Etikettarkiv: utbildning

Framtidens lärare – behöver läsa Kirkegaards ödmjukheten

I många sammanhang som jag befinner mig i pratas det om framtiden. I fredags var jag på en halvdags konferens kring framtidens lärare. Dagen avslutades med att vi fick reflektera över vilka egenskaper en god ”framtida” lärare bör ha.

Mina tankar kring framtidens lärare och de kunskaper som en god lärare ska ha är mycket sammanfattade i Kirkegaards nedanstående text. Det handlar om ödmjukhet, att se den andra, finna den andra och börja där den andra är.

I skolan vet jag att det är massor med lärare som just arbetar så, och tar elever till de mål som finns med skolan. Verktygen som sedan ska användas måste vara de som hjälper den andra att nå målen. I debatten kring vilka verktyg skolan ska använda behövs också ödmjukhet, och inte bara en vilja att härska.

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måsta jag först finna henne
där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.

Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.

 

Sören Kirkegaard

En reflektion kring bloggande lärare

Igår kväll hade jag lyckan att höra Anette Holmqvist som pratade om sociala medier och hur man kan använda sociala medier i skolan. Under sin presentation av bloggar stannade Anette upp vid lärarbloggarna och pratade om dessa lärarbloggar blir verktyg för lärare att vara opionsbildare, och hon ställde den retoriska frågan om:

Varför hörs lärare på nätet men inte traditionella medier? Vad beror det på?

Anette prövade tanken om att det är tryggt att yttra åsikter, tankar på sin blogg, sin webbplats, min plats på nätet. Kanske är det så, jag tror dock att det finns en rad andra förklaringar som att ligger i traditionella medier och deras sätt att arbeta.

Bloggen ger oss som vill prata om skola en arena! Den får vi inte i traditionella medier.

Det finns väldigt litet utrymme för individuella röster, för enskilda lärarröster som vill delta i debatten. Lärare blir inte tillfrågade, utan journalister frågar våra fackföreningarna LR och Lärarförbundet som uttalar sig för sina medlemmars, för lärarna. I bästa fall blir en enskild lärare ett exempel för hur lärarens vardag ser ut, hur skolan fungerar, hur vi arbetar i skolan och varför. Eller så blir en lärare en bild för hur skolan inte fungerar, det är lärarnas fel, eller brister som belyses. Men när traditionella medier vill debattera skola/lärare/lärande/utbildning/kunskap/bildning är det andra grupper som pratar om hur det är i skolan och vad skolan behöver. Sällan tillfrågas ”vi vanliga lärare”, man pratar om oss och de fel vi gör.

Tidningar, TV, Radio eller traditionella medier är dessutom låsta i sin form och har ett begränsat innehåll. En begränsad tid, en viss mängd sidor. Dessa sidor har olika funktioner och om jag vill ge min personliga bild av skolan, av hur det att vara lärare är insändarsida kanske en möjlighet, i bästa fall kan jag få en roll i ett reportage om skolvardagen. På nätet har jag liksom alla andra möjligheter att yttra min åsikt, dela mina erfarenheter, ge min bild på lärande. Den möjligheten får jag inte i traditionella medier pga den konstruktion som finns i medieformen.

Att få skriva om min bild av skolan, att få ge en bild av hur jag ser på lärande och mitt arbete är viktigt för mig och den bilden, den berättelsen får sällan eller aldrig får inte plats i de traditionella medierna.

Sedan var det frågan om it i skolan och undervisningen

where is he?

Where is he?

Ända sedan rundbordssamtalet förra veckan har jag haft intentionen att skriva ner mina reflektioner, men … (ni behöver inte höra att hunden åt upp mina anteckningar, så…)

Jag blev precis som Jonas Hällebrand glad över att Anna-Karin Hatt gjorde en skillnad på skola och utbildning. Men så här en liten drygt en vecka senare så är det några saker en digital agenda bör fokusera på:

Den stora frågan handlar om vad vi, regeringen, skolpolitiken vill ska it användas till det finns olika perspektiv och olika synsätt som kanske kan sammanfattas i följande:

  1. IT är ett viktigt administrativt verktyg för dokumentation
  2. IT, ska bara ersätta dagens lärobok, penna, ett verktyg för att lära ut det vi lärt ut tidigare
  3. IT är ett verktyg som hjälper oss att ”göra rätt” laga hålen, fylla luckorna, förbättra resultaten
  4. IT är ett medium och ett verktyg som skapar nya förutsättande för lärande och ett nytt sätt att se på kunskap

och jag undrar stilla om det är så att regeringen genom uppropet om digital agenda anser att it främst ska vara ett administrativt verktyg, ett för dokumentation, frånvaro-rapportering, iup-dokumentation etc. Vad får mig att tro det? Flera saker i mina anteckningar:

Dels att ministern uppmanade samtalet att beröra just it som it som ett administrativt verktyg för skolan, dels att i slutet av mina anteckningar står det

it har inget egenvärde i sig, gåspenna till high-tech, mskligt, fokus på lärare och elever, forskning, vad behövs vad gör vi rätt vad gör vi fel?

Men den centrala frågan för en digital agenda för skola och utbildning måste handla om VAD ska IT användas till?

Jag som satt bredvid Anna Karlsson lärare på Viktor Rydbergs Samskola var lite undrande inför frågan om it som administrativt verktyg, för just den aspekten på it i skolan är ganska okontroversiell, vi kände båda att it som administrativt verktyg var mer eller mindre en självklarhet, så kanske det inte är, men om det inte är det så beror det snarare på tillgång…

Min åsikt är att någon måste säga att skolan inte längre kan vara en verksamhet som sker i slutet rum, i en sluten kupa, med egna eller konstruerade förutsättningar, vi kan inte prata om framtiden, om något som ska ske. Vi behöver prata om nuet och agera! IT är en naturlig del av vardagen och borde vara en naturlig del av skolvardagen, som medium (internet) men även som ett verktyg för att underlätta lärande, samarbeten, förståelse, möjligheten till lärande.

Tankar inför samtal med Anna-Karin Hatt om digital agenda för skolan

Running out of the smoke

Läser på DN.se att Sverige ska bli bäst på it, där it-ministern pratar om de rundabordsamtal som hon har på olika teman kopplat till it-frågorna. Naturligtvis kommer skolan upp :

– Ett annat område där vi har mycket kvar att göra handlar om it-användningen i skolan. En elev kan ha svårt att ta till sig utbildningen med traditionella läromedel som böcker och tryckt material. Men med modern teknik så kan den här eleven prestera precis lika bra som övriga.

– Inom det området kan jag vara orolig. Inom väldigt många områden ligger Sverige i topp vid internationella jämförelser, som tillgången till snabbt bredband och hur många som använder internet dagligen. Men när det gäller it i skolan så halkar vi efter.

Vad beror det på?

– Det handlar inte om ungdomarna, de använder datorer hemma. Men vi behöver dels ha tekniken på plats; skolhuvudmännen måste prioritera att ta in tekniken. Dels måste vi hjälpa lärare att få kompetensutveckling så att de kan använda tekniken på ett bra sätt.

– Det finns undersökningar som visar att fyra lärare kan få dela på en dator. Gå till din egen arbetsplats – på min skulle vi inte drömma om att dela dator med tre andra personer.

Kommer ni att skjuta till extra medel för att exempelvis skolan ska komma ikapp inom det digitala området?

– Det får vi återkomma till. Skolan är ett kommunalt åtagande.

– Det är för tidigt nu att avgöra om vi vill göra särskilda satsningar från statens sida för att snabba på utvecklingen. Staten har ett åtagande när det gäller regleringar; att främja konkurrens och se till att marknaden fungerar.

– Det finns statliga insatser på marginalen där vi går in, men i huvudsak så ska utvecklingen ske på marknadens villkor. Dessutom är utvecklare och konsumenter mycket bättre på att ta fram rätt tjänster. Politiken är i allmänhet ganska dålig på att förutsäga vad som kommer att fungera.

Personligen tycker jag att det är intressant att regeringen identifierat skolan som ett prioriterat område. Men jag vet inte riktigt om jag fullt ut håller med om problemformuleringen. Ungdomar kan mycket, men det är mycket de inte kan, och att skolan beskrivs som en plats där elever kan, men lärare behöver utbildning. Det är kanske en sann bild, men samtidigt är det en skevbild av lärarnas yrke. Lärare kan sitt yrke, de kan lärande, och deras uppgift är att skapa förutsättningar för lärande, och tekniken är ett verktyg som de behöver anamma, men för att de ska ske behövs också tydliga mål. Det behövs dessutom att det finns en tydlig huvudman som säger att digital kompetens är en nyckelkompetens som skolan ska förmedla.

Men denna digitala kompetens får inte vara ett allmänt fluff fluff som ingen har ett ansvar för, målet måste kopplas till undervisningen och enskilda kursplaner, ämnesplaner. Vad menar regeringen med att vi ska bli bäst på it? Vad innebär det i skolan? Är it främst ett administrativt verktyg, eller är det en smart-board, som bara är en förlängning av den svarta tavlan, med en internet-uppkoppling. Smartboarden bygger på ett traditionellt lärande, med en lärare i centrum som förmedlar kunskaper till eleverna, och i bästa fall ett verktyg som eleverna använder periodvis för att redovisa, visa sina färdigheter.

Jag tycker att det är bra att lärare får möjlighet att lära sig hantera de digitala verktygen, men för att de ska komma till användning och ge mervärde måste lärare, liksom jag gjorde se fördelarna, se förtjänsterna med tekniken. De tycks inte som de satsningar som t.ex PIM inte ger så mycket effekt, men det kanske kommer, vad vet jag…

Siffrorna är hämtade ifrån Redovisning av uppdrag om uppföljning av IT-användning och IT- kompetens i förskola, skola och vuxenutbildning. Dnr U2007/7921/SAM/G

De erfarenheter som lärare måste få är att de digitala verktygen, att tekniken underlättar lärande, underlättar kommunikationen med eleverna. Gör det lättare att få syn på de enskilda elevernas insatser, lättare kan få syn på var varje enskild elev befinner sig. Genom digitala verktyg kan vi som lärare kan individualisera vårt arbete och med ganska enkla verktyg skapa förutsättningar för de enskilda elevernas lärande.

Kunskapsskolan står i fokus för regeringen politik, men vad är kunskap i en digital värld? Och var förs det samtalet? En politik, en skolpolitik som handlar om att laga luckor ger kanske inte utrymme för så mycket nytänkande. En skolpolitik som handlar om att förbjuda mobiltelefoner är inte en skolpolitik som främjar digital kompetens, eftersom ett av de verktyg som finns tillgängligt i nästan varje elevs ficka är förbjuden och får inte användas.

Vad är innebär det att bli bäst? Och vem ska ha ansvar för att vi blir bäst? Det tycker jag att regeringen ska fundera kring.

Vikten av utbildning och kunskap

The look of envy
Jag följer diskussionen kring kommunchef och ”affären” i Katrineholm lite på avstånd. Jag läser inlägg av olika karaktär och slås av att en tjänstemans användande av sociala medier kan skrämma så. Tänker på Egypten och inser att internet, sociala medier och de möjligheter som finns i dessa kanaler verkligen är ett hot, de kan och förändrar maktbalansen och kommunchefens agerande och sätt att öppna upp för kommunikation och samtal sätter ”gamla” maktförhållanden i gungning. Det är spännande men reaktionerna är skrämmande, upprörande och svåra att förstå.

I alla de samtal som förs vill jag lyfta många aspekter men en känns extra viktig från mitt perspektiv och det är den som Emaunel Karlstens inlägg Att hantera aggressiv journalists frågor om ngt självklart  på Tabloism 2.o där han avslutar med orden:

Hur han [kommunchef] inser det potentiella hotet, hur artikeln kan skena, och då väljer att publicera journalistens mejl, ber om hjälp om svar och gissningsvis också kommer publicera svaren på sin egen blogg innan svar skickas.
Snacka om att ta kontroll över informationen och nyheten. Egentligen bara det ett tillräckligt bevis på vikten av utbildning och kunskap om hur och varför man använder internet.

Personligen anser jag att hela historien om Kurirens granskning visar på just det behovet. Hur stort och viktigt det är att vi skaffar, erbjuds, tar möjligheten att få kunskap om hur och varför man använder internet. Det handlar om att förstå hur internet som medium medför nya möjligheter såväl som nya hot, hur internet förändrar och sätter gamla maktstrukturer ur spel.

Varför ska man streama?

A modern Wilhelm Tell

Den frågan ställer sig väl alla, varför ska vi göra detta? Och på seminariet Alla Kan Streama kommer Lennart Malm från IBM med svaret. IBM visar på affärsnyttan och den kan sammanfattas till: Affärsnyttan med rörlig bild. Det är

  • kostnadseffektivitet och
  • skapar mervärde

Genom att streama live menar IBM att de

  • når vi fler målgrupper med geografisk spridning,
  • visar att de är synliga och närvarande via denna plattform
  • uppnå öppenhet/tillgänglighet

IBM menar att de öppnar upp och de ger dem större möjligheter att förstå dem de arbetar med, förstå varför det inte blir en dialog, vi kan följa upp och in i sälj, kundvård, konkret, viktigt att komma ihåg.

IBM bygger ett arkiv för att ge mer, för att gör det möjligt att få nya besökare. Fördelen med streamat material är att det är transportabelt, materialet går att flytta på webben, deras ambassadörer kan dela deras material i sina nätverk, sprida IBM:s material och varumärke.

Sedan menar IBM att de genom streamat material också blir mer tillgängliga och lättare kan mäta vad människor är intresserade av.

Sedan säger IBM-killen något väldigt klokt om mätandet av framgång. Det är svårt att mäta, för vad är bra/dåligt och sedan ska man alltid fundera kring sensation vs information. Information skapar trafik under en längre tid sensation skapar trafik under en kort period.

Att använda streaming har också följande fördelar. Det är:

  • Snabbt,
  • enkelt och
  • sänker garden, vi blir mänskligare, mindre instängda

Sandra Wissting visar fördelarna med att använda streaming i skolan i sitt inlägg Elever får feedback på muntlig framställning via Bambuser och hennes upplevelse är i stort sett likvärdig med IBM:s och hon pratar också om mervärdet:

Jag filmade med mobilen, men det går bra att ställa en dator med webbkamera i klassrummet också. Det blev mycket uppskattat! Förutom att föräldrarna fick möjlighet att se hur deras barn agerar i sådana här situationer, så har det gett ett mervärde jag inte hade räknat med innan vi började; Feedback och spegelträning! Något man oftast inte får förrän i vuxen ålder.

Tänk om alla förstod det, precis som Sandra Wissting visar, det finns ett mervärde.

Vilka är de centrala digitala färdigheterna?

Jag läste i helgen Brit Stakstons inlägg om BEFRIAD ZON: bristande digital kunskap är allvarligt för alla, hummade och tänkte hon är klok, hon. Bland annat skriver hon:

Det är allvarligt att så många ännu inte insett hur mycket makt den digitala kunskapen och förståelsen idag redan ger. Makt över beslutsprocesser och makt över den verklighetsbild vi möter. Det handlar om samma grundläggande maktförhållanden som finns mellan de som kan skriva och läsa och de som inte kan.

Kanske är det så att det i första hand handlar om att de digitala medierna förskjuter makten Stakston skriver så här:

Digitaliseringen påverkar redan idag möjligheterna till likvärdig vård eller utbildning, påverkar rättssäkerheten och påverkar den politiska beslutsprocessen. Men vi låtsas som om den inte gör det. De digitala strategierna sker fortfarande alldeles för ofta oerhört slumpmässigt och dessutom ofta med en rudimentär kunskap om den egentliga påverkan på den verksamhet man bedriver. Implementeringen sker ofta med extremt fokus på bara teknik. Kan jämföras med att använda ett språk genom grammatiska termer.

Det hjälper ofta inte ens att själv ha digital kunskap. Det skyddar inte mot de negativa konsekvenserna av för lite kunskap om digitaliseringen i samhället i stort. Kunskapen måste öka inom alla sektorer i samhället.Viljan att lära sig det nya språket som digitaliseringen på sitt sätt är, är allas ansvar.

Just den delen om att alla måste vilja ta del av språket känns viktig, men om man inte har språket, så kan man inte ta del av, förstå betydelsen av det digitala landskapet. Frågan är vad, eller vilka delar som språket består av, vilka är bokstäverna? Vad behöver man kunna vid sidan av att sätta på datorn, koppla upp sig på internet, vilka är de digitala färdigheterna? Är det att öppna webbläsaren, Googla? Eller vilka är de grundläggande färdigheterna? Jag sätter mig och funderar vilka är de grundläggande kunskaperna behövs?  Var ska man lägga ribban? Vilka delar av det ”nya” språket, av digitaliseringen är grundläggande? Vari består den grundläggande bildningen? Vad är digital kompetens?

Personligen anser jag att de centrala handlar om att förstå mediet, internet som arena, vad är det? Sociala medier vad är det, hur fungerar de, och varför? Hur påverkar dessa tekniska plattformar oss som användare, vårt samhälle, vår vardag?

Och jag menar inte att det är enkelt, eller lätt, men om vi ska kunna förstå hur vi ska kunna använda, bruka och deltar i den digitala världen. På så sätt kan vi förstå hur det påverkar oss, och sedan måste vi lära oss och anamma strategier för att kunna hantera det informationsbrus som finns på nätet, färdigheter om hur webbplatser byggs upp så att vi vet var vi ska söka information om vem/vilka som står bakom en webbplats. Vi behöver kunna skilja olika kanaler åt, precis som vi lärde oss skilja en morgontidning från en kvällstidning kan vi behöva lära oss skilja en blogg från en wiki.

Vi behöver färdigheter i hur vi hanterar bedragare på nätet, vad vi ska tänka på när vi handlar online. Vi behöver färdigheter i att hantera, vardagsproblem även på nätet.

Om jag kunde mer om musik så skulle jag göra en musikalisk anspelning, till words, ord det är bara ord, men den digitala klyftan handlar om så mycket mer och insikten om det gör det svårt, för vi behöver orden för att prata om samma sak, men vi behöver inte bara kunna prata vi behöver också lära oss läsa och skriva, och de färdigheterna kan alla erövra. Bekämpa den digitala analfabetismen.

Barn har rätt till en utbildning för sin samtid, sin framtid

ljus och mjuk

Skolan behöver förändras, men också bilden av barn eller snarare de bilder som vi använder för att beskriva den uppväxande generationen. De är barn, men vad är ett barn om inte en människa. Jag vet att det kan tyckas självklart men FN antog barnkonventionen så sent som 1989, och den kom till för att i många länder sågs inte barn som människor med samma värde som vuxna. Barn hade inte och har i många sammanhang inte samma rättigheter som vuxna för att de är barn.

Personligen tycker att vi ska vara försiktiga med de bilder som vi sätter på den uppväxande generationen, en bild som jag har svårt för är den som beskriver barnen, de som föds in i en digital verklighet, som digitala infödingar. Den bilden är stigmatiserande.

Samtidigt blir glad när personer som har en så stark övertygelse som PO Arnäs har läst Pensky, som lanserad begreppet 2001. Och när jag läser inlägget Föräldrar, lärare och politiker och andra immigranter läs detta! på Third Opinion så håller jag med om att skolan i sig är konservativ, att skolan (politiker behöver tänka om). Att skoldebatten handlar om att bevara, den handlar om blindkartor istället för miljödiskussion etc. Eller som PO skriver:

Tyvärr är det nog så att även politiker färgas av sin egen skolgång där alla fick lära sig att kunskap hittas i böcker och att en tyst elev är en bra elev. Att kommunikation under skoltid hindrar barn att fokusera på det som är viktigt. Att en snygg skrivstil är ett tecken på att man har en god utbildning. Att TV-spel är av ondo. Att dagens ungdom är slapp och att de kan tillbringa en hel natt framför ”den där datan” utan att ”göra något vettigt”.

Jag tror att skolan behöver förändras, politiker behöver tänka om, läsa PO Arnäs, och eventuellt Pensky, för att inse att världen har förändrats. Kunskapssynen måste nog ifrågasättas, prövas och samtalas kring. Vår verklighet har förändrats av digital teknik, av teknik på gott och ont, och för att vi och våra barn ska kunna hantera den verklighet, den vardag som är deras/vår, för att de ska kunna hantera och vara förberedda för den framtid som är deras behövs kunskaper om den digitala vardagen, de digitala verktygen.

Vi, jag och PO, är överens, och jag håller med om att vi behöver tänka i termer av vana/ovana digital om vilka värderingar som styr oss samt varför. Vi behöver prata om de rädslor som vi har, de risker som finns. Vi behöver prata om rätten att bestämma över vår information, vår data på nätet. Att vi och våra barn inte bara är konsumenter på nätet utan även medborgare. Vi behöver lära våra elever hantera medier, internet, men vi behöver också lära våra barn allt det där ”vanliga” allt det där om värden, värderingar, samspel och relationer. Att vara närvarande på nätet innebär att befinna sig i ett socialt sammanhang och hur det fungerar behöver vi också lära våra barn.

Våra barn växer upp i en digital värld, men de är människor som behöver kunskap för att kunna förhålla sig till tekniken och dess möjligheter, de behöver kunskaper om vad de olika tjänsterna innebär, möjligheter att hantera, använda samarbeta. De digitala verktygen borde vara självklara, lika självklara som att min son tycker att han ska lära sig skrivstil i skolan (till vilken nytta, undrar jag).

I PO Arnäs inlägg diskuteras Penskys begrepp som i sig bilder eller metaforer för att vår verklighet har förändrats, men samtidig finns i begreppet ”digital inföding” ett tydligt avståndstagande från de unga, de är infödingar med alla de konnotationer som begreppet bär på.

Begreppet digital inföding skriker i sig blir i mina öron att barnkonvention behövs, och med den rätten till att få en adekvat utbildning för den tid som våra barn lever och ska leva i.

Om att använda WordPress i undervisningen

I min undervisning är WordPress mitt viktigaste verktyg. Och jag använder WordPress bloggverktyg för alla former av uppgifter. Anledningen är att WordPress är ett enkelt och användarvänligt verktyg som ger mig som användare mycket möjligheter.  Under föregående läsår hade jag en blogg som min klass hade som inlämningsplats för majoriteten av mina lektionsuppgifter. Och med enkla plugin som Authors widget kan jag hålla reda på precis, vad varje elev gör och inte gör.

Det är enkelt för mig att hålla kolla och inlämningplatsen samt ställe där eleverna hämtar information om uppgifterna ligger på nätet. Alla kan ställa frågor till mig och alla kan se mina svar. Det är inga papper/stenciler som kommer bort eller som försvinner utan allt som eleverna behöver för en uppgift ligger online. Min klassblogg blev som en gigantisk gemensam elevportfölj.

När jag arbetar med fördjupningar och grupparbeten och fördjupningar av olika slag använder jag även WordPress och bloggen, för det är ett verktyg som gör att eleverna lättare kan samarbeta, men samtidigt så dokumenteras processen och varje elevs insats på ett tydligt och enklet sätt. Freeriderproblematiken i grupparbetet blir synligare, och elever gynnas även av att samarbeta.

För de lärare som jag träffade igår i samband med Webbstjärnans Workshop om WordPress i skolan gjorde jag en kort liten presentation som visar på olika sätt att arbeta med WordPress och webbpublicering i skolan, den vill jag gärna dela även med er. Den visar på olika sätt att arbeta med just WordPress som ett verktyg i skolan:

Seniornet en grupp med entusiasm och glöd

Idag har jag haft det stora lyckan att på .SE får arbeta med en grupp seniorer på Seniornet Sweden och lärt dem lite mer om webbpubliceringsverktyget WordPress.

Det har varit en dag fylld med entusiasm, glöd och intresse. Hela dagen har frågorna har farit genom rummet, den ena efter den andra. Alla har velat vara med hela tiden, och alla har tålmodogt väntat in varandra. Finare grupp har jag sällan mött.

Intresset var på topp, och de flesta av de som kom dit för att delta i workshopen hade redan en webbidé, någon hade en webbplats om släkten som han skulle sköta om, eller för lokalföreningen. Några skulle utbilda andra seniorer och ville få ett fempunkts program för WordPress, vilket jag inte kunde leverera. Däremot lovade jag att kolla upp ett översättningsplugin, och hemma vid köksbordet igen hittade jag det qtranslate, och spana in följande bloggpost om själva pluginet Tips för webbprojekt på flera språk.

Så du som ville ha en tvåspråkig sajt, och du som vill få wordpress på svenska sök efter pluginet: qtranslate, och installera svenska som språk, så översätter pluginet WordPress åt dig…

Sedan räckte inte riktigt dagen till för att vi skulle kunna ta oss igenom hela presentationen om skriva för webben, så för mina seniorer så har jag bäddat in den nedan. Spana in den det finns en rad bra tips att använda inför arbetet med era webbplatser.