Etikettarkiv: vänner

Våra redigerade liv i sociala medier borde göra oss mer källkritiska #källkritik

I sociala medier styr vi vilken bild vi vill ge av oss själva, vem vi är och vad vi står för. Vi bestämmer vilken bild vi vill ge av os själva, och många av oss ger en bild av oss själva som:

  • lyckliga
  • framgångsrika
  • vackra
  • empatiska
  • etc

Vi styr av den bild som vi ger av oss själva, och vi tar del av andra redigerade liv. Vi vet att bakom  Facebook-flödet, instagram-bilderna, tweetsen finns en vardag som är grå, fylld med städning, gnabb med ungar, äkta hälfter och tristess. Men vi delar väldigt lite av den vardagen i sociala medier. Medvetenheten om att jag redigerar och styr vilken bild jag vill ge av mig själv och mitt liv i genom de digitala tjänsterna borde vi mångt och mycket lära oss att den information som vi tar del av är vinklad och styrd av det syfte som avsändaren har. Ett samtal kring detta borde göra oss mer källkritiska, men jag tvivlar på att det är så.

Och jag tror anledningen är enkel, vi vill inte tro att våra ”vänner” ger en redigerad bild av sina liv, styrd av de ideal som är norm för vårt sätt att leva. Varje källkritiskt samtal kan starta här: i vilken bild av ditt liv ger du i sociala medier, vilken världsbild tar du del av och vilken bild ger dina vänner av sina liv? Finns det några dammråttor på bilderna eller är alla strålande glada och tillgängliga … och ser livet verkligen ut så? Om inte varför delar vi ”den perfekta bilden” av vår vardag, är en bra fråga att ställa 🙂

Varför vill Facebook att jag granskar något som de redan vet?

Jag har länge, ända sedan jag startade mitt Facebook konto haft ett ambivalent förhållningssätt till Facebook, av många skäl och min ambivalens har också ändrats över tiden. Till en början handlade det om att bilden av en värde på Facebook ofta förknippades med hur många vänner man har på Facebook.

Sedan handlade det om det vi är ”privata” på Facebook eller inte. Jag tycker inte att vi kan vara privata på en arena som är en annonsplattform, allt vi skriver, allt vi delar har funktionen att tydligt koppla ihop mig med potentiella försäljare, med annonser som passar mina behov, medvetna eller omedvetna.

Samtidigt tycker jag om de möjligheter som Facebook innebär, och förstår jag de som vill använda Facebook för att hålla kontakt med personliga vänner. Men privat kan vi inte kalla det som sker på Facebook.

Min Ambivalens handlar också om denna marknadsföring som sker i tid och otid på radion (SR) eller tidningar (Aftonbladet mfl). för Facebook , med argument som att ”alla” eller ”väldigt många” eller en majoritet redan är på Facebook, då kan vi nå våra läsare/våra lyssnare via Facebook. De behöver bara logga in på Facebook så kan vi nå de som vill prata med oss/ som är intresserade av vårt innehåll. Men Facebook är inte en plattform som delar allt du gör till alla de som gillar det du gör, ca 16% av dina vänner ser en av dina statusuppdateringar. Jag når kanske 16% av de som gillar min ”fan-page” på Facebook, jag har inte följt upp siffrorna. Algoritmen som styr vilka uppdateringar du får ta del av beror på ditt agerande på Facebook, vad du gillat tidigare, vilket innehåll som dina vänner/fanpages delar etc.

Möjligheterna finns men styrs av Facebook, vi är alla facebooks användare, det är inte mina ”fan” det är Facebooks användare, mina vänner är också facebooksanvändare.

I fredags när jag loggade in väckte Facebook än en gång min ambivalens. Jag loggar in och i huvudet på min ”vägg” så står följande:

Jag ska granska mitt mobilnummer och se till att det är rätt, varför? Facebook vet att det är mitt mobilnummer, inte för att jag har skrivit in det, utan för att de genom sin app, samlat in den datan om mig. Mitt mobilnummer – det är inte hemligt, men det är mitt. Det finns på Eniro, och det är sökbart på nätet. En sak som jag vet är att jag inte vill ha det kopplat till min profil på Facebook. Och jag har inte tänkt ”granska” review” det, för att se till att det är rätt, av flera skäl, men jag vet att Facebook vet att det är rätt, för jag vet att numret är hämtat via min mobil och den Facebook-app som jag använder, jag brukar säga att det är kostnaden för att använda Facebooks-app gratis.

Facebook är inte min plattform, den är facebooks, och min data i mobilen, har jag genom avtalet, som jag inte läst tillräckligt väl samtyckt till att facebook får hämta, men jag tänker inte medge till att numret stämmer, eftersom jag vet att Facebook redan vet att det stämmer, och jag tänker inte lämna ut fler nummer, eller lägga det offentligt. Jag har en tid undrat över hur min data säljs/får användas av samarbetspartners, och när jag kommer att få facebooks relateras reklam-banners, eller sms i min telefon, troligen är det redan här, jag har bara inte förstått att jag godkänt den ändringen av avtalet.

Samtidigt använder jag Facebook dagligen, för att hålla kontakt med mina vänner, min familj, och med mitt nätverk, men min ambivalens till Facebook tycks bestå…

Vilka är mest inflytelserika i sociala medier?

I sammanhang där vi pratar om inflytande är det alltid intressant att fundera vad är det som skapar trovärdighet, vad gör att vi tror mer på en person framför en annan. Vilka vänner litar vi blint på och varför? Vet vi? Och hur vi ska förhålla oss till det. Maktförhållanden gör mig alltid nyfiken. När jag läste ”Facebook study reveals what makes someone a leader” om en studie som undersöker vilka som är ”mest” inflytelserika på Facebook.

Egentligen är jag inte så förvånad över resultatet: att män är mer inflytelserika jämfört med kvinnor att äldre är mer inflytelserika jämfört med yngre:

Analysing the results in combination with users’ Facebook profile data revealed a number of insights into which people are the most influential. Men are 49 per cent more influential than women, but women are 12 per cent less susceptible to influence than men, and they exert 46 per cent more influence over men than over other women. Influence also increases with age, with people over 31 being 51 per cent better at convincing their friends than those under 18.

De intressanta är vad man använder resultaten till? Jo, till att skapa bättre möjligheter att nå fram med annonser. Lite syniskt, men det är en del av sociala medier.  Personligen tycker jag att det är intressant att ställa frågan om varför vi tror mer på äldre än yngre, samt varför män har större inflytande jämfört med kvinnor… Och om det gäller inom alla områden eller bara när det gäller appar som vi ska installera på Facebook?

Och om vi känner till detta, hur förhåller vi oss till det? hur förhåller vi oss kritiska mot våra vänner, och vem har inflytande på de inflytelserika?

Sedan kan man också fråga sig hur metoden spelar roll för resultatet och mediet… Ja, vem litar vi egentligen på, och varför?

Låt diskussionen kring Facebook i skolan få ett pedagogiskt perspektiv

Tidigare idag läste jag Jockes post om Lärare, elever och Facebook- hur hänger det ihop? och jag håller med honom. Det handlar inte om online kontra offline, det handlar om att vara 100% människa. Skolan, lärare och elever bör kunna förhålla sig till Facebook och samtalet kring om lärare kan vara vänner med sina elever är begränsande. Därefter borde jag inte behöva kommentera skola och Facebook mer. Men jag vill gärna komma med ett perspektiv på frågan, en aspekt, min sida av myntet, där jag står idag.

Facebook liksom många andra sociala plattformar används i skolan, eller inte används i skolan av olika skäl. Men diskussionen kring skola, sociala medier och lärande behöver komma till en annan nivå. Jag tycker att det pedagogiska samtalet kring sociala medier bör handlar om just lärande, kring vilka pedagogiska för och nackdelar olika sociala plattformar medför för lärandet. Vilka är begränsningarna? Vilka är förtjänsterna? Samtalet slutar nästan alltid i en diksussion kring om vi kan vara vänner eller inte, vilket ansvar en ”vänskapsrelation” mellan elever och lärare medför eller inte medför.

I bästa fall kommer samtalet till slutsatsen att Facebook är en grym plattform för där finns eleverna och då blir det lättare att motivera eleverna att göra skolarbetet.

Jag skulle vilja att samtalet kom längre, och kanske kan samtalet göra det om vi börja titta på Facebook och andra sociala plattformar mer nyanserat. Vad fungerar och vad fungerar inte? Sedan behöver vi fundera kring hur vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg, och kanske om vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg? Är Facebook ett pedagogiskt verktyg? Om ja, när? Alltid, ibland eller aldrig och om så för vilka syften?

I mina ögon kan skolarbete ske på alla delar av Internet så länge pedagogen som leder skolarbetet medvetet gör ett val utifrån de syften och de mål som arbetet i skolan har.

Jag kan ha invändningar mot Facebooks affärsmodell och därför tycka att det är olämpligt att skolarbetet sker inom ramen för den plattformen. Mina invändningar mot Facebooks affärsmodell är att den liksom Facebook eller Googles bygger på att mitt innehåll kopplas till ett tydlig annonsinnehåll. Mina invändningar mot att använda Facebook, handlar också om att jag inte tycker att skolarbete ska ske på de villkor där jag jag förväntar mig att eleverna skapar ett avtal med en tredje part för att jag ska kunna ta del av deras skolarbete.

Men samtidigt kan jag se pedagogiska förtjänster med att använda Facebook som utgångspunkt för att arbeta med just samma perspektiv.

Jag tycker att affärsmodellen i sig är intressant för att titta på den och se hur annonser kopplas till skolarbetet på Facebook, för jag tycker att vi behöver diskutera och medvetandegöra oss själva och eleverna kring hur Facebooks affärsmodell ser ut. Att skolarbetet används för att profilera dig för eventuella annonser, eller för att du ska köpa annonser. Det är ett samtal som vi vuxna bör föra, som kan undersökas med hjälpa av Facebook. Sedan tycker jag att allt skolarbete på Facebook bör diskutera vilka effekter ”facebooks vokabulär” spelar för skolarbetets insats och innehåll. Vi vill bli gillade, vi vill bli omtyckta, att ”gilla” är gilla och inte rekommendera, och kanske bör lärare diskutera skillnaden, skulle det innebära en skillnad i vår förhållningssätt om vi rekommenderade bilder som vi klickar på istället för att vi som nu är ”gillar” dem.

Jag önskar att samtalet kring Facebook och skolan skulle handla mer om när, hur och i vilken omfattning Facebook ska vara ett pedagogiskt verktyg, och att diskussionen kring att göra skolarbete på Facebook handlade de pedagogiska syftena, och om målen och effekterna. Jag önskar att samtalet om Facebook i skolan handlade om avtal, övervakning och vilka effekter det kan ha. Jag anser att Facebook är en utmärkt plattform för att arbeta med källkritik till exempel, så låt samtalet kring skola och Facebook lämna vänstadiet för att komma in på ett samtal kring pedagogiska vinster/förluster som Facebook eventuellt medför i det pedagogiska arbetet.

Sociala medier och bilden vi ger av oss själva

Jag funderar mycket kring den bild som jag ger av mig själv i sociala medier, det gör säkert ni med. Jag undrar om effekterna och tänker mycket på de konsekvenser som jag inte kan se, hur ska framtida arbetsgivare se på mig och mitt digitala fotspår? Vem ser vad och varför? Borde jag inte tänka mig för mer, tänka igenom min närvaro, den bild som jag ger av mig själv i högre grad… Så vilken bild ger jag av mig själv…

Vilka delar jag information med?

Facebook, Yahoo, Google, Twitter

Facebook är det svåraste av de sociala medierna i det fallet tycker jag för det känns intimt ”en plats där jag kan hålla kontakt med mina vänner”, samtidigt väldigt öppet och en viktig kanal för mitt arbete. Jag har många nätverk som möts där. Vänner, arbetskamrater, affärskontakter, bekanta, obekanta, idoler, fd elever etc.

Jag fick frågan tidigare ikväll om hur man gör när man sorterar elever från kollegor, vänner etc. Jag ska ärligt säga att jag inte sorterar mina vänner på Facebook (ids inte) utan alla mina vänner får all information om allt. Vi kan kalla det transparens, lathet eller bekvämlighet. Eller kanske är det en del av Facebooks genialiska plan… I vilket fall som helst så får alla ta del av mina blogginlägg (som jag rss-ar in på Facebook), mina bilder som jag delar från CClones fanpage (som borde gillas av fler), av mina vardagsbetraktelser… etc.

Men jag vet hur man gör och jag vet att jag kan filtrera informationen och det gör man genom att klicka på den lilla symbolen som ser ut som ett lås när man skrivit en uppdatering.  Jag vet att man kan skapa listor och på så sätt styra vem som får veta vad. Men min tanke är att jag ändå har så lite koll på hur och var informationen på Facebook hamnar att jag delar det med alla, men försöker i mesta möjligaste mån att tänka på att Facebook inte är mitt köksbord, det är inte en privat sfär, det är mer publikt än jag tror och jag vet inte vem som delar informationen med vem…

Lärare och elev -vänner på Facebook?

Jag hittade henne via Fotosöndag och flickr leapox, för att hon tar grymma bilder, började följa henne på twitter. Det visade sig att hon var lärare och efter ett samtal på twitter så frågade jag om Katarina Pocs om hon kunde tänka sig att skriva ett gästinlägg om hur hon ser på vänskapen mellan elever och lärare på Facebook. Och till min lycka och till er, så sa hon ja…

The mini-stormtrooper is a Hero

Kan man vara vän med elever på Facebook?

Det finns olika svar på den frågan och ställs frågan till mig är svaret ”ja”. Det är inte så att jag söker upp elever, men om jag får en vänförfrågan väljer jag att acceptera. Men, för det finns ett litet men, jag lägger eleverna i en särskild mapp som för enkelhetens skull är döpt till ”elever”. Då har jag kontroll via sekretessinställningar över vad eleverna får se på min sida. Smidigt och tryggt, tycker jag. Så tryggt det nu kan vara att ha en profil på Facebook.

Varför är jag vän med mina elever?

Endast vid ett tillfälle har jag känt att en elev börjat missbruka möjligheten att chatta med mig, men det gick att lösa ganska smidigt genom samtal i skolan. Fördelarna med att ha kontakt med elever via Facebook är flera och överväger. Av de drygt hundra elever som lagt till mig som vän har cirka tjugo kontaktat mig för att ställa skolrelaterade frågor. Dels vågar elever ställa frågor de av någon anledning inte ställt i skolan. Några då de har haft praktiska frågor inför en studieresa, andra för att räta ut frågor om hemuppgifter, vissa för att ta reda på vad som gjorts på lektionen då de varit sjuka. Dessutom har några kontaktat mig via chatten för att berätta något som är svårt att säga ansikte mot ansikte. Vid de tillfällena känner jag att det var rätt beslut av mig att ”bli vän”.

I och med beslutet får jag även ta del av elevernas privatliv. Något som jag inte annars har tillgång till. Majoriteten av mina elever går på högstadiet och det är ju en period då mycket händer i livet. Det har hänt vid ett flertal tillfällen att jag upptäckt nya sidor hos ungdomarna. Några är till exempel duktiga fotografer och andra ambitiösa gymnaster. Flera har blivit blixtförälskade. Roliga upptäckter med andra ord. Ibland kan dessa upptäckter ge mig idéer till skolarbeten och jag är alltid tacksam för bra idébanker.

Vid några få tillfällen har jag även stött på tråkigheter, som mycket depressiva statusuppdateringar. Vad är min skyldighet som lärare då? Eller – vad är min skyldighet som vuxen? Det finns tyvärr inga klara riktlinjer, men jag gör så som jag skulle göra för vem som helst som mår dåligt: stötta. Det har hänt att jag skickat ett privat meddelande till eleven med väl valda och förhoppningsvis kloka ord. Eller vid ett passande tillfälle i skolan frågat eleven hur hon mår. Eller tagit upp elevens välmående med mentorn på skolan. Som tur är är dessa mycket depressiva uttryck sällsynta, men när de väl skrivits har jag upptäckt att det finns många händer som tar emot den som är på väg att falla. Många av elevens Facebook-vänner, ofta skolkamrater men även mostrar och grannar, skriver stöttande ord och det är faktiskt något som är häftigt – elever som inte umgås med varandra i skolan, umgås på Facebook. Jag får ta del av och se den gemenskapen och utvecklingen och det tycker jag är rätt så fantastiskt.

Det är upp till var och en att välja

Självklart är det upp till var och en att välja vilka man vill ha som vän på Facebook. Det är ju trots allt en fritidsaktivitet och därför fullt förståeligt att vilja ha sitt privatliv privat. För mig är det dock varken tidskrävande eller jobbigt att kunna ha kontakt med elever via Facebook, jag ser det snarare som en väldig smidig kommunikationsplattform som många använder i sin vardag. Mitt intresse i ”vara vän” ligger varken i att dela med mig av allt på min profil eller att systematiskt surfa in på elevernas profiler för att kommentera status eller fotografier. Intresset ligger snarare i att jag faktiskt hellre på min fritid svarar på frågor via mail eller chat än på hemtelefon eller mobil och, viktigast av allt, för att jag tycker fler vuxna behövs på Internet som stöd för våra ungdomar. Bara vissheten av att vuxna finns nära till hands kan vara trygghet nog.

Facebook definierar det som är viktigt för oss, men hur?

Facebook är det sociala medium som fått mest genomslag. Enligt Facebook så har de mer än 500 miljoner aktiva användare, men har du funderat på hur Facebook styr ditt nyhetsflöde. Vi är på Facebook för att:

Facebook hjälper dig att hålla kontakten med vänner och familj.

Eller som en av mina vänner säger idag i sitt nyhetsflöde:

Jag gillar FB eftersom jag får veta vad ni gör, hur ni mår o får se bilder från vardag o fest.

Men hur sorterar Facebook det nyhetsflöde som du får ta del av om dina vänners statusuppdateringar? Jag har alltid trott att genomslaget som nyhetsuppdateringar har på Facebook det beror på att jag är inaktiv och inte riktigt ”hänger” så mycket på Facebook.

När jag läser följande inlägg How Facebook Decides What To Put In Your News Feed – These 10 Secrets Reveal All, skrivet av Thomas E Weber får det mig att fundera kring hur jag låter Facebook av slentrian få bestämma vad jag får reda på om mina vänners vardag, eftersom jag vanligtvis bara följer uppdateringar genom toppnyheter. Det som syns bland toppnyheter beror Facebooks algoritmer inte bara av hur aktiva mina vänner är.

Facebook är likt Google är hemliga och uppger inte öppet vilka algoritmer som styr hur de sorterar det som kommer upp i ditt nyhetsflöde och det gör att i inlägget How Facebook Decides What To Put In Your News Feed har de testat Facebook utifrån följande frågeställningar:

So, with the mystery of that 10th-grade friend in mind, The Daily Beast set out to crack the code of Facebook’s personalized news feed.

  • Why do some friends seem to pop up constantly, while others are seldom seen?
  • How much do the clicks of other friends in your network affect what you’re shown?
  • Does Facebook reward some activities with undue exposure?
  • And can you ”stalk” your way into a friend’s news feed by obsessively viewing their page and photos?

Thomas E Weber kommer fram till att det finns en rad faktorer som avgör hur synliga dina uppdateringar blir och några av de faktorer som påverkar om dina uppdateringar syns hos dina vänner är:

  • Om du är ny på Facebook, eller inte eftersom Facebook ”bias against newcomers”
  • Facebooks moment 22 attdina uppdateringar syns sannolikt mer om du har ”vänner” som interagerar med det du skriver på din vägg, men för att få ”vänner” som reagerar på det du skriver måste du synas och du syns inte om ingen reagerar på det som du skriver.
  • Om du har vänner som stalkar dig, för det ökar din synlighet
  • Om du delar bilder, videos, länkar så ökar det sannolikheten för att synas på andras väggar, för Facebook gillar klick, och om du klickar på en bild i tumnagelstorlek för att se den i fullstorlek generar det klick, och det gillar Facebook.

Men jag tycker att det som är mest intressant i inlägget är slutsatsen om att Facebook påverkar vårt synsätt på vad som är viktigt för oss och vad som är viktigt för andra. Och att jag ganska omedvetet låter Facebook styra det, och hur detta sker är hemlighet av kommersiella orsaker. Kanske är det så att jag inte är ensam i att låta Facebook styra mitt nyhetsflöde.

But it also means that many users may not be aware of how much power they’ve put in the hands of this electronic mediator. (The very concept of the news feed was controversial as soon as it was unveiled, as chronicled in David Kirkpatrick’s The Facebook Effect.)

You might think you’ve shared those adorable new baby photos or the news of your big promotion with all of your friends. Yet not only does Facebook decide who will and won’t see the news, it also keeps the details of its interventions relatively discreet.

All the while, Facebook, like Google, continues to redefine ”what’s important to you” as ”what’s important to other people.” In that framework, the serendipitous belongs to those who connect directly with their friends in the real world—or at least take the time to skip their news feed and go visit their friends’ pages directly once in a while.

Jag tillstår att jag ganska omedvetna låter Facebooks algoritmer styra den information som jag tar del av om mina vänner. Makten över informationsflödet har jag lämnat över till Facebooks programmerare, eller inte.

Och frågan vi måste ställa oss är i vilken grad låter vi tjänster som Google, Facebook avgöra ”vad som är viktigt för mig?”, och ”vad som är viktigt för andra?”. Jag tror att vi måste vara medvetna och ställa frågor om hur mycket vi vill låta tekniken styra vår världsbild.