Etikettarkiv: varför?

pirret, som fanns när jag började blogga…

I torsdags startade IIS en ny tjänst i och med att vi lanserade webbpedagog – en tjänst för pedagoger som vill ha en egen webbplats. Jag är extremt stolt över att få vara med och driva och lansera detta projekt. Tänk att jag får vara med och ge pedagoger en plattform för att använda webben för sitt arbete… Det är extremt stort! Jag har drivit projektet och det var först i torsdags när vi skulle lansera tjänsten Webbpedagog som jag kom att minnas hur det var att börja blogga som pedagog.

Jag startade min blogg hösten 2009, som jag minns det i smyg, och utan att jag riktigt hade någon riktning eller ideen med bloggen -det syns i kategorierna min default kategori då som nu är ”kategorisera mera”. En uppmaning till mig själv att försöka bestämma vad jag skrev om och vilka huvudtrådar som jag skulle återkomma till – idag finns det fler kategorier…

Bland de minnen som kom till mig i samband med lanseringen av webbepdagog var också spänningen som jag upplevde när jag själv insåg att det fanns det som läst min blogg Kristina Alexanderson, till en början kunde jag se det i statistiken som besöker sedan i form av kommentarer och länkar in till mina texter. Det var konstigt, men gav mig också självförtroende för att jag hade en röst som andra kunde vara intresserade att förhålla sig till på nätet. Det har jag alltid varit stolt över – tack alla ni som läser, kommenterar och tittar in.

Men min blogg har hela tiden kanske främst varit ett viktigt verktyg för mig, för min reflektion för mina tankar och mina idéer, min blogg är en samlingsplats för mina reflektioner och jag kan gå tillbaka och påtagligt se om jag står still eller rör mig i tanken. Och det är jag extremt glad för. Att vara en bloggare är väldigt utvecklande och därför är jag extra glad över att jag får erbjuda ett verktyg för andra att pröva detta verktyg för reflektion och samarbete.

Kristina

Kolla in min nya simpedagogblogg – djupdyk.se

Det är dags för dig att bli en bloggande lärare

I min yrkesvardag har frågan om ”varför pedagoger ska blogga” återigen aktualiserat i och med att vi på IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har bestämt oss för att lansera en ny tjänst ”webbpedagog” som är en möjlighet för pedagoger och lärare att få en valfri ledig .se-adress och en wordpress-sajt för att blogga kring sitt arbete, eller för att presentera sitt arbete.

Själv startade jag min första blogg 2009 (kristinaalexanderson.se) med målet och syfte att jag skulle blogga om min vardag som lärare och sedan dess har den bloggen handlat om skola, utbildning och internet. Min tanke var att min blogg skulle vara en plats där jag skulle kunna reflektera öppet och i bästa fall i samspel med kollegor kring hur jag arbetade med it och internet som ett verktyg för att främja mina elevers lärande. Bloggen visade sig snabbt bli en resursbank för mig själv också för texter som jag läste och ville reflektera kring. Mitt bloggande har alltid utgått från mig, mitt arbete, skolan och internet eftersom det är de beröringspunkter som jag har och haft som en röd tråd för bloggen.

Varför ska pedagoger blogga?

Från mitt perspektiv finns det många skäl till att jag tycker att du som pedagog ska blogga, och jag nämner några här nedanför – fyll gärna på…

  • en blogg är ett enkelt sätt att samla sina reflektioner och tankar kring arbetet
  • en blogg är ett sätt att synliggöra pedagogen eller lärarens vardag
  • en blogga är ett sätt att bygga nätverk med andra lärare – vidga kollegiet utanför den egna skolan
  • en blogg är ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper
  • en blogg är ett sätt att lära sig hur webben fungerar och kan användas i läraryrket

Frågan om varför IIS gör en tjänst för lärare kan vara aktuell att ställa, och anledningen är enkel för vi gör det för att vi vill främja internetanvändningen i skolan, och en naturlig startpunkt blir att börja med lärare och pedagoger som leder och driver arbetet i skolan.

Vill du testa?

Är du nyfiken på hur tjänsten webbpedagog fungerar? Skulle du vilja testa? Om ja kan du anmäla ditt intresse genom att lämna e-post, namn och bloggidé via följande länk så kanske du kan bli en av våra testare.

Varför bloggar jag? #blogg100

Den frågan tror jag alla som bloggar återkommer till. Jag har skrivit om det flera gånger, vad är det som får mig att blogga? Varför skriver jag på den här bloggen? Allt startade med att jag ville ha en yta/plats min plats på nätet där jag kunde reflektera över mitt arbete, mina iakttagelser kring internet, skolan, livet. Den här bloggen startade som en lärarblogg, en blogg om att arbeta med internet i skolan. Jag skrev om det jag läste, det jag funderade kring, det jag gjorde.

Idag är det ingen lärarblogg, kanske var det aldrig det. Kanske skulle min blogg ha kallats  skolblogg från början, eller kanske för en reflektionsyta för mig och mina tankar kring internet och teknik och hur den påverkar mig och det samhälle som jag lever i. De verksamheter som jag arbetar med. Min blogg är också för alla er som eventuellt ville läsa om saker som fascinerar mig, med livet, internet och skolan. Så varför bloggar jag? Jag bloggar för att en stunds reflektion med hjälp av tangentbordet får mig att samla mina tankar, mina idéer.

Jag bloggar helt enkelt för att min blogg ger mig möjlighet att skriva ner saker som jag funderar kring, i synnerhet kring sånt som jag läst och tagit del av på internet. Jag önskar allt oftare att jag skulle ha mer tid att blogga, att jag hann fånga mer av mina funderingar i flykten, och jag lovar mig själv att jag ska försöka göra det mer… kanske oftare även när det inte är #blogg100

Nationella prov, för vem och varför har vi det? #blogg100

De senaste åren har antalet nationella prov blivit fler i skolan. Elever har numera nationella prov i årskurs tre, sex, nio och på gymnasiet. På Skolverkets webbplats framgår det att syftet med nationella prov är:

-stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
-ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå

Sedan säger Skolverket att de nationella proven också kan bidra till:

-att konkretisera kursplanerna och ämnesplanerna
-en ökad måluppfyllelse för eleverna.

Jag vet att det pågår en debatt bland pedagoger kring den arbetsbörda som proven innebär, och att det troligen också pågår ett samtal kring deras funktion och deras värde för bedömning både summativt och formativt.

Min invändning mot de nationella proven är den kunskapssyn som ”prov i sig” förmedlar om att det finns ett ”rätt” svar, och det svaret är det som eleverna ska redovisa. Oavsett om proven tillåter flera olika lösningar eller flera utvägar så finns det i provformen som verktyg implicit en föreställning om att det handlar om ”rätt och fel” och inte eleverna förstår uppgiften ”rätt” så kan de inte heller komma till det rätta svaret, och jag skulle vilja att den skola som vi skickar våra barn till byggde på en annan kunskapssyn, en som handlar om att det finns flera svar, flera möjliga vägar till målet, flera möjliga tolkningar till uppgiften och hur den ska tolka och förstå uppgiften och dess funktion.  Jag tycker inte om ”prov” som verktyg för att styra skolan, eller skolans verksamhet. Jag tror inte på att prov ska användas som ett styrverktyg för att få skolan att göra ”rätt” saker. Och jag tycker att vi borde fundera en gång till på vilken kunskapssyn som vi vill förmedla till de barn som går i skolan.

Varför bloggar? Varför ska du blogga?

Det finns frågor som jag återkommer till, en är: Varför bloggar jag? Varför tycker jag att du ska blogga? Via Elisabeth hittade jag följande klipp, som ger en fingervisning på Seth Gordind svar på frågan.

Sedan hittade jag följande bloggpost som uppmanar pedagoger att blogga, inte bara läsa bloggar utan faktiskt blogga och i inlägget möter Silvia Rosenthal Tolisano alla de vanligaste invändningarna till att pedagoger inte bloggar, som:

  • Inte har jag något att skriva som skulle intressera någon annan…
  • Inte kan jag skriva inte…
  • Inte har jag tid med det…

Alla värda att ta del av.

Så varför bloggar jag? Det återkommer jag till i ett annat inlägg…

Varför Creative Commons?

Jag tycker om att fotografera, hänger på flickr och fotobloggar på kral.se. Mest för att det är skoj, lärorikt men också för att det är en utmaning och för återkopplingen. Flickr, som är ett socialt nätverk gör att jag vill och tar mig tid att dela mina bilder med fler än bara hårddisken.

Eftersom jag använder flickr för att utmana mig och min hobby så deltar jag i olika grupper och fotograferar på olika teman, sedan tittar vi på varandras bilder, njuter, skrattar, upprörs, berörs är likgiltiga eller oförstående. På måndagar har jag deltagit några gånger i Macro Monday, och temat i går var personliga drömmar.

Jag valde att fotografera följande bild:

Creative Commons av Kristina Alexanderson CC (by,sa)

Med en text om att min personliga dröm är att jag ska sprida kunskap om Creative Commons och möjligheterna att dela, sprida och använda andras skapande lagligt.

I samtalet kring min bild och min dröm kom många spännande kommentarer som fått mig att fundera mycket och länge, som:

that’s cool… although i’m the ”all rights reserved” kinda guy

Men den vackraste kommentaren för Creative Commons kom ändå med följande ord från Reign 60 med följande visdom:

“Thousands of candles can be lit from a single candle, and the life of the candle will not be shortened. Happiness never decreases by being shared”

Buddah

Så är det… så låt oss dela, och sprida och ge andra möjligheter att utvecklas, skapa.

Webbpublicering i skolan- varför då?

Första gången jag kom i kontakt med Webbstjärnan, var redan våren 2008 genom att det låg ett informationsblad på lärarrummets bord. Jag läste om idé om att publicera skolarbete på nätet, och tänkte:

– Varför skulle jag vilja göra det? Och vad kan egentligen Internet tillföra till min undervisning?

Internet och webbpublicering är inget för mig. Internet är en källa som mina elever använder för att hitta information, och som de behöver lära sig att värdera, men varför ska de lära sig att producera skolarbete på nätet?

Och egentligen tänkte jag kanske fel redan där, då svaret på frågan handlade om vad jag uppfattade internet att vara i inte vad mediet skulle kunna vara. Skola, skolarbete borde kanske handla mer om vad som gynnar eleverna, snarare än vad som jag tror att det kan tillföra? Borde jag inte tänkt på dem… istället för mig själv?

Jag vet inte.

Jag önskar att jag hade haft elever som Sandras som hon beskriver så fin i inlägget Vi vann Webbstjärnan 2011

Mina elever som var med som elevreportrar på konferensen intervjuade Kristina om vad Webbstjärnan var för något.
– Det ska vi vara med i! Och vi ska vinna!
De sprang sedan raka vägen till mig och KRÄVDE att vi skulle vara med i Webbstjärnan nästa omgång. Att deras lärare glömde bort att det var en tävling och därför missade alla månadstävlingar, gjorde inte så mycket igår. Jisses, vad glada vi blev!

Varför började jag då arbete med webbpublicering tillsammans med mina elever?

Än en gång är kommer svaret från en föreställning hos mig om att skolarbete, kanske inte bara ska skapas, läsas, ses, av de som är i skolan. Min tanke var att mina elevers arbete borde nog fler vara intresserade av, föräldrar, vänner, släkt, kollegor, världen.

Andra lärare som arbetar med webbpublicering tillsammans med sina elever kommer det alltid fram flera andra skäl till att de startade, som att

Inför prisutdelningen ställde vi frågan till alla nominerade om vad de lärt sig och de skriver så fint som Bokgänget 1-2C som har lärt sig

Vi har lärt oss att skriva på datorn och att det ska stavas rätt, annars ser det inte så bra ut. Vi har också lärt oss att man inte får skriva av baksidan på boken, utan man måste skriva med sina egna ord.

Alla dessa skäl och många fler är goda nog för att arbeta med webbpublicering i skolan, digital kompetens är dessutom en av de färdigheter som ska genomsyra alla kursplaner i den nya läroplanen Lgr11, och att producera digitalt material ingår i den digitala kompetensen.

Vilken valuta gäller på nätet – om framtidens pengar

-Men, Kristina varför håller du på med det där?

Jag har fått frågan otaliga gånger, och när jag inte vet svaret så jag blir generad på riktigt, rodnar ända upp till öronen, som om jag fortfarande var fjorton.

I torsdags när jag var med på CC-salongen Framtidens pengar så fanns frågan i luften hela tiden. Inte så konstigt eftersom det var temat för kvällen. Varför skapas så mycket på nätet utan att det ger ekonomisk avkastning? Varför bloggar, bloggare? Varför skapar, redigerar och upprätthåller wikipedianer, Wikipedia? Vilka är drivkrafterna?

Pengar tycks ju inte vara svaret… Så vad driver oss?

Att säga att jag gör det för att det är kul, skoj känns fjuttigt. Speciellt när tre av tio, som går förbi/kör förbi stannar och frågar om de kan hjälpa mig med något, när jag står på alla fyra och fixar till klonerna för att ta dagens bild. De undrar om jag skadat mig, om allt är ok.

Vad är det som får mig att blogga? Är det för att det är roligt? Eller kul? Nja… Vad får mig att tro att mitt intresse för att nätet, källkritik, creative commons skulle intressera någon annan? Är det inte lite förmätet av mig att tro att min publiceringsplattform skulle spela roll för någon annan?

Och ändå gör jag det, varför?

Kanske är det för relationerna skull, liksom Mathias får Jonas att flytta åt honom för en eller två bitar pizza så skriver jag för att jag genom mitt skrivande upprätthåller, skapar relationer som jag värderar. Kanske är det ett sätt för mig att får sprida min kunskap? Kanske är det bara för att det är kul? Kanske är det för att jag tror att jag är någon, vill något, har något att säga, berätta…

Men jag gör det inte för pengar… eller gör jag det fast för en annan sort valuta? Ett annat sätt att se på vad som har ett värde? Men när jag läser Tina Ottossons inlägg Pömsig men lite kär <3 så inser jag att här finns en del av förklaringen:

Läste en skiiiitbra artikel idag, ”Vad skiljer dem åt, alla dessa Commons” av Johan Carlström, som på ett otroligt lättfattligt sätt förklarar skillnaden mellan olika Commons. Samtidigt fick jag en massa fina tips på personer och myndigheter som lägger ut sina verk på bland annat Flickr.

Jag är lite kär i Flickr, jag. Gillar att titta runt, hitta nya kontakter och fantastiska bilder som jag får använda. Bara så där!

Det är när jag läser hennes text som jag inser varför … Gör inte du det med…

Läs mer om Mathias reflektioner på hans blogg

 

Bloggen, bloggandet och några insikter

The tracks
I måndags var jag på Moderna Filmer och träffa de crew som arbetar där, i ledning av Ralf Löbel och så snart jag klivit in genom dörren säger Ralf:

Jag har börjar blogga har du sett det.

Jag har under mina år i skolan lärt mig att jag inte har något för att ljuga så jag sa som det var:

Nej, det har jag inte sett.

Ralf fortsätter sedan: Jo, jag har börjat blogga, men jag har egentligen inte tid.

Jag skrattar glatt vid tanken, men vem har egentligen tid? Och vad har vi egentligen tid med? Jag har inte tid med att hitta på ett fotoprojekt, inte med att blogga heller, och twittra ska vi inte prata om, och ändå gör jag det? Varför? Jo, för bloggen och de andra sociala medierna berikar, det är skoj, jag lär mig genom att möta andras perspektiv, jag får återkoppling, det ger möjligheter, för att bloggen skapar samtal som jag annars inte skulle få ha, ta del av, berikas eller förfäras av. Men samtal som det med Ralf får mig att fundera kring bloggeriet.

Jag bloggar med viss regelbundenhet, och har gjort det ett tag nu, men för dig som ska börja tycker jag ska fundera kring: vad du vill med din blogg? Det tog lång tid innan jag visste, om jag ens vet idag vad min blogg handlar om. Min blogg hette länge Kristina Alexandersons blogg om vad? Om lärarskapet, nätet och livet. Anledningen var enkel, jag visste inte vad jag skulle skriva om, hur ofta eller om jag ens skulle tycka att det var för mig. Jag tänkte att det löser sig med tiden, när och om jag skriver. Men jag tror att bloggandet underlättas av att man ringar in några områden som man vill skriva om, eller har en tanke kring varför man vill skriva på nätet, och skälen kan vara oändlig, bara du vet. Men Ralf det är bra att precis som i alla andra uttryck fundera på vad man vill, vad är syftet, vad är målet? Att blogga är som att göra film.

Det stora med bloggen som uttrycksform är att den är så fri och ger utrymme för så många olika former och för olika syften:

  • omvärldsbevakning med kommentarer
  • att dokumentera vardagen
  • att vara företagets öra ner mot marken för att möta sina kunder
  • att dela sin kompetens till en bredare kundkrets
  • personlig reflektion kring det man håller på med
  • möjlighet att tipsa om bra/intressanta aspekter på sånt som berör ens bransch
  • etc

Men det är också det svåra, friheten, bristen på krav, eller förväntningar, du kan göra som du vill, skriva om vad du vill eller inte vill. På webben innebär sociala medier  till skillnad från en klassisk webbplats möjligheter för besökaren att delta i samtalet, kommentera, pinga delvis bygga vidare på tankar som inlägget ger. Sedan tycker jag att en blogg ger besökaren möjlighet att ta del av nyheter, nya intryck. Men bloggen kräver kanske också att den som bloggar, uppdaterar den med jämna mellanrum eller kanske inte? En blogg är väl en blogg så länge man själv säger att det är en blogg.

Sociala medier bygger på att vi är sociala, att man kommenterar, tar del av andras skrivande, bjuder in andra att skriva, kommenterar, tar ställning och går i dialog.

Varför vi bloggar är olika motiven är troligen lika många som bloggare och troligen fler, men jag skulle nog säga att jag  bloggar, för bloggandet tillför mycket men ger mig framför allt en möjlighet att skriva, sortera och strukturera mina osorterade tankar och intryck. Jag skulle vilja blogga mer, och fler infallsvinklar, fler tankar, jag skulle vilja lyfta fler mer av det jag tar del av, men …

jag har inte tid

Varför gör du det du gör?

Jag får frågan än en gången, det är inte första gången den här veckan. Varför gör du allt det du gör?

-Varför skriver du för Kolla Källans idelåda?
-Varför är du projektledare för .se|Webbstjärnan?
-Varför är förespråkar du sociala medier?
-Varför creative commons?
-Varför skola?
-Varför nätet?
-Varför bloggar du?
-Varför twittrar du?
-Kloner? Varför?

-Varför är du, du? Kunde de lika gärna fråga?

Ofta vill den som frågar dessutom ha ett kort svar, tydligt, koncist och precist! Och inte nog med det sedan kommer nästan alltid följande fortsättning:

Det är mycket, var får du ditt engagemang ifrån?

Vad skulle du svara? Vad svarar du när någon frågar dig:

Varför du lever, jobbar, andas och sliter?

Svaret är enkelt: jag vet inget annat, än att vara den jag är så gott jag kan. Men när jag får frågan vränger jag den försöker ge en bild av vad som driver mig, och sedan landar jag i ett eget svar som försöker förklara, men det räcker liksom aldrig till.

Varför gör man det man gör? Vilka är egentligen drivkrafterna?