiftningen inte revideras för en vardag där Internet är en naturlig del i skolan och vardagen.

Du kan ta del av Lessigs keynote via Youtube, eller här nedan.