Etikettarkiv: upphovsrätt

Om mina bilden inte var ”adorable”, hur skulle de då tas emot?

Jag har varit i Helsingborg över dagen och pratat om Creative Commons, upphovsrätt och webbpublicering i skolan. Det är roligt att prata om det som ligger en nära om hjärtat, och det är grymt roligt att träffa intresserade och initierade lärare. De ställer alltid så bra, relevanta och intressanta frågor. De kommer med vardagen och problematiserar och ställer bra och intressanta frågor, kring stort såväl som smått.

I presentationen kring Creative Commons använde jag mig själv och mitt eget fotograferande som ett exempel på hur Creative Commons kan fungera, att licenserna fungerar att de gör att andra tar möjligheten att sprida, bearbeta och skapa utifrån det som jag skapar.

Vi pratade om hur bilderna bemöts, och frågan om ”man får göra det som jag gör” kom naturligtvis upp. Mitt svar blev och är: ja, visst får jag det. Kring frågorna om hur mina bilder mottas så ställde Vera Rojas en bra fråga, intressant och relevant:

Vilken betydelse har mina motivval för acceptansen för att ”lånar” George Lukas figurer, att mina bilder är ”adorable” (romantiska, vardagliga, känslofyllda). Hur hade mottagande sett ut om jag valt att använda dem (George Lukas skapelser) för att problematisera frågor som ”barnporr” eller homosexualitet eller barnsoldater eller något annat kanske mer kontroversiellt. Hur hade reaktionen varit då?

Hade det varit lika lätt att ta till sig bilderna? Lika lätt att tycka att de är underbara… eller skulle vi se på dem på ett annat sätt?

För kännedom – jag är fortfarande besviken Yahoo! Games

I lördags blev mina bilder publicerade på  Yahoo! Games.

Jag blev smickrad över att bli tillfrågad, och glad att de tycker om mitt arbete, men min upplevelse är att företag som Yahoo borde känna till en del om avtal, och de vet om inte annat hur man skriver oskäliga avtalsvillkor, fast det är väl bara en del av Internet?

De villkor som Yahoo! Games ville publicera mina bilder under upplevde jag som oskäliga, så jag tyckte inte att jag behövde svara, eller ens bry mig om att avvisa dem. Jag är tydlig med hur jag vill sprida mina verk då jag valt att använda en Creative Commons licens för att dela mitt arbete eller mina bilder.

När Yahoo publicerade mina bilder så trodde jag till en början att de gjort det under min Creative Commons licens, eftersom jag inte samtyckt till några villkor. Men på deras blogg stod det inget om Creative Commons, bara en kort attribution till mig, inget om villkoren under vilka jag delar mina bilder. Jag blev stum, vad skulle jag göra? Bara vara smickrad, eller skulle jag skrika ut min frustration, eller vad?

Jag gjorde det senare, skrev en bloggpost, skicka ett mejl till Yahoo! och berätta för dem att jag upplevde att deras villkor som de ville dela mina bilder under inte var skäliga och jag berättade också att jag valt att dela det jag skapar under en Creative Commons licens. Sedan bad jag Yahoo om följande (citat från mitt mejl):

 please tell your community that my pictures are available under Creative Commons and the license. And Please tell your community that you missed that little bit of information when you published my work, and then follow the terms.

Så vad hände, vad gjorde Yahoo?

Många långa timmar senare svarade de, och sa, vi kommer att ta ner bilderna och sedan skrev de att de skulle (citat):

inform our community as you requested

Och ja, de tog ner bilderna, men de tycktes inte ha läst hela mitt önskemål om att berätta hur jag delar mina bilder, under Creative Commons. Följande stod i samband med den svarta bilden:

per the author’s request, these images have been taken off Yahoo.com, but you can see them on the author’s Flickr stream here: http://bit.ly/yAOfc6

 

Var står det att jag delar mina bilder under Creative Commons? Missade ni den delen Yahoo? Varför berättade inte Yahoo för sitt community att jag delar mitt arbete under en Creative Commons licens?

Läser du villkoren lilla vän?

Smickrande spam eller vad…

Precis innan jag gick och lade mig fick jag ett mejl adresserat till Jeannine från en Content producer på Yahoo! Games. Enligt mejlet har han hittat mina bilder på flickr och vill nu be om tillstånd att använda dem för att de eventuellt skulle kunna hamna på Yahoo.com:s hemsida och i ett galleri på Yahoo! Games.

Sedan står följande (min fetstil):

We believe that your participation in this would be a good opportunity for promoting your photography.

To allow us to include your photos as stated above, we need your consent.
Therefore, if you agree with the below terms in connection with Yahoo! Inc.’s use of your photos, please reply to this email with the term AGREE in caps.

Terms of License Grant:

(1) You retain ownership of your Photos, however, you grant to Yahoo! Inc. a non-exclusive, worldwide, royalty-free license (but not the obligation) to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, your Photos on Yahoo! News and local Yahoo! News sites in other countries.

(2) You represent and warrant that your Photo is an original work taken by you and you own or have the necessary rights to all copyrights or other proprietary rights in your Photos. You also represent that you are over 18 years old.

(3) To the extent that your Photos are displayed on Yahoo! Inc.’s pages, Yahoo! Inc. will provide a link from your Photos to the gallery and associate an alt tag displaying your Flickr screen name in connection with the Photos.

 

The Yahoo! and Flickr teams are honored in having your presence in the Flickr community. Your contribution would be sincerely appreciated.

 

We’d also like to send on a brief questionnaire so you can provide some context about the inspiration behind this project.

 

I look forward to hearing from you.

Det spännande med mejlet är flera saker, dels att jag ska svara att jag Godkänner avtalet genom ett mejl, är det juridiskt bindande undrar jag? Hur vet de att jag, som upphovsman svarar på mejlet och ingen annan?

Sedan är det villkoren som är så snygga, det framgår att de vill använda mina Stormtrooperbilder, i min fotoström, vilket innebär att de ber att jag ska ge dem rätten att använda över 800 av mina bilder.

Sedan är det villkoren som jag ska godkänna. Vi tar det första:

(1) You retain ownership of your Photos, however, you grant to Yahoo! Inc. a non-exclusive, worldwide, royalty-free license (but not the obligation) to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, your Photos on Yahoo! News and local Yahoo! News sites in other countries.

Läs det långsamt, jag har kvar rättigheterna till mina bilder, men jag ger Yahoo en icke exklusive, royalty fri licens att använda mina bilder, sprida, bearbeta yadayada i alla sorters media. Det jag skulle få är eventuellt en plats på deras webbplats…

Smickrad, javisst, men kom igen jag känner mig som David gentemot Goliat…

Det minsta du kan göra är att erkänna upphovsmannen #creativecommons

När jag lägger upp mina bilder på Internet så gör jag det medvetet med en Creative Commons licens, för att jag vill att bilderna ska få spridas, bearbetas och användas. Jag använder licensen Erkännande, icke-kommersiellt, dela lika. I korthet innebär det att du får sprida, remixa, bygga vidare på bilderna utan att fråga mig först så länge du anger att jag är upphovsman, och så länge du inte tjänar pengar på mina bilder, och att om du remixar, bearbetar eller skapar nya verk med mina bilder som utgångspunkt och du vill sprida ditt verk vidare så ska du sprida det nya verket (remixen eller vad det nu är) under samma licens.

Det är underbart att ta del av hur mina bilder sprids, att de bloggas lite här och lite där, att de används i presentationer, att Creative Commons som fungerar. Mitt fotoprojekt blir ett exempel på det och det gör mig extra stolt.

Jag kan inte hålla koll på om andra gör rätt, så jag tar för givet att de som använder mina bilder följer villkoren som kommer med bilden, själva licensen. Sedan blir jag alltid lika förvånad när jag får reda på att de finns de som inte gör det. Jag fick via Facebook reda på att någon postat en av mina bilder på Instagram, bearbetat en av mina bilder så att säga. Härligt, men denne någon hade inte angett mig som upphovsman, inte heller delat bearbetningen med samma villkor.

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, ska jag bli arg, upprörd eller bara hedrad, för att någon vill förknippas med mina bilder?

Jag tror att jag blir mest hedrad över de som står upp för mig, för mina bilder och uttryckligen säger att om du använder någon annans arbete så bör du berätta vems arbete du bearbetar. Så ett stort tack för att Du berättade Scott Francis, och ett ännu större tack för att du stod upp för min sak. Tack!

Till er andra vill jag låna Scotts ord:

You’re very welcome. It seems to be all too common in this digital age for creative works to be passed freely about, shared and enjoyed for their brilliance, with nary a thought given to acknowledging the artists toiling behind the work. Being an artist myself, I can only hope that someone else out there would stand up for my intellectual property rights if they saw a similar situation occur with my work. And while I have your ear, I have to say, a large circle of people I know are Star Wars nerds (myself included) who thoroughly enjoy your work (number 305 is my personal favorite). Kudos to you for this brilliant set of images, and might I suggest that you watermark them for attributions sake? 🙂

 

Jag vet att jag kommer att göra det, kommer du?

Tillägg 2011-12-03

Läste just Maja Larssons inlägg Copycat och tomma människor, på samma tema, passar bra i detta sammanhang.

vill statuera exempel – fildela inte lille vän

Nyheten om femtonåringen som åtalas få mig att fundera. I mina ögon är åtalet ett till för att statuera exempel. Lagstiftaren har ett behov av att visa att det här är allvarliga saker, och att kränka upphovsrätten. Det är förbjudet, och om du gör det så blir det konsekvenser.

Men även skolan vill vill statuera ett exempel, ni får inte ladda ner upphovsrättsskyddat material på skolans datorer, om ni gör det polisanmäler vi er. Sagt och gjort. Sedan kan man ju diskutera uppsåtet. Har den åtalade haft uppsåt att fildela? Eller inte? I Fildelningsåtal ett olycksfall i arbetet en debattartikel i GP, skriver Måns Svensson, Marcin de Kaminski och Stefan Larsson att de gjort intervjuer med niondeklassare i Linköping så framkommer det att elever i den ålder anser följande i hänvisning till fildelningsfrågan

ungdomarna i allmänhet inte är särskilt intresserade av att distribuera upphovsrättsligt skyddade mediefiler. Däremot är det tydligt att de flesta ungdomarna på ett eller annat sätt regelbundet ser till att skaffa sig kopior av filmer eller musik som de vill titta eller lyssna på. Man bryr sig inte särskilt mycket om att vara del av någon slags dela-med-sig-kultur. Man skulle kunna säga att 15-åringarna hellre är vad man i samhällsvetenskapliga sammanhang brukar kalla för free riders.

Själva fildelningen är alltså inte själva målet utan att få ta del av kultur, film, musik och annat upphovsrättskyddat material gratis/fritt. Fildelning är en del av tekniken som man inte bryr sig om, men här gäller det att statuera exempel, dels från skolans håll och dels från samhällets håll. Det här med att ladda ner upphovsrättsskyddat material det är allvarliga saker.

Om artikelförfattarna har rätt så är det alltså inte fildelning som är målet utan att få ta del av kulturyttringarna, och free rider problemet är ett marknadsmisslyckande som vi troligen inte kan lösa genom att åtala de som utnyttjar den möjligheten, men vi har ju försökt tidigare genom att till exempel döma vapenvägrare till fängelse, vet inte om de hjälpte till för att stärka den allmänna värnplikten. Men det är ju inte min sak att avgöra.

Personligen ser jag många möjligheter för lärare i skolan att diskutera just normer, lagar, rättmedvetande och beteende samt om dessa samspelar i just frågan om fildelning och upphovsrättsintrång.

Vad får man egentligen fotografera ?

Jag fotograferar leksaker, och jag vet att de är mönsterskyddade. De är en del av någon annans varumärke, lego,Mattel och jag tar bilder på dem. Får man det?

Klart man får, jag får plåta leksakerna, frågan handlar om jag får sprida bilderna av dem eller inte… Är leksaker något som uppnår verkshöjd? Är det ett konstnärligt skapande som jag avbildar och sprider? Tveksamt… Men jag får frågan om och om igen om jag inte gör något form av brott eller kanske ett varumärkesintrång…

Frågan får mig att fundera…

Jag får fotografera saker, varumärken, men får jag sprida dessa bilder… Jag vet att jag har fotografer i mitt flöde på flickr som få sina bilder borttagna för att de anses vara någon form av intrång, men jag undrar var går gränsen? Jag använder mina bilder till att sprida dem på nätet, göra presentationer med dem. jag sprider dessutom bilderna under Creative Commons, men får man ta sådana bilder som jag gör.

Får man det? Jag brukar som den skolfröken jag är kasta tillbaka frågan till publiken som då kommer med olika svar:

– Nja, det är ju Lego/mattel som har rätten att sprida bilden av sin produkt. Alltså får du inte.

Men om det är så, får jag då plåta en Volvo och lägga ut den på nätet eller begår jag ett intrång då? Eller kan jag fotografera ett enda varumärke, kan jag ta en enda bild? Var går gränsen? Är vi inte omgivna av varumärken överallt. I reklamfilmer betalar de för att få visa datorns äpple?

Ett annat svar är:

-Jo, det får du, eftersom dina bilder inte uppnår verkshöjd och då spelar det ingen roll.

Jag brukar artigt le och tänka, Jaha…

Själv brukar jag tänka på Nadja Plesner och hennes tavla Darfunica, kanske kan jag hävda att det är konst, inte för att det är någon garanti… Men jag tänker att vad som än är rätt måste ändå prövas av en domstol, och om jag inte tröttnar innan så fortsätter jag väl tills dess…

Surf Academy = låt unga utbilda lärare/vuxna om den digitala vardagen

Jag fick den stora äran att vara med på Surf Academy, som Telenor stod som värd för. Tanken är eleverna ska lära sina lärare om sin nätvardag. (en kort presentation finns i klippet nedan ca 2 minuter in i nyhetssändningen)

Det som är så fantastiskt med att träffa unga och prata om deras nätvardag är att de ger alltid spännande perspektiv på vardagen och verkligheten.

Vi pratade om källor, vad får vi använda och vad får vi inte använda samt under vilka villkor. Vi pratade om Creative Commons, undersökte möjligheter som WikiPedia och Flickr, som källor som elever/lärare fritt får sprida och använda på nätet.

Jag kände mig extremt peppad när jag gick därifrån, över att fått möjligheten att uppleva deras digitala vardag en stund, och i det mötet blivit berikad och fått nya insikter om ungas kraft, engagemang och kreativitet. Deras synsätt på mediet och dess möjligheter.

Vi pratade mycket om bilder och bildens betydelse, vem får ta en bild av mig och publicera den på nätet? Och om någon gör det vem har rättigheter i förhållande till den bilden.

Vi pratade om att hitta information, och jag blev verkligen berikad, sättet att söka, att vara kreativa i sitt sätt att förhålla sig till källor på nätet var grymt!

Vi pratade om källkritik, om hur vi de fakto gör och inte gör, att vi säger en sak, men gör något annat. Tillsammans tyckte jag att vi kom en bit på vägen.

Att får vara en del av initiativet är en stor ära att få vara med, en stor grej!

Min Presentation

En väldigt stolt skolombudsman för Creative Commons Sverige…

När jag blev Creative Commons skolombudsman, så hade jag ganska lite förväntningar på att jag skulle göra skillnad. Och jag ska inte heller påstå att jag vet om jag gör skillnad, men min ”roll” som skolombudsman gör att jag får möjligheten att ta del av hur lärare tillsammans med sina elever arbetar med Creative Commons. Det är stort, häftigt, roligt, inspirerande, fantastiskt och spännande.

Igår kväll fick jag tips om att spana i en grym klassblogg och fick genom den en insikt om hur elever i Uppsala arbetar med Creative Commons. Deras läxa den här veckan är att hitta en bild som är licensierad under Creative Commons och sedan skriva en hänvisning till bilden (det jag övade på igår). De har gjort teckningar för att illustrera licensen Erkännande Icke Kommersiell Inga Bearbetningar, kolla in 🙂

Sedan fick jag nu på kvällen ett fantastiskt meddelande från Annika Bengtsson som arbetar med Klassrumsnytt och hennes elever har precis smakat på upphovsrätten och bearbetar sina erfarenheter genom att göra filmer som förklarar hur upphovrätten fungerar.

Otroligt fina filmer, men överst i bloggflödet ligger ett inlägg från en elev som berättar om hur eleven tillsammans med sin mamma undersökt vad upphovsrätten är genom att läsa på Skolverkets webbplats och så här skriver eleven:

Om vi fattat rätt så är det så att alla upphovsmän dvs musiker, konstnärer och så får bestämma hur deras verk får användas. Upphovsmannens rätt att bestämma över sin grej bildas i samma ögonblick som det han skapat.

Upphovsrätten skyddar litterära och konstnärliga verk. Det tycker jag låter lite konstigt för vem bestämmer egäntligen vad som är konst? Men upphovsrätten ger ensamrätt och det kan man ju tjäna pengar på om man säljer en låt eller bild eller så.

Upphovsrätten skyddar verket i upp till 70 år efter att uphovsmannen har dött – helt galet länge!!!!!!!!!!!!!!!

Men det är viktigt att veta när vi är så mycket på nätet att man får inte ta vad som helst. Låtar, filmer, bilder eller text! Jag vet inte riktigt vad straffet kan bli men jag tror böta.

Man kan låna bilder av andra och det finns särsilda regler för det och det är nästa kapitel :)

Tjing och pling – en vacker diamantring!

Jag ser fram emot nästa kapitel… Tänk vilken grej, vilken elev och vilken lärare. Jag bara njuter, imponeras och blir stoltare än stoltast (som skolombudsman) Spana in filmerna om Upphovsrätt på Klassrumsnytt, Vi lär nytt, Upphovsrätt, Vi lär oss mer så får ni också en inblick i hur elever förstår och resonerar kring upphovsrätten.

 

 

Upphovsrätt ur ett elevperspektiv

Jag arbetar med att stimulera lärare och elever. Jag har lyckan att få visa på möjligheter med att arbeta med webben i skolan, men inget i vår vardag är väl enkelt och bara rätt fram.

Webben och webbpublicering ger mycket möjligheter men samtidigt skapar det nya hinder och nya utmaningar. En av de utmaningar som vi möter när vi arbetar med webbpublicering, som alla som publicerar sig på nätet möter är upphovsrätten. Den ger oss som skapar en så exklusiv rätt, vi har rätt att besluta om hur vi vill och inte vill att våra verk ska få spridas, och det är gott att ingen bara kan ta mina verk och göra, sprida, publicera dem var de vill utan mitt medgivande. Det är en utmaning.

The Clone is practicing for the vacation

The Clone is practicing for the vacation av Kristina Alexanderson

Jag handledde en elev, Emelie Wenthzel, som modebloggade som projektarbet, och ni som läser modebloggar vet att kläderna är viktiga lika viktiga är assocearerna, hur gör man då och hur resonerar egentligen elever kring upphovsrätten?

En av mina elever Emelie Wenthzel skrev så här i samband med hennes projektarbete:

Upphovsrättslagen tycker jag är lite jobbig i bloggande sammanhang. Jag skulle gärna göra som andra bloggare och bara ta lite bild hit och hit och lägga upp de på min blogg, men jag lagen lyda och därför inte göra det. Upphovsrättslagen (1960:729) säger att:

Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som föreskrivs i det följande, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.

I samma lag står det även att:

Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Jag tolkar det här som att man inte får tillåtelse att publicera någon annans verk (i mitt fall någon annans bilder) och om man gör det måste man hänvisa till upphovsmannen. Jag hittade en blogg på aftonbladet där bloggaren svarar på frågor angående upphovsrätt. Han hävdar följande:

Upphovsrätten gäller ALLTID om inte den andre explicit sagt: varsågod och använd. T ex får man använda cliparts i MS Word enligt den principen.

Länken som bloggaren har hänvisat är en sida på Sveriges Riksdag som verkar vara nere. Så jag kan ju inte förlita mig på att denna person har rätt. Han skriver även:

”Upphovsrätten gäller inte för bilder äldre än femtio år*. Om sedan någon tagit en bild av en i sig gammal bild/målning, t ex av Mona-Lisa, gäller egentligen att du inte får använda den – proffs vattenstämplar bilderna – men så här på bloggen är det väl ingen större fara.” Detta påstående ger mig inte ett intryck av att han är seriös i sitt bloggande i förhållande till vad lagen säger.

Jag hittade nu en anna blogg som heter What’s eating Solli?[länken gäller inte längre] Och hon skriver i sitt inlägg

”bra fakta att veta innan man publicerar andras bilder på sin blogg..” att man med tillåtelse och hänsivning till källan får publicera andra bilder. Men då krävs alltså TILLÅTELSE från upphovsmannen. Den här bloggaren gör en smart koppling till att man går inte til biblioteket och lånar en bok utan att registerar sitt lån. På samma sätt ska man inte låna en bild utan att ”registera” lånet, dvs få tillåtelse av upphovsmannen.

Källan denna bloggare hänvisar till är följade länk http://www.sfoto.se/pdf/uppslagsbok/upphovsratt.pdf som i sin tur uppger Upprättslagen (1960:792) som källa.

Så denna anser jag vara pålitlig. På sidan står det i stort sätt att det är förbjudet att ta bilder från nätet om du inte har en överenskommelse med ägaren till bilden.

De bilderna jag har publicerat på min blogg har jag antingen tagit själv (alltså är jag upphovsmannen till dem) eller så har jag fått tillåtelse av sidan där bilderna finns publicerade. Jag har förlitat mig på att personerna som har gett tillstånd att publicera deras bilder har rätten att ge mig bilderna och jag hoppas att dom har det.

Det sista tycker jag är vackert, fint och tydligt. Äsch jag tycker att hela inlägget är ärligt tydligt och bra. Emelie har gjort efterforskning och tagit reda på vad som gäller. Hon har granskat sina källor, värderat dem och sedan kommit till en slutsats. Sannolikt har även Fanny Bäcklund gjort det när hon förklarar upphovsrätten på följande sätt. Det är så fint att jag inte vet var jag ska ta vägen:

”Upphovsrättslagen kommer att skydda det jag skriver och bilderna som jag lägger in eftersom, man får inte ta bilder och text från någon utan att fråga. Om någon tar min text eller bild utan att fråga så kan man anmäla dem för att de inte följt upphovsrättslagen.”

för precis så är det. Det är så rätt, så tydligt.

Och ja, jag har elevens tillstånd att publicera hennes inlägg, och Fannys text publicerar jag i enlighet med den citaträtt som upphovsrätten medger.

Varför ska skolan bry sig om Copyright-frågor?

Do you really think that Clones come from Clooney?

Jag inser att många lärare ställer sig den frågan, vad är nyttan, varför ska jag lära mina elever Upphovsrätt, vem bryr sig? Kommer någon att upptäcka om jag eller mina elever lånar en bild, länkar till en film på Youtube? Vem bryr sig om upphovsrätten i skolan? Vilka är argumenten? Vilka är skälen? Fyller upphovsrätten någon funktion?

Igår när jag var ute i Täby och prata om just upphovsrätt och skolan, webben och internet. Så stod det såklart, i samtalet efter min föreläsning sa Karin som bjudit in mig:

Många lärare säger: ”Äsch det spelar ingen roll de använder ju bara bilderna, eller vi använder ju bara filmerna i undervisningen. Det är ju bara för skolarbete.

”Det är bara skolarbete”

Skolarbete ska inte vara ett ”bara”

Min tes, är tydlig och den följer mig ständigt. Syftet med skolarbete kan inte bara vara för skolan, för läraren eller bara för att ett betyg. Skolarbete måste ha ett vidare syfte, varför ska man annars göra det? Om det inte finns ett vidare syfte med skolan, hur ska vi då kunna motivera våra elever att lära sig? Kan de överhuvudtaget förstå varför de ska gå i skolan då?

Skolan ska vara en institution för lärande, för att stimulera lärande, men lärande kan inte ske i ett vakuum och skolan behöver bli en del av verkligheten, använda vardagen, verkligheten, och förhålla sig till verkligheten i sitt arbete, i skapande av uppgifter, för att utmana elever och att arbeta med riktiga mottagare, med webben, med att få elevers arbeten att nå fler, få ett större syfte stimulerar och skapar motivation, det visar webbstjärnan. Men i ett arbetet med att låta skolarbetet nå fler mottagare, hamna på webben måste lärare i skolan också förhålla sig till verkligheten, till sådana saker som upphovsrätt och de konsekvenser som den får för att sprida andras verk. Jag vet att det är många som gör det, men de ställer också frågan om deras elever med, se Öpedagogen | Vad är då meningen med … :

– Ja men …. det är inte säkert att andra elever och vuxna vet vad som gäller om de vill låna text, bild eller filmer från vår blogg. Alltså, de kanske bara tar utan att fråga eller hänvisa och vad är det då för mening med att vi vet vad som gäller och inte de?

Vad är meningen med att känna till, vara medveten och ha kunskap om upphovsrätt, Creative Commonslicensierat material och  copyright? Ta dig en funderare och lär dig själv och dina elever om vad som gäller när du och de lånar material av andra.

Skolarbete ska inte var ett

äsch, vi bryr oss inte om det, det är ju ändå bara skolarbete

Skolarbete måste stimulera, vara verklighetsförankrat och fylla ett tydligt syfte. Webben och webbpublicering är ett sätt, det finns fler, men det är viktigt att vi höjer skolarbetets status och funktion och det kan bara göras om skolarbetet känns relevant och viktigt, kanske ska man säga att det behöver vara på riktigt.

Ett annat skäl finns i mitt inlägg på Creative Commons Sverige Varför arbeta med Creative Commons i skolan