Etikettarkiv: web 2.0

Vad skulle skolan 2.0 kunna vara?

Jag läser som sagt Brit Stakstons bok och insikterna haglar: Jag tänker det är så det är, naturligtvis är det så…, men skolan. Stakston definierar 2.0 begreppet på följande sätt:

En besökare /…/ står själv i centrum när tjänsten används – man bidrar med sitt eget innehåll, interagerar med andra, ser de förändringar man gör, får kommentarer på det man bidrar med och man kan med lätthet dela med sig av det som produceras

I skolan ska varje elev stå i centrum för sitt eget lärande, de ska själva ta ansvar för sitt eget lärande. Webben och sociala medier som verktyg gör det möjligt för oss hjälpa, synliggöra för våra elever att de nå detta mål. Det som skapas dokumenteras, kommenteras, reflekteras kring i ett samspel med andra. Det egna lärandet synliggörs, tydligt den som skapar står i centrum blir mött, läst och ens arbete blir bemött, mottaget och inte bara bedömt.

Sedan vet jag att sociala medier är otroliga samarbetsverktyg för elever i skolan, som leder till ökade möjligheter för alla elever att komma till tals, dela och samarbeta på lika villkor, bidra med sina erfarenheter och kunskaper, tillföra sitt, sina kunskaper. Eleverna kan se sina bidrag, de ser även andras bidrag kan reflektera och kommentera kring detta.

the hat and the hair

Någon av mina elever sa till en kollega en gång:

med bloggen som verktyg blir det tydligt precis vem som gör vad. Jag vet vad jag har gjort, och vad mina kompisar gjort. Vi kan även redovisa det för vår lärare.

Det jag ser som står utanför är att deras gemensamma arbete (hela bloggen med inlägg, kommentarer, länkar, trackbacks och pingar) blir större, än vad de enskilda bitarna var för sig är.

Min elev avslutade sitt samtal med min kollega med en tydlig uppmaning:

använd bloggar i skolan, du med!

Våga använda web 2.0, se möjligheter och inte hinder

Mia Ankarvall har läst mitt inlägg skolan behöver web 2.0 menar att jag ska drömma realistiska drömmar om web 2.0 och skolan och hennes argument är i stort sett två och jag vill reflektera kring dem ett efter ett…

  • uppkoppling eller brist på datorer i skolan/hemmet, Mia Ankarvall skriver

Det är långt ifrån så att Sveriges grund- och gymnasieskolor har en datorpark som täcker upp för att räcka till för varje elev. Det är inte heller så att alla elever har datorer hemma. Hur uppkopplingen ser ut via mobiler vet jag inte, men knappast något skolan kan kräva av elevernas familjer.

  • barn med speciella behov hur möter vi dem?
  • Angående datorer i skolan, så tror jag många föreställer sig att jag arbetar i en skola med en dator per elev, så är inte fallet. Vi har 20 datorer i vår ena datasal, 24 i den andra, sedan har vi inte mer. Internetuppkopplingen på skolan är inte heller vad jag skulle säga är ”bra” vi kan inte öppna två webbläsarfönster på samma gång då svarar inte uppkopplingen. Sitter två elever bredvid varandra kan inte surfa på samma webbplats för då kör sig webbläsaren. Och ändå har jag valt och väljer att lägga en stor del av min undervisning på att utnyttja just datasalen och datorerna där. För att svara på Ankarvall fundering så javisst det är ett OK ett stort OK!

    Varför gör jag det då? Anledningen är enkel, ingen ska behöva känna att de inte få möjlighet att genomföra sitt skolarbete i skolan. Dessutom är det min/skolans skyldighet att utjämna socioekonomiska skillnader. Skolan ska vara en plats där alla får samma förutsättningar.

    Naturligtvis har många av mina elever tillgång till datorer hemma, med internet, men det till trots väljer de flesta att genomföra sitt skolarbete i skolan. Tillgången till infrastrukturen, tekniken, till dator, internet borde vara bättre, än vad den är, men eftersom jag sett att dessa verktyg (internet/datorn) hjälper mina elever, underlättar för mig, förbättrar dialogen, har jag valt att jobba med eller mot den tekniska utrustning som skolan har. Jag har också valt att inte använda bristande teknisk utrustning som argument för att jag inte skulle kunna arbeta med sociala medier i skolan.

    Angående tillgång vill jag dessutom gärna få möjlighet att referera till den senaste statistiken som jag sett på området, i rapporten Unga svenskar och internet 2009 och den säger att 79% av alla unga svenskar har tillgång till en egen dator. Det är inte alla men en klar majoritet. Naturligtvis är det skolans uppgift att inte bara ta det för givet att alla har eller ens kan hantera datorn, och tillgångsfrågan är viktig men låt oss förhålla oss realistiskt till den.

    Jag kanske springer före, men någon måste visa vägen, någon måste våga pröva, inte bara se hinder och låta dem stoppa oss… Angående referenser till mitt arbete med sociala medier, så se min handledarblogg. Kanske kan romanbloggen ge en illustration för hur arbetet kan se ut, eller kanske kan min presentation kring twitter i skolan ge dig en vägvisning på hur verktygen kan användas…

    Barn med speciella behov, om jag förstår Mia Ankarwall rätt så pratar hon om barn som har svårt att se sammanhang, och att de skulle hindra dem från att kunna hantera sociala medier? Jag har inte erfarenheter av att arbeta med just sådana barn. Men de elever som jag har som har speciella behov, har jag lättare att få syn på, stötta och hjälpa när jag arbetar med verktyg som synliggöra deras processer (det gör sociala medier, såsom jag använder dem). Sedan är det naturligtvis så att det finns många sätt att lära, många vägar leder till samma mål, jag som lärare måste erbjuda flera olika lösningsmetoder, inte bara en.

    Sedan vill jag verkligen säga att bilden kring barn med speciella behov och it i skolan inte alls är så mörk, se t.ex Marie Linders presentation från TeachMeet, där hon pratade om just barn med speciella behov och hur deras tillgång till it lyfte deras skolarbete.

    Skolan behöver web 2.0

    Jag är en del av Facebook (mest per automatik) och twitter, flickr, har ett Tumblr konto, ett Delicious konto, redigerar en och annan artikel i Wikipedia, bloggar en del (kanske lite för mycket), har ett Youtube konto, Slideshare konto och några andra konton, och jag tillstår att jag gillar social medier, lever och andas sociala medier.

    Jag är lärare, jag är en del av skolan, jag undervisar och jag använder sociala medier som verktyg i min undervisning för att underlätta kommunikation, för att hjälpa elever att utveckla sitt skrivande, för att utvecklas, för att klara sig i ”vår” samtid, i ”vår” framtid. Men samtidigt slås jag av hur oförberedd skolan är inför denna kommunikationsrevolution som pågår runt omkring mig, oss, dem.

    I många skolor finns inga strategier för sociala medier. På sin höjd finns frågan på agendan, att man bör fundera på och formulera strategier för sociala medier. Det finns för skolan inga handböcker om sociala medier, och lärare som jag möter säger ”tänk om det är en fluga”. De är rädda, de vill inte, orkar inte, förmår inte att ta sig an verktygen för tänk om det bara är en ”modevåg” en fluga, en sommarvind som drar förbi.

    Jag undrar ibland över hur lärare då tänker, kan man inte lära sig, anamma, pröva dessa verktyg bara för att de är populära, moderna, nya, bara för att de kanske inte består, utan byts ut, förändras, utvecklas… Jag undrar är det därför boken som verktyg är så genial för att den bestått länge, men kommunikation har människor alltid ägnat oss åt. Det är det mest grundläggande och det är det vi använder sociala medier till. Lärandet sker i kommunikation med andra, med böcker, med lärare, med kamrater, med dig själv och dina erfarenheter. Lärandet är i mina ögon en social aktivitet.

    PICT9097 by Baha’I View/ Flitzy CC (by, nc, sa)

    Sedan är det naturligtvis så att sociala medier som kommunikationsverktyg är kraftfulla och kan användas till att skapa gott så väl som ”ont”. I skolan, i min vardag fokuserar vi ofta på ”problemen”, på det ”onda” på Bjästa, på att mobbar uppstår eller på att det är verktyg för umgänge, för ”vardagssamvaro” men jag undrar: missar vi inte då det stora i med de sociala medierna? Missar vi inte själva poängen med att vi använder dem? De är redskap för att hjälpa oss att se våra medmänniskor, våra elever, vår kommunikation, vårt samtal, våra förhållningssätt. De är verktyg för att se andra, höra andra, för att bekräfta andra. De kan vara verktyg för lärande.

    Att i skolan använda verktyg där eleverna kan prata med varandra om skolarbetet, som jämlikar på jämlika villkor, den som behöver mer tid får det, den som är snabb kan vara det, den som behöver fundera får det, den som behöver reflektera får det. Det är en av storheterna med att arbeta med internet, med kommunikation i sociala medier, eftersom de är oberoende av tid, rum. Men det största är ändå enligt min erfarenhet möjligheten att ”distribuera min närvaro” som lärare, som vuxen, som förebild? (för att använda Brit Stakstons ord från boken Politik 2.0.)

    Skolan behöver strategier kring social medier, kring sin närvaro i sociala medier. Skolan behöver vara närvarande i sociala medier och vi som organisation behöver våga lyssna på de som vi arbetar med, vi behöver våga delta i samtalet, inte med krav på att möta eller bemöta men för att lyssna, höra och delta. Sedan kanske bemöta, möta och förklara…

    Lärare behöver våga inse att kommunikation är A och O för vår och skolans verksamhet, för lärande. För att jag ska kunna utveckla mina elever måste jag kommunicera med dem, de måste kunna kommunicera med varandra, och de måste kunna kommunicera med mig, och sociala medier, internet, web 2.0 är verktyg som underlättar denna kommunikation. Det är verktyg som vi i skolan behöver ta till oss och använda.

    Jag har bara börjat, men ska nu fortsätta min resa in i Politik 2.0, lär blogga om den resa som jag tycker att skolan ska göra för att införliva dessa verktyg i skolan, och bli … 2.0

    Anders Mildner mitt inlägg är början till ett svar på dina två frågor, jag återkommer med fler…

    Sociala medier skapar elever 2.0, skola 2.0

    Jag var på regionbiblioteket i Stockholm den 7 april och lyssnade på Brit Stakston som pratade om sociala medier och politiken. Hennes föredrag väckte enormt mycket tankar som jag valt att göra en bloggserie kring, det här är mitt fjärde inlägg och det handlar om sociala medier i skolan 2.0.

    Brit Stakston pratade om vad som har hänt med nätanvändning sedan 1997, och jag slogs av hur lite av det här som påverkat oss och vår verksamhet i skolan…

    Health 2.0 (Hälsa 2.0)

    En innovationsvåg genom vårdsektorn, vårdtagare söker de som har samma diagnos för att prata med andra i forum på nätet, patientforum och hälsorådgivning är en naturlig del av nätet, för dialog och frågor. Stakston pratade om google health, om att så småningom kommer kanske medicinska journaler ligga online, så att vi kan välja vårdinrättning, läkare efter vårt behov.

    Doktorsguiden en sajt där man kan recensera läkare. Det är bara en fråga om tid innan vi har likadan för skolor och för lärare. Och hur möter vi det? Om inte vi i skolan tar initiativet, vem gör det då, och på vilka villkor?

    Konsument 2.0

    Ett annat exempel som Brit Stakston lyfte fram var konsument 2.0, och vad och hur konsumenter kan påverka? Bloggar, youtube, men kolla in sajten fairshopping, där konsumenter kan klaga och de räknar antalet dagar innan man får svar från företaget.

    Eller titta på Ellos, och de bedömningar som deras kunder kommer med, vill inte våra elever också dela berätta om sina lärare, sina  skolor?  Vill dela med oss av våra erfarenheter, och web 2.0 ger oss dessa möjligheter. Det måste vi i skolan också ta hänsyn till, vi kan inte utesluta det. Vi måste också förhålla oss till sociala medier.

    Vi, och våra elever är vana att vara aktiva och intresserade, dessa tjänster på nätet hjälper oss…

    Sociala medier ingen hype

    Stakston säger så klokt, och lyssna nu:

    Sociala medier är inte en hype. Det är mer än olika konton! Det handlar om att användarna bidrar med innehåll och får kommentera. Sociala medier är nya verktyg för att uppnå medborgardialog och medborgarnas synpunkter adderar ett extra värde. Företag, politiker [skolan] bör använda sociala medier för krishantering, ofta är de rädda för transparans med det är till vår fördel, styrka om det går det illa, för kan man snabbt förklara, gå in i dessa arenor och berätta det var så här vi tänkte.

    Sociala medier är inte en hype…

    Skolan, lärare, skolledning våga anamma sociala medier i skolan.