Etikettarkiv: youtube

Källkritik och Internet – hur gör man?

I nedanstående TED-talk framgår det tydligt svårigheterna med källkritik på Internet. Markham Nolan beskriver tydligt svårigheterna när han säger:

By the end of this talk, there will be 864 more hours of video on YouTube and 2.5 million more photos on Facebook and Instagram. So how do we sort through the deluge?

Mängden information i sociala medier är enorm, men hur går man tillväga för att skilja fiktion från fakta? Han beskriver och tydliggör hur ett källkritiskt arbete kan gå till. Viktigt att söka efter källan. Att de är ett kolloborativt arbete, som sker i grupp, genom att jämföra, genom att söka kunskap, genom att ställa frågor, genom att vara nyfiken.

Du kan hitta mer information om de historier som Markham pratar om på Storyful. Historien om Florida Fireball finns även där med en länk till Youtube-klippet, med stormen i Florida. Det kan vara ett användbart tips i undervisningen kring hur arbetet med källkritik går till.

Jag gillar slutet på TED-talket där algoritmerna ställs mot sanningen…

“Algorithms are rules; they’re binary. [But] truth is never binary. Truth is a value.”

Källkritik och kanalen – hur ser sambandet ut?

Jag har ända sedan i onsdags då vi på .SE hade ett seminarium kring en förstudie kring en skoltube, har jag funderat över kanalens betydelse för hur vi värderar källor på nätet.Värderas en film på Youtube annorlunda jämfört med en som ligger på ett universitets webbplats? Hur stor roll spelar inramningen för vårt sätt att värdera källor.

I studier som Exakt-projektets framgår det tydligt att t.ex. elever värderar källor på olika sätt beroende på om vad det är för sorts källa. De letar efter källor som har bra fakta, helst faktarika och tydliga. En bra källa kan sammanfattas som en källa som har bra och trovärdig fakta.

Bloggar är osäkra källor eftersom de är personliga och uttrycker åsikter, och i samtal med elever säger de spontant att bloggar kanske inte är en ”bra” källor. Men Youtube, hur värderar vi Youtube som källa? Eller ett klipp från Youtube? Låt oss titta på ett konkret exempel:

Vilka färdigheter och kunskaper har vi med oss för att värdera ett Youtube-klipp, och sedan kan man fråga sig om klippet väderas på olika sätt om:

A. Du tar del av det på YouTube?

B. Du tar del av det på en företagsblogg, Socialvideo

C. Du tar del av det på en myndighets event-sajt, Hack4Europe (Riksantikvarieämbetet)

Eller D. här på min blogg (ovan). Är det samma källa eller kommer klippet att värderas olika? Klippet, används ju inte på samma sätt på de olika sajterna och YouTube som kanal, bör väl väderas utifrån vem som ligger bakom kanalen.

Det korta lilla klippet där jag pratar om kulturarv behöver värderas olika beroende på vad det används för, och jag som källa för hur skolan använder kulturarvet behövs också värderas utifrån, kanal och innehåll. Det är spännande med inbäddningsmöjligheterna och vad dessa medför med en källa som mitt lilla klipp :)

Jocke -tycker att ni ska göra istället för att tänka efter före

Jag var under två dagar på konferensen om Sociala medier i offentlig sektor, vilket var otroligt spännande roligt och givande. Det är alltid roligt att få nya perspektiv på sociala medier och hur förskolor som Stenhumlan och kommuner som Katrineholm använder sociala medier, eller hur sådan som

”tycker att ni ska göra istället för att tänka efter före…”

som Jocke presenterar sociala medier och deras möjligheter för offentlig sektor. Ett verktyg för att dela fri information under Creative commons, ett verktyg för dialog, ett verktyg för demokrati för att kunna dela eller som han själv beskriver det sociala medier är för offentlig sektor hämtat från Slideshare Kommunwebb manifesto2:

M AN IF E STE T [n] enkla punkter

• inte en webbplats

• fri

• chunky

• fet

• arbetsdokument

• vår

• alltid och överallt

• känslosam (?)

Och sedan uppmanar de på konferensen att gör det som gör att vi förstår webben:

Lev det • Förstå • Kunna • Göra

Jocke är alltid spännande att lyssna på, och han delar du kan ta del av några av hans one-lines i följande video som inuseful gjort om den gröna pricken Jardenberg. Dessutom håller jag med honom, gör mer och tänk efter, efter och inte före!

Pelle Sten gjorde också ett klipp med mig om Creative Commons och en grym en med Lars LundqvistRiksantikvarieämbetet och deras arbeta med sociala medier.

Jag länkar in alla fyra filmer (bäddar in dem). Den första är en sammanfattning av alla tre och de andra tre är lite längre och ger en liten mer ingående bild. Men spana in alla tre. Jocke och Lars är grymma!!!! Jag är som vanligt!

Nu är ”The Clones” även YouTube-ade i en film om Creative Commons

Twitter är coolt. Creative Commons är coolt, och möjliggör så mycket, men att CC och Clone1 and Clone2 skulle bli youtube-ade i en film om Creative Commons det trodde jag aldrig. Snacka om att jag är stolt!

Spana in filmen, den är så pedagogisk, och bilderna känns så rätt! Tack Bertram S. Fridell alias @MagisterB!

Ett klipp som skildrar läraren Kristina Alexanderson

Jag är finalist till lärarstipendiet Guldäpplet och för att göra en puff för mitt lärararbete så har det gjorts en liten film av min skola, Enskilda Gymnasiet. Jag hittade en länk från Skolväskan och Joakim Thornström med epitet Queen of Social media!

Vet inte riktigt vad jag ska säga, så ni får själva avgöra. Se filmen här:

Ett favoritexempel (igen) för att diskutera källkritik

I Webbstjärnans fd blogg Stjärnkikarna, finns många guldkorn, många tips och idéer för att eftersom syftet med bloggen var att kika efter de webbstjärnor som tävlingen skapar. Vi på Webbstjärnan vet att det i skolan finns massor med stjärnor, elever och lärare som genom vår tävling lär sig mer om webben, webbpublicering, om källor, källkritik, upphovsrätt, licenser och annat som följer med ett aktivt arbete på webben.

Jag var en av skribenterna på bloggen och ett perspektiv som jag ibland lyfte var just källor och källkritik. Ett av de inläggen som flera efterfrågar, har svårt att hitta är det som handlar om det här klippet. Jag har skrivit om det tidigare, men vi kör ännu en repris för dig @kringlan, och för alla er som kanske inte sett klippet. Det är fantastiskt. Njut och fundera kring avsändare, syfte och vad avsändaren vill uppnå.

Vad är sant, vad är falskt? Vem kan man lita på? Är frågor som vi som befinner oss på nätet alltid måste fundera kring. Det är frågor som vi vill att våra elever också ska fundera kring, men hur gör man?

Den här youtubeklippet ”Slip and Fly – Amazing Waterslide Jump!” tycks vara en amatörvideo.

Men är det på riktigt, eller inte? Diskussionen på Youtube handlar om filmklippet är ”fake” eller inte.

Kanske är det äkta? Enligt de uppgifter, som jag kan hitta på youtube, så är den som lagt upp filmen en person vid namn Jon, 43 år och boende i USA. Så klippet kanske är på riktigt, en filminspelning om ett fantastiskt hopp med hjälp av en hemmabyggd vattenruschkana. Vad ska jag tro?

Nej, enligt Hoax Slayer, är denna video ”fake” och en del en annonskampanj för Microsoft. De har dessutom en länk till en sajt om tydligt har Microsoft som avsändare, alltså anser de bevisat att denna video är en del av en annonskampanj.

Men vilka är Hoax Slayer och varför ska jag lita på dem? De själva säger att de arbetar för att göra internet säkrare, genom att avslöja bedrägerierna och trixen på nätet, men hur vet jag det? Var tar frågorna slut och vem kan man lita på?

Hur får vi våra elever att bli mer medvetna om att allt som finns på nätet är inte sant, är inte att lita på? Det enkla svaret är källkritik, mer om hur du arbetar med källkritik på nätet finns på Skolverkets sajt Kolla Källan. Kolla källans råd och tips om hur du kan arbeta med källkritik kommer alltid till användning.

Men frågan kvarstå, vem är avsändaren, vad är sant, vad är inte sant? Vem kan man lita på?

Kolla in det här klippet.

Jag bör också ange vilka mina källor är, så vill jag varmt tacka Ralf LöbelModerna Filmer, för länken om en ”snackis”. Tack Ralf!

Hur ser elever på smygfilmning?

Idag är kameror i mobiler och i datorer vardagsmat. I vår vardag finns övervakningskameror i överflöd i taxibilarna, i t-banan, på spårvägen, och i skolmatsalen. De är så vanliga att vi inte ens tänker på dem. Det är också enkelt att filma med sin mobil och sedan gör tekniken det enkelt att filma och sedan publicera filmen på t.ex. YouTube eller Vimeo.

The Girl With the Sun in Her Head

The Girl With the Sun in Her Head by Peter Keyngnaert (pkeyn) CC (by, nc, nd)

I våras när jag lät mina elever hålla tal inför klassen så erbjöd jag några av de elever som inte kunde närvara att filma sina tal och sedan publicera dem på nätet. Ingen av eleverna opponerade sig mot förslaget, utan tyckte att de var ett bra alternativ. Det enda de var noga med var att be mig säga till när jag sett filmen så att de skulle kunna ta bort den från nätet. Ända sedan dess har frågan följt mig kring vem som har ansvar för filmat material som publiceras på nätet? Är det jag, som har bett eleverna filma sina tal? Är det eleverna som har lagt ut dem eller har vi ett gemensamt ansvar?

Dagens inlägg handlar om hur du skulle kunna föra ett samtal kring filmpublicering på nätet och det ansvar som följer av detta.

På Dagens Nyheters ledarsida läser jag Henrik Berggrens ledare Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser som han inleder med en berättelse från Bok och biblioteksmässan, då han efter en intervju fick veta att han blivit filmad och att filmen hade lagts ut på nätet.

Men även om jag inte konsulterat Magdalena Ribbing verkar det som en god etikettsregel att den som filmar folk talar om det i förväg. Om inte annat bör man få en chans att dra en kam genom håret, särskilt om man är tunnhårig.

Med Henrik Berggrens anekdot som bakgrund skulle jag ställa följande frågor till mina elever:

  • Hur ser ni på att bli filmade?
  • Hur skulle du ha reagerat om du var Henrik Berggren?
  • Är det ok att jag som lärare filmar er och sedan lägger upp filmen på nätet utan att fråga er? Om inte, varför inte?
  • Hur ser ni på smygfilmning?
  • Är det ok att filma någon utan tillstånd? Om så, var är det ok? I datasalen? I spårvagnen? I T-banan? I matsalen? Eller i sovrummet?

Henrik Berggren fortsätter sin ledare med att berätta en smygfilmning som amerikanska medier har rapporterat om.

Amerikanska medier rapporterade i går om en blyg 18-årig collegestudent i New Jersey som begått självmord efter att en video som dokumenterade hans sexuella möte med en annan manlig student lagts ut på nätet. Smygfilmaren var en kamrat som placerat en webbkamera i deras gemensamma studentrum.

I det senare exemplet får smygfilmningen oanade konsekvenser och frågan som följer är vem bär ansvar för den skada som filmen orsakar? Frågan om ansvar för det som publiceras och de följder som en publicering anser jag är viktigt att vi pratar med eleverna om.

När slutar tekniken att vara ny?

Jag tillsammans med Anne-Marie Körling brottades en hel kväll över ordet ”ny”.

När slutar en sak att vara ny, och bli en naturlig del, en del av vardagen? Frågan är i sig svår att svara på, för när slutar man att vara nyförälskad, och istället bli förälskad? När övergår förälskelsen i kärlek, och när blir den nyss så nya blir en som är känd och älskad?

Det är olika, det beror på, omständigheter och skeenden. I skolan pratar vi fortfarande om Lpo-94 som den ”nya” läroplanen. Vad i din garderob skulle du kalla nytt om det hängt där sedan 194, eller i 16 år?

Igår läste jag en ledare av Henrik Berggren Cybermobbning: kan få tragiska konsekvenser. Ledaren är i sig intressant, givande och väldigt tänkvärd, och jag återkommer till den i inlägget på Kolla Källan. Men jag undrar mycket över slutformuleringen:

Det behövs uppenbarligen etikettsregler för den nya tekniken.

Vad menar Henrik Berggren med ”den nya tekniken”? Att filma är knappast nytt, första filmen visades av bröderna Lumier 1895, så film i sig är inte nytt. Inte heller att vem som helst har tillgång till tekniken, jag tänker på Super 8-filmen (1965). Så vad är nytt med att smygfilma? Möjligheten att smygfilma har funnits lika länge, som filmen. Kanske menar Henrik Berggren att den nya tekniken handlar om att det idag är så mycket enklare att publicera eller tillgängliggöra film på nätet. Men är verkligen det nytt?

YouTube, lanserade 2005, för fem år sedan! I fem år har denna möjlighet funnits och vad är nytt i din garderob som hängt där i sedan 2005?

När slutar vi prata om ”den nya tekniken”?

Ännu ett skäl för skolan att diskutera sociala medier

Jag tror på att allt kan utvecklas genom dialog, genom möten, genom kommunikation. Jag tror på samtalet och att jag kan växa genom att jag får dina synpunkter, dina åsikter och tar dem till mig, i beaktan. Men för att det ska ske krävs att du är villig att stå för din åsikt, möta mig och att jag är lyhörd, lyssnar på dig.

Kommunikation är ett ömsesidigt ansvar som Brit Stakston säger. Du tar ansvar för det du tycker. Det du upplever. Det kan vara svårt och det kräver att vi har en relation och att vi får ett möte. Det bygger på tilltro och ömsesidighet. Jag tar ansvar för att lyssna dig och du tar ansvar för att prata mig.

Frågan om relationer elever och lärare på nätet följer mig sedan länge, men Marcin de Kaminski väckte fråga till liv med sin bloggpost Hur ska man förstå YouTubefilmer på lärare? Där han kort hänvisade till ett klipp där filmer på lärare på YouTube diskuterades.

I klippet tar Marcus Samulsson (forskare på LiU) upp de olika former av klipp som förekommer och han tar upp den positiva aspekten att filmerna ”kanske är ett resultat av ett nödrop” eller som han formulerar det i artikeln Lärare hängs ut på nätet:

Marcus Samuelsson hoppas att filmklipp från de ganska slutna klassrummen kan belysa problem och skapa öppnare diskussioner mellan lärare, elever och föräldrar.

Jag tror mycket på möjligheterna med internet, ett mediet som jag använder dagligen för att publicera texter och bilder. Men jag undrar hur filmer med kränkande innehåll på lärare som löper amok, hur tas de emot? Att filma lärare som beteer sig fel, som går över gränsen om och om igen. Det kan vara ett sätt att synliggöra ett problem, så lång håller jag med Marcus Samulsson, men Marcin skriver sedan något i inlägget ”När lärare hamnar på YouTube” på Cybernormer som griper tag i mig:

den dimension Sofia Jannati tillför. Hon menade att det inte är Internet man ska fokusera på, vilket hon menade på ett ickeförringande sätt. Det gäller istället att se vad Internet innebär för de ungdomar som publicerar den här typen av filmer. Det går i många fall inte att se Internet som begränsat till att vara en anslagstavla. Istället krävs det att man sätter på sig nätkulturglasögonen och noterar att ungdomar använder nätet som en social arena, i många fall kan man också anta att det till och med är en primär eller i varje fall mycket betydelsefull sådan. Att då se publiceringen som ett kommunikativt grepp i ett socialt sammanhang kan därför vara nyckeln till en ökad förståelse av fenomenet

Om dessa filmer visar på problem som finns på vissa skolor, i vissa klassrum så är det att det bland annat att det saknas kommunikation, mellan elever och lärare, men jag öppnar YouTube upp för ett samtal? för ett möte? Jag undrar vet dessa lärare, dessa skolor att eleverna kommunicerar med dem på YouTube? Vet dessa lärare att ett samtal pågår där?

Och om det är som Samulsson säger att dessa filmer är ett rop på hjälp, fungerar då ropet? kommunikationen? Skriker inte dessa elever endast ut i ett tomrum där ingen vuxen i skolan hör dem? Skolan befinner sig inte på nätet, skolan befinner inte i sociala medier, skolan befinner sig i skolan. Skolan är inte på YouTube, mer än någon enstaka språklektion, skolan behöver föra samtal om nätet om normerna och om kulturen om hur samt med vem barnen kommunicerar med där, för jag tvivlar på att det är med skolan som eleverna är sociala, eller kommunicerar med.

Kan vi inte bara förbjuda YouTube?

Igår var jag inbjuden som föreläsare med ett tydligt syftet att prata och ge en bild över hur lärare kan arbeta med källkritik och vad de bör tänka på när elever får varsin dator. I min presentation lade jag tyngdpunkten vid just källkritik och vad lärare bör tänka på när de låter elever arbeta med källor på nätet.

I pausen kom sedan en lärare fram och sa: Det är intressant allt det där med källor och källkritik, men jag undrar mer över hur man ska få eleverna att inte bara vara på Facebook eller YouTube? Jag ser att när jag undervisar mina elever så surfar de hellre in på Youtube, Facebook än gör de övningar som jag har tänkt mig att de ska göra. Så frågade hon mig hur ska man göra?

Kan vi inte bara förbjuda Facebook och YouTube?

Oj, vad ska man svara…

I frågan finns en föreställning om att läraren, i det här fallet ”glosprogrammet”, vet vad eleverna behöver lära sig. Skolarbetet är det rätta. När eleverna flyr skolarbetet beror det på att möjligheten finns. Tar skolan bort möjligheten genom att spärra YouTube så kommer eleverna att arbeta hårdare, mer fokuserat, mot målet. De kommer att göra det läraren vill! Men är det så?

Flykten är kanske ett sätt att tala om att skolarbetet inte ger något, är tråkigt, omotiverat, felformulerat, saknar syfte för eleverna. Den frågan tycks inte läraren behöva ställa, för läraren vet rätt. Programmet i datorn med glosor som eleven ska fylla i har ett tydligt syfte och mål. Är det så att eleverna skulle förstå det, om inte YouTube eller Facebook fanns? Om skolan förbjuder YouTube och Facebook då kommer skolarbetes syftet stå klart för dem, då skulle de göra sitt skolarbete, och bara sitt skolarbete. Eller?

Att möte frågan och få läraren att reflektera över sin uppgift, över skolans uppgift, över skolarbetets syfte är svårt men samtidigt utmanande, och hur gör man det? Hur får vi lärare att fundera över syftet och om skolarbetet fyller någon funktion för eleverna, eller om deras flykt bara är ett resultat eller ett utryck för att de inte förstår, inte vet varför de ska göra just denna skoluppgift.

Jag svarde: Förbjud? Men vad löser det? Vad lär sig eleverna på ett förbud? Lär sig eleverna hantera dessa källor då? Lär de sig mer då? Och vad är egentligen elevernas utflykt till YouTube och Facebook ett uttryck för?

Kanske är det så att skoluppgiften inte känns relevant eller förstås av eleverna, kanske ska skolan använda YouTube och Facebook som en plattform för sin undervisning? Kanske kan eleverna lära lika många glosor på Facebook och YouTube, kanske bör vi fundera på vad skolan ska göra…