Etikettarkiv: upphovsrätten

Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

Jag läser med spänning, som en bra roman, Stefan Högberg och Lennart Guldbrandssons kriterier för att avgöra om en bild är ett verk. Jag håller med om att det är svårt och komplicerat att fotografier har två skyddsformer, att lagstiftaren skiljer på bild och verk, och att det kanske komplicerar saker när det kommer till att tillgängliggöra kulturarvet. Men frågan jag ställer mig är om Lennarts och Stefans utredning gör det enklare.

Sedan undrar jag över vilket problem de vill komma åt och hitta lösningen på, att skilja på fotografiska bilder och fotografiska verk, eller om problemet egentligen är ett annat…

Stefan och Lennart listar tio kriterier som de anser att man bör titta på för att avgöra om en bild är ett verk, jag har inte tänkt att lista dem här.

Jag undrar om problemet är att fotografier inte ska ha samma skydd, liksom annat konstnärligt skapande, eller om problemet de vill komma åt är de långa skyddstiderna? Jag är inte säker. Sedan ställer jag mig frågan om samma kriterier hade fungerat för litterära texter? Om jag skulle överföra kriterierna på andra konstnärliga uttryck skulle de fungera även då? Skulle man kunna säga att en text som uppnår dessa tio kriterier saknar verkshöjd? Utgår vi från att en text/bild/ett musikstycke/drama etc i utgångsläget inte har verkshöjd?

Sedan vänder jag mig mot kriteriet om vardagsskildringar, och undrar kort: hur kom ni fram till det? Och så tänker jag på Sally Mann.

I förhållande till deras lista funderar jag mycket kring vad ett fotografi är och vad en fotograf tillför till bilden. Hur skapas en bild, och i vilken mån kan betraktaren avgöra en bilds ”verkshöjd” utifrån endast bilden? Jag är inte heller säker på att jag håller med dem fullt ut i deras definitioner kring vad som är ett verk och en bild. De har bara exempel på ”bilder”, några som jag utan tvekan skulle kunna se som verk 😉

Som sagt jag är osäker på vilket problem de vill angripa, om det är begreppet verkshöjd, eller fotografiet som konstform, eller lagstiftarens otydlighet när det kommer till bild och verk när det gäller fotografier i upphovsrättslagen, eller om det är oviljan att tillgängliggöra bilder från kulturarvssektorn…

Slutligen undrar jag kring följande formulering:

”Notera alltså att utgångspunkten är att fotografiet inte uppnår verkshöjd, och det faller på bilden att ”bevisa” sin status som fotografiskt verk.”

Hur kan det falla på ”bilden att bevisa sin status som fotografiskt verk”? Bildens status måste väl ändå bero på intentionernas hos den som skapat den, eller? Eller är fotografier bara resultatet av en viss teknik för att leka med ljus?

Varför är det så svårt att tala om vem som har tagit bilden?

Jag vaknade i lördagsmorgon. I min mejlbox hade jag fått reda på att en av mina bilder blivit publicerad på en blogg, helt utanför mitt traditionella nätverk, på en blogg som inte handlar om skola, upphovsrätt, källkritik, sociala medier, eller om leksaker, star wars, clone wars eller något sådant. Bilden hade blivit publicerad för att illustera ett resonemang i en annan fråga, jag behöver inte säga vilken.

Jag var innerligt glad, och smickrad, och tycker att det är roligt att mina bilder får spridning. Det är liksom själva tanken med Creative Commons, men när jag kom in på bloggposten insåg jag att den som valt att publicera bilden inte följt licensen som jag lagt på mina bilder. Jag bestämde mig för att mejla och säga att :

mitt namn är Kristina Alexanderson och jag hittade din blogg av en tillfällighet och blev väldigt glad och smickrad över att du valt att illustrera ett av dina inlägg med en av mina bilder. Det är väldigt roligt, och jag tar bilder för att de ska användas och spridas, eftersom jag har lagt ut dem under en Creative Commons licens, men det innebär också att du som väljer att sprida mina bilder har ett ansvar att berätta att det är jag som har tagit bilden, berätta vad den heter samt att den ligger under Creative Commons samt vilken licens.

Det ska enligt det avtal som du ingå med mig ska bildhänvisningen innehålla följande:

[BILD]

A suprise attack (länkad till http://www.flickr.com/photos/kalexanderson/5447782973/) av Kristina Alexanderson (länkad tillhttp://www.flickr.com/photos/kalexanderson/) CC (by, nc, sa) med en länk till licenstexten http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.0/

Jag skulle vilja att du klistrade in följande kodsnutt under eller i anslutning till bilden.

<a href=”http://www.flickr.com/photos/kalexanderson/5447782973/”>A suprise attack</a> av <a href=”http://www.flickr.com/photos/kalexanderson/”>Kristina Alexanderson</a> CC (<a href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.0/”>by, nc, sa</a>)

Har du frågor, funderingar kring Creative Commons, eller hur du får använda bilder under Creative Commons licenser så tycker jag att du ska kolla in vår blogg på http://creativecommons.se

Mvh Kristina
Skolombudman för Creative Commons i Sverige

Sedan tänkte jag naturligtvis kommer jag att få ett erkännande, mitt namn och mina bilder kommer att nå nya mottagare. Jag väntade hela dagen på mejl, på ett svar, på att bloggposten skulle innehålla ett erkännande i enlighet med Creative Commons. På kvällen strax innan jag skulle lägga mig så surfar jag in på bloggen och möts av samma bloggpost men illustrerad med en annan bild. Mejlboxen förblev tom.

Nu står jag här frågande, varför är det så svårt att erkänna att bilder har en upphovsman? Att bilden som jag väljer att illustrerar mitt resonemang har skapats av någon annan? Jag trodde det berodde på okunskap, men nu undrar jag om det beror på att det är fult med en hänvisning, eller om det beror på att bilden har en så låg status?

Fråga först, använd sen…

Bilden heter Maggio är tagen av Rebecka Gustafsson (c)

Upphovsrätten snubblar alla vi som befinner oss på nätet från tid till annan. Och frågan som man som webbpublicist måste ställa sig är:

  • vad innebär den, samt
  • hur ska jag förhålla sig till den?

Min uppfattning är att utan att ha kunskap om en fråga kan du knappast förhålla dig medvetet till det. Där för ägnar vi på Webbstjärnan ganska mycket tid och resurser till att försöka förklara vad upphovsrätten innebär. Men när jag som är projektledare för .se|Webbstjärnan tittar igenom webbsidor i vårt projekt så inser jag att det inte riktigt är så enkelt att det räcker med en artikel här eller där, ett seminarie hit eller dit (nästa den 16 mars), en guide mer (som Klangs Copyright-copyleft) eller mindre (som min om Creative Commons).

Alla som publicerar sig på webben måste på ett eller annat sätt göra ett försök att förhålla sig till upphovsrätten.

I mitt arbete ser jag många väldigt bra sajter. Det är många som väljer bilder, bra bilder som den av Veronica Maggio och sedan skriver de en länk till en google-sökning som källa. I dessa exempel kan jag inte hitta referenser till vem som tagit bilden, på vilken webbplats bilden hittades på nätet eller om den som publicerat den har bett om tillstånd av upphovsmannen.

I mitt arbete på Webbstjärnan ställer jag mig då frågan:

Hmmm varför? Varför gör de så? Varför ser det ut så här?

http://www.google.com/imgres?imgurl=http://farm5.static.flickr.com/4101/4953617349_62acec9959.jpg&imgrefurl=http://www.flickr.com/photos/rebeckagustafson/page4/&usg=__sH4_SnYL1_iKeo3xASMTbwiXWG4=&h=334&w=500&sz=126&hl=sv&start=0&sig2=Waz1pZ6jAmTjdMqOl3cp8w&zoom=1&tbnid=JRgmgCK71AX0JM:&tbnh=114&tbnw=161&ei=BwA3Tf-3JcehOvXC9M0C&prev=/images%3Fq%3Dmaggio%252Bheroesonthemoon%26hl%3Dsv%26client%3Dsafari%26rls%3Den%26biw%3D1256%26bih%3D664%26tbs%3Disch:1&itbs=1&iact=hc&vpx=110&vpy=73&dur=1458&hovh=183&hovw=275&tx=154&ty=102&oei=BwA3Tf-3JcehOvXC9M0C&esq=1&page=1&ndsp=23&ved=1t:429,r:0,s:0

Det är egentligen inte min sak att spekulera, och det är absolut inte min sak att döma, men jag lockas att tro att dessa bilder med en google-sökning som referens är exempel på hur svårt det är att förstå upphovsrätten, för jag tror de vill erkänna källan, och upphovsmannens verk. Men det är inte så lätt att förstå vad upphovsrätten innebär och hur vi som publicerar oss på webben ska förhålla oss till den.

Min tolkning behöver inte vara den rätta, eller den enda. Det kan tänkas att det finns många förklaringar som att den som publicerar:

  • tror att det räcker med att ange google-sökningen som adress, sedan är det fritt fram att använda bilden
  • inte bryr sig om upphovsrätten och vill göra en markering, här hitta jag bilden
  • har frågat om lov och tror att länken till bildsökningen på Google är en fullgod källreferens

Sedan finns det naturligtvis massor med andra förklaring. Men om min hypotes stämmer att de som anger söklänken, eller länken till webbplatsen där de hittat bilden så är det så att många har svårt att förstå hur upphovsrätten fungerar på nätet. Och om det är så att de som gör som ovan tror att länken räcker så behövs det kanske information så att de ska kunna förhålla sig medvetet. Kunskap ger oss användare makt att fatta ett övervägt beslut.

Vad är upphovsrätten?

Upphovsrätten är en lag som skyddar och ger upphovsmannen ensamrätt att bestämma över sitt verk.

Det innebär att i mitt exempel ovan är det Rebecka Gustafson som har ensamrätten att bestämma hur hon vill att hennes verk ska spridas. Och för att jag ska få föra ut det till allmänheten måste jag fråga henne om lov. Jag måste få upphovsmannens tillstånd och det är bra att få det skriftligt. Ett väldigt enkelt sätt är att skicka ett mejl. Det gjorde jag till Rebecka som svarade:

Hej Kristina,

Vad kul att du gillar min bild. Självklart får du låna den, tack för att du frågade först. Ange bara mig som upphovsman och länka gärna till bilden på Flickr så går det jättebra.

Rebeckas tillstånd innebär att jag får återpublicera hennes bild på min blogg, men jag måste vara tydlig och ange henne som upphovsman och titeln på verket. Jag har hennes tillstånd att använda bilden/verket i detta sammanhang, om jag vill använda den i andra sammanhang till exempel i min bok så måste jag fråga om lov igen. Det är enligt upphovsrätten Rebecka Gustafson som har ensamrätt att bestämma över sitt verk så länge som upphovsrätten gäller.

Även Michaela Mueller har jag frågat om lov genom att skicka ett mejl och berättat vad jag vill och hur jag vill använda hennes bild samt i vilket sammanhang och jag har fått hennes tillstånd.

Michaela Mueller  är tydligt  i förhållande till hur hon vill att jag som användare ska förhålla mig till hennes bild på flickr, under bilden har hon lagt till en text som säger vad som gäller:

Ruins av Michaela Mueller

Så kort och gott, upphovsrätten ger skaparen eller upphovsmannen ensamrätt att bestämma hur du får sprida hans/hennes verk, och att publicera någon annans verk på internet innebär onekligen att sprida.

Du måste

1. fråga först och tillstånd
om du får ja
2. ska du ange upphovman och verkets titel

För att du inte ska kränka upphovsmannens rätt att bestämma över sitt verk i enlighet med upphovsrätten. Min erfarenhet är att om jag frågar så får jag för det mesta ja. Jag har frågat Harding och fått ja, CobraSnake, Rebecka Gustafson, Michaela Mueller och fått ja…

Jag modebloggar om Dagens Outfit (enl upphovsrätten)

Nu har jag efter inrådan av min kloka kollega, Rebecka Gustafson försökt lära mig mer om den Street-mode-bloggare som jag skulle använda läckra coola bilder av, och jag tillstå hans bilder är mycket, kanske lite väl mycket för min smak.

Den delen av hans sajt som handlar om mode handlar om second-hand-kläder, gott, men ändå fastnar jag länge och väl i partyträsket och njuter fullt ut av partybilderna. Men jag inser att det vore att fega att välja en partybild eftersom jag tidigare lovat att skriva ett inlägg som modebloggerska för upphovsrätten.

En bild som faller mig fullständigt på läppen är den nedan den klänningen skulle jag vilja ha och den är tagen av ingen mindre än The Cobra Snake. Så dagens outfit blir:

SUPER 70’S ”AUTUMN FLOWERS” FRINGE COLLAR MAXI-DRESS av  The Cobra snake

Klänningen får mig att tänka på köket hemma i barndomshemmet i samma gula färg som blommorna på klänningen. Sedan har klänningen vackert fall. Jag gillar dessutom detaljerna i halsen. Sedan älskar jag blommorna så tidstypiska och de får mig att minnas min barndomssomrar. Njuter fullt ut. Den klänningen skulle jag vilja ha i min garderob. Själva bilden är också i sin konstruktion underbar, med modellens röda hår som kommer igen i bakgrunden. Kanske skulle jag byta ut mina kloner och välja andra motiv för mina bilder, The Cobra Snakes bilder ger onekligen mersmak.

Bilden får jag använda trots att den ligger under copyright eller är skyddad av upphovsrätten, eftersom jag har bett om lov, och sedan gör jag det som jag i löftet om att få använda bilden gör, uppger upphovsmannen på det sätt som han har önskat.

.